Månad: april 2010

Undfallenhet för våldsverkare är inte bra, det tror jag att alla håller med om. Ju mer tillåtande man är, desto värre blir det. Tänk er då en stad där undfallenheten gjorts till policy.

Så uppfattar jag Hebron, staden där patriarken Abraham bodde och där han ligger begravd. Staden består till 99 procent av palestinier. Men mitt i Gamla stan har israeliska bosättare slagit sig ned. Bosättarna tillhör de mest ryktbara, när det kommer till sin extrema övertygelse om att detta land tillhör just dem, och när det gäller våld.

I helgen som gick var jag i Hebron för att besöka mina följeslagarkolleger. De tog mig på en rundvandring i Gamla stan, den del av Hebron som Israel har kontrollen över. Jag bad om att särskilt få se Old Al-Shallalah Street. Här har man satt upp ett nät över gatan. I husen ovanpå affärerna bor nämligen bosättare. Bosättarna kastar ned saker på palestinierna nedanför. Skräp, tegelstenar, slaskvatten med mera.

Old Al-Shallalah Street. Klicka på bilden för se den i ett större format.

Kan det verkligen vara sant? När jag själv hörde talas om detta trodde jag det knappt. Kan en civiliserad stat verkligen låta vissa människor kasta saker på andra utan att ingripa? Det är självklart olagligt, och det kan ju inte vara svårt för israeliska polisen att veta vilka de skyldiga är.

Man ska förvisso inte tro alla historier som cirkulerar härnere. Man kan också misstänka att palestinierna låter skräpet ovanpå nätet ligga för att det ska se så eländigt ut som möjligt. Enligt mina kolleger på plats är det dock fullt möjligt att faktiskt få se när det kommer saker flygande. Utöver denna gata i Hebron har jag också sett ytterligare en gata i Hebron och en gata i Gamla Stan i Jerusalem med nät över sig.

Ölflaskorna härstammar sannolikt från bosättarna. Muslimer dricker sällan öl.

Ja, det är verkligen sant. Bosättarna i Hebron trakasserar sin palestinska omgivning utan att ordningsmakten ingriper. Det är det jag menar med undfallenhet för våldsverkare.

EAPPI finns i Hebron för att vara närvarande bland de människor vars hem är just denna märkliga stad. En av flera uppgifter är att vakta den skolväg som barnen i Cordobaskolan går varje morgon. Först måste de gå igenom en checkpoint. Därefter går de knappt hundra meter längs Shuada Street som stängts för övriga palestinier.

Sista biten måste de gå upp för en trappa och gå längs en stig en bit upp i backen ovanför en parkeringsplats. Att fortsätta längs Shuada Street fram till trappan som går till skolans huvudentré, vilket hade varit den naturliga vägen, går inte. Det är för farligt. För längs med dessa 60-70 meter bor bosättare.

_______________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Desynpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, eappi. Pingat på intressant.se.

Torsdag 22/4. För ett par veckor sedan skrev jag kort om området Sheik Jarrah i Jerusalem. Jag nämnde då att det finns ett hus där som till hälften ockuperats av israeliska bosättare. Idag var jag där och tog några bilder.

Man förstår inte hur en sån här sak kan vara möjlig. Men huset är verkligen ockuperat till hälften. Bosättarna huserar i den främre delen, den palestinska familjen i den bakre. Dag som natt vaktar familj, grannar och internationella aktivister i ett tält på gården. Såväl bosättare som boende delar samma entré till gården.

Damen till höger är Doris, följeslagarkollega.

Hur kan då bosättare plötsligt bara ta över ett hus? Ja, det har jag inte begripit ännu. Enligt Ingrid Engstedt-Edfast som var följeslagare fram till i mars i år ligger en del av problemet i att den palestinska familjen byggde ut huset utan att ha bygglov. Det är därför som polisen inte omedelbart kastar ut bosättarna.

Ynglingar. Klicka på bilden för att se den i stort format.

