Sommestads nostalgi

För 20 år sedan fanns det inga dåliga skolor, som var så dåliga att de skadade barns skolgång, påstod Lena Sommestad i SVT Agenda igår. Jag får dessvärre erkänna att jag skrattade till.

Det var inte illa menat, för Lena Sommestad är en person som jag har mycket stor respekt för. Jag hade förmånen att arbeta för henne en gång i tiden på Institutet för Framtidsstudier. Det är också hon som mer eller mindre ensam har lyft den socialdemokratiska idédebatten från att ha handlat om misslyckade valstrategier till att faktiskt handla om innehållet i politiken.

lena
Lena Sommestad är professor i ekonomisk historia.

Sommestad vill vara med i ledningen av partiet. Som alla andra kandidater till ordförandeposten är hon av jantelagsskäl förbjuden att säga det rakt ut. Men det är uppenbart att hon vill vara med i matchen, om så bara för att få vara med och påverka partiets inriktning.

Men hon kommer inte att bli vald. Varför? Hon vill nämligen ändra på partiets verklighetsbeskrivning, därmed även på väljarnas verklighetsbeskrivning. En sån sak går att göra, men det tar mycket längre tid än bara en mandatperiod. En av hennes käpphästar är att socialdemokraterna någon gång i slutet av 1970-talet eller i början av 1980-talet lät sig duperas av “nyliberalismen”.

Alla de avregleringar och valfrihetsreformer som har gjorts de senaste 30 åren är det som är orsaken till sossarnas nedgång, menar Sommestad. (Jag vill minnas att min gamle lärare Sverker Gustavsson, professor i statskunskap och S-medlem i Uppsala precis som Sommestad, brukade hävda samma sak.) Sossarna skulle alltså fram tills nu varit lurade av sig själva. Jag tror inte att hon lyckas sälja in den idén till resten av partiet.

Jag uppfattar Sommestad som en nostalgiker. I många av sina debattinlägg finns en rosenskimrande beskrivning av hur socialdemokraterna byggde upp Välfärdssverige. Det stod på höjden av sin glans vid 1970-talets ingång. Olof Palme var statsminister. Staten var jättestor och det fanns pengar till allt. Sen började nedången.

För skolans del fick “nyliberalismen” fotfäste ganska sent. Den kom inte förrän på 1990-talet. Det är därför som Sommestad tror att alla skolor i Sverige var bra fram till 1990-talet då friskolereformen kom.

Jag som själv gick i skolan före 1990-talet minns dock mycket väl hur det var. Det fanns skolor med dåligt rykte redan då. Enda skillnaden mot nu var att inga elever hade rätt att välja bort dåliga skolor. Om kommunen bestämde att man skulle gå i en dålig skola så fick man finna sig i det.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

10 reaktioner till “Sommestads nostalgi”

  1. Du behöver inte skratta till. Om man kollar på andelen av skillnader i skolresultat som förklaras av skolan man går i har det fördubblats mellan 2000 och 2009. Kolla senaste PISA-rapporten under between-school variance.

    Där ser man tydligt att Sverige, Finland och Island hade minst skillnader mellan skolor 2000. Sedan dess har skillnaderna i Sverige ökat dramatiskt och de har minskat i Finland.

    Självklart fanns det skillnader några skillnader mellan skolor tidigare också, men det har skett en dramatisk ökning i dessa skillnader, och det är helt klart berättigat att säga att idag är det långt viktigare än tidigare att inte hamna på fel skola.

  2. Sommestad talar inte om vad som har hänt sedan 2000, utan hur det såg ut före 1990. Hon menar att det inte fanns några dåliga skolor då.

    Det finns en markant försämrad trend i elevernas resultat från 1995 och framåt. Nedgången stämmer i tid med Göran Perssons regeringsperiod. Sommestad var statsråd i den regeringen.

