Hyllning till Maud Olofsson

Förtjänar Maud Olofsson ett eget kapitel i historieböckerna? Absolut. Det är en politisk gigant som nu avgår från sin post. Hon är Centerpartiets främsta ledare någonsin, bara i konkurrens med Fälldin, men kan till skillnad från honom avgå med ära!

Jag kommer att sakna Olofsson – det är så hon ska kallas, Olofsson, och inte Maud. Kvinnliga politiker benämns ofta bara med förnamn, vilket gör att deras auktoritet inte respekteras. Ledarskap och auktoritet, i detta ords goda bemärkelse, är dock så som jag kommer att minnas Olofsson och hennes insats för Sverige.

Trots att jag är moderat rekommenderade jag många att rösta på Centern i valet i höstas. Det finns ju de som bara inte kan rösta på M, men ändå vill rösta borgerligt. Ta då Centern, sa jag.

Det är utan tvekan Olofssons förtjänst att jag idag hyser denna respekt för Centern. Dessförinnan var jag förbittrad över detta partis svek mot de borgerliga samarbetet. Under 90-talet agerade C räddningsplanka åt Göran Persson när denne sanerade den svenska ekonomin. Persson hade inte majoritet i riksdagen för sin politik. C kom som en räddande ängel. När ekonomin var sanerad var det tack och hej från Perssons sida. På detta tjänade Centern ingenting. Istället lyckades Persson bli omvald två gånger.

Med Maud Olofsson ändrades denna bild av Centern. Partiet som framstod som borgerlighetens svagaste länk blev istället dess klippa. Konsekvent har Olofsson drivit linjen att C hör hemma i det borgerliga lägret, att sosseriets makt över Sverige måste brytas, att borgerlig politik ska vara företagsvänlig politik, att vägen till jämställdhet för kvinnor är möjligheter för kvinnor att bli företagare, och så vidare.

Olofssons i särklass största bedrift är dock att hon var med och skapade alliansen. Fram till Högforsmötet 2004 var det kutym bland borgerliga partier att angripa varandra. Begreppet “borgerlig kannibalism” var mer än träffande. Det ansågs fint att kalasa på varandras väljare medan sossarna stod bredvid och tittade på.

Det var först med Reinfeldt, Hägglund, Leijonborg och Olofsson som detta destruktiva inbördeskrig kom till ett slut. Slutet på idiotin och början på en ny tid för de borgerliga kom hemma hos Olofsson i Högfors. Det borde sättas upp ett minnesmärke i hennes trädgård.

Tack Maud för ditt fantastiskt fina arbete med alliansen och Centern! Jag kommer att sakna dig. Det känns inte alls som att du var färdig som partiledare eller näringsminister. Jag förstår att du har jobbat hårt och är trött. Jag vill inte ta din välförtjänta vila ifrån dig.

Dina vedersakare kommer att säga att du aldrig lyfte Centerns röstsiffror, att du inte fick genomslag för partiets hjärtefrågor, att du sålde ut kärnkraftsfrågan. Lyssna inte på dem.

Du räddade ditt parti från undergång. Du var borgerlighetens samvete i företagspolitiken. Du vågade säga att något är fel med LAS även när ingen annan tordes stöta sig med facket. Du ältade inte gammalt groll. Där andra stod kvar i 70-talets kärnkraftsdebatt tog du ett steg framåt. Du såg att Centern gör mer nytta i regeringen än utanför. Du ledde ditt parti till två valsegrar för alliansen. Av hela mitt hjärta, tack Maud!

____________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

5 reaktioner till “Hyllning till Maud Olofsson”

  1. Din observation om förnamn och efternamn är intressant, och jag håller verkligen med dig. I Norge är det mer jämlikt: här använder man konsekvent förnamn för de mest kända politikerna. Jens, Erna, Kristin…

  2. Bra sagt. Glad är jag också över hennes kloka handlande med sjunkande skeppet SAAB. RUT inte att förglömma.

  3. Maud är en stor förebild för kvinnor. Hennes representativa klädval med en personlig o feminin stil har ibland blivit för tantig, så det här var något nytt o vågat. Häftig väska!

Kommentarer är stängda.