Lite assimilation kan inte skada

På Newsmill har en mycket bra diskussion utbrutit om mångkulturalism, integration och assimilation. Under många år har det ju sagts att assimilation är dåligt, men nu börjar debatten svänga, och det finns goda skäl för det.

Med integration har vi ofta menat att vi ska kunna bo som olika folk bredvid varandra, men med våra respektive kulturer orörda. Det har ansetts kränkande att begära av invandrare att de ska anpassa sig och bli mer “svenska”. Men Michael Sender skriver klokt om saken:

…att få ett jobb som städare och jobba nattskift på snabbmatsrestaurang utan att kunna prata med en enda svensk själ är inte integration. Att kunna flytande svenska och gå i svensk skola men tvingas skippa idrottslektioner av religiösa skäl är heller inte integration. Att ett skolbarn är med i en skolklass garanterar inte att han är en accepterad medlem av det sociala gänget och inte blir utfryst.

Istället, menar han, måste man bli en i gänget. Om sig själv skriver han att det var först när han lät sig själv bli integrerad i den svenska kulturen som han fick ett socialt sammanhang att ingå i.

Är detta kränkande? Nej, det är en fråga om att intressera sig för sitt nya folks liv. Det är så man blir vän med andra. Det är så i alla sammanhang.

Assimilering blir kränkande om det är hjärntvätt vi talar om. Det blir kränkande om vi vägrar acceptera att invandrare pratar sina modersmål med varandra eller om vi tvingar muslimer att äta falukorv.

I någon mån kräver vi dessutom redan en viss grad av assimilering. Vi vill ju att alla invandrare lär sig svenska. Här ställer vi ganska hårda krav.

En rimlig mängd assimilering menar jag, förutom att alla invandrare bör lära sig svenska, är att de också intresserar sig för svensk histora, svensk klassisk kultur (svensk litteratur t.ex.) osv.

Men hela ansvaret faller självfallet inte bara på dem som nyligen kommit till vårt land, utan också på oss som ingår i majoritetssamhället. Vi svenskar är urusla på att bjuda in nykomlingar. Verkligen urusla.

Det finns en hel del att göra på det här politikområdet. Jag tror dock att teorin om integration utan delad kultur, det som även kallas “mångkulturalism” inte funkar.

Ett land behöver en gemensam kultur. Individerna som ingår i folket kan självfallet vara hur olika som helst, tala hur många olika språk som helst, ha hur många olika religioner som helst, men vi måste ändå ha något gemensamt för att trivas ihop. Vi kan skapa detta tillsammans, utan att hjärntvätta någon och utan att stänga våra gränser.

_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

2 reaktioner till “Lite assimilation kan inte skada”

  1. Du talar väl Stefan. Har du någon lösning på problemet? Hur får vi till en bättre assimilering av invandrare i det svenska samhället? Mångkulturalismen har sitt grepp över riket, inklusive den borgerliga regeringen. Om Alliansen låter SD utgöra den enda rösten mot mångkulturalismen riskerar vi att folk tror att de talar sanning och ger dem sin röst 2014. Och då ligger regeringskrisen inte långt borta. Jag skulle önska att någon i alliansen kunde börja tala om problemen och erkänna att de finns. Först då kan steg tas som leder bort från ökad segregering. Visst borde detta ligga i regeringens intresse?

  2. Vägen in i det svenska samhället heter jobb, svenska språket, föreningsliv och politiska förtroendeuppdrag. Som det är nu ställer vi fel sorts krav på både majoritet och minoritet. Majoriteten ska inte som nu tvingas låtsas som att den inte är den dominerande kulturen. Minns hur vänstern försökt tona ned allt som kan uppfattas som patriotism. Men däremot måste den börja ge utlänningar riktiga jobb och inte bara låta dem vara taxichaufförer. Minoriteten i sin tur måste anamma delar av majoritetskulturen. Hur ska den annars få kontakt med majoriteten?

    Vad kan man göra? I första hand måste vi bedriva en ekonomisk politik som gör det möjligt för den duglige att snabbt jobba sig upp. Med jobb och inkomster kan man lämna betongen och köpa en villa bland svennarna. Därtill tror jag att man kan utnyttja statsceremoniella sammanhang mycket bättre än nu. Ceremonier stärker känslan av samhörighet. När får vi se den första svensk-kurden ta emot Serafimerorden? Nej, visst ja. Svenskar kan ju inte ta emot svenska ordnar…

Kommentarer är stängda.