  3. Utan att vara nostalgisk tycker jag att man konstatera att den reformpolitik som socialdemokraterna ägnade sig åt, och som kanske var som mest intensiv under 60- och början på 70talet, har lett till att Sverige faktiskt är ett väldigt trevligt land att leva i.

    Om man tycker att det finns ett egenvärde i att samhällen (över en viss BNP/capita-nivå etc etc) har en jämn inkomstfördelning och jämna livschanser, så är det nog fullt rimligt att visa motstånd mot en reformpolitik som drivs med grund i nyliberal teoribildning. För oavsett vad man har för åsikter om valfrihet och avregleringar, leder det till att inkomstskillnader ökar och livschanser blir mer beroende av personens bakgrund.

    Det är ett faktum att skillnaderna mellan skolor har ökat markant sedan 2000, och att Sverige som var näst bäst i världen i matte och naturkunskap (enligt TIMSS) 1995, nu ligger ner mot 19-20 plats. I just det avseendet går åtminstone jag gärna tillbaks till 1995, eller för den delen 1970. Att vilja gå tillbaks 20 år här betyder ju att man vill tillbaks till en skola där Sverige låg i topp i världen.

    +
    @ “Stefan”: du säger att den försämrade trenden var från 1995 och framåt och att det överensstämde med Perssons regeringstid. Sommestad var endast statsråd från 2002, och då miljöminister och hade antagligen inte särskilt mycket att göra med skolpolitiken då. Så det är för mig en ganska irrelevant kommentar…

  4. Det hon sa var att det “egentligen inte spelade någon roll” vilken skola man gick i; dvs att kvalitetsskillnaden inte var så stor att den var avgörande. Sant är att det är 2000 till 2009, men det förtar inte det faktum att andelen av resultatet som beror på skolan gått från 9% till över 20% på kort tid. 9% är nästan negligerbart, 91% beror på bakgrund och annat. Så är det inte längre.

    Sommestad hade allltså rätt och var påläst; du skrattade men i ljuset av ökade kvalitetsskillnader är det lätt att det fastnar i halsgropen.

    Dina kommentarer om 1995 är inte relevanta för diskussionen.

  5. @JD. I Sverige är alla regeringsledamöter ansvariga för den politik som förs. Hon valde att vara minister i en regering som förde “nyliberal” politik. Det är först nu när S har förlorat sitt andra val som hon har börjat kritisera denna “nyliberalism”. Detta sänker hennes trovärdighet som sanningens apostel. (Därmed inte sagt att hon kan ha rätt i sak, men att opponera på sig själv stärker inte nödvändigtvis trovärdigheten.)

  6. @HM Det Lena Sommestad sa var att det för 20 år sedan inte fanns någon skola som var så dålig att den var till skada för något barn. För att bevisa eller motbevisa denna tes krävs uppgifter som visar hur det stod till med kvaliteten 1991. Siffror som visar hur det stod till 2000 visar hur det var för 11 år sedan.

    Det intressanta vore att se siffror på kvaliteten i skolorna under en 50-års period. Av någon anledning är det dock först under senare år som vi har möjlighet att jämföra kvalitet mellan olika skolor. Vad kan det bero på?

  7. Jag tycker din envishet är en aning överdriven. Ja, hon skulle ha sagt 11 istället för 20, men då är påståendet väldigt sant, och skolvalet har först rejält tagit fart de senaste 11 åren.

    Det intressanta och oroväckande är att Sverige har gått från att vara ett land med världens mest jämlika skolgång till att vara sämre än OECD-snittet när det gäller jämlikhet. Du verkar inte vilja se det problemet utan istället fokusera på huruvida Sommestad placerade en mätning några år för tidigt eller inte.

    Är du intresserad av sakfrågan?

    Och återigen byter du ämne och säger att de 50 senaste åren är det viktigaste – varför då? Att Sveriges skolor de senaste 11 åren blivit oerhört mer ojämlika tycker jag är en extremt rimlig fråga att ställa sig, och för dagens politiska debatt en viktigare fråga än hur skillnaden mellan olika realskolor var 1963.

