En sista sup räddar inte Grekland

Det går inte att piska en död häst och tro att den ska resa sig. Det går inte att bota en alkoholist med “bara en sista sup”. Dessutom är det korkat att låna ut 3 200 miljoner kronor till någon som man vet inte har en enda spänn och aldrig har betalat sina skulder tidigare. Nej, ordna nu med en riktig konkurs för Grekland.

Här är mina teser om den grekiska röran:

1. Även om Grekland måste lära sig en läxa, att få ordning på sina offentliga finanser, ordna till skatteuppbörden, sluta med sitt klientilistiska system med mera, räcker det inte med att bara spara för att få ett lands ekonomi på fötter. Fiskal disciplin är viktigt och Grekland måste skaffa sig detta, men höjda skatter och minskade utgifter, hur nödvändiga de än är stramar åt ekonomin och minskar tillväxten, vilket resulterar i arbetslöshet och så vidare. En nedåtgående spiral.

2. Om Grekland ska kunna betala tillbaka sin monstruösa skuld på 320 miljarder euro som landet huvudsakligen är skyldigt andra EU-länder kommer en stor del av det ekonomiska överskott som Grekland producerar att skickas till andra EU-länder. Vad finns det för incitament för grekerna att investera och skapa tillväxt i sin ekonomi om överskottet måste skickas utomlands? För att de fick stora lån därifrån? Jovisst, men se punkt 1. Om pengar inte investeras i Grekland blir det ingen tillväxt där. Landet kommer då aldrig på fötter. Det spelar ingen roll om det moraliskt riktiga är att Grekland betalar tillbaka varje korvöre. Om landet ska dräneras på pengar kan inte ekonomin växa.

3. Ska man inte betala tillbaks lån och hålla ingångna avtal? Jo, jag har inget emot att Grekland får sig en läxa, men landet är sjukt. Det måste botas. Man botar inte alkoholister genom att bara skälla på dem. Man måste skapa ett program för återhämtning. Därför kan inte återbetalning av lånen vara det enda viktiga.

4. Grekland är inte ensamt ansvarigt för röran. Krisen började med att framför allt tyska och franska banker fick panik över att Grekland kanske inte skulle kunna betala räntorna på sina lån. Tyskland som ledande EU-land ordnade då med jordens räddningsoperation. Banker räddades. Istället lånade IMF, ECB och EU-länderna ut pengar till Grekland. Problemet var bara att man då gav en alkoholist alkohol för att rädda honom, ett slags “sista sup”. Hela denna räddningsoperation av banker och av Grekland sköt bara eländet framför sig.

5. Ska Grekland få sina skulder avskrivna? Ja, jag kan tänka mig det. Det drabbar främst tyska och franska skattebetalare, men det får väljarna i dessa länder ta upp med sina respektive regeringar. Angela Merkel har varit med hela tiden och det är inte orimligt att de tyska väljarna börjar ställa sig frågan varför deras kansler lånat ut gigantiska belopp till någon som inte kan betala tillbaka. Det är dags för de EU-länder som lånat ut pengar till Grekland att inse att de har gjort en kreditförlust. Gäller även Finland.

6. Men ska Grekland då bara få börja om? Nej. Jag är också för en Grexit, dvs. att övriga euroländer säger adjö till Greklands medverkan i valutaunionen. Jag är för en total skuldavskrivning för Grekland givet att landet lämnar euron och övriga länder slutar låna ut pengar. Grekland bör få börja om på noll men vara avskuret från nödlån och bara låna på öppna marknaden istället. Marknaden kommer att låna ut pengar till Grekland men kommer att kräva ränta. Marknaden är alltjämt den bästa bedömaren av risk. Den tar inte heller politiska hänsyn. Det går inte att gråta sig till bättre lånevillkor på marknaden. Grekland skulle därmed få lära sig vad det faktiskt kostar att inte sköta sin ekonomi. Det har inte landet behövt göra på länge och det är därför som Grekland inte har en susning om sin egen kreditvärdighet.

7. Med Grexit menar jag en ordnad konkurs där man i möjligaste mån bevarar värdet på småsparares insättningar och även ser till att skydda småföretag. Om Grekland inför en ny valuta kommer den att sjunka som en sten och riskerar därför att utradera folks sparkapital. Man måste också undvika bankrusning och så vidare. En mjuk övergång skulle jag gärna se, där euroländerna släpper Grekland fritt, men inte heller ger några fler nödlån. Ingen mer “sista sup”.

__________________________
Pingat på intressant.se.

Bra för euron, men kanske inte för Sverige

Sakta verkar det gå upp för Tyskland och Frankrike att man inte kan reda ut den europeiska skuldkrisen med mindre än att skulddrabbade länder helt enkelt skärper sig. Dagens uttalande från Merkel och Sarkozy är det första från denna duo som verkligen erkänner att huvudproblemet är slösaktiga politiker.

Redan under sommaren försökte Merkel och Sarkozy övertyga världen om att de hade grepp om skuldkrisen. Men då hette lösningen transaktionsskatt, euroobligationer och annat trams. Då tyckte man fortfarande att problemet var nervösa finansmarknader.

Det viktigaste i Merkels och Sarkozys förslag är att medlemsstater som inte sköter sina ekonomier ska kunna utsättas för sanktioner