Kvällstidningar som annonspelare för kriminella

Den numera mycket omtalade Anders Lettström har idag ett intressant debattinlägg till försvar för sig själv i DN. Han försvarar egentligen inte sina handlingar – vilka han medgett var korkade. Det intressanta är istället angreppet på kvällstidningarna:

Ivern att komma åt kungen har enligt min mening lett till att en del medier hamnat i en skadlig symbios med kriminella och okritiskt gjort sig till tolk för dem. De som är utsatta för skvallret utmålas som skurkar och kriminella lyfts fram som sanningsvittnen. Det blev till artiklar och nyhetsinslag om bilder som uppgavs föreställa kungen i komprometterande situationer och där reportrar sade att de inte ens visste om bilderna var äkta.

Anklagelsen är befogad. Jag har läst böckerna “Svensk maffia” (del 1 och 2) av Lasse Wierup och Matti Larsson. I böckerna beskriver författarna hur ledare för kriminella gäng utnyttjar kvällspressen för att göra reklam för sig själva.

Maffialedare, eller rättare sagt, gängledare (någon riktig maffia har vi inte Sverige) är i behov av att sprida ryktet om sig själva som tuffa och framgångsrika. Det är med sitt rykte de gör affärer. De är varumärkesbyggare. Ju mer uppmärksamhet de får i Aftonbladet och Expressen, desto mer reklam får de för sina varumärken.

Det är alltså långt ifrån någon slump att de kriminella som Aftonbladet samarbetat med under den senaste tiden är så villiga att berätta sin version. Det är bra för deras affärer. Att Aftonbladet självt inte förstår att tidningen spelar rollen av den nyttiga idioten visar återigen att ledningen för den består av Sveriges kanske sämsta journalister.