77 procent föredrar traditionell arkitektur

Vilken byggnad skulle du vilja ha som granne? Vill du ha glas och betong? Eller vill du ha ett hus med smyckad fasad och valvbågar? Jag vet vad jag skulle välja.

Opinionsföretaget Yougov och arkitektfirman Adam Architecture har testat just denna fråga. Bilden nedan användes. Frågan löd:

Please imagine a new building is planned to be built near where you live. Four different designs are proposed. Please look at the designs below. Which one would you most like to be built near you?

77 procent av de svarande valde alternativen 2 och 3. 77 procent!

Det kan jämföras med alliansregeringen som i valet 2010 lyckades erövra regeringsmakten med 49 procent av rösterna, vilket är ett ganska bra resultat i en modern demokrati. 77 procent är vad man brukar kalla för en “överväldigande majoritet”.

Ändå – och det är det som är det konstiga – är det alternativen 1 och 4 som har bäst chans att bli byggda. Det är dessa alternativ som arkitekterna hyllar och som ansvariga kommunalpolitiker säger ja till.

När de 77 procenten sedan frågar politikerna varför alla nya hus är så fula skruvar de på sig och börjar prata om att man inte får vara en “bakåtsträvare”. Arkitekturen måste ju stå i överensstämmelse med sin samtid! Tänk om alla byggnader såg ut som de gjorde på 1800-talet!

Ytterst sällan, om ens någon gång, har jag hört ansvariga kommunala politiker tala om det faktum att det är en avgrundsdjup skillnad i smak mellan arkitektkåren och alla de som förväntas bo och verka i de byggnader det handlar om. Yougov och Adam Architecture är inte de enda som har upptäckt att det är på det här viset. Det finns dokumenterat tidigare också i Sverige.

Själv tillhör jag de lyckligas skara som inte upplever det som obehagligt att bli kallad för bakåtsträvare. Det är ju ändå bara snack.

Faktum är att människor i allmänhet verkligen vill bo just i 1800-talshus. Och om alla nya hus som byggdes såg ut som husen gör i Stockholms innerstad så skulle folk få bo precis så just de vill bo.

Att hela Sverige därmed skulle svämma över av 1800-talshus och att inte en enda modernistisk byggnad skulle kunna synas är minst sagt osannolikt. Om det är någon hustyp som är väl representerad i alla städer i landet så är det modernistiska hus.

Själv bor jag i Uppsala. Hela stadens centrum revs på 60-talet och ersattses av modernistiska hus. Samma sak skedde med Stockholm och många andra städer.

Idag byggs inga hus i 1800-talsstil. Inga! Hus i 60-talsstil produceras dock på löpande band. Stort som smått. Allt följer samma stil.

Sanningen är också den att den stil som heter modernism och sägs vara modern är allt annat än just det. Den föddes på 20-talet. Hur kan man då hävda att den är modern? Arkitekturen är förmodligen den enda konstart som stannat av helt i sin intellektuella utveckling.

______________

Pingat på intressant.se.

En stöld av mitt lands goda rykte

I mitt Sverige driver inte riksdagsledamöter omkring på fyllan och kallar folk för “babbe” eller “hora”. I mitt Sverige anklagar inte en svensk en annan för att vara “oäkta”. I mitt Sverige ljuger inte folkvalda för sina väljare.

Så ser mitt Sverige ut. Så vill jag ha det i mitt land. Jag vet att det är ett ideal och att ideal är svåra att nå. Men det är ändå ett ideal och jag tycker att vi ska sträva efter för att göra vårt land, mitt land – Sverige – till ett bra land.

Ett exempel på en dålig företrädare för Sverige är Sverigdemokraternas Erik Almqvist, som idag avgick som riksdagsledamot från sina uppdrag i partiet (rättelse nedan), men det gäller också för dem som var med honom, Kent Ekeroth och Christian Westling, när de tillsammans på fyllan spydde ur sig rasistiska tillmälen.

Jag vet att Sverigedemokrater ofta behandlas illa. Det är synd att det är på det viset. Men det kan ju ha någonting att göra med de värderingar som partiet står för. Erik Almqvist försökte idag på sin presskonferens bortförklara sina ord och handlingar med att han varit mycket pressad vid den här tiden. Det hade kostat på att bli Sverigedemokrat, förklarade han. Därför hade han tappat besinningen för en stund.

