Stockholms odemokratiska folkomröstning

Äntligen tycks det som att ett visst mått av sunt förnuft har trängt sig in i diskussionen om den kommunala omröstning som skall hållas i Stockholm. Sveriges riksdag, vårt lands högsta beslutande organ som fattar beslut på hela landets vägnar, har givit en kommun tillstånd att pröva på att ha biltullar mellan den egna kommunen och kringliggande kommuner. Det är riksdagen som fattat beslutet eftersom det är en angelägenhet som rör mer än bara en kommun. Det tycks mig förståndigt att det är på det viset. Det verkar ju inte vettigt att en kommun skall ha rätt att besluta om skatter och avgifter i en annan kommun.

Trots detta är det ändå många inom Stockholms kommun som envist hävdar att de har rätt att besluta i den här frågan helt själva, utan att lyssna på vad grannkommunerna har att säga. En sådan idé kan knappast kallas demokratisk. Att man kommer att anordna en folkomröstning spelar ingen roll. De allra flesta som berörs av beslutet får inte vara med i omröstningen. Det är som i Sydafrika på den tiden då den vita minoriteten hade “demokrati” bland sig själva, men inte lät den svarta majoriteten vara med. En sådan “demokrati” har inget värde.

Det korrekta hade varit att låta hela Stockholms län vara med och rösta om biltullarna. Nu kommer detta inte att ske. Därför är det rimligt, såsom Mikael Odenberg (m) säger, att riksdagen självständigt fattar beslut om biltullarna skall vara kvar, utan avseende på resultatet i den omröstning som skall hållas i endast en av länets kommuner.

Jag är tvångskastrerad

Idag har jag i brevlådan fått ett besked om att jag inte längre är värnpliktig. Jag är visserligen bara 37 år, men nu får jag inte vara med längre. Jag är bestört. Det är inte för att jag skulle vara för gammal, utan det sägs att jag inte får vara med längre eftersom jag inte tjänstgjort på mer än tio år. Detta är förvisso sant. Men jag har ju inte fått göra det heller. Jag har aldrig fått göra repövning.

Nu har någonting värdefullt tagits ifrån mig. I Sverige är alla män skyldiga att göra värnplikten. Denna börda har man kunnat bära med stolthet, trots vänsterpartiernas urholkningar av försvarskapaciteten, tack vare att man åtminstone stolt kunnat säga att man är furir i H.M.K:s och fosterlandets tjänst. Nu har man berövat mig en bit av min manlighet. Kan man överklaga det här beslutet på något sätt! Kan man kräva att få bli värnpliktig igen!

Bok om de kommunistiska folkmorden

Maria Narti frågar sig idag i SvD varför svenska staten inte har givit ut någon bok om kommunismens folkmord, på samma sätt som man gjort med nazismen i boken Om detta må ni berätta. Det är en bra fråga. Jörgen Modin undrar därför på sin blogg om man inte kunde starta en privat insamling för att ge ut en sådan bok. Det låter som en bra idé. Samtidigt finns det dock redan en sådan bok, Staffan Skotts Aldrig mer! utgiven 1999. Den är skriven för att kunna läsas även av skolelever. Möjligen skulle man kunna samla in pengar för en extra utgåva av denna bok.

(I titeln till det här inlägget har jag skrivit “de kommunistiska folkmorden”. Det är inte alla som tycker man kan skriva så. Folkmorden var inte “kommunistiska”, menar de. Jag gör dock så eftersom jag också gör så med nazismen. Då talar jag om nazistiska folkmord, nazistiska koncentrationsläger osv.)