Den förlegade modernismen

En av den modernistiska arkitekturens allra mest centrala tankegångar är att nya byggnader ska representera sin samtid. Nya hus ska ge uttryck för vår tid. Byggnader som följer en gammal stil kallas för pastischer och döms ut som förlegade.

Så hur modern är den “moderna” arkitekturen? Titta på nedanstående bilder. Det ena huset är byggt 1929 och det andra är byggt 2010.

Det krävs inte ett tränat öga för att se att den nya byggnaden lånat alla sina särdrag från den gamla byggnaden.

Huset från 1929 är arkitekten Le Corbusiers villa. Le Corbusier är som bekant modernismens anfader. Dess store ideolog. Huset från 2010 är Marienlyst skola i Drammen.

Om inte Marienlyst skola är en pastisch på Le Corbusiers villa har detta begrepp tappat sin mening fullständigt.

Tanken om att modernismen är ett uttryck för vår tid är nys. Den arkitektur som idag sägs vara “samtida” och som sägs vara “modern” är i själva verket en stil som snart är 100 år gammal. En sekelgammal stilart kan inte vara ny.

Allt tal om att pastischer är en lägre form av konst faller därmed också platt. Allt som dagens modernistiska arkitekter ritar är ju också pastischer. Det finns inget nyskapande i den modernistiska skolan. Man kopierar sånt som redan har flera decennier på nacken.

____________

Pingat på intressant.se.

77 procent föredrar traditionell arkitektur

Vilken byggnad skulle du vilja ha som granne? Vill du ha glas och betong? Eller vill du ha ett hus med smyckad fasad och valvbågar? Jag vet vad jag skulle välja.

Opinionsföretaget Yougov och arkitektfirman Adam Architecture har testat just denna fråga. Bilden nedan användes. Frågan löd:

Please imagine a new building is planned to be built near where you live. Four different designs are proposed. Please look at the designs below. Which one would you most like to be built near you?

77 procent av de svarande valde alternativen 2 och 3. 77 procent!

Det kan jämföras med alliansregeringen som i valet 2010 lyckades erövra regeringsmakten med 49 procent av rösterna, vilket är ett ganska bra resultat i en modern demokrati. 77 procent är vad man brukar kalla för en “överväldigande majoritet”.

Ändå – och det är det som är det konstiga – är det alternativen 1 och 4 som har bäst chans att bli byggda. Det är dessa alternativ som arkitekterna hyllar och som ansvariga kommunalpolitiker säger ja till.

När de 77 procenten sedan frågar politikerna varför alla nya hus är så fula skruvar de på sig och börjar prata om att man inte får vara en “bakåtsträvare”. Arkitekturen måste ju stå i överensstämmelse med sin samtid! Tänk om alla byggnader såg ut som de gjorde på 1800-talet!

Ytterst sällan, om ens någon gång, har jag hört ansvariga kommunala politiker tala om det faktum att det är en avgrundsdjup skillnad i smak mellan arkitektkåren och alla de som förväntas bo och verka i de byggnader det handlar om. Yougov och Adam Architecture är inte de enda som har upptäckt att det är på det här viset. Det finns dokumenterat tidigare också i Sverige.

Själv tillhör jag de lyckligas skara som inte upplever det som obehagligt att bli kallad för bakåtsträvare. Det är ju ändå bara snack.

Faktum är att människor i allmänhet verkligen vill bo just i 1800-talshus. Och om alla nya hus som byggdes såg ut som husen gör i Stockholms innerstad så skulle folk få bo precis så just de vill bo.

Att hela Sverige därmed skulle svämma över av 1800-talshus och att inte en enda modernistisk byggnad skulle kunna synas är minst sagt osannolikt. Om det är någon hustyp som är väl representerad i alla städer i landet så är det modernistiska hus.

Själv bor jag i Uppsala. Hela stadens centrum revs på 60-talet och ersattses av modernistiska hus. Samma sak skedde med Stockholm och många andra städer.

Idag byggs inga hus i 1800-talsstil. Inga! Hus i 60-talsstil produceras dock på löpande band. Stort som smått. Allt följer samma stil.

