Månad: september 2009

Förr var det valfriheten som sossarna var rädda för. Rädslan gick över. Nu är det vinst. Kommer månne de borgerliga partierna vinna den kampen också?

Det är statsvetaren Stig-Björn Ljunggren som i Dagens Samhälle konstaterar att de borgerliga partierna vunnit kampen om valfriheten, och striden nu gått vidare till frågan om vinstdrivande företag. Han har helt rätt. På 80-talet ville borgerligt styrda Sollentuna låta företaget Pysslingen driva förskola. Stor politiskt strid utbröt. Riksdagen ingrep med lagstiftning. Nu mer än 20 år senare har socialdemokraten Thomas Bodström tagit plats i styrelsen för nämnda företag.

Sossarna har givit upp valfrihetsmotståndet. Frontlinjen har istället flyttats till de vinstdrivande företagen inom vård och omsorg. Ska förskolor och äldreboenden få gå med vinst?

Som borgerligt sinnad tycker jag att svaret är ett självklart ja. Vinstdrivande företag är bra. Det spelar ingen roll om det rör sig om pizzarestauranger, skotillverkare eller matvarubutiker.

Men i det socialdemokratiskt indoktrinerade delarna av befolkningen kan man inte se det uppenbara, att vinstdrivande företag i vård och omsorg inte är annorlunda än några andra vinstdrivande företag. Just på dessa områden är det fy och skam att ägna sig åt företagsamhet. Så här uttrycker sig en professor i statskunskap, vän av den socialdemokratiska ordningen, om en pågående upphandling i Uppsala:

Men eftersom hälften av förskolorna i Uppsala redan är privata så kommer ju beslutet att låta Helianthus AB ta över en ännu större del av förskoleverksamheten att de facto minska valfriheten för föräld­rar att kunna välja kommunalt drivna förskolor – alltså förskolor som inte i första hand drivs som vinstdrivande företag som sätter aktieägarnas intressen i första rummet.

Att samma människor accepterar vinstdrivande företag för sådana synnerligen viktiga saker som vår försörjning av mat och kläder, men inte för förskolor, visar att det rör sig om en irrationell rädsla. 120 års socialistisk propaganda skördar sina offer.

____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, förskola, socialdemokraterna, vinst, valfrihet. Pingat på intressant.se.

Äntligen är jag klar med min talibanstudie på jobbet. Den går tyvärr inte att ladda ned från FOI:s hemsida, därför lägger jag den här. Det är en offentlig handling.

Rapporten handlar om hearts and minds-problematiken i Afghanistan. Kriget går ju som bekant inte så bra. Jag har därför för Försvarsdepartementets räkning gått igenom vad forskningen säger om problemet med att många afghaner frivilligt samarbetar med de egentligen rätt så impopulära talibanerna. Rapporten diskuterar också “counterinsurgency” (upprorsbekämpning) och opinionsbildningens betydelse i kriget. Därtill innehåller rapporten också en enkel bakgrundsbeskrivning som förklarar varför situationen är precis så krånglig som den verkar.

Länk till rapporten:
Kampen om “hearts and minds” i Afghanistan

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, talibanerna, afghanistan, isaf, nato, utrikespolitik, säkerhetspolitik. Pingat på intressant.se.

Två av mina kolleger skriver väl på Newsmill om varför det är dags att förnya debatten om Sveriges säkerhetspolitik. Eftersom riksdagen redan antagit en “solidaritetsdeklaration” omfattande EU och de nordiska länderna, har vi moraliskt sett lämnat den gamla neutralitetspolitiken bakom oss. Nu måste vårt agerande som land också anpassas till denna deklaration, om den alls ska ha någon trovärdighet.

Formellt sett har Sverige övergett neutralitetspolitiken sedan flera år tillbaks, men den lever ändå kvar i folks allmänna föreställningar. Socialdemokraterna brukar säga att Sverige ska “alliansfritt” utan att vara neutralt, men få förstår skillnaden. I verkligheten tänker sig de flesta svenskar att neutralitetspolitiken lever kvar.

Allt fler har dock kommit att ifrågasätta detta, dels med tanke på EU-medlemsskapet, dels med tanke på Sveriges numera tämligen omfattande samarbete med NATO. Med solidaritetsdeklarationen knyter vi oss ännu hårdare till EU och NATO.

Så hur långt ska vi gå? Läs artikeln på Newsmill och fundera. Jag vet vilket alternativ jag vill se, nr 4, med extra avtal av typ nr 3.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, säkerhetspolitik, försvaret, försvarspolitik, nato. Pingat på intressant.se.

Systembolaget har försämrat servicen uppe i norra Dalarna, i Särna och Idre. Leveranstiderna har mer än fördubblats. Bofasta och turister klagar, men Systemet vill inte lyssna. Jag har skrivit om problemet på Newsmill i hopp om att artikeln ska få spridning. Kanske det finns fler byar ute i landet som Systembolaget inte heller bryr sig om.

Det har påpekats att under turistsäsongen, såväl sommar som vinter, tiofaldigas befolkningen. Då finns det upp till 20 000 invånare, vilket borde vara mer än tillräckligt för att få en egen butik. Men Systembolaget har som policy att det bara ska finnas en butik per kommun (Dalarnas Tidningar 090721) och Idre och Särna tillhör Älvdalens kommun där det som sagt redan finns en butik. Att Älvdalens kommun råkar vara en glesbygdskommun med långa avstånd verkar inte spela någon roll.

Läs hela artikeln på Newsmill:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/18/avveckla-systembolaget-glesbygdens-skull

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, systembolaget, idre, särna, alkoholpolitik. Pingat på intressant.se.

Av en vän har jag fick jag ett tips om en professor vid Åbo universitet som är kritisk mot finska statens planer på att lägga samman kommuner. Precis som i Sverige finns det en irrationell tro på att stordrift alltid effektiviserar verksamheten och spar pengar. Argumenten skulle lika gärna kunna gälla för regiondebatten i Sverige.

Matti Virén är professor i ekonomi och menar att särskilt sammanläggningar av kommuner med mer än en centralort är problematiska:

Särskilt svårt har det varit att få ner kostnaderna i fusionerade kommuner med flera centra. Det finns sådana som har till och med tre–fyra ungefär lika stora centra. Sådant blir oerhört dyrt att upprätthålla.

Det är ju precis det som skulle hända om Uppsala län lades samman med Västmanland, Gävle och Dalarna. Vi skulle få fyra residensstäder som alla skulle göra anspråk på att vara den ledande orten.

I det finska fallet kommer man inte heller kunna spara på personal eftersom det ingår i sammanslagningarna att ingen personal får sägas upp på fem år. Det skulle inte förvåna mig om de svenska fackföreningarna lyckades förhandla fram något liknande vid en eventuell sammanslagning av landsting i Sverige.

Vad är det då man vill effektivisera i Finland? Jo, sjukvården. Känns det igen? Och vad säger Virén? Åbo underrättelser skriver:

De senaste kommunfusionerna gjordes egentligen för att trygga social- och hälsovården. Hur tycker du det har lyckats?
– Knappast har den sektorn vunnit särskilt mycket. Det enda vettiga är att staten tar över och ordnar upp den här biten, så kan kommunerna ta hand om resten.

Huvudet på spiken.

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, regionfrågan, landsting, landstinget i uppsala län, finland. Pingat på intressant.se.