Jag förvånades också över hur unga flera av bosättarna är. Vi talar om grabbar i 15-16 årsåldern. Jag frågade min följeslagarkollega Doris som tjänstgör i Jerusalem om de inte var rädda att åka på stryk. “Nej”, sa hon, “om det blir bråk kommer polisen att klandra den palestinska familjen istället”.

Det finns en väldokumenterad undfallenhet från ordningsmaktens sida för bosättare i det här landet. Det tror jag att jag kan säga utan att komma med kontroversiellt uttalande. Doris hamnade själv mitt i ett bråk mellan bosättare och palestinier häromveckan och träffades av en sten kastad av en bosättare. Vad gjorde polisen? Grep palestinierna.

I helgen ska jag besöka våra kolleger i Hebron. Här är situationen ännu sjukare. Återkommer.

_________________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Desynpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, eappi. Pingat på intressant.se.

Rörelserestriktionerna på Västbanken är ett av de tyngsta oken för ockupationens offer att bära. Restriktionerna bryter ned ekonomin och gör att familjer splittras. Men vad få tänker på är att det också drabbar israeler.

När Osloavtalet mellan Israel och PLO undertecknades 1993 delades Västbanken upp i tre områden, A, B och C. A-områdena fick Palestinska myndigheten det fulla ansvaret för, både för säkerhet och civil administration. I B-områdena fick Palestinska myndigheten hand om den civila delen, medan Israel behöll ansvaret för säkerheten. I C-områden behöll Israel ansvaret för både civil administration och säkerhet.

I område A är det meningen att inga israeler ska vara.

Betlehem är område A. Förutom att det betyder att den Palestinska myndigheten styr så betyder det också att israeler inte får komma in i staden. Jag har skrivit mycket om hur Betlehemsborna är förbjudna att komma in till Jerusalem. Men faktum är att det omvända också gäller, israeler är förbjudna att vistas i Betlehem.

Men för att röra till det ytterligare. Vissa delar av A-områdena är C-områden. Vi bor märkligt nog i område C trots att vi bor i Betlehem. Det beror på att vi bor ganska nära muren, och intill muren är all mark område C, dvs. att Israel ensamt har ansvaret.

Gulmarkerade cementblock på vår gata anger var område C börjar.

Det här gör att Västbanken är ett lapptäcke av A, B och C. Ena stunden står man under israeliska arméns beskydd, nästa stund under de palestinska säkerhetsstyrkornas. När vi kommer till ett nytt ställe måste vi alltid fråga vilket område det är. Det är inte alltid de boende vet vilket område de bor i.

Till saken hör också, vilket förvirrar sitationen ännu mer, att palestinsk polis och israeliska armén samarbetar för att upprätthålla ordningen. Palestinsk polis kan med israeliska arméns tillstånd göra gripanden i område C. Jag har också sett palestinsk polis som är permanent posterad i byar som jag vet ligger i område C. Det hela är mycket förvirrande.

För israeler är det hur som helst förbjudet att vara i område A, vilket gör att de är förbjudna att besöka kung Davids hemstad. Kung David är den i särklass mest hyllade historiska gestalten i den israeliska historien. Hur konstigt är inte det?

Men den israel som vill åka till Betlehem kan göra det. Risken att bli gripen är obefintlig.

_______________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Desynpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om palestina, israel, eappi. Pingat på intressant.se.

Här i Betlehem är det demonstrationer varje vecka på flera håll. Demonstrationerna handlar oftast om bygget av muren, den mur som de israeliska myndigheterna anser behövs för att upprätthålla säkerheten i landet. I Beit Jala demonstreras det varje söndag sedan i mitten av mars då israeliska armén återupptog arbetet och började fälla träd. I söndags besökte vi platsen.

***Artikeln har uppdaterats 23/4. Se längst ned.

För tillfället vilar arbetet, igen, på grund av överklaganden i domstolen. Men få tror att muren kommer att stoppas helt. Hur ser det då ut på platsen?

Det här är väg 60. Den går från Jerusalem, förbi Betlehem, och ned till Hebron. Den binder samman Jersalem med bosättningarna sydväst om Betlehem. Israeler som pendlar mellan Jerusalem och bosättningarna far längs denna väg. De måste på så vis inte åka genom Bethlehem.

