Hemvändande jihadister ska inte ges jobb

Debatten om hur jihadister ska behandlas är rörig. Den underlättas inte heller av att regeringens samordnare Mona Sahlin blandar ihop förebyggande insatser med insatser som ska sättas in mot dem som redan varit i Syrien.

Igår lyssnade jag på en kaotisk debatt i Studio Ett mellan Devin Rexvid och Mona Sahlin. Jag delar Rexvids upprördhet angående det som hittills kommit fram. Örebro kommun har givit praktikjobb till att antal hemvändande jihadister i hopp om att det ska rehabilitera dem till samhället.

Därtill har man talat om att jihadisterna behöver terapi för att bearbeta skräckupplevelser från kriget. Den som inte förstår hur anstötligt detta är kan fundera på hur vi skulle ha hanterat hemvändande svenskar som deltagit i nazisternas folkmord på judar. Skulle vi ha hjälpt före detta SS-soldater med praktikjobb?

Men måste man inte arbeta förebyggande? Det var så Sahlin försvarade sig i radiodebatten. Jo, men det är en avgörande skillnad att arbeta förebyggande gentemot dem som kanske överväger att åka till Syrien och att arbeta med dem som kommer tillbaka därifrån. Den första gruppen skulle kunna räddas med att man hjälper dem med att reda upp sina liv. Männen i den gruppen har ännu inte begått någon moraliskt skändlig handling. Återvändarna är dock avskum.

Jag förstår att återvändarna också måste tas om hand på något sätt, men säger verkligen expertisen att praktikjobb är lösningen på problemet? Jag är inte övertygad om detta. Jag tittade på hur den brittiska anti-radikaliseringsstrategin ser ut. Där talar man om “activities focused on employment”, men den grupp strategin inriktar sig mot är de som befinner sig i riskzonen. Den handlar inte om hemvändarna.

Problemet med hemvändarna är nytt och det är inte givet att de program som tagits fram i länder som Storbritannien eller Danmark löser problemet med dem. Jag har sökt lite på nätet och jag kan inte se att det finns en etablerad konsensus om vad som bör göras. Se källor nedan.

Inte heller jag kan peka ut någon bra lösning men tre saker vill jag ändå lyfta fram som centrala som måste beaktas:

För det första är det en moraliskt klandervärd handling att åka som jihadist till Syrien. Den måste åtföljas av ett straff. Det får absolut inte framstå som att svenska myndigheter har överseende med detta.

För det andra, svenska sociala myndigheter har en övertro på att om man bara ger stökiga killar ett jobb så kommer de att sluta vara stökiga. Jag litar inte på svenska myndigheter på denna punkt. Dumsnällheten har visat sig destruktiv förr.

För det tredje, det är skandalöst dåligt av svenska staten att inte redan har en plan för hur bekämpande av radikalisering ska gå till. Storbritannien har förvisso inte heller någon klar plan för hur man ska hantera återvändarna, men man har i alla fall haft en plan för förebyggande arbete i ett par år redan. Sverige har inte haft någonting på plats. Nu är vi ett av det länder i Europa som har flest jihadister i Syrien i förhållande till vår befolkningsmängd.

Problemet vi står inför är nytt. Därför går det inte att säga att det redan finns expertkunskaper som bara behöver implementeras. Jag uppfattar att även experterna är något yrvakna. Därför har jag full förståelse för alla som nu är upprörda över svenska myndigheters agerande hittills.

Lästips:

No place like home: What to do when jihadists return

How Should Governments Deal With Returning Jihadists?

Islamic State: Britain ‘unable to cope’ with returning jihadists

ICSR Insight – Offering Foreign Fighters in Syria and Iraq a Way Out

Countering Radicalization in Europe

________________________
Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

En kommentar till “Hemvändande jihadister ska inte ges jobb”

  1. Vad gäller expertis så läste jag i lokalblaskan häromdagen att Köpenhamn anlitat Magnus Ranstorp som expert. Enligt Ranstorp låg Köpenhamn betydligt längre fram i sitt antiterrorarbete än Sverige. Så lite hjälp på nära håll att komma igång borde finnas.

Kommentarer inaktiverade.