Dagligdags kommer det nu nyheter om folk som gör det ena efter det andra för att straffa Sverigedemokraterna. Reportrar gör reportage med dold kamera. Fackföreningar utesluter SD-sympatisörer m.m.
Jag har också fått uppmaningar till att delta i demonstrationer och att på andra sätt delta i Aftonbladets kampanj “Vi gillar olika”. Men jag kommer, som den skeptiker jag är, inte delta i något av detta. Jag tror nämligen att SD-paniken bara gynnar detta parti.
Precis som många andra hoppas jag att SD åker ur riksdagen 2014 och aldrig kommer tillbaka. Men jag inser att det kommer att vara mycket svårare än vad vi tror. Många av dem som röstat på partiet har inte gjort detta av rationella skäl. Dessa väljar reagerar inte på politiska angrepp på samma sätt som S- och M-väljare gör.
SD är som bekant bra på att spela martyrer, men de spelar också rollen av den “egentliga oppositionen”. Ju oftare de får inta denna roll, desto bättre är det för dem.
Sveriges Radios program Nya vågen bjuder Sverigedemokraterna på ett självmål.
Ett praktexempel på en icke-fungerande angreppsmetod lyssnade jag på i radion i tisdags. I programmet Nya vågen bjöd man in Sverigedemokraternas kulturpolitiske talesman och tussade ihop honom med ett gäng kulturdebattörer. Det blev en typisk alla mot en-situation.
Diskussionen kom att bland annat att handla om den kritik som SD riktat mot att skattepengar går till att finansiera skräpkonst, som t.ex. fotografier föreställande tidelag (Andres Serrano).
Vem tror ni vann? På den ena sidan fanns två kulturdebattörer som påstod att det närmast var nazism att vägra skattepengar till fotoutställningar föreställande tidelag. På den andra sidan fanns en SD-representant med en fullt rimlig fråga. Två mot en. En idiotisk ståndpunkt och en normal. (Jag tycker inte heller skattepengar ska gå till att finansiera foton med tidelagsbilder.)
Lyssna gärna själva på debatten. Inslaget börjar efter ca 27 minuter. Det hela spårar ur totalt vid 39 minuter.
Det är självklart att Sverigedemokraterna vinner på en sån här debatt. De får spela sin oppositionsroll och “röra om i grytan”. De vill att kulturdebattörer som företräder etablissemanget ska tappa huvudet och kalla all kritik mot den rådande kulturpolitiken för nazism. Det är också precis detta som SD-väljarna vill ha.
Därför tänker jag inte spela med i den SD-panik som pågår nu. Vi blir inte av med detta parti på det viset. SD kommer att förlora sitt väljarstöd när vi som tillhör de etablerade partierna har förstått vad de nuvarande SD-väljarna upplever för problem i samhället. Det har vi inte riktigt koll på just nu. När vi kan presentera ett trovärdigt alternativ för dem kommer vi att få tillbaks väljarna helt enkelt för att vi har kunniga och seriösa politiker, vilket SD inte har.
______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverigedemokraterna, sd, kultur, . Pingat på intressant.se.