Jo, nog tappade han besinningen allt, men han var inte ensam. Han har försökt förneka att allt detta hade hänt och spridit missvisande information på nätet. Partiledaren Jimmie Åkessons tal om att han inte haft kunskap om något av detta saknar därför all trovärdighet. Almqvist är en av Åkessons närmast förtrogna.

Att detta parti påstår sig företräda Sverige är skamligt. Det är en stöld av mitt lands goda rykte. Är det något parti som beter sig “osvenskt” så är det Sverigedemokraterna.

Det enda fina med dagens avslöjande om Sverigdemokraterna är att vi äntligen fått höra vad de egentligen tycker. In vino veritas.

Rättelse: Tidigare idag skrev jag att Almqvist avgick som riksdagsledamot. Jag trodde det var självklart när jag fick höra ordet “avgår”, men det verkar som att han inte vill släppa uppdraget i alla fall, utan bara avgår från sina partiinterna uppdrag. Det är inte mycket till avgång i så fall. En riksdagsledamot sitter på ett personligt mandat så det är inget partiledningen kan bestämma över, men normalt sett sparkar SD ut folk som beter sig på detta vis med ändan före. Men kanske partipampar behandlas annorlunda.

_____________________
Pingat på intressant.se.

Vänsterjournalisterna på SVT och SR

Det har sagts förr, men måste uppenbarligen sägs flera gånger eftersom det inte fastnar annars: Sveriges journalister är vänstervridna. Nu har Kenneth Asp skrivit en hel bok om saken, och mitt intryck av honom är att han ofta försöker vara överslätande när det gäller den här statistiken. Men vissa saker går helt enkelt inte att förtiga.

Så här ser siffrorna ut. Bilden är från Kenneth Asps artikel i DN. Studera. Begrunda.

De tror det inte själva, men journalisterna står långt till vänster om sina läsare.

Av Asps artikel att döma är 40-talister, kulturjournalister och anställda på SVT och Sveriges Radio värst.

No shit, säger jag. Den dag SVT eller SR producerar något som jag med mina värderingar alls kan relatera till tror jag faktiskt att jag redan är död. Jag har under i alla fall de senaste 30 åren alltid känt mig alienerad inför SVT:s och SR:s mer djuplodande reportage eller studiosamtal.

_______________

Pingat på intressant.se.

Natoövningen var aldrig hemlig

Återigen påstår sig ledande svenska försvarspolitiker inte ha en aning om att Försvarsmakten samövar med Nato. Bortförklaringarna börjar bli tröttsamma och pinsamma. Natoövningen CMX 11 gjordes inte i smyg.

Jag själv har ingen järnkoll på vilka Natoövningar Sverige deltar i, men att Sverige deltagit i övningen CMX visste jag genom mitt förra jobb på FOI. Jag visste också att den byggde på ett scenario där artikel 5 i Natofördraget aktiverades. Artikel 5 är den paragraf som tvingar Natomedlemmarna att rycka ut till en allianssysters försvar.

Svenska piloter samövar ofta med Nato.

Att ledande försvarspolitiker, som sossarnas Peter Hultqvist, inte kände till denna övning säger en del om hans intresse för sitt ämnesområde. Hur kan man inte intressera sig för vilka Natoövningar Sverige deltar i om detta nu är en så känslig fråga?

Här är en länk till Natos pressmeddelande om övningen där det framgår att den bygger på ett artikel 5-scenario och att Sverige är med.

Samtidigt måste man dock också rikta kritik mot både regeringen och Försvarsmakten, för påståendet att man inte har velat berätta att Natoövningen innehöll ett scenario med artikel 5 är nog helt sant.

Scenariot till övningen var att Norge attackerades och kallade på hjälp. Artikel 5 säger då att alla Natoländer är skyldiga att hjälpa till. Att Sverige deltar i en sådan övning kan uppfattas som att Sverige agerar som ett Natoland fastän vi inte är det. Det är inrikespolitiskt känsligt eftersom en debatt kan blossa upp om svenskt medlemskap i försvarsalliansen, vilket är en fråga som ingen politiker vill ta i. Regeringen kan därför ha beordrat Försvarsmakten att inte tala högt om saken.

