Slutet för Botaniska trädgården i Uppsala

Uppsala universitet och Akademiska hus vill bygga en stor betong-glas-stål-byggnad invid  Botaniska trädgåren. Barockträdgåren från 1700-talet ska överflygas av en byggnad i 1960-talsstil. Det är slutet för Botaniska.

Miljön omkring slottet, Carolina Rediviva och domkyrkan är inte bara unik för vår stad utan för vårt land. Det är det här som är Uppsala för många som besöker stan. Vi som bor här vet att den egentligen är större än så, men det är dessa byggnader som symboliserar vår stad.

1700-tal förvandlas till 1960-tal.

Respekten för kulutrarvet kräver därför att all nybyggnation bevarar harmonin i miljön så att man vet att man befinner sig i det klassiska Uppsala. En jättebyggnad i 1960-talsstil som uppförs för att rymma universitetsbyråkratin markerar dock något helt annat. Vad? Ja, det enda jag associerar till är Domushus, shoppinggallerior och parkeringshus.

Tyvärr verkar det dock som att universitetet och Akademiska hus redan har bestämt sig för vad man vill ha. Planerna är redan gjorda. Allt som krävs är att kommunen säger OK.

Därmed kan man anta att det finns ett stort tryck mot kommunen att säga ja till det här bygget. Än är dock loppet inte kört. Kommunen kan fortfarande säga nej.

Man undrar verkligen hur arkitekter tänker. För mig är det helt självklart att nya byggnader i det här området ska harmoniera med miljön för att bevara Botaniska trädgården som en barockträdgård. Men just så tycker inte universitetet:

Respekten för det kulturhistoriska har varit centralt i uppdraget till arkitekten och detta bevakas även av kommunen och länsstyrelsen. Det är samtidigt viktigt att inte förväxla respekt med underdånighet, målet måste vara att byggnaden berikar stadsmiljön.

Att bygga ett Domushus i en 1700-talsmiljö, är det respekt? Nej, det är en önskan om att inte låta nya byggnader harmoniera med gamla.

Ännu konstigare blir det när Akademiska hus ska förklara vad det är de vill göra:

Det gamla universitetshuset och Carolina Rediviva uttrycker båda respekten för det klassiska ”bildningsidealet”samtidigt som de representerar en tid då universitetsutbildning var förbehållen ett fåtal. Idag är universitetsbyggnader öppna för alla och utgör dessutom arenor för allehanda möten mellan människor som representerar olika vetenskapsområden, olika kulturer, näringsliv eller samhället. Byggnaderna blir därför inte mindre viktiga för utbildning och forskning, men kanske mer inbjudande mot samhället och mindre slutna i egna diskussioner.

Förvirrat är bara förnamnet. Varför kan man inte säga det man egentligen menar? “Vi vill bygga ett stort hus i 1960-talsstil för universitetets förvaltning. Vi gillar betong, glas och stål. Vi tycker att det är snyggt, precis på samma sätt som Domushusen också är snygga. Vi gillar sånt.” Så borde man säga men det kan man inte eftersom det låter så banalt.

Hur som helst, miljön omkring slottet och Botaniska trädgården kommer aldrig att bli sig lik om detta blir verklighet. Det bör därför inte bli av.

Dela med andra:

En kommentar till “Slutet för Botaniska trädgården i Uppsala”

  1. Förslaget är förskräckligt fult. Som en finlandsfärja! Dessutom borde förvaltningen rationalisera och öka sin produktivitet, istället för att svälla över sina bräddar i skandalhuset.

    Det är naturligtvis inte fel att använda marken. Tvärtom! Men ska det byggas bör det byggas på ett sätt som passar in i miljön. Tvåvånings tegelhus, ritade så att de går ihop med slottet och Botaniska trädgården, gärna i rött tegel skulle kunna bli riktigt vackert, och en trevlig hemvist för en eller fler institutioner.

Kommentarer är stängda.