Krönika skriven i blint raseri

Ola Wongs utbrott över apoteksreformen i dagens SvD är mycket märklig. Han har inte lyckats köpa ett knäskydd. Därför är reformen fullständigt galen.

Mycket mer substans än så finns faktiskt inte i Wongs analys över apoteksreformens syfte och effekter. Uttrycket “blind ideologi” är populärt bland många socialister när de protesterar mot borgerlig politik.

Men hur blind är man när man som Wong inte ens har kollat vilket beslutsunderlaget var för apoteksreformen? Underlaget är ju inte hemligt. Det finns en utredning.

När jag satt på Smålandsposten sommaren 2008 skrev jag om denna fråga. Efter att ha läst på i frågan innan jag yttrade mig konstaterade jag:

Sverige är det glest befolkade land i Europa som har minst antal apotek per invånare. I Sverige finns bara ett enda apotek i hela landet som har öppet dygnet runt. Det ligger i Stockholm. Den som blir akut sjuk i Växjö mitt i natten får självfallet stöd och hjälp, dock ej av statliga Apoteket AB. Vi har fler dygnetruntöppna hamburgerrestauranger och bensinstationer än dygnetruntöppna apotek.

I samma artikel konstaterade jag också att i Norge som genomfört en liknande reform ökade antalet apotek med 44 procent.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

6 reaktioner till “Krönika skriven i blint raseri”

  1. Om privatisering av just apoteket är bra eller inte får väl FAKTA (inte ideologiskt svammel) utvisa i en framtida utvärdering.
    En enkel fråga bara: Om nattöppna apotek är viktigt (vilket det faktiskt kanske är). Varför då inte bara ålägga det existerande apoteken att tillhandahålla detta på lämpliga orter? Skulle gissa att det tar ca 30 min att utfärda dylikt ägardirektiv.

    Som bonus vore det jättekul att höra ett försvar av privatiseringen av bilprovningen. Vilka tex är fördelarna med en 70 procentig prisökning? Förefaller mig snarare vara dogmatism av den sorten som maoister på 70-talet agiterade för.

  2. Man kan aldrig känna till de fulla effekterna av en politisk reform. Då skulle man ju aldrig kunna vidta några politiska åtgärder alls. Det man kan göra är att stödja sig på utredningar. En sådan finns i det här fallet. Det är därför reformen inte är “blind” som Ola Wong skriver. Wong har helt enkelt inte kollat om hans tes stämmer med verkligheten eller inte. Han påstår att det inte finns några empiriska belägg för att reformen skulle kunna vara bra, men det är ju precis det som finns.

  3. Helt korrekt att man måste stödja sig på utredningar och att Wong kanske drar förhastade slutsatser i just detta fallet.
    Utredningen om kostnaden för privatiseringen av bilprovningen har jag läst och den är ganska entydig i sin slutsats. Det visar att regeringen (som goda ideologer) inte är intresserade av empiriska data. Det bör stämma alla tänkande väljare till eftertanke inför valet i höst mellan dogmatism och pragmatism.

  4. Det finns mycket dogmatism hos den politiska vänstern, det har du helt rätt i. Jag vet inga som så konsekvent misstror allt vad företagare heter som sossar och vänsterpartister. Det spelar ingen roll vad man säger till dem det är alltid något fel på all företagsamhet. Miljöpartiet är dock annorlunda.

  5. Jag gav ett tydligt exempel på dogmatism (dogmen: avreglering är alltid bättre).
    Du får gärna ta fram citat/agerande från kända sossar som tyder på att de misstror företagare. Att sossarna vill sänka arbetsgivaravgifterna för småföretagare från ca 32 till 27% kanske är tecken på misstro?

  6. Om man nu hade trott att privata apotek var en bra grej så hade man väl släppt marknaden fri för länge sedan. Men det var först efter en borgerlig valseger som denna “pragmatism” infann sig hos S.

    Det största motstånde hos S mot företagare ligger på lokal nivå. Mina erfarenheter kommer från landstingspolitiken. Inga “kända” sossar, men väl de som kommer att fatta beslut om de vinner valet hos oss i Uppsala, vilket jag dock inte tror att de gör.

Kommentarer är stängda.