Källa eller mytoman?

Ska man tro på Aftonbladets källor om vad som försiggår i Socialdemokraternas verkställande utskott? Jag måste ärligt erkänna att jag inte vet.

Aftonbladet är en tidning som tycker att kriminella, som har det som sin yrkesspecialitet att ljuga, duger som källor. Nu påstår man sig ha bra insyn i vad som försiggår inom sossarnas VU:

Aftonbladet kan i dag avslöja att falangstriderna i den absoluta partitoppen gör att ledamöterna har mycket svårt att enas om en tillfällig lösning. Blockeringarna i VU kan komma att tvinga fram en tidskrävande extrakongress.
– Det är väldigt, väldigt låst i VU. Ska de kunna enas till på fredag så måste de hitta en ny kandidat utanför den vanliga kretsen, säger en tung S-källa.

Med tanke på att det är samma journalister som bevakar S-krisen som låg bakom drevet mot kungen, och samma redaktion, samma redaktörer, finns det ingen anledning att tro på någonting.

Tydligt är i alla fall att Aftonbladets så kallade tunga S-källa inte sitter i VU, utan utanför. Men så länge vi inte får veta vem hon eller han är, vilken falang hon eller han tillhör och vilket syfte hon eller han har med att slänga åt Aftonbladet några köttbitar, går det inte att värdera sanningshalten.

Så blir det med en redaktion som inte vårdar sin trovärdighet. En journalist kan inte avslöja identiteten på sina källor i såna här lägen utan måste förlita sig på sin tidnings förtroendekapital. En tidning som vårdar detta ser därför till att aldrig publicera artiklar på grundval av dåliga källor.

För något år sedan hade jag nog litat på att Aftonbladet verkligen hade en riktigt tung S-källa. Men efter drevet mot kungen då Aftonbladet granskade allt utom det som var själva storyn – påståendet om en kompromotterande bild – är trovärdigheten körd. Tung S-källa eller mytoman? Ingen vet.

________________________
Pingat på intressant.se.

Jag är inte den som brukar säga vad var det jag sa…

Hur kan påståenden om en bild, som ingen har sett, få en seriös nyhetsredaktion som Dagens Eko att förvandlas till en ryktesspridande kvällstidning? Nu har den famösa bilden publicerats. Den är uppenbart fejkad.

Att Aftonbladet och Expressen i ett års tid skrikit sig hesa om bilden som ingen hade sett är inte att förvånas över. Kvällstidningarna är en uppsamlingsplats för Sveriges sämsta journalister.

Det märkliga är hur seriösa journalister har velat hänga med i ryktesspridningen. Jag tänker framför allt på Dagens Eko med de tillhörande magasinsprogrammen P1 Morgon och Studio Ett. Hur många reportage och studiosamtal har inte P1 sänt som bara har handlat om spekulationer om denna bild?

Mille Markovic, vars trovärdighet ingen journalist har velat ifrågasätta, har nu släppt bilden till Expressen. Och?

Jag är inte den som brukar säga vad var det jag sa…

Ska inte kungen kunna granskas? är en fråga som ställts under det gångna året. Mitt svar är jo, om det finns någon som vet hur man gör. Tydligen finns inte det.

Jag är enormt missnöjd med drevjournalistiken i vårt land. Jag förstår Aftonbladets behov av att skandalisera allt och alla. Det är tidningens usla affärsidé. Men jag förstår inte varför de seriösa redaktionerna: DN, SvD, SVT, Dagens Eko, TV4, aldrig konfronterar Aftonbladet och Expressen med deras ryktesspridning.

Kvällstidningar som annonspelare för kriminella

Den numera mycket omtalade Anders Lettström har idag ett intressant debattinlägg till försvar för sig själv i DN. Han försvarar egentligen inte sina handlingar – vilka han medgett var korkade. Det intressanta är istället angreppet på kvällstidningarna:

Ivern att komma åt kungen har enligt min mening lett till att en del medier hamnat i en skadlig symbios med kriminella och okritiskt gjort sig till tolk för dem. De som är utsatta för skvallret utmålas som skurkar och kriminella lyfts fram som sanningsvittnen. Det blev till artiklar och nyhetsinslag om bilder som uppgavs föreställa kungen i komprometterande situationer och där reportrar sade att de inte ens visste om bilderna var äkta.

Anklagelsen är befogad. Jag har läst böckerna “Svensk maffia” (del 1 och 2) av Lasse Wierup och Matti Larsson. I böckerna beskriver författarna hur ledare för kriminella gäng utnyttjar kvällspressen för att göra reklam för sig själva.

Maffialedare, eller rättare sagt, gängledare (någon riktig maffia har vi inte Sverige) är i behov av att sprida ryktet om sig själva som tuffa och framgångsrika. Det är med sitt rykte de gör affärer. De är varumärkesbyggare. Ju mer uppmärksamhet de får i Aftonbladet och Expressen, desto mer reklam får de för sina varumärken.

Det är alltså långt ifrån någon slump att de kriminella som Aftonbladet samarbetat med under den senaste tiden är så villiga att berätta sin version. Det är bra för deras affärer. Att Aftonbladet självt inte förstår att tidningen spelar rollen av den nyttiga idioten visar återigen att ledningen för den består av Sveriges kanske sämsta journalister.