Månad: januari 2011

Hur kommer det sig att det ofta är bråk omkring huruvida det ska få finnas religiösa förskolor, medan inte ett endaste kritiskt ord sägs om förskolor som byggs på feministisk ideologi?

Aftonbladet har ett reportage om förskolan Egalia i Stockholm där man lär barnen att det inte finns några kön, sociala kön. Ord som “han” och “hon” används inte, utan istället det från finskan inlånade “hen” som betecknar både och. Inte heller talar man om pojkar och flickor utan om “personer”. Inte ens kan man tänka sig att kalla sophämtare för sopgubbar. (Jag har aldrig sett en kvinnlig sopgubbe.)

Därtill har man även rensat hyllorna på olämplig litteratur. Chefspedagogen förklarar:

Heterofamiljsböckerna får de ändå överallt. Det kan verka överdrivet, men vi måste hela tiden ­vara en motvikt till ett könssegregerat och konservativt samhälle.

Hu så hemskt! Tänk om någon växer upp och blir konservativ när hon eller han blir stor! Tänk om hon eller han blir en sån som gifter sig, skaffar barn och äter middag tillsammans med stek och rönnbärsgelé på söndagarna.

En pakistansk madrassa, koranskola.

Reportaget andas inte ett enda kritiskt ord. Här har vi alltså typexemplet på ett ideologiskt träningsläger för barn. Barnen ska skyddas från den onda omvärlden och bara komma i kontakt med rättänkande och bara läsa ideologiskt anpassad litteratur. Aftonbladet återberättar allt som om det vore den mest naturliga sak i världen.

Jag ser inte en förskola utan en feministisk madrassa, en koranskola, liknande de tusentals madrassor som finns i Pakistan dit fattiga föräldrar skickar sina söner. I dessa skolor får pojkarna bara läsa koranen, inget mer. På förskolan Egalia får barnen lära sig feminism, inget mer.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, feminism, koranskola, madras, fundamentalism, konservatism, förskola. Pingat på intressant.se.

Jag är en allianskramare. Alliansen var det som tvingade sossarna på reträtt och skapade ett friare och mer välmående Sverige. Men nu när vi tillsammans har vunnit två val kan det vara dags att tillåta också ett friare meningsutbyte inom borgerligheten.

Alliansen bildades 2004. Dessförinnan hade jag år ut och år in gått omkring och varit deprimerad över hur uselt organiserad den svenska borgerligheten var. Varför kunde inte vi bildade och begåvade som vi var skapa en gemensam front? Destruktiva falangstrider är något man läser om finns i andra länder. Idioter, tänker man då, varför enas de inte? Men faktum är att vi borgerliga var precis just så. Vi “kannibaliserade” på varandra.

Med två valsegrar bakom oss och ett exemplariskt samarbete mellan de fyra partiledarna borde vi dock nu kunna tordas släppa lite på formerna. Det tajta samarbetet var nödvändigt inledningsvis. Vår trovärdighet som allians var i botten. Det hade i valrörelse efter valrörelse varit socialdemokraternas ständiga budskap till väljarna att vi inte kunde hålla sams. Borgerlig splittring var ett väl inpräntat begrepp i väljarnas hjärnor. Media gjorde inte annat än att leta sprickor i samarbetet.

Som moderat vill jag se ett större och självsäkrare KD. För alliansens skull.

Nu är dock situationen helt annorlunda. Vi har visat att vi kan regera. Alliansen håller ihop och har järnkoll på ekonomin. Vi fick förnyat förtroende av väljarna. I och med det tror jag att vi har råd att lätta på kravet att vi ska tala med en gemensam stämma i alla tillfällen. Alla vet ju att det finns meningsskiljaktigheter mellan allianspartierna. Men eftersom all öppen inomborgerlig diskussion förut uppfattades som “splittring” var vi tvungna att föra dem bakom stängda dörrar. Det är mycket möjligt att vi inte behöver göra det längre.

