Julgranen är en svensk sed

Idag är det Tjugondag Knut, vilket brukar anses vara sista dagen på julen. Därmed åker julgranen ut. I och med det skulle jag vilja skriva något om seden att ha julgran. Är den svensk?

Experternas svar är alltid nej. Seden med julgran kommer från Tyskland. Alltså är det inte en svensk sed – egentligen. Det är en importerad sed. Den kommer utifrån. Den är inte riktigt svensk, således.

Argumentet brukar användas för att slå hål på Sverigedemokraternas värnande av svensk kultur. Experterna brukar påpeka att det mesta av det som vi uppfattar som genuint svenskt kommer utifrån. T.ex. de svenska folkdanserna, hambo, polska och schottis, kommer från Hamburg, Polen och Skottland. Och så vidare.

Men jag menar att man tänker helt fel om man inte vill erkänna att en sån sak som julgranen är en genuint svensk sed, en äktsvensk, pursvensk sed.

Jag anser att det är fel att avgöra graden av svenskhet i en tradition med avseende på varifrån en sed kommer. Det är alldeles sant att seden med julgran kommer från Tyskland, men gör en sådan sak alla svenska julgranar till tyska?

Det är inte en seds ursprung som bestämmer om den tillhör ett folks traditioner eller inte, utan i vad mån folket självt har gjort den till sin. Julgranar finns i alla kristna länder, men samma sak gäller även för genuint svenska maträtter som pannkakor eller köttbullar. Pannkakor finns i alla möjliga varianter över hela världen. Det är inte en maträtt som är unik för Sverige, men är det ändå inte just väldigt svenskt att äta pannkakor?

Det tycks mig som att förståsigpåarna och Sverigedemokraterna har ungefär samma syn på vad som räknas som genuint svenskt. Bara det som inte har haft någon beröring med utlandet är äkta svenskt. Sen grälar man om vad som faktiskt är sprunget ur svenska folket självt och vad som är importerat, men tanken är densamma. Inget importerat är svenskt – egentligen.

Jag håller inte med. Svenska seder är det som svenska folket har gjort till sina seder.

____________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

7 reaktioner till “Julgranen är en svensk sed”

  1. Det är ju märkligt att dom människor som inte ser julgranstraditionen som svensk för julgranen inte har sitt ursprung i Sverige ofta sedan säger att alla människor som befinner sig i Sverige är svenskar. Då hänvisar man helt plötsligt INTE till att personen har sina rötter utomlands för att plocka fram icke-svensk-stämpeln… Märkligt.

  2. Exakt. Det är mycket konstigt. Men det är tur att de stämplar saker som icke-svenska och inte människor. Problemet med Sverigedemokraterna är att de stämplar människor som icke-svenska, för att de vill bli av med dem. Inte så snyggt.

  3. Skillnaden mellan förståsigpåarna och SD är ju att förståsigpåarna vill inkludera fler människor i det svenska och att SD vill exkludera människor från det svenska. Alltså har SD alltid fel. Jag tycker själv att diskussionen om vem som är svensk och vad som är svenskt är väldigt ointressant. Men det kan ju också bero på att jag aldrig har känt mig hotad av andra kulturer. Jag lever det liv jag vill och deltar i alla svenska traditioner. Om andra som lever här firar chanuka eller persiskt nyår rör mig inte i ryggen. Jag älskar julgran, synd att den ska ut, men snart är det jul igen!

  4. Man kan konstatera att SDanhängare och SDkritiker kan förenas i synen på att firande av Ramadan, bärande av niqab och byggande av moskéer INTE är något svenskt. Skönt att dom kan enas om något.

  5. Ramadan kommer att bli en svensk högtid så småningom. Inte så att alla firar detta, men det kommer att bli svenskt i den bemärkelsen att de svenska muslimerna gör det. Är det ett problem? Nej, eftersom det inte hotar mitt julfirande.

    Exemplet med Chanuka är träffande. Ingen Sverigedemokrat har klagat på att den judiska gruppen firat sina högtider i vårt land, under ganska lång tid vid det här laget. Ingen Sverigedemokrat har heller klagat på att de ortodoxa firar jul och påsk vid andra tider än övriga svenskar.

    Muslimerna och Ramadan däremot. Det är plötsligt ett jätteproblem. Det kan absolut inte räknas som svenskt. Där kan man tala om intellektuellt haveri.

  6. Stefan,
    du skriver att Ramadan kommer att bli svensk högtid – så småningom. Din definition är att om svenska muslimer i Sverige firar den, så är det en svensk högtid. Men firas inte ramadan av svenska muslimer redan idag? I så fall är väl Ramadan en svensk högtid? Redan idag? Samtidigt har du i huvudinlägget ett resonemang om julgranen. Om jag inte missförstår dig så är julgranen svensk eftersom folket har gjort den till sin. Detta oavsett om seden kommer från Tyskland ursprungligen. Min fråga blir då: Varför har du högre krav på julgranen än på Ramadan? Med Ramadan räckte det ju med de svenska muslimerna. Borde inte i praktiken hela svenska folket fira Ramadan innan den kan betecknas som svensk?

  7. Jag tror att man om 100 år har en svensk variant av Ramadan. Inte så att alla firar detta, utan att de svenska muslimerna har utvecklat sina egna traditioner omkring denna högtid, som bara finns hos dem. En sed måste inte omfattas av alla svenskar för att vara svensk. Surströmming är väldigt svenskt, men inte rikstäckande. Ännu tydligare blir det när man betraktar minoritetskulturer med mycket lång existens inom Sverige, exempelvis den samiska eller den judiska. Dessa grupper har delvis andra traditioner, men trots dem är de svenskar. Det är också så muslimerna måste smälta in i den svenska kulturen. Vår gemensamma svenska kultur måste förändras, men den ska förändras gradvis, organiskt, på gräsrotsnivå, grannar emellan. Inte genom påbud från riksdagen.

Kommentarer är stängda.