Exempelvis går det inte att via Försvarsmaktens hemsida hitta information om övningen. På hemsidan finns alla andra övningar listade utom denna. (Däremot finns den omnämnd i Försvarsmaktens årsredovisning för 2012, som är en offentlig handling och som Peter Hultqvist rimligen bör ha fått tillsänt sig med post.)

Så här kan vi naturligtvis inte ha det. Varje gång medierna rapporterar om att Sverige samövar med Nato uppstår en yrvaken debatt: “Vad! Nato? Men vi är väl inte med i Nato?” trots att det var länge sedan Försvarsmakten anpassade sig till försvarsalliansens militära system, trots många samövningar och trots att svenska soldater stått under Natobefäl i Afghanistan i ett helt decennium.

Den här gången övade man med ett scenario som involverade Natos artikel 5. En sådan sak borde ha diskuterats ordentligt i förväg, men eftersom oppositionen sover och regeringen mörkar så blev det ingen debatt. Samtliga involverade politiker förtjänar bakläxa.

_____________

Pingat på intressant.se.

Är det därför stödet för Socialdemokraterna sjunker?

Är den socialistiska eran över? Det vore osannolikt. Inte kan en så stark ideologi bara dö ut. Men ändå, tänk om det är så? Sossarna är i kris. Vänsterpartiet går högerut. Låt oss pröva tanken.

När Svante Nordin recenserade min Handbok i konservatism i SvD, skrev han:

Kommunismens fall gjorde strängt taget vänstern irrelevant, även om det tagit tid för många att inse det. Socialdemokratins utveckling mot fullt accepterande av marknadsekonomin talar likväl sitt tydliga språk. Det innebär att den egentliga politiska striden i västvärlden står mellan liberaler och konservativa.

Jag skrattade till när jag läste det, tänkte att han skojade lite, men i samband med att Socialdemokraternas kris blivit allt värre har jag funderat mycket, och tanken har hängt kvar. Tänk om socialismen bara var relevant för Sverige så länge landet industrialiserades, när det gick från fattigdom till välmående. Tänk om relevansen av socialismen helt enkelt bara tog slut, och att det är först nu som vi kan se det.

Ett skäl till att jag tror att det kan vara så är att det sedan länge råder idétorka i det socialistiska lägret. Efter Tage Erlander, som avgick som partiledare för sossarna 1968, har detta parti egentligen inte presenterat någon större idé för hur samhället ska reformeras för att göras jämlikt och tryggt, på det sätt som socialdemokrater vill ha det. Nästan allt det vi idag kallar för välfärdsstaten skapades under Erlanders tid: trygghetssystem, arbetsrätt, nya grundskolan osv. Lägg därtill miljonprogrammet, modernisering av städerna (rivningshysteri även kallat).


Tage Erlander med sina adepter Olof Palme, Ingvar Carlsson och Sten Andersson.

Olof Palme ärvde denna politik och satt som statsminister till 1976. Därefter följde sex år med borgerliga regeringar. 1982 återkom Palme. Men den politik som då sjösattes var en helt annan än Erlandererans. Med 1980-talet kom de “nyliberala” idéerna in i S. De marknadsliberala idéerna om avreglering av statliga monopol och om privata alternativ i välfärden kom från höger, men Olof Palme och hans finansminster Kjell-Olof Feldt gjorde dem till sina. Ingvar Carlsson fortsatte på samma bana. Så också Göran Persson. Friskolereformen är det tydligaste exemplet. En borgerlig reform som genomfördes av socialdemokrater.

Sedan Tage Erlander avgick har de stora idéerna om hur samhället ska reformeras faktiskt kommit från höger, även om det varit socialdemokraterna som har administrerat staten. Så varför tog idéproduktionen hos socialdemokraterna slut?

Jag tror att det har att göra med att moderniseringsprojektet som sådant var slut samtidigt som Tage Erlander avgick. Under Socialdemokraternas första tid 1889 till 1918 bestod kampen huvudsakligen i att ge arbetarna ett reellt medborgarskap. Kampen för grundläggande arbetsrätt och rösträtt stod i centrum.

