Det finns anledning till oro – Sverige stoppar inte jihadister

Sverige är ett av de länder i Europa som i förhållande till sin befolkningsmängd har flest jihadister i Syrien. Det är sällan jag säger att jag är oroad eftersom Sverige är ett välordnat land som brukar kunna sortera ut sina problem. Men det gör jag nu. Läget är allvarligt och kräver handling.

Det vi vet är att Säpo säger att det finns 130 bekräftade fall, men siffran kan vara 300. Säpo har också sagt att det åtminstone finns 80 personer som är tillbaka och som har möjlighet och förmåga att utföra terrorattentat i Sverige.

Amerikanska uppgifter säger att IS har haft omkring 20 000 utländska jihadister i tjänst sedan 2011, vilket är den största siffran någonsin när det gäller tillresta jihadister. Omkring 3 000 har kommit från väst.

Därför finns det verkligen anledning till oro när man läser hur långsamt Sverige reagerar. Här är en lista med exempel. Den bygger på färska nyheter.

Migrationsverket ger tillfälligt uppehållstillstånd för terrormisstänkta. Verket säger att den inte kan göra annat med gällande lagstiftning.

Buzzfeed rapporterar om att jihadistgrupper i Syrien smugglar jihadister till Europa som ett sätt att skydda dem. De är säkra där.

Gränspolisen är i bråk med Migrationsverket eftersom verket låter personer som är förhindrade att resa in till Sverige på grund av Schengenavtalet ändå göra det som asylsökande.

Åklagarmyndigheten berättar att den har fått in anmälningar om folkrättsbrott men saknar resurser för att utreda dem.

Uppdrag granskning berättar om jihadister som kommer hem till Sverige och vilar upp sig. En brittisk expert säger att det är “breath taking” att Sverige inte har någon lagstiftning på plats ännu, och kallar Sverige en garrisonstad för jihadister.

Sammantaget får man intrycket att det är riskfritt för jihadister att gömma sig i Sverige. Migrationsverket är överbelastat och kan inte kontrollera om asylsökande är misstänkta för brott eller inte. Den som säger att han söker asyl skrivs in oavsett om han talar sanning eller inte. (Utredningstiderna är förnärvarande mycket långa.)

Därtill har det även rapporterats att hemvändande jihadister får praktikjobb av sin kommun i hopp om att de inte ska gå tillbaka till kriget.

Nu senast kan vi också läsa att “Sverige har varit ‘behjälpligt med att plocka hem’ ett antal individer från Syrien, säger inrikesminister Anders Ygeman till TT“. Det är högst oklart vad detta innebär mer konkret, men det verkar som att Sverige hjälpt jihadister att komma hem igen.

(Uppdatering 28/2). Missa inte heller Sakine Madons lägesbeskrivning av hur det ser ut i vissa bostadsområden i Sverige där kristna inte har tordats ha kristet julpynt synligt och där kurder inte kunnat ha Peshmerga-tröjor.

Varför denna brist på ledarskap? Jag har svårt att förstå det. I veckan påbörjade Norge en rättegång mot tre jihadister. Den första i sitt slag. Norge har redan skaffat sig en lagstiftning. I veckan stoppade fransk polis sex jihadister på flygplatsen genom att ta ifrån dem deras pass.

Ansvaret för att stoppa radikaliseringen ligger hos kultuministern, som om det här vore en kulturfråga, medan ansvaret för polisens arbete med att stoppa jihadisterna ligger hos inrikesministern. Två departement och två ministrar ska samsas om samma fråga.

Det här duger inte. Verkligen inte. Regeringen måste visa ett mycket kraftigare ledarskap i frågan. Handling behövs omedelbart. Och var är oppositionen? Varför är det endast KDU:s ordförande Sara Skyttedal som varit ute och krävt något? Det ingick inte i decemberöverenskommelsen att man skulle lägga sig platt i alla frågor.

Islamiska staten är mer än bara en terrororganisation. Den är en helvetesmaskin. Dess ideologi är lika sjuk som nazismen och dess anhängare lika galna. Just nu bidrar inte Sverige till att stoppa detta vansinne.

____________________

Pingat på intressant.se.

Hemvändande jihadister ska inte ges jobb

Debatten om hur jihadister ska behandlas är rörig. Den underlättas inte heller av att regeringens samordnare Mona Sahlin blandar ihop förebyggande insatser med insatser som ska sättas in mot dem som redan varit i Syrien.

Igår lyssnade jag på en kaotisk debatt i Studio Ett mellan Devin Rexvid och Mona Sahlin. Jag delar Rexvids upprördhet angående det som hittills kommit fram. Örebro kommun har givit praktikjobb till att antal hemvändande jihadister i hopp om att det ska rehabilitera dem till samhället.

Därtill har man talat om att jihadisterna behöver terapi för att bearbeta skräckupplevelser från kriget. Den som inte förstår hur anstötligt detta är kan fundera på hur vi skulle ha hanterat hemvändande svenskar som deltagit i nazisternas folkmord på judar. Skulle vi ha hjälpt före detta SS-soldater med praktikjobb?

