Vem betalar Socialdemokraternas valrörelse?

Länge har mitt parti försvarat partiernas rätt att inte redovisa av vem man får donationer. Till sist har man ändrat sig, vilket jag välkomnar eftersom moralisk tveksam partifinansiering är ett notoriskt problem i alla demokratier. Men Socialdemokraterna vägrar fortfarande visa hela sin finansiering.

Regeringen har lagt ett förslag om att utreda frågan om anonyma donationer. Det är synd att frågan inte redan har retts ut tidigare, men bättre sent än aldrig. Socialdemokraterna borde, om de skulle leva upp till sin kritik av Moderaterna, vara med på detta. Men det är man inte. Stötestenen är nämligen att regeringen vill utreda partifinansieringen även på lokal nivå. På DN Debatt skriver justitieministern tillsammans med företrädare för de andra allianspartierna:

Vi vill att även lokala partier, partiföreningar, partidistrikt och kandidater till kommun- och landstingsfullmäktige ska omfattas av redovisningsskyldigheten. Eftersom riksdagspartiernas organisationer skiljer sig åt och ofta består av hundratals fristående föreningar, samt att man därför i dag helt saknar ekonomisk redovisning som täcker hela organisationerna, har remissvaren visat att frågan om hur en sådan heltäckande redovisningsskyldighet bör se ut behöver utredas mer grundligt.

Det är just denna del som Socialdemokraterna aldrig varit öppna med. Det är känt att LO sponsrar partiet inte bara på riksnivå utan på den lokala nivån också. Men med hur mycket vet ingen. I utredningen Allmänhetens insyn i partiers och valkandidaters intäkter (SOU 2004:22, s. 53) kan man läsa:

Kunskapsläget i fråga om det totala både indirekta och direkta stödet från fackföreningsrörelsen till det socialdemokratiska partiet olika nivåer över tid är ytterst bristfälligt. Det saknas i hög grad heltäckande undersökningar och uppgifter om detta.

LO har givetvis rätt att göra vad man vill med sina pengar. Det är en demokratisk rättighet. Problemet ligger i att man inte kan veta vilka påtryckningar som också kommer med pengarna. Det är samma sak som med de pengar Moderaterna har tagit emot. Om det inte redovisas öppet vem som har gett vad kan man aldrig granska vilka särintressen som vill köpa sig inflytande.

Det här är inte en höger- eller vänsterfråga. Korrputionsskandaler är legio i den demokratiska världen när det gäller partifinansiering. Syndarna har varit både höger- och vänsterpartier. Sverige har varit förskonat från större skandaler, men det beror knappast på att vi är mer moraliska än andra folk, utan förmodligen på att vi har offentligt partistöd.

_________________

Pingat på intressant.se.

Socialdemokraterna nu ännu Natovänligare

Hur mycket samarbete med Nato kan ett land ha utan att vara medlem? Idag har Socialdemokraterna sagt att man vill att Sverige ska delta i Natos snabbinsatsstyrkor NRF (NATO Reaction Forces). Regeringen vill detta också så det kommer att hända.

Peter Hultqvist, Socialdemokraternas försvarspolitiske talesman, meddelade detta i SVT på morgonen. Jag fick tillfälle att lyssna på honom två gånger idag på morgonen här i Almedalen. Vid dessa seminarier förklarade han att han också tycker att det nordiska samarbetet ska utvecklas ytterligare med gemensam försvarsplanering och gemensamma förband.

Nordiskt försvarssamarbete betyder närmre samarbete med Nato, eftersom Norge och Danmark är Natomedlemmar. Det finns inget nordiskt försvarssamarbete vid sidan av Nato, utan ju mer vi samarbetar med Norge och Danmark, desto mer samarbetar vi med Nato. Och nu kommer vi alltså även att ställa trupp till förfogande för NRF.

Gemensam försvarsplanering är ett nyckelord i sammanhanget. Nato har en försvarsplanering för sitt territorium. Betyder det här att S nu säger att Sverige bör vara med i Natoplanen?

Om det blir på detta vis är Sverige i praktiken en del i alliansen utan att vi har ett formellt medlemskap. Försvarsplaner är the real thing. Mer riktiga än högtidliga utfästelser om solidaritet. Det är riktiga förberedelser.

Socialdemokraternas försvarspolitik blir uppenbarligen mer och mer Natovänlig för var dag som går. Inte mig emot. Men det konstiga är varför S inte vill att Sverige ska ansöka om medlemskap, när man tycker att Sverige ska göra allt som en Natomedlem ska göra.

Utan medlemskap får man ju inte heller något inflytande. Så varför vill S att Sverige ska gör allt en Natomedlem förväntas göra men inte ska ha något att säga till om? Vad är poängen?