Efter demokratins införande påbörjade S bygget av välfärdsstaten. Tiden 1918–1932 var orolig parlamentarisk. Ofta styrde de borgerliga partierna. Men 1932 vann man valet till andra kammaren. Året därpå kom krisuppgörelsen, då Socialdemokraterna gjorde upp med Bondeförbundet om krispolitiken. Krisuppgörelsen gav Socialdemokraterna det starka fokliga stöd man behövde för att ta ledningen för moderniseringen av Sverige. Därefter ledde S vårt land genom denna moderniseringsperiod, som varade från mitten av 1930-talet till början av 1970-talet.


Per Albin Hansson

Det som skedde under denna tid var att Sverige för varje dag som gick tog ett steg bort från fattigdom. 1930 var stora delar av vårt land mycket fattigt. Landet var ännu inte helt industrialiserat. Och precis som länder som industrialiseras idag, som Indien och Kina, hade Sverige under denna period hög tillväxt. Varje år ökade skatteintäkterna med kanske 4-5%. Inför varje nytt budgetår kunde politikerna, dvs. sossarna, lova nya reformer som skulle göra att alla på något sätt fick det bättre. Sådana saker som allmän pension för alla infördes för första gången. Barnbidraget kom också för första gången. För första gången var det många som alls fick toalett inomhus.

Allt detta kom medan Socialdemokraterna regerade landet. Men sedan mitten av 1970-talet har den ekonomiska tillväxten inte varit lika pålitlig. Den statsfinansiella situationen har både varit god och dålig. Men aldrig har pengarna flödat in såsom de gjorde på 1950- och 1960-talen. Alltsedan 1970-talet har det inte heller funnits något behov av att genomföra omfattande sociala reformer. Trygghetssystemen är redan införda. Alla har redan toalett inomhus. Per Albin Hansson och Tage Erlander kunde gå till val på reformer om att alla verkligen skulle få sjukpenning, barnbidrag, gymnasiekola osv. Göran Persson och Mona Sahlin var tvungna att gå till val på den ena eller den andra nivån skulle höjas eller sänkas. Det är helt enkelt inte samma sak.


Hjalmar Branting

Jo, så visst ligger det något i påståendet att socialismen har spelat ut sin roll. Med Hjalmar Branting fördes kampen för rösträtt. Per Albin Hansson och Tage Erlander byggde upp en välfärdsstat där en välfärdsstat tidigare inte fanns. De ledde Sverige under den tid landet gick från att vara en fattig jordbrukande nation till att bli en modern industrination. Det fanns alltid något stort projekt att ta tag i och det fanns pengar till allt. Vid mitten av 1970-talet var moderningseringseran slut. Idéerna tog därmed också slut.

Men varför fortsatte S att dominera svensk politik ända fram till Göran Perssons fall 2006? Tja, ett starkt parti som är vant att kontrollera statsapparaten släpper det naturligtvis inte förrän det verkligen måste. Det råder ju ingen tvekan om att partiet ända fram till Perssons avgång var mycket regeringsdugligt. Den konkreta politken kanske inte var socialistisk alla gånger, men den genomdrevs med effektivitet. Det var också socialdemokraterna, först Ingvar Carlsson och sedan Göran Persson, som lyfte Sverige ur 1990-talskrisen. Vid den tiden fanns ingen stark allians. Och krishanteringsduon Reinfeldt & Borg var okänd.

Begreppet “folkhemmet” är ett av de viktigaste som någon sin myntats i svensk politik. Per Albin Hansson uppfann det inte. Han snodde det av de konservativa, men gav det ett socialistiskt innehåll. Konkret handlade det om att bygga ut välfärdsstaten. Folkhemmet byggdes från grunden. Det var en imponerande era av förändring som satte sitt avtryck i enkla människors vardag. Många av de socialdemokrater som ledde denna utveckling kom själva från fattiga förhållanden. Med stolthet ledde de Sverige bort från fattigdom till om inte rikedom så i alla fall välmående och trygghet. Men nu är jobbet gjort. Fattigdomen finns inte där längre, i alla fall inte så som det var på Brantings, Hanssons och Erlanders tid. Måhända är därför det socialistiska projektet avslutat. Det var relevant förr, men inte nu.

______________________
Pingat på intressant.se.