Självradikalisering kan inte förbjudas

Nikolas Sarkozys uttalande om att det borde vara förbjudet att resa till Afghanistan för att utbilda sig i extrem islamism kan nog inte ses som något annat än ett illa genomtänkt hugskott i en valkampanj. Självradikalisering kan inte förbjudas, även om den naturligtvis måste bekämpas.

Självradikalisering är när en enskild person “utbildar” sig själv till att bli extremist på egen hand. Vissa gör det genom att åka till Pakistan eller Afghanistan. Men det går att göra hemma vid datorn också.

Radikalisering i sig är inte farlig och kan inte heller betraktas som ett brott. Det som är farligt och som SÄPO faktiskt försöker stoppa är radikalisering som leder till “våldsbejakande extremism”.

I ett fritt land kan vi inte ingripa mot människors rörelsefrihet. Det kan därför rimligen inte sägas vara ett brott att åka till Afghanistan för att utbilda sig i extremistisk islamism. Hur knäpp denna åsiktsinriktning än är.

Det kan praktiskt sett inte heller vara möjligt att förbjuda “radikalisering” av det enkla skälet att om man inte får åka till Afghanistan eller Pakistan så åker man väl bara till Luton i England istället, eller så radikaliserar man sig på nätet.

Den extrema islamismen måste naturligtvis bekämpas, precis som alla andra totalitära idéer, men det behövs intelligentare metoder än att ropa på förbud.

__________________________
Pingat på intressant.se.

Bra för euron, men kanske inte för Sverige

Sakta verkar det gå upp för Tyskland och Frankrike att man inte kan reda ut den europeiska skuldkrisen med mindre än att skulddrabbade länder helt enkelt skärper sig. Dagens uttalande från Merkel och Sarkozy är det första från denna duo som verkligen erkänner att huvudproblemet är slösaktiga politiker.

Redan under sommaren försökte Merkel och Sarkozy övertyga världen om att de hade grepp om skuldkrisen. Men då hette lösningen transaktionsskatt, euroobligationer och annat trams. Då tyckte man fortfarande att problemet var nervösa finansmarknader.

Det viktigaste i Merkels och Sarkozys förslag är att medlemsstater som inte sköter sina ekonomier ska kunna utsättas för sanktioner. Undantag för sanktioner ska bara kunna ges om 85 procent av Europeiska rådet (?) röstar för.

Det som jag inte begriper är dock varför de föreslår att alla EU-länder ska omfattas av denna regel och inte bara euroländerna. Jag kan förstå om ökad makt till EU är det enda sättet att rädda euron, när det är så uppenbart att många europeiska ledare inte klarar av att genomdriva sparbeting på egen hand. Men varför ska länder som Sverige, som medvetet valt att stå utanför euron av rädsla för ökad EU-makt, också tvingas in i systemet?

Jag hoppas att Sverige säger nej till en fördragsförändring, alltså en förändring i EU:s grundlag. Det kan räcka med att euroländerna skriver ett kontrakt med varandra. Ökad makt för Bryssel kan vara lösningen just nu för euron, men det är just nu. Vem vet vilka problem vi ska lösa om 10 år? Här finns all anledning att agera konservativt. Just Sverige tjänar inte mycket på att ge upp mer makt till EU. Vi är inte Italien.