Det är bidragen som är fel

“Det är lättare att vara gay än att vara kristen i dagens samhälle, i alla fall i Stockholm”, säger lesbiska Maria Drakenby i SvD idag med anledning av att Pridefestivalen drar igång.

I samma tidning diskuteras också idag problemet med att staten betalar ut bidrag till trossamfund trots att några av dem anser att homosexualitet är en synd, och inte ens kan tänka sig ha homosexuella medlemmar. Staten har satt upp villkor för utbetalande av bidrag. Samhällets grundläggande värderingar ska respekteras. Diskriminering av homosexuella strider mot dessa värderingar.

Gör staten fel? Ja, absolut. Men felet ligger inte i att staten ser genom fingrarna med samfund som ogillar homosexuella. Felet ligger i att bidragen alls finns.

Varje gång staten ska hjälpa till med något kommer det med en lista på PK-grejer som ska iakttas: genus, klimat, demokrati, HBT, osv. Det finns inget sådant som en princip om ett “armlängds avstånd”, dvs. att staten understödjer frivilligverksamhet men inte lägger sig i innehållet.

Ett fritt samhälle får vi när staten istället sänker skatten så att medborgarna har råd att stödja den församling de själva gillar.

_____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra: