Uppsala kommun kastar 800 000 kr i sjön

Uppsala kommun kastar 800 000 kr i sjön. Det är prislappen för att man tror sig kunna ta efter Speaker’s Corner i London. Varför är det ingen som dragit i bromsen? Var är mina partikompisar? Det är för att slippa såna här saker som jag är moderat.

UNT rapporterar:

Planen på att ett Speakers corner ska inrättas i hörnet av Vaksala torg vid skolan och Konserthuset togs av gatu- och trafiknämnden i onsdags. För att markera talarplatsen kommer en stor stor lampa av skrivbordstyp att installeras på platsen. Projektets kostnad är beräknad till 800 000 kronor.

Läs gärna artikeln och ta del av min kollega Stig-Björn Ljunggrens synpunkter. Jag har samma uppfattning.

Den som har besökt Speaker’s Corner i Hyde Park i London vet att det är en central plats i en storstad. Det strömmar förbi mycket folk där. Traditionen att få tala fritt om vad som helst i detta hörn är gammal. För sådana som mig, som älskar debatt av alla slag, är det underhållning att gå dit och höra folk tala om vad som helst. Häcklarna, som försöker få talaren ur balans, är en omistilig del.

Går detta att få till på Vaksala torg i Uppsala? Nej, självklart inte. London har 7,5 miljoner invånare. Uppsala har 180 000. En vanlig är det folktomt på Vaksala torg. En solig lördag är det fortfarande glest.

Kommunen kommer också att bygga en talartribun. Tydligen tänker man sig att bara en person ska kunna tala i taget. I Hyde Park finns ingen talarstol. Det är bara ett hörn av en park. Flera talare talar samtidigt på varsitt håll.

Bästa platsen för ett Speaker’s Corner i Sverige är i Kungsträdgården i Stockholm. Centralt och mycket folk. Dessutom i vårt lands huvudstad. Ungefär så som originalet. Är det någon från kommunen som har varit i Hyde Park och sett hur det ser ut?

Hyllning till Maud Olofsson

Förtjänar Maud Olofsson ett eget kapitel i historieböckerna? Absolut. Det är en politisk gigant som nu avgår från sin post. Hon är Centerpartiets främsta ledare någonsin, bara i konkurrens med Fälldin, men kan till skillnad från honom avgå med ära!

Jag kommer att sakna Olofsson – det är så hon ska kallas, Olofsson, och inte Maud. Kvinnliga politiker benämns ofta bara med förnamn, vilket gör att deras auktoritet inte respekteras. Ledarskap och auktoritet, i detta ords goda bemärkelse, är dock så som jag kommer att minnas Olofsson och hennes insats för Sverige.

Trots att jag är moderat rekommenderade jag många att rösta på Centern i valet i höstas. Det finns ju de som bara inte kan rösta på M, men ändå vill rösta borgerligt. Ta då Centern, sa jag.

Det är utan tvekan Olofssons förtjänst att jag idag hyser denna respekt för Centern. Dessförinnan var jag förbittrad över detta partis svek mot de borgerliga samarbetet. Under 90-talet agerade C räddningsplanka åt Göran Persson när denne sanerade den svenska ekonomin. Persson hade inte majoritet i riksdagen för sin politik. C kom som en räddande ängel. När ekonomin var sanerad var det tack och hej från Perssons sida. På detta tjänade Centern ingenting. Istället lyckades Persson bli omvald två gånger.

Med Maud Olofsson ändrades denna bild av Centern. Partiet som framstod som borgerlighetens svagaste länk blev istället dess klippa. Konsekvent har Olofsson drivit linjen att C hör hemma i det borgerliga lägret, att sosseriets makt över Sverige måste brytas, att borgerlig politik ska vara företagsvänlig politik, att vägen till jämställdhet för kvinnor är möjligheter för kvinnor att bli företagare, och så vidare.

Olofssons i särklass största bedrift är dock att hon var med och skapade alliansen. Fram till Högforsmötet 2004 var det kutym bland borgerliga partier att angripa varandra. Begreppet “borgerlig kannibalism” var mer än träffande. Det ansågs fint att kalasa på varandras väljare medan sossarna stod bredvid och tittade på.

Det var först med Reinfeldt, Hägglund, Leijonborg och Olofsson som detta destruktiva inbördeskrig kom till ett slut. Slutet på idiotin och början på en ny tid för de borgerliga kom hemma hos Olofsson i Högfors. Det borde sättas upp ett minnesmärke i hennes trädgård.

