Borgström och Bodström, vad har de för sig egentligen?

Claes Borgström och Thomas Bodström har som bekant en advokatfirma ihop. Båda är kända som framgångsrika brottsmålsadvokater. Den ene är dessutom f.d. justitieminister och nu riksdagsman. Lysande begåvningar skulle man kunna tro. Tillåt mig tvivla.

Borgström.

Claes Borgström var den advokat som försvarade Anna Odell. Jag har läst domen. Det har ju sagts att ett konstverk inte kan vara olagligt och att Odell därför borde friats. Jag tycker inte så, men låt oss för argumentets skull anta det är den linjen som ska drivas. Vilken paragraf ska vi då ta till? Jag vet faktiskt inte, för jag är inte laglärd, men jag skulle i alla fall inte ta paragrafen om meddelarskyddet i yttrandefrihetsgrundlagen.

Meddelarskyddet, även kallat angiveriskyddet, är den paragraf som skyddar personer som lämnar uppgifter till media. Den har kommit till för att tjänstemän i offentlig förvaltning ska kunna avslöja missförhållanden i den egna myndigheten utan att bli trakasserad av sin arbetsgivare.

Vad har då den med en konstnärs yttrandefrihet att göra? Ingenting, naturligtvis. Anna Odell har ju inte läckt några statshemligheter till pressen. Ändå var det denna paragraf som Borgström hängde upp försvaret på. Mycket märkligt.

Bodström.

Thomas Bodström har idag i Sveriges Radio sagt att han inte kan uttala sig om det senaste Pirate Bay ärendet. En domstol har ju tvingat fram en avstängning av Pirate Bay från nätet. Lagen som tillämpas har Bodström skrivit. Nyfikna journalister har därför undrat om han tycker att lagen funkar bra. Men Bodström vill inte säga något för då begår han grundlagsbrott, påstår han, eftersom han är riksdagsman.

Som jurist och f.d. justitieminister borde han också kunna redogöra för vilken paragraf i grundlagen som skulle hindra honom från detta, men jag förstår att han inte säger det, för det är 11 kap. 7 § i regeringsformen. Och den säger faktiskt inte alls någonting om att riksdagsmän måste sätta munkavle på sig själva.

Den säger att riksdagen, alltså riksdagen tillsammans, inte får bestämma hur en domstol ska döma i ett särskilt fall. Riksdagen får inte ta upp ett brottsmål och rösta om hur en domstol ska döma. Regeringen får inte heller göra det. Domstolen ska döma självständigt. Det är vad lagen säger. Den säger inte att en enskild riksdagsman inte får kommentera enskilda brottmål.

Bodström säger alltså fel, och man kan på goda grunder misstänka att han gör det, inte av okunskap, utan för att han inte vill kommentera fallet. I så fall tycker jag att han också kan säga det, istället för att luras.

______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

3 reaktioner till “Borgström och Bodström, vad har de för sig egentligen?”

  1. som kommentar till “ett konstverk inte kan vara olagligt” så bör påpeka att skapandet av ett konstverk kan vara olagligt. och det är det som är applicerbart här.

  2. Bodström kan inte ha åsikter om hur domstolar tillämpar lagen i enskilda fall. Det finns däremot inga hinder för honom att kommentera huruvida lagen leder till det resultat som var avsikten med den. Det borde väl nästan kunna sägas vara en av lagstiftarnas kärnuppgifter att göra sådana analyser.

  3. Det är inte jag som säger att ett konstverk inte kan vara olagligt, utan knäppa kulturredaktörer. Konst kan vara olaglig, den får inte vara hets mot folkgrupp, t.ex.

    Bodström kan yttra sig om vad som helst, som inte bryter mot brottsbalkens paragrafer om hets mot folkggrupp o. dyl. Han kan kommentera pågående rättegångar om han vill. Han kan skriva en debattartikel och säga att hur han vill att en domstol ska döma. Han begår inget lagbrott, allra minst grundlagsbrott, om han gör så.

    Däremot är det kanske olämplig, men det är en annan sak. Det finns i alla fall ingen lag som tvingar honom att vara tyst.

Kommentarer är stängda.