Som moderat är det också viktigt att påminna sig om att vi har tjänat mest på alliansen och att en stor mängd av de väljare som vi har vunnit förmodligen skulle ha gått till något av de andra partierna om förhållandena varit annorlunda. Det finns en stor grupp notoriskt otrogna allmänborgerliga väljare. Just nu har vi dem, men de är på något vis alliansens gemensamma egendom. Ett parti som kristdemokraterna som hänger på gärdesgården måste få konkurrera om dem med oss, utan att vi tror att det skadar alliansen.

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, moderaterna, folkpartiet, centern, kristdemokraterna. Pingat på intressant.se.

***Se rättelse längst ned.

De nya Wikileaksdokumenten som Al-Jazeera presenterar idag bekräftar mycket tydligt en av mina nya käpphästar: Att nyckeln till fred mellan israeler och palestinier är i händerna på den israeliska regeringen.

Al-Jazeera är i sin rapportering mycket hård mot de palestinska ledarna. De palestinska förhandlarna har erbjudit sig att ge bort stora delar av Östra Jerusalem (som är palestinsk mark enligt 1967 års gränser). Även de judiska kvarteren i Gamla stan och kontrollen över Tempelberget.

Allt detta är mycket känsliga frågor. Och det finns naturligtvis inte full enighet på den palestinska sidan om vad som ska ges bort. De palestinska ledarna försöker nu låtsas som att dokumenten är förfalskningar, vilket bara gör saken värre för dem. Dokumenten kommer från amerikanska UD. Det finns ingen anledning att betvivla äktheten.

Det här utspelades 2008–2009. Tillförordnad regeringschef var nuvarande oppositionsledaren Tzipi Livni, partiledare för Kadima, som är det något mer förhandlingsvilliga partiet. I valet 2009 gick dock makten över till den nuvarande regeringskoalitionen som leds av Benjamin Netanyahu och Avigdor Lieberman, med f.d. socialdemokraten Ehud Barak i släptåg.

Jag uppfattar erbjudandet från den palestinska sidan som mycket generöst. Vi talar om landavträdelser i Östra Jerusalem. Det är smärtsamt för dem att erbjuda detta. Det är som om vi svenskar skulle behöva ge upp stora delar av Stockholm till ett annat folk, inklusive delar av Gamla stan och Kungliga slottet.

Detta visar att det är Israel som inte förmår bjuda till. Tzipi Livni förefaller inte ha accepterat erbjudandet på grund av att man inte kunde lösa frågan om några av de bosättningar som ligger långt inne på Västbanken. Det kan jag förstå. Frågan är mycket svår att lösa.

Ingen förståelse alls har jag dock för den nuvarande regeringen, vars utrikesminister föreslår att palestinierna ska avstå ungefär halva Västbanken. Det tycker han är ett rimligt bud.

Med tanke på att Israel dessutom äger den totala militära kontrollen över hela området, alltså både Israel och Västbanken, och att palestinierna därmed inte utgör något hot rent fysiskt, så kan jag inte dra någon annan slutsats än att det är Israel som måste ta nästa stora steg för att nå fred. Hur många liknande erbjudanden har Israel råd att säga nej till?

***Rättelse
I inledningen har jag skrivit att papprena kommer från Wikileaks. Så är inte fallet. Det var bara ett antagande från min sida, eftersom de läckta dokumenten är många och typiskt sådana som Wikileaks har. Jag har inte lyckats bena ut varifrån papprena kommer. Läs mer om papprena i The Guardian.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, israel, palestina, wikileaks, lieberman, netanyahu, livni. Pingat på intressant.se.

Boken “Ture Sventon i Paris” kan inte längre läsas för barn, anser förlaget Rabén & Sjögren. Ordet “neger” förekommer i texten. Sveriges författarfond som förvaltar arvet efter författaren Åke Holmberg vägrar gå med på att texten ändras. Förlaget vill därför inte ge ut boken.

Det är ett dilemma att kvalificerad litteratur från en annan tid uttrycker sig på ett sätt som känsliga personer kan uppfatta som stötande idag. Det förtar något av verkens skönhet. Jag tycker ändå att det är fel att ändra i texten, eftersom författaren vare sig av oaktsamhet eller illvilja använt ett olämpligt ord. Dessutom är det inte alls en gång för alla fastslaget att ordet “neger” är nedsättande.

Ordet “nigger” är nedsättande, eftersom det alltid använts så i USA. Ordet “neger” står dock bara för en “svart person” eller “afrikan”. Även i USA har ordet “negro” använts på detta vis, helt väsensskilt från det riktiga n-ordet.

Men huvudskälet till att jag anser att förlaget gör fel är att det petar i ett klassiskt verk. Det finns många författare som har uttryckt sig konstigt. Det går inte att lägga historien tillrätta. Bättre än att ljuga för barnen är att förklara för dem varför ordet står kvar där, och varför man bör tänka sig för innan man använder det. I annat fall försöker man undanhålla sanningen för barnen. Vad vinner vi på det?

Här är ett kul klipp från The Daily Show med Jon Stewart som handlar om samma sak.

The Daily Show With Jon Stewart	Mon – Thurs 11p / 10c
Mark Twain Controversy
www.thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Political Humor & Satire Blog</a> The Daily Show on Facebook

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om kulutur, politik, litteratur, ture sventon. Pingat på intressant.se.

På Newsmill har en mycket bra diskussion utbrutit om mångkulturalism, integration och assimilation. Under många år har det ju sagts att assimilation är dåligt, men nu börjar debatten svänga, och det finns goda skäl för det.

Med integration har vi ofta menat att vi ska kunna bo som olika folk bredvid varandra, men med våra respektive kulturer orörda. Det har ansetts kränkande att begära av invandrare att de ska anpassa sig och bli mer “svenska”. Men Michael Sender skriver klokt om saken:

…att få ett jobb som städare och jobba nattskift på snabbmatsrestaurang utan att kunna prata med en enda svensk själ är inte integration. Att kunna flytande svenska och gå i svensk skola men tvingas skippa idrottslektioner av religiösa skäl är heller inte integration. Att ett skolbarn är med i en skolklass garanterar inte att han är en accepterad medlem av det sociala gänget och inte blir utfryst.

Istället, menar han, måste man bli en i gänget. Om sig själv skriver han att det var först när han lät sig själv bli integrerad i den svenska kulturen som han fick ett socialt sammanhang att ingå i.

Är detta kränkande? Nej, det är en fråga om att intressera sig för sitt nya folks liv. Det är så man blir vän med andra. Det är så i alla sammanhang.

Assimilering blir kränkande om det är hjärntvätt vi talar om. Det blir kränkande om vi vägrar acceptera att invandrare pratar sina modersmål med varandra eller om vi tvingar muslimer att äta falukorv.

I någon mån kräver vi dessutom redan en viss grad av assimilering. Vi vill ju att alla invandrare lär sig svenska. Här ställer vi ganska hårda krav.

En rimlig mängd assimilering menar jag, förutom att alla invandrare bör lära sig svenska, är att de också intresserar sig för svensk histora, svensk klassisk kultur (svensk litteratur t.ex.) osv.

Men hela ansvaret faller självfallet inte bara på dem som nyligen kommit till vårt land, utan också på oss som ingår i majoritetssamhället. Vi svenskar är urusla på att bjuda in nykomlingar. Verkligen urusla.

Det finns en hel del att göra på det här politikområdet. Jag tror dock att teorin om integration utan delad kultur, det som även kallas “mångkulturalism” inte funkar.

Ett land behöver en gemensam kultur. Individerna som ingår i folket kan självfallet vara hur olika som helst, tala hur många olika språk som helst, ha hur många olika religioner som helst, men vi måste ändå ha något gemensamt för att trivas ihop. Vi kan skapa detta tillsammans, utan att hjärntvätta någon och utan att stänga våra gränser.

_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, integration, mångkulturalism, assimilation, invandring. Pingat på intressant.se.