Sverigedemokrat, Nationaldemokrat, vad är skillnaden?

Igår fick jag ett e-mail av en Sverigedemokrat som upprört kallade mig för ohederlig och oärlig, och som dessutom skrev ett långt personagrepp mot mig på sin blogg. Mitt brott? Tja, jag råkade säga sanningen.

Robert Stenkvist heter Sverigedemokraten. Han jobbar som politisk sekreterare för SD i riksdagen. Därtill är han vice ordförande för SD i Stockholm. Hans angrepp på mig på sin blogg hittar man här: “Vart har den vetenskapliga stringensen och den intellektuella hederligheten tagit vägen?”

Bakgrunden är att jag på min hemsida för min bok, “Handbok i konservatism“, skriver att SD har en relativistisk syn på moral, och att man använder denna för att legitimera sin invandrarfientliga politik. Jag påstår att SD är mot invandring till Sverige eftersom utlänningars moral inte går att integrera i den svenska. Sverigedemokrater menar att moralen till sin natur är bunden till varje folks kultur.

Stenkvist e-postade mig och menade att SD inte alls stod för denna politik. Jag hänvisade då till Jimmy Windeskog som källa. Windeskog var partisekreterare för SD till så sent som 2003. Innan dess var han ordförande för Sverigedemokratisk ungdom, där han efterträddes av Jimmie Åkesson.

Men då tog det hus i helsicke. I sitt brev skriver Stenkvist:

Du kan inte använda en källa som Windeskog för SD.s politik, detta torde vara självklart för varenda ickeakademisk hemmafru med en IQ över 60!

Windeskog blev utesluten ur Sverigedemokraterna 2005. Därför kan han inte användas som källa för att säga vad SD står för, enligt Stenkvist. Windeskog anslöt sig senare till det mer extrema Nationaldemokraterna.

Är det rätt av mig att hänvisa till Windeskog? Ja, alltså han var partisekreterare så sent som 2003. Han var under längre tid ett av partiets främsta ideologer.

Hur är det med Stenkvist själv? Intressant nog tycker han att Jan Milld är en trevlig författare. Jag antar att det är så eftersom denne länkar till Millds blogg.

Jan Milld är krönikör i tidningen Nationell idag. Det är Nationaldemokraternas tidning. Stenkvist som är mycket, mycket, mycket noga med att påpeka att den där Windeskog minsann inte företräder SD eftersom han är en galen extremist, utesluten och numera Nationaldemokrat, länkar alltså till en författare som gladeligen publicerar sig i Nationaldemokraternas tidskrift.

Så sluts cirkeln. Vit makt-rörelsen utgör en egen sfär i samhället. Folk går in och ut i olika konstellationer. Ena dagen Sverigedemokrat, andra dagen Nationaldemokrat. Same shit. Different name.

__________________________
Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

18 reaktioner till “Sverigedemokrat, Nationaldemokrat, vad är skillnaden?”

  1. Det här var nog ett av de mest långsökta försök till ”guilt by association” som jag stöt på och något som snarare bekräftar än motsäger den kritik som framförts artikelförfattaren! En enskild fd. partimedlems antas här representera partiets åsikter i dag, trots att denna blev utesluten just för sina åsikter. Huruvida partiet under dennes tid stod för dessa åsikter kan naturligtvis diskuteras, men är ju totalt irrelevant för diskussionen om vad partiet står för i dag!

    Men inte nog med det, här tas en länkning till en annan person som har publicerat artiklar i en tidning som är ”suspekt” som intäkt för att personen som länkat sympatiserar med den ”suspekta” tidningens politiska inriktning. Att man kan publicera sig i tidningar vars politiska inriktning man ej delar eller att man kan länka till personer vars politiska åsikter man ej delar tycks vara en omöjlighet i Stefan Olssons värld. Ja för alla andra utom han själv förstås, för med denna förvirrade logik så kan man ju faktiskt på samma sätt anklaga Stefan Olsson själv för att tycka att ”Nationell i dag” är en trevlig publikation eftersom han gladligen länkar till dem i denna artikel!

  2. Det är ingen slump att Stenkvist som Sverigedemokrat bland sina rekommenderade länkar har Jan Milld, som är krönikör i Nationaldemokraternas tidning. Jag är inte överraskad alls.

    Faktum kvarstår emellertid att Jimmy Windeskog var en ansedd Sverigedemokrat, när det begav sig. Så ansedd att han upphöjdes till partisekreterare. Han var en centralfigur så sent som 2003.

  3. Stefan: Windeskog kanske duger som källa som gammal partisekreterare men hade det inte varit ännu bättre för din tes med ytterligare någon källa som inte blivit utesluten ur partiet? Eller anser du att SD:s politik så tydligt talar för att ingen egentlig förändring skett sedan 2005 att alla andra referenser blir överflödiga?

  4. @ Stefan Olsson

    Här är det nog jag som blir överraskad med tanke på att jag vare sig är representant för, eller medlem i, Sd och dessutom inte ens äger någon blogg där jag kan länka till Jan Milld eller någon annan på!

    Men hade jag en blogg så skulle jag högst medvetet, och inte av någon ”slump”, länkat både till personer och tidskrifter vars åsikter jag inte nödvändigtvis delar eller till och med personer som (gud förbjude!) publicerar sig i tidskrifter vars politiska inriktning jag inte delar. Något som man tydligen enligt dig inte får göra …

    Det är mycket möjligt att Jimmy Windeskog ”när det begav sig” var en aktad person, men du är nog ganska ensam om att i dag anse att hans åsikter är representativa för Sd.

  5. Tycker att det är roligt att SD:s största kritiker i deras val att “bli konservativa” har varit de konservativa själva!

    Men i diskussionen ovan: Ideologisk verksamhet bildar inte bara fysiska i ordalag åsikter och ståndpunkter, det skapar också ett tankesätt om hur man kommer fram till sina åsikter. Windeskogs inflytande, om inte i ord, finns kvar i SD:s ideologiska tänkande, och är den främsta orsaken till varför SD fortfarande är ett nationalistiskt/populistiskt och inte konservativt. Som Stefan sa: “Ränderna hos ett parti går inte ur så lätt”

  6. Men ränderna går tydligen hur lätt som helst ur andra partier. Centerns och sossarnas koppling till rasforskning försvann visst vid fredslutet 1945. Vänsterpartiet har förstås inga spår av sina diktaturkramande ränder.
    Stefan, du kan inte bemöta med sakliga argument det Stenkvist skriver i sin blogg, så istället raljerar du med “ränder” och guilt by association (Milld).
    Bemöt sakfrågorna.

  7. Anna: Ämnar inte för att svara för Stefan, men: Statens institut för rasbiologi stiftades 1922, så över 20 år gentemot 7 år är lite skillnad. Verksamheterna fortsatte ända in på 50-talet, och förutom det så höll Socialdemokraterna på med tvångssterilisering ända in på 70-talet.

    Kan dock hålla med om dina kritiker Stefan: bemöt gärna sakfrågor, tror du skulle utmärka dig bättre där än att hänvisa till att personen i fråga länkar till Jan Milld.

  8. @Anna,
    Stenkvists bloggpost handlar om att jag är ohederlig, oärlig och mycket annat för att jag hänvisar till Jimmy Windeskog som källa för vad SD står för. Tycker du att det är sakligt?

    Däremot tycker jag att mitt inlägg är sakligt. Det berör en sakfråga: Är Jimmy Windeskog, f.d. partisekreterare för SD men numera Nationaldemokrat, representativ för SD? Jag menar att det är så eftersom han var partisekreterare så sent som 2003. Stenkvist själv verkar inte heller visa var gränsen mellan SD och ND går, eftersom han bland sina rekommenderade länkar på sin blogg hänvisar till en krönikör i Nationaldemokraternas tidning. Jag uppfattar det som att Stenkvist rekommenderar att man ska läsa krönikor i Nationaldemokraternas tidning.

    Några personangrepp riktade mot Stenkvist har jag dock inte gjort. Alltså är jag i allra högsta grad saklig. Jag vet inte varför Stenkvist känner sig förolämpad och anser sig nödd att kalla mig ohederlig. Men jag tycker att jag har rätt att gå i svaromål när jag utsätts för ett personangrepp.

  9. Mycket träffande Stefan Olsson!

    Efter många år i nätdebatt med SDare och andra nyfascister av oklar hemmahörighet instämmer jag till fullo i din konklusion:

    “Vit makt-rörelsen utgör en egen sfär i samhället. Folk går in och ut i olika konstellationer. Ena dagen Sverigedemokrat, andra dagen Nationaldemokrat. Same shit. Different name.”

    Jag hör till de vänstertänkare som inte är partipolitiskt intresserad eller engagerad. Jag är intresserad av “rörelser”, av det gemensamma tankegodset och gemensamma framtidsambitioner. Nätets rasister är “same shit, different names”.

  10. Hej Stefan,

    Jag beställde din bok på nätet då jag tyckte det var väldigt intressant med någon som försökt förklara konservatismens dragning och huvudpunkter. Men när jag läste här om attackerna på SD (som är det mest konservativa partiet vi har i riksdagen nu) och hur du hejar på moderaterna och den nya regeringen…då tappade jag bara lusten o avbeställde.

    Moderaterna har enligt mig förlorat nästan alla drag av konservatism. De har varit bra nära att klubba igenom kvotering vilket är en radikalfeministisk utopi och ett tankegods från socialismen. De har fortsatt nedmontering av försvaret. De har samarbetat med miljöpartiet för att utöka en redan galen invandringspolitik ytterligare osv.
    Moderaterna är galet progressiva på ett väldigt negativt sätt.

    Om du stödjer dem kan jag ju inte finna riktigt den ideolog jag hoppades på i din bok. Tyvärr.

    Mvh

    Björn

  11. Stefan, du brukar ha tänkvärda kommentarer, men här måste jag säga att jag undrar vad som har hänt med dig. Om du inte ser skillnad på SD och ND är du helt enkelt inte påläst. Som källa för en politisk position hos SD kan man inte använda en partisekreterare som uteslutits ur partiet just för dessa åsikters skull. Guilt by association gör inte din bloggpost bättre. Inser du hur mycket du förlorar och SD vinner sympatier pga skriverier som dessa?

  12. @Björn. Den ideologi som jag beskriver i min bok är konservatism såsom den har förvaltats i Sverige. Den är inte invandrarfientlig. Om du söker en invandrarfientlig ideologi så kan jag inte hjälpa dig. Däremot kan du genom att läsa min bok se varför det finns mycket goda skäl till varför konservatismen i Sverige skall fortsätta att vara invandrarvänlig.

    Jag beklagar att jag inte har skrivit en bok som bekräftar de politiska åsikter som du redan har, men å andra sidan spelar det ju ingen roll om du läser min bok eller inte om det är så att du ändå inte är villig att få dina förutbestämda uppfattningar ifrågasatta.

  13. @Joakim. Jag tror inte att jag förlorar någonting på att försvara mig gentemot ett personangrepp mot mig på en SD-blogg. Jag skrev Jimmy Windeskogs namn i ett enskilt brev till Robert Stenkvist och han exploderade över detta och riktade en mängd anklagelser mot mig om ohederlighet och oärlighet. Dessa anklagelser anser jag är orättivsa. Jimmy Windeskogs inflytande som förutvarande partisekreterare och ideolog i Sverigedemokraterna kan givetvis diskuteras. Det finns goda argument att anföra både för mitt sätt att se på saken och för ditt. Däremot menar jag att personangrepp, där jag som människa påstås vara ohederlig och oärlig, inte har någon plats i en sådan diskussion. Jag tror att det är SD som förlorar på en sån här debatt eftersom det visar att partiets företrädare inte är villig att diskutera sin ideologi. Istället för att ta en debatt kastar man glåpord på sin motståndare. Väljarna kan då se att SD är ett parti som inte kan eller vill prata om sitt eget parti på ett seriöst sätt.

  14. Om du nöjde dig med att försvara dig mot personangrepp skulle du inte förlora något, men istället försvarade du det som gav upphov till personangreppen. Och huruvida man representerar SD:s åsikt i en fråga då man uteslutits ur partiet just för dessa åsikter är INTE något som kan diskuteras. Stenkvist tycks ha varit öppen för diskussion ända tills du, efter att han förklarat saken, upprepade din anklagelse och började hänvisa till Windeskog. Problemet här är att du gav intryck av att tala mot bättre vetande. Jag väljer gärna en mer generös tolkning och antar att någon oförklarlig mekanism fick dig att begå ett tankefel. Jag hoppas att den här schismen kan biläggas.

  15. Joakim, personangrepp är per definition osakliga. Upprörda tillmälen om ohederlighet och oärlighet har ingen bäring på själv sakfrågan huruvida Jimmy Windeskogs åsikter kan sägas representera SD:s åsikter eller inte. Att diskutera Windeskogs inflytande i SD är inte osakligt eftersom han var partisekreterare för partiet så sent som 2003. Måhända har han inte haft något inflytande alls. Detta kan man diskutera. Men det är ändå ett sakligt argument eftersom det har med saken att göra. Men säg mig på vilket sätt nedlåtande tillmälen bevisar det ena eller det andra om Windeskog?

    Dessutom hör det till saken att Stenkvist gjorde sitt angrepp på mig på sin blogg, alltså i offentligheten, efter att jag i ett enskilt brev till honom nämnt Windeskogs namn. Jag skrev inte något om detta offentligt. Ändå ansåg Stenkvist att det vara nödvändigt att offentliggöra innehållet i denna brevväxling samt häva ur sig tillmälen om min person. Därför försvarade jag mig.

Kommentarer är stängda.