______________________
Pingat på intressant.se.

Några saker som Omar Mustafa verkligen har glömt

Debatten om Omar Mustafa, ordförande för Islamiska förbundet och till alldeles nyligen ledamot av Socialdemokraternas partistyrelse, böljar fram och tillbaka. I tisdags skrev Monica Gunne en illa underbyggd krönika i Aftonbladet med titeln “Omar Mustafa, du glömde ett par saker i ditt brev…” där hon utan belägg tillskrev Mustafa ett antal åsikter.

I debatten har också Mustafa och hans stödtrupper duckat bakom det faktum att de talare och texter som satts i centrum inte har varit representativa för just honom. Mustafa har inte fällt några antisemitiska yttranden, inte heller talat mot kvinnors lika rättigheter, osv. Andra har gjort det, men inte han. Mustafa har, om vi ska tro supportrarna rätt, tvärtom arbetat för socialdemokratiska värderingar innanför den muslimska kommuniteten i Sverige. Han är en god kraft på insidan.

Men då har jag några frågor till Mustafa efter att ha läst ett dokument som han själv har satt sitt namn på. Dokumentet heter: “Swedish Muslims in Cooperation Network Alternative Report”. Det publicerades i februari i år och är en rapport skriven av en rad muslimska organisationer.  Rapporten är ställd till FN:s kommitté för avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Tanken är att den ska vara en alternativ rapport till den officiella svenska rapporten. Omar Mustafa är en av undertecknarna. Här finns alltså inga möjligheter att ducka.

Några frågor:

– Varför anser du att svenska statens arbete mot hedersrelaterat våld är meningslöst (s. 36)? Tycker du inte att statens kraftiga satsning på att komma tillrätta med detta problem varit en riktig satsning?

– Varför är det ett problem att svenska staten har satsat resurser på att komma tillrätta med tvångsgiften och äktenskap mellan minderåriga (s. 35)? Visst, det handlar om få personer, men varför ska inte lagstiftningen skydda dem? Är det inte bra att staten skärper reglerna så att bara den som är myndig kan gifta sig?

– Tycker du verkligen att det är en bra idé att vi ska börja registrera vilken trostillhörighet folk har (s. 15)? Finns det inte ett värde i att låta en sådan sak som trostillhörighet vara något som staten lämnar åt medborgarna själva att sköta?

– Jag kan förstå att du vill ha registrering av trostillhörighet eftersom du också vill införa kvotering på arbetsmarknaden för religiösa minoriteter (s. 6). Men tror du verkligen att kvotering på religiös grund är en bra idé?

– I er rapport kallar ni Sverige för en apartheidstat (s. 20). Jag har förstått att ni känner er diskriminerade, men tycker du verkligen att Sverige är som Sydafrika var när apartheid rådde?

– Ni är inte nöjda med hur muslimer porträtteras i svenska medier, men på vilket sätt menar du att Justitiekanslern ska ingripa för att säkerställa att medierna är “socially responsible, fair, accurate, thorough, comprehensive, and balanced” (s. 7)? Det betyder ju att JK måste ges nya befogenheter långt utöver vad Tryckfrihetsförordningen tillåter idag? Tycker du verkligen att staten ska ingpripa mot fria medier som inte är “balanced” eller “comprehensive”? Hur stora inskränkningar i yttrandefriheten tänker du dig?

Den rapport som Omar Mustafa har varit med att ta fram kan inte på långa vägar sägas vara representativ för Socialdemokraterna. Att underteckna ett dokument som försöker släta över problem med hedersrelaterat våld och tvångsgifte samtidigt som man påstår sig arbeta för kvinnors rättigheter är inte seriöst.

Med detta sagt tror jag inte att Mustafa är ond på något vis. Jag tror att han är helt ärlig när han beskriver sig själv som en god socialdemokrat. Det är nog inte där problemet sitter. Problemet är nog snarare att han precis som sin lika förvirrade kristne kompis Peter Weiderud inte förstår att man inte kan kompromissa med sin övertygelse hur som helst om man ska ha någon trovärdighet som politiker.

_____________

Pingat på intressant.se.

Gör antisemitismen i Malmö till valfråga 2014

Antisemitismen i Malmö måste utrotas och Ilmar Reepalu är inte rätte mannen för jobbet. Jag hoppas att detta blir den stora lokala valfrågan 2014. Oppositionen har allt att vinna.

Antisemitismen i Malmö är en konsekvens av invandringen från Mellanöstern, men antisemitism är en företeelse som är mycket äldre än så. För bara någon generation sedan var dess centrum det kristna Europa. Antisemitismen är kort och gott en mänsklig sjukdom som måste bekämpas tills dess den är förintad, för att tillgripa ett särskilt värdeladdat ord i detta sammanhang.

I Malmö har nu judiska församlingen utsatts för ett bombattentat. Om detta inte är det slutliga beviset för det totala haveriet för stadens försök att bekämpa antisemitism så vet jag inte vad mer som ska behöva ske.

Ilmar Reepalu
Ilmar Reepalu (S) är kommunstyrelsens ordförande i Malmö.

Socialdemokraterna är det dominerande partiet i Malmö med Ilmar Reepalu i spetsen. Normal sett är S att lita på till 100 % när det gäller bekämpning av rasism. Även om jag misstror detta parti om allt möjligt annat så har det aldrig gällt denna punkt. Antisemitismen i Malmö är därför en smutsfläck på ett tidigare fläckfritt banér.

Som kommunstyrelsens ordförande styr Reepalu inte över polisen. Han kan inte kräva hårdare tag av denna. Men det är inte heller vad som behövs, utan vad som behövs är politiskt ledarskap. Malmö behöver en politisk ledare som vet vad antisemitism är och engagerar sig i arbetet för att utrota den. Malmö behöver en ledare som besöker skolor och arbetsplatser, kyrkor och moskéer och talar mot antisemitismen.

Inte minst behöver Malmö en politisk ledare som förstår att hålla rent i de egna leden. Som jag bloggade om under sommaren sitter det folk i ledningen för S i Malmö stad som skrivit antisemitiska texter:

Mitt råd till allianspartierna är därför att lägga alla andra frågor åt sidan och göra detta till den stora valfrågan 2014. Andra frågor som skolor och äldreomsorg är inte ödesfrågor på samma sätt. Äldreomsorgen i Malmö kommer att vara OK oavsett vem som styr. Sossarnas hantering av antisemitismen är dock under all kritik och har bara förvärrat situationen.

_________________

Pingat på intressant.se.

 

Ligger judarna bakom Utöya-attentatet? Del 2.

En gammal regel säger att om man trampar i klaveret så bör man hålla foten stilla, för det låter lika illa när man försöker dra ut den. Den socialdemokratiske lokapolitikern i Malmö, Adrian Kaba, har nu bett om ursäkt för sina ord om att det skulle finnas en “judisk-europeisk högerextremistisk sammansvärjning”, men nog ligger Israel i alla fall bakom hatet mot muslimerna i Europa.

Det hedrar Kaba att han tar tillbaks sina ord om att det skulle finnas en judisk sammansvärjning. Alla kan göra misstag och allt går att förlåta.

Men det grumliga tankegodset hos Kaba är ändå grumligt. Så här förklarar han sig i Sydsvenskan:

– Jag har försökt beskriva en rörelse som även Expo och SVT granskat, där man visar tydliga kopplingar mellan Counterjihad, European defence league och den sionism som utmålar muslimer som ett islamistiskt hot. Det var det jag försökte beskriva. Jag valde fel formulering för det är självklart inte meningen att sammankoppla den här rörelsen med judar överlag. Alla judar är inte sionister, långt ifrån.

Menar du att de rörelserna är särskilt starka i Israel?

– Nej, absolut inte, Europa har den starkaste rörelsen. Israel är mer ett lokomotiv. Counterjihad säger uttryckligen att de är en sionistisk rörelse. Och jag menar att i Israel har man mycket av den rörelsen.

“Israel är mer ett lokomotiv” – vad menas med det? Är israeliska staten en drivande kraft bakom counterjihad-rörelsen?

Med tanke på att Kabas ursprungliga artikel i Tro & politik kommenterade Anders Behring Breiviks terrorattentat, och att Kaba menar att detta inte var ett verk av en ensam galning utan ett resultat av counterjihad-rörelsen, leds man nu att tro att Israel skulle ligga bakom massmordet på Utöya.

Logiken skulle alltså vara: Israeliska staten hetsar på islamofobin i Europa som leder till att Breivik dödar 69 ungdomar på Utöya.

Uppenbart är också att Kaba menar att alla sionister är extrema islamofober. “Alla judar är inte sionister”, är hans förklaring till varför man inte kan säga att alla judar är islamofober.

Men kan man då säga att alla sionister är extrema islamofober? Ja, tydligen menar Kaba det.

Snälla israeliska tanter (se mitt förra inlägg) som varje vecka i Jerusalem protesterar mot ockupationen av Västbanken är alltså också onda extremister som hatar muslimer och nu hetsar fram en etnisk rensing i Europa. Alla sionister är onda.

Så snurrigt blir det om vi ska försöka oss på att uttolka vad Adrian Kaba faktiskt menar.

Samtidigt vet jag inte om Kaba verkligen menar vad han säger, för någonstans tror jag att han är mer socialdemokrat än en person som i sin förvirring talar som en antisemit. Och socialdemokraterna som parti har alltid varit pålitligt i sin kamp mot rasism. Jag tror att det här är mer ett utslag av dålig ideologisk skolning hos S i Malmö än att Kaba skulle vara en genuin antisemit.

Till sist: 12 dagar tog det innan Sydsvenskan vaknade och kom på att det kanske fanns en poäng i att undersöka huruvida en ersättare i kommunstyrelsen är antisemit eller inte. Sydsvenskans ledarsida sover dock sött fortfarande.

______________

Pingat på intressant.se.