  8. Det jag invänder mot är Lena Sommestads påstående att det för 20 år sedan inte fanns någon skola om var så dålig att den skadade enskilda elevers utbildning. För att kunna bevisa denna tes krävs uppgifter om hur kvaliteten i skolorna var 1991. I Agenda presenterade hon inga sådana uppgifter och det är därför som jag starkt tvivlar på att det är så eftersom det inte stämmer med vad jag vet från egna erfarenheter. Rent allmänt sett förefaller det dessutom osannolikt att det i början av 1990-talet inte skulle ha funnits någon enda dålig skola.

    Jag vet inte varför Sommestad nämnde siffran 20 år sedan, men jag tror inte att det var en felsägning. Vi talar om en person med ett mycket genomtänkt budskap. Jag tror inte på hennes verklighetsbeskrivning, men jag tror inte att hon gör så enkla misstag som att säga fel på årtal.

    Hur det står till med jämlikheten mellan skolorna är inte vad mitt blogginlägg handlar om även om jag förstår att det är vad du HM själv vill diskutera. Blogginlägget handlar inte om de relativa skillnaderna mellan skolorna utan i vad mån det i absoluta termer existerade dåliga skolor omkring 1991 eller inte. Om jag skulle gå i debatt med dig om de relativa skillnaderna, ja, då skulle jag byta ämne, men det tänker jag inte göra, eftersom de relativa skillnaderna inte är ämnet för blogginlägget.

  9. Det fanns skolor som var dåliga i termer av resultat, men det gick i stort sett enbart att förklara med den socioekonomiska bakgrunden av eleverna, och man behövde inte använda dålig skolkvalitet för att förklara resultatet.

    Denna varierande skolkvalitet kan vara det du upplevde, men det var främst en effekt av elevernas bakgrund.

    Självfallet kan det funnits enstaka förfallna skolor, och Sommestad sa “fanns egentligen inte” vilket är en försvagande term för att säga att det knappast var en regel.

    Idag har skolans förklaringsgrad av resultat gått från 9% till 22-23%. Det innebär att idag är det inte din egen bakgrund som avgör om det går bra eller dåligt, utan vilken skola du går på.

    Om det fanns många skolor som var absolut dåliga under 1990-talet borde det synas i att de hade en stark förklaringsfaktor i proven som gjordes vid 1990-talets slut. De har inte en stark förklaringsfaktor, och kan därför inte ha varit ett stort fenomen.

    Idag förklaras en fjärdedel av resultatet av vilken skola du går på, medan resultaten överlag har fallit. Det tyder på att långt fler skolor är dåliga i absolut bemärkelse.

  10. Bäste HM. Som jag ser det är det omöjligt att bedöma kvaliteten i skolorna före det man började mäta kvaliteten, vilket skedde någon gång i mitten eller slutet av 90-talet. Dessförinnan har vi, om jag har förstått saken rätt, ingen tillgänglig statistik. Alltså kan vi inte veta hur kvaliteten i skolorna varierat under den tid grundskolan har funnits. Nu kan jag inte årtalet för grundskolans införande men det kan väl ha varit ungefär 1969-70. Du menar väl inte att vi kan utvärdera kvaliteten i skolorna under hela den perioden med en mätserie som börjar 2000?

    Det fina med den nya “nyliberala” skolpolitiken, som dock inte är mer “nyliberal” än att Socialdemokraterna står bakom den, är att vi har infört system för kvalitetsmätning. I det gamla “icke-nyliberala” systemet fanns ingen mätning av skolkvalitet. Den så av vissa föraktade “nyliberala” politiken är det som har infört ett kvalitetstänkande. Dessförinnan fungerade Sverige som Sovjeutunionen när det gäller skolan. Om politikerna hade bestämt att skolan var bra så var den det. Punkt slut.

Kommentarer är stängda.