Mängden kritik visar att Hägglund träffat rätt

Hur många artiklar i dagspressen finns det som försvarar föräldrar som uppfostrar sina barn på på vanligt vis, såsom de flesta gör, till män och kvinnor, som klär sina söner i blått och sina döttrar i rosa? Inga. Hur många artiklar finns det som klagar på att så många föräldrar uppfostrar sina barn på det vanliga sättet? Många. Varför är det så?

Jo, det beror på att “overklighetens folk” dominerar kultur och media. Det är precis som Göran Hägglund talat om ett par gånger och skrivit om på DN Debatt. Det finns en mycket stor skillnad mellan dem som anser sig stå för kultur och bildning och hur folk i allmänhet lever.

Hägglunds inlägg har väckt oerhört många reaktioner, fler än det går att räkna, vilket skvallrar om att kritiken är mitt i prick. Så här mycket mothugg får ingen debattör om han inte utmanat just dem som det handlar om. Om det inte fanns någon kulturelit skulle Hägglunds ord eka tomt. Ingen skulle reagera för ingen skulle känna igen sig i kritiken. Nu går det inte en dag utan att någon representant ur kultureliten försöker förneka sin egen existens.

Problemet med kultureliten är att den är så moralistisk, på ett negativt sätt. I sin jakt på idealsamhället hittar den bara fel på allt och alla. Det är fel att inte köpa kravmärkta varor, fel att inte köpa rättvisemärkt kaffe, fel att bära päls, fel att åka bil, fel att cykla utan hjälm, fel att vara hemma med sina barn, fel att tro på Gud, fel att röka, snusa och dricka. Dessutom är det fel att tycka om Shakespeareföreställningar med tidstypiska kläder och scenografi, och det är fel att inte tycka att Mozarts Trollflöjten blir “intressant” om den inte utspelas i Tyskland på 30-talet. Så där håller det på.

Det värsta är dock inte att denna vänstermoralism existerar, för jag tror att den alltid kommer att finnas, det värsta är att nästan allt detta sponsras med statliga medel. Vi betalar skatt för att kultureliten ska förklara för oss att vi är dåliga människor.

Tack, Hägglund, för din artikel. Jag delar din syn på “overklighetens folk” på kulturinstitutioner och medieredaktioner i Stockholm. Enda problemet är att jag önskar att jag hade skrivit den själv.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

5 reaktioner till “Mängden kritik visar att Hägglund träffat rätt”

  1. Bara en petitess, men ändå: hur ser du Stefan på att dagens KD använder samma metafor, samma uttryck som Ny Demokrati gjorde i början av 1990-talet? “Verklighetens folk” ska enligt rapporteringen i media, ha varit en av Ian och Berts vanligaste uttryck. Dessutom – använder inte Göran Hägglund uttrycket “Sunt förnuft” lite för ofta? Det gjorde otäckingarna i NyD också. Det finns ju en uppenbar koppling här. Om inte du ser den kan jag berätta att ett nyhetsprogram i Svt gjorde en mycket stor grej av den i sin uppföljning i går. Christian Catomeris var “journalisten” med denna djupa analys. Man tar sig för pannan.

  2. Uppriktigt sagt så tror jag att delningen mellan elit-teoretikerna och verklighetens folk inte är en delning mellan olika grupper utan något som går rakt igenom många personer Särskilt här i Sverige.

    Det kanske låter lite pretentiöst? Men uppriktigt talat, hur många känner inte ni som ansluter sig till elit-teoretikernas sätt att tänka men som inte lever så? Eller annorlunda uttryckt, hur många finns det inte som lever som verklighetens folk, men inte skulle ta upp kampen med elit-teoretikerna på deras hemmaplan (dvs. teorin)?

  3. Även jag såg det reportage som svt visade. jag tyckte att det hela bara på ett tydligt sätt visar att vissa känner sig extremt träffade och drar på de mest långsökta kopplingar för att smutskasta Hägglund. Om något så väckte reportaget sympati för KD och deras politik.

  4. Uttrycket “sunt förnuft” var det inte Ny Demokrati som uppfann. Så heter exempelvis Skattebetalarnas förenings tidning.

    Uttrycket “verklighetens folk”, kanske kommer från NyD, det har jag inte koll på. Jag tycker inte heller att det är så bra. Det är bättre att tala om “vanligt folk”, för det är dem det handlar om. Alla lever ju i verkligheten, men alla är inte vanliga, i alla fall inte “kultureliten”, som lever i den ankdam som heter Stockholm.

Kommentarer är stängda.