Tack Maud för ditt fantastiskt fina arbete med alliansen och Centern! Jag kommer att sakna dig. Det känns inte alls som att du var färdig som partiledare eller näringsminister. Jag förstår att du har jobbat hårt och är trött. Jag vill inte ta din välförtjänta vila ifrån dig.

Dina vedersakare kommer att säga att du aldrig lyfte Centerns röstsiffror, att du inte fick genomslag för partiets hjärtefrågor, att du sålde ut kärnkraftsfrågan. Lyssna inte på dem.

Du räddade ditt parti från undergång. Du var borgerlighetens samvete i företagspolitiken. Du vågade säga att något är fel med LAS även när ingen annan tordes stöta sig med facket. Du ältade inte gammalt groll. Där andra stod kvar i 70-talets kärnkraftsdebatt tog du ett steg framåt. Du såg att Centern gör mer nytta i regeringen än utanför. Du ledde ditt parti till två valsegrar för alliansen. Av hela mitt hjärta, tack Maud!

____________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Nej, det blir inte nyval

Sverigedemokraterna skulle tillsammans med den övriga oppositionen kunna fälla regeringen i ett misstroendevotum vilken dag som helst. Men det kommer inte att hända. Det finns ingen risk för nyval.

Aftonbladets Lena Melin skrämmer upp folk i onödan. Hennes analys fetsuger, kan man säga med pubertalt språkbruk.

Sverigedemokraterna kommer inte att skapa en regeringskris av tre enkla skäl:

1. Om SD fäller regeringen Reinfeldt måste riksdagen välja en annan statsminister. Vem då? Juholt? Omöjligt, eftersom Sverigedemokrater avskyr sossar. Jimmie Åkesson brukar säga att han är öppen för samarbete med alla, men hans parti är inte det.

2. Jimmie Åkessons viktigaste uppgift har varit att lotsa in partiet i riksdagen. Vägen till makten har gått via hårdhänta utrensningar inom de egna leden. Partiet ska vara salongsfähigt. I valet lyckades partiet ta sig över 4-procentsspärren. Vid ett nyval sätts dessa platser på spel igen. SD riskerar att åka ut. Är Åkesson villig att offra partiets riksdagsplatser? Knappast.

3. SD har under det gångna året kunnat spela vågmästare i några mindre frågor. Partiet är totalt isolerat i sin viktigaste fråga – invandringspolitiken – men har fått spela en roll i några fall då man har röstat mot regeringen. Utanför riksdagen skulle dock partiet vara helt utan inflytande. Som det är nu kan Åkesson lagom till 2014 i alla fall visa på något slags resultat för sina väljare. Så blir det inte om han kanar ut på ändan i ett nyval.

Glöm alla spekulationer om nyval. Det blir inget. Faktum är att knappast ens Socialdemokraterna vill ha det. Partiet har inte hunnit utarbeta sin oppositionspolitik ännu. Fredrik Reinfeldt kan sova gott.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , . Pingat på intressant.se.

Föräldraförsäkringen en kvinnofälla

Ni har hört det sägas att föräldraförsäkringen är en viktig jämställdhetsreform, medan vårdnadsbidraget är en kvinnofälla. Jag har alltid tyckt att skillnaden mellan dessa två bidragsformer är liten. Tydligen är jag inte längre ensam om denna uppfattning:

Med nuvarande utformning kan föräldrapenningen fungera som en form av socialbidrag under åtskilliga år efter invandringstidpunkten. Det blir en kvinno- och fattigdomsfälla som dessutom medför att barnen inte får tillträde till barnomsorg/förskola och tidig träning i svenska språket.

Citatet kommer från Åsa Olli Segendorfs och Tommi Teljosuos artikel på SvD Brännpunkt.

Nästan lite onödigt mycket beröm

The Economist har en hyllningsartikel till Sverige. Läs gärna och sprid. Den är kanske lite väl positiv, får även en moderat som jag erkänna, men faktum är att vi ändå förtjänar beröm för landets sunda ekonomi.

Some 40 years after becoming the only continental European country to switch its motoring from left to right, Sweden is making a similar political shift. By 2014 Mr Reinfeldt will have been in power for eight years. Given the economy’s strength, few would bet against his winning again. To many on Europe’s left, Social Democratic Sweden was once a statist paradise. Now it is the right that looks north for inspiration.

Firma Reinfeldt & Borg är inte ensamma bakom denna succé. Grunden lades av en kille som heter Göran Persson, om ni minns honom. Hur som helst är vår land just nu världsledande när det gäller statsfinansiell ordning. Vi var världssämst på 90-talet, som bekant, men man kan lära sig något av misslyckanden.