Räddad av de grekisk katolska araberna

Det har inte kommit något blogginlägg här på flera dagar. Jag beklagar, men jag åkte på jordens tjotablängare i magen. Jag har varit sjuk i en vecka ungefär.

Tydligen är det så att det tillhör livet härnere att åka på försommardiarré. Denna kan man få av att äta färsk frukt och grönsaker. Vi har alla i teamet varit sjuka. Men jag drabbades värst.

Efter sex dagar med en Stefan som mest satt i soffan och klagade på allt tröttnade också mina lagkompisar på min sjukdom och tvingade iväg mig till doktorn. Jag åkte till den grekisk katolska kliniken i Beit Sahour.

Det var ur sjukvårdspolitisk synvinkel en mycket intressant vistelse. Jag behövde inte boka tid. (Jag ringde kvällen innan och frågade om jag behövde, men de tyckte att det var onödigt.) Jag fick träffa en läkare direkt. Jag lämnade blodprov och avföringsprov på det lilla labbet. Medan jag väntade på provsvaren blev jag lagd på en brits och fick tre påsar dropp.

När jag var klar med droppbehandlingen fick jag komma in till doktorn igen. Provresultaten var klara. Han konstaterade att de inte visade något, men att han misstänkte att det var en bakterieinfektion eftersom den vanliga försommardiarrén, som är en virusinfektion, bara brukar vara ett dygn. Jag fick ett recept på antibiotika.

För allt detta betalade jag 107 shekel för behandlingen och 25 shekel för medicinen, som jag köpte i det lilla apoteket som kliniken också hade. I svenska kronor räknat kostade det ca 264 kr.

Den verkliga kostnaden är naturligtvis en helt annan och jag har ingen aning om vem som stod för den. Jag fick verkligen en proffsig behandling och mycket proffsigt bemötande. Jämfört med en svensk vårdcentral var kliniken rörig. Något tjusigt datoriserat journalsystem såg jag inte skymten av heller. Receptblanketten var klinikens eget brevpapper.

Med all sannolikhet finns det en generös välgörare i bakgrunden. Kliniken är grekisk katolsk och det kan finnas en kyrklig donation bakom alltihop som står för kostnaden (eller en utländsk biståndsmyndighet). Tack Gud för det! Idag mår jag mycket bättre!

__________________
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
__________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

3 reaktioner till “Räddad av de grekisk katolska araberna”

  1. Det var roligt att höra att du är bra i magen igen. Själv har jag varit i Växjö med omnejd i 5 dagar. En mycket vacker o grön stad. Vad jag inte känner till om den platsen nu är inte värt att veta.

  2. För många år sedan besöktes några av våra kyrkor här i Sverige av en Whistle-blower vid namn Elias Chacour. Om jag är rätt underrättad är han fortfarande ganska kontroversiell för en del, möjligen på ett annat sätt än när han var de kristna palestiniernas enda röst i det internationella samtalet. Hans böcker är fortfarande läsvärda.Möjligen blev han mera diplomatisk sedan han utnämndes till ärkebiskpo över de grekiska katolikerna i Israel och Palestina. Rätta mig om jag har fel!

    Nils Arne

  3. Helt fel hade jag inte. Elias Chacour är ärkebiskop i Haifa, Akko m fl orter. Huruvida Västbankens grekiska katoliker formellt räknat har en annan biskop får någon annan ge besked om. hans förkunnelse är gränslös och inkluderande. Själv grät jag för första gången på mer än ett år när jag läste följande i wikipedia:
    In 2001, Chacour gave an address at commencement at Emory University, in Atlanta, Georgia where he accepted an honarary degree.[1] . An excerpt from his speech:

    “ You who live in the United States, if you are pro-Israel, on behalf of the Palestinian children I call unto you: give further friendship to Israel. They need your friendship. But stop interpreting that friendship as an automatic antipathy against me, the Palestinian who is paying the bill for what others have done against my beloved Jewish brothers and sisters in the Holocaust and Auschwitz and elsewhere.

    And if you have been enlightened enough to take the side of the Palestinians — oh, bless your hearts — take our sides, because for once you will be on the right side, right? But if taking our side would mean to become one-sided against my Jewish brothers and sisters, back up. We do not need such friendship. We need one more common friend. We do not need one more enemy, for God’s sake.

    From a February 9, 2006 speech regarding becoming Archbishop of Galilee:

    “ I did not dream of this responsibility and this great honor. My dreams were different. At sixty-five years of age my ambition was to dedicate the rest of my life to prayer, reading and writing, but like Paul on the way to Damascus the Lord seems to tell me that he is the one in control. My answer is, “Here I am Lord. I am your servant to continue the ministry of reconciliation and to proclaim more forcefully the Good News about the Empty Tomb and the Risen Lord.” No doubt my first reaction was tears of awe, of joy and of gratitude.

    Lär känna Elias Chacours sätt att förkunna evangelium så blir livet lättare att leva!

    Nils Arne

Kommentarer är stängda.