Längre söderut på väg 60 tillåts fortfarande palestinier köra, men i höjd med Beit Jala, där bilden är tagen, är vägen endast till för israeliska medborgare (samt utlänningar och palestinier med Jerusalem-ID). Eftersom den går igenom palestinskt territorium bygger de israeliska myndigheterna en mur på båda sidor. Det har förekommit stenkastning mot bilarna.

Så här ser det ut på platsen där bygget återupptogs i mars. På den uppbrutna marken växte förut olivträd. Det var undanröjandet av dessa träd som initierade söndagsdemonstrationerna.

Sträckningen för muren är markerad med röda kryss i marken. Här på betonginfarten intill denne mannens hus.

Mannen kommer att bli granne med muren. Den kommer att gå sex meter ifrån hans hus. Han var inte helt nöjd över det, kunde man lugnt konstatera, trots att han inte talade ett ord engelska. Citronträdet han håller i är också redan markerat för att fällas när israeliska myndigheterna börjar bygget igen. Vi ska försöka komma tillbaka till honom med vår tolk för att få höra hela hans historia.

Som en vän av en stark äganderätt undrar man naturligtvis om det är lagligt att göra på detta vis. Marken har konfiskerats.

Tyvärr saknas det en fungerande rättsstat när det gäller markfrågor på Västbanken. Det är inte ovanligt att israeliska staten hävdar att marken ligger i ett militärt skyddsområde. Västbanken är ju ockuperat och det är armén som är ansvarig myndighet för all administration på de ockuperade områdena, även när det gäller civila frågor. Det går att överklaga alla beslut, men få palestinier har någon tilltro till israeliska domstolar.

Genom Osloavtalet har kontrollen av delar av Västbanken överlämnats till Palestinska myndigheten. Men större delen av territoriet kontrolleras fortfarande helt av Israel.

Är då muren längs med vägen nödvändig? Om det låter jag bli att spekulera. Det är sant att det förekommer stenkastning ibland. Frågan är dock vad som är en proportionell säkerhetsåtgärd. När bygget är klart kommer väg 60 att ha en mur på båda sidor och bara vara öppen för trafik för israeliska medborgare. Palestinierna kommer att få åka på de gamla landsvägarna.

UPPDATERING 23/4

Igår eftermiddag nåddes vi av beskedet att israeliska armén återupptagit arbetet. Domstolens temporära stopp för arbetet gick ut på torsdagen (22/4). Vi planerar att göra ett besök hos Abu Michel, ägaren till marken på söndag eller måndag.

_____________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Desynpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, eappi, följeslagarprogrammet. Pingat på intressant.se.

Torsdag 15/4. Idag var det toppmöte vid checkpointen i Betlehem, mellan Sveriges ärkesbiskop Anders Wejryd, f.d. premiärministern i Storbritannien och undertecknad. Får väl erkänna att min medverkan var ytterst blygsam, men vi var verkligen där alla tre samtidigt.

Det hände sig nämligen att Sveriges biskopar skulle bese checkpointen, med mig som guide. Jag utförde mitt uppdrag. Tog biskoparna genom ID-kontrollen, ut genom vändkorsen och ned genom den gallerförsedda gången. Vid ingången på Betlehemssidan höll jag min föreläsning om rörelserestriktioner, arbetstillstånd och den försämrade ekonomin i Bethlehem.

Men mot slutet blev jag plötsligt avbruten. Fotografer uppenbarade sig. Säkerhetsvakter dök upp. Och så ingen mindre än just Tony Blair.

Svea rikes ärkebiskop hälsade artigt, men ivrigast att tala med den legendariske före detta premiärministern var den snart lika legendariska biskopen av Linköping.

Tyvärr har jag inget foto som kan bekräfta att toppmötet verkligen ägde rum, men jag har ett tiotal biskopar som vittnen till att det verkligen hände. Borde väl räcka som bevis.

_______________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Desynpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, tony blair, svenska kyrkan, ärkebiskopen, anders wejryd. Pingat på intressant.se.