Sanningen är också den att den stil som heter modernism och sägs vara modern är allt annat än just det. Den föddes på 20-talet. Hur kan man då hävda att den är modern? Arkitekturen är förmodligen den enda konstart som stannat av helt i sin intellektuella utveckling.

______________

Pingat på intressant.se.

Betonglycka, nr 4 – Före och efter

Låt mig presentera Marienlyst skola i Norge, byggt 2010. Huset är känt för att det är ett passivhus. Ingen värme utifrån tillförs.

Återigen presenterar arkitekterna en bild med grönska och fullt med folk. Det ser ut att vara vår.

Marienlyst skola i sagans värld.

Så här ser det ut i verkligheten. Utan grönska och människor ser man huset såsom det egentligen är. Det är en betongklump, inget annat.

Marienlyst skola i verkligheten.

Man undrar hur någon kan tycka att den här formen av arkitektur är ny. Huset är bara två år gammalt så man kan anta att de som har ritat det tycker sig ha ritat något av det mest moderna man kan tänka sig.

Låt mig därför visa två andra bilder:

Domus i Kristianstad. Foto: Bengt Lundberg/Riksantikvarieämbetet.

Domus i Kristianstad byggdes 1965.

Dominikanerklostret Sainte Marie de la Tourette, ritat av Le Corbusier.

Dominikanerklostret Sainte Marie de la Tourette är ritat av modernismens store arkitekt Le Corbusier. Byggnaden är från 1960.

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att betongfilosofin inte är ny utan en kvarleva från mitten på 1900-talet då modernismen härjade som värst. Då tyckte man att betong var vackert. Den skulle inte ens målas, utan den råa betongen skulle synas. Än idag lever vi med det arvet.

Domushuset i Kristianstad visar också hur fri från kreativitet Marienlyst skola är. Skolan är från 2010 men skulle kunna vara från 1965.

 

Räta linjens diktatur

Den kreative arkitekten Friedensreich Hundertwasser (se förra inlägget) skrev 1958 ett manifest som kallas Mögelbildningsmanifestet. Det var en protest mot den modernistiska arkitekturen. Han kallade linjalen för vår tids anafalbetism.

Das Lineal ist das Symptom der neuen Krankheit des Zerfalls. Wir leben in einem Chaos der geraden Linien, in einem Dschungel der geraden Linien.

Linjalen är ett symptom på sönderfallets nya sjukdom. Vi lever i ett kaos av räta linjer, i en djungel av räta linjer.

Sedan 60-talet är det praktiskt taget omöjligt att föreslå att större byggnader, så kallade märkesbyggnader, ska vara i någon annan stil än räta linjer samt att byggnadsmaterialet ska vara stål, glas och betong. 60-talsideologin är fast cementerad och ingen törs bryta mot den. Arkitekten Erika Wörman, en av de få dissidenter som ändå finns, menar att arkitektstudenter har kreativa idéer när de börjar sin utbildning, men mals ned av 60-talsideologin. Hon drar sig inte för att använda ordet förtryck.

Vi talar om en Räta linjens diktatur. Se själva på bilderna nedan.

60-talet. Hotell Clarion, Västerås.
00-talet. Malmö högskola.
10-talet? Förslag till ny administrationsbyggnad för Uppsala universitet.

Förslaget till ny byggnad för universitetsadministrationen vid Botaniska trädgården här i Uppsala är allt annat än nydanande. Tvärtom är det en produkt av en instiutionaliserad oförmåga att tänka kreativt. Om man på 2010-talet bygger ett hus som ser ut som om det ritades på 1960-talet kan man knappast säga att det är resultatet av den fria kreativiteten.

Så vad är då kreativ arkitektur? Det är att leka med former och färger. Det är att göra utsmycknader. Det är att låta den naturliga känslan för vad som är fint komma till uttryck. Det är inte att följa en ideologi som man har fått sig itutad på arkitektskolan.

Avslutas således med en bild som ger prov på just kreativitet, i bemärkelsen lekfullhet, i kombination med skönhet. Så här fint kan man bygga – om man vill…

Hus i Cabourg, Frankrike.