Militärt rätt kan vara politiskt fel

I min korridor på jobbet sitter några av Sveriges främsta säkerhetspolitiska analytiker. Ungefär så här går snacket efter Obamas besked om att det inte blir något försvar mot långdistansrobotar i Polen och Tjeckien:

Förslaget innebär inte någon nedrustning från USA:s sida, snarare ett byte av vapensystem. Det finns en gammal tvist i frågan som spökar. Republikanerna har tidigare varit för fasta installationer med skydd mot långdistansrobotar, medan demokraterna velat prioritera rörligt missilförsvar av medeldistanstyp. Obamas ny förslag betyder att man nu satsar på demokraternas käpphäst istället.

Militärt sett har detta liten betydelse eftersom utvecklingen inom medeldistansförsvaret närmar sig långdistansförsvaret rent tekniskt. I framtiden kommer man kunna skjuta ned långdistansrobotar med hjälp av Aegis-kryssare som ligger och guppar på Östersjön. Det är därför som Polen och Tjeckien tar beskedet med ro. USA kommer fortfarande att satsa på ett starkt missilförsvar i området. Det kanske till och med blir större amerikansk närvaro av det här.

Politiskt sett är det hela dock mer bekymmersamt eftersom missilförsvaret är en bricka i stormaktsspelet. Ryssland har hela tiden motsatt sig det markbaserade försvaret mot långdistansrobotar. Man har uppfattat det som riktat mot sig, och inte Iran som USA påstår.

När Obama nu lägger ned projektet med markbaserat långdistansförsvar tycker sig Ryssland ha vunnit matchen. USA säger att de kommer begära något av Ryssland i gengäld, men det är oklart om det verkligen har förhandlats fram något. Med den attityd som Ryssland uppvisat på senare år, att visa sig stöddiga istället för att vilja resonera som en normal demokratisk stat, hade det möjligen varit mer lämpligt att först utkräva något av Ryssland i utbyte med nedläggningen av missilförsvaret, offentligt, så alla ser vad som sker.

En kritisk analytiker uttryckte det så här: “Vi befinner oss i en situation som liknar den vid 1980, men med Jimmy Carter som omvald president”. Med andra ord. Det är kanske just nu som USA borde ha spelat maktspelet, såsom Ronald Reagan gjorde, eftersom det verkar vara det spel som Ryssland själv vill spela.

Personligen instämmer jag i den kommentaren. Det är alldeles riktigt att risken att Ryssland skulle angripa något Natoland med vapen är obefintlig. Risken för krig i vårt närområde är ytterst liten. Däremot uppträder inte Ryssland på ett sätt som gör att man kan anse att landet är en fungerande medlem i den demokratiska familjen. Dess vilja att spela maktspelet, istället för det demokratiska samtalsspelet, är ett problem.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

2 reaktioner till “Militärt rätt kan vara politiskt fel”

  1. Obama använder ett flertal av Carters rådgivare för utrikespolitiken, så det är ju inte förvånande att situationen liknar den vid 1980.

Kommentarer är stängda.