Men måste man inte arbeta förebyggande? Det var så Sahlin försvarade sig i radiodebatten. Jo, men det är en avgörande skillnad att arbeta förebyggande gentemot dem som kanske överväger att åka till Syrien och att arbeta med dem som kommer tillbaka därifrån. Den första gruppen skulle kunna räddas med att man hjälper dem med att reda upp sina liv. Männen i den gruppen har ännu inte begått någon moraliskt skändlig handling. Återvändarna är dock avskum.

Jag förstår att återvändarna också måste tas om hand på något sätt, men säger verkligen expertisen att praktikjobb är lösningen på problemet? Jag är inte övertygad om detta. Jag tittade på hur den brittiska anti-radikaliseringsstrategin ser ut. Där talar man om “activities focused on employment”, men den grupp strategin inriktar sig mot är de som befinner sig i riskzonen. Den handlar inte om hemvändarna.

Problemet med hemvändarna är nytt och det är inte givet att de program som tagits fram i länder som Storbritannien eller Danmark löser problemet med dem. Jag har sökt lite på nätet och jag kan inte se att det finns en etablerad konsensus om vad som bör göras. Se källor nedan.

Inte heller jag kan peka ut någon bra lösning men tre saker vill jag ändå lyfta fram som centrala som måste beaktas:

För det första är det en moraliskt klandervärd handling att åka som jihadist till Syrien. Den måste åtföljas av ett straff. Det får absolut inte framstå som att svenska myndigheter har överseende med detta.

För det andra, svenska sociala myndigheter har en övertro på att om man bara ger stökiga killar ett jobb så kommer de att sluta vara stökiga. Jag litar inte på svenska myndigheter på denna punkt. Dumsnällheten har visat sig destruktiv förr.

För det tredje, det är skandalöst dåligt av svenska staten att inte redan har en plan för hur bekämpande av radikalisering ska gå till. Storbritannien har förvisso inte heller någon klar plan för hur man ska hantera återvändarna, men man har i alla fall haft en plan för förebyggande arbete i ett par år redan. Sverige har inte haft någonting på plats. Nu är vi ett av det länder i Europa som har flest jihadister i Syrien i förhållande till vår befolkningsmängd.

Problemet vi står inför är nytt. Därför går det inte att säga att det redan finns expertkunskaper som bara behöver implementeras. Jag uppfattar att även experterna är något yrvakna. Därför har jag full förståelse för alla som nu är upprörda över svenska myndigheters agerande hittills.

Lästips:

No place like home: What to do when jihadists return

How Should Governments Deal With Returning Jihadists?

Islamic State: Britain ‘unable to cope’ with returning jihadists

ICSR Insight – Offering Foreign Fighters in Syria and Iraq a Way Out

Countering Radicalization in Europe

________________________
Pingat på intressant.se.

Islamiska staten kan besegras

Så sent som i oktober såg det hopplöst ut. Islamiska statens gjorde ständigt nya segrar och det var bara dagar innan Kobane i Syrien skulle falla i terroristernas händer. Men nu har kurdiska styrkor av rapporterna att döma drivit ut IS ur staden. Kan detta vara den vändning vi har hoppats på?

Huvudstyrkan som har besegrat IS i Kobane kommer från YPG som är en förgrening till PKK i Turkiet. När läget var som sämst grälade olika kurdiska falanger med varandra. Kurdistans regionala regering i irakiska Kurdistan erbjöd att bistå YPG med peshmergaförband, dvs. den milis som utgör försvaret av norra Irak. Men rivalitet mellan falangerna satte stopp för detta. Jag skrev en op-ed i Svenska Dagbladet om det.

Men förnuftet segrade. YPG tog till sist hjälp av peshmergaförbanden och fick därmed också amerikanskt flygunderstöd, och därmed gissar jag även hjälp med amerikansk stridsledning.

Det är bara att gratulera. Amerikanskt flygunderstöd har självfallet varit avgörande, men den modell som nu har använts där marktrupperna utgörs av lokala och välmotiverade förband och där USA står för flygattackerna är den som rimligen bör användas framgent.

Islamiska staten har vunnit sina framgångar tack vare ett svagt motstånd. Framgångarna i Irak har byggt på ett samarbete med lokala stamledare och att irakiska armén kollapsade istället för att göra motstånd.

Islamiska staten är på väg att bygga upp ett terrorvälde utan motsvarighet i historien. Vi har redan hört berättelserna om hur byar rensas och kvinnor kidnappas och säljs som sexslavar. Redan det i sig borde vara ett skäl att göra processen kort med denna organisation. Men därtill har IS som sin uttalade ambition att träna terrorister som ska slå mot mål i Europa och “väst”. Det finns alltså ingen annan utväg ur detta dilemma än att med militära medel slå ned IS.

Sverige har lovat att ställa upp och träna kurdiska soldater i Irak. Det är lovvärt. Om Islamiska staten ska besegras kommer det att kräva vältränade och motiverade marktrupper. Trupperna ska vara rekryterade lokalt.

Jag skulle förvisso inte protestera om andra länder ville hjälpa till med marktrupp eftersom det kan behövas i ett första skede där det gäller att få Islamiska statens trupper att fly. Men nästa steg ska trupperna skapa stabilitet och då är alltid det bästa att trupperna är män och kvinnor från hemtrakterna. I den militära litteraturen talar man om tre faser “clear, hold, build”. Det sista kan bara lokala trupper göra.

Men som sagt, idag gratulerar vi kurderna till en välförtjänt seger.

_________________________
Pingat på intressant.se

Kemiska vapen i Syrien igen

Kriget i Syrien blir allt sjukare för var dag som går. I skymundan av rapporteringen om kriget mellan kurdiska styrkor och Islamiska staten i Kobane har det också framkommit uppgifter om att Assadregimen använt kemiska stridsmedel mot rebellerna.

Men vänta nu… Var det inte så att Syrien alldeles precis lämnade över alla sina kemiska vapen för destruktion? Jo, men tydligen inte allt. Det som har lämnats över är allt i “kategori 1”, enligt OPCW, som är de farligaste stridsmedlen. Men det finns annat otäckt kvar som klorgas.

Human Rights Watch rapporterade redan i våras om detta, men fick ingen uppmärksamhet. Sedan har OPCW nämnt samma sak och nu till sist även Institute for the Study of War, ISW, som är en av de bäst uppdaterade tankesmedjorna i Washington när det gäller kriget i Syrien. Enligt ISW skulle de senaste attackerna skett nu i oktober.

Alla dessa rapportörer är försiktiga i sina slutsatser, nästan överdrivet försiktiga. De vittnesmål som Human Rights Watch har samlat in är trovärdiga. För egen del gör jag bedömningen att attackerna verkligen har skett.

Den här gången kan det inte heller råda något tvivel om att det är Assadregimens trupper som är ansvariga eftersom bomberna har släppts från helikoptrar, vilket inga rebeller har tillgång till. Bomberna är så kallade tunnbomber (barrel bombs).

Kemiska vapen är något av det vidrigaste man kan tänka sig. Följaktligen är de också förbjudna enligt internationell rätt. Assadregimen har undertecknat konventionen mot kemiska vapen och gör sig därför skyldig till brott mot folkrätten.

Tyvärr ingrep ingen mot Assad förra året när rebellerna utsattes för en attack med nervgas. USA:s president hade talat om en röd linje som inte skulle överträdas, men när det väl kom till kritan var han inte villig att sätta makt bakom orden. Nu ser vi resultatet. Kemiska vapen används igen.

__________________

Pingat på intressant.se.

Det är också strategiskt rätt att ingripa i Syrien

I tisdags skrev jag i Frivärld Magasin att det moraliskt sett inte råder något tvivel om att det är rätt att ingripa militärt i Syrien. Men det är också strategiskt rätt. Hela Mellanöstern kommer att tjäna på det.

Varför? Det finns flera skäl:

  1. Syrien är sedan länge Irans förlängda arm, som i sin tur hållit Libanon i ett järngrepp och understött Hizbollah. Den sammanhållande länken är shiismen. En ny regim i Syrien gör att Irans makt minskar i området, stryper Hizbollah och låter Libanon bestämma över sitt eget öde.
  2. Syrien äger och producerar kemiska vapen. USA:s president är den ende regeringschefen som uttryckligen sagt att om Syrien använder kemiska stridsmedel så har man trätt över linjen för vad som kan toleraras. Problemet är bara att vi just nu inte har en aning om Assadregimen kontrollerar de kemiska vapnen eller inte. I värsta fall kan de ha hamnat i händerna på al-Qaida, som tyvärr redan är på plats i området.
  3. Rivaliteten mellan Saudiarabien och Iran gör att dessa två länder tävlar om inflytande i området. Man kan därför anta att båda länderna just nu köper sig inflytande hos rebellerna respektive regimen. Syrien kan bli en arena för ett “krig genom ombud”.
  4. Israel är nervöst. Hittills har Israel hållit en lågprofil när grannfolken gjort uppror mot sina diktatorer. Hur det nu än var med dessa diktatorer har Israel haft hållbara fredsavtal/vapenstillestånd med dem. Just nu vet vi inte riktigt vad dessa avtal är värda. Men vi vet att Israel kommer att göra allt vad det kan för att försvara sig.
  5. Slutligen finns det anledning att oroa sig också för Irak och Turkiet. Båda dessa länder ser ut att klara sig själva, men Irak plågas fortfarande av sekteristiskt våld och shiiterna är starka och normalt sett har shiiter starka band med Iran. Har vi otur är den shiitiska axeln – Hizbollah, Syrien, Iran – på väg att utökas med Irak. För Turkiets del kan kriget i Syrien göra att den kurdiska gerillan vädrar morgonluft. Det går ju inte en dag utan att det rapporteras om strider i Turkiet.

Det finns alltså flera goda skäl till att få stopp på kriget i Syrien så snabbt som möjligt. En regional koalition bestående av arabländer med understöd av Nato skulle kunna tvinga fram en vapenvila. Det är verkligen inte orimligt att kräva att detta ska ske.

_________________

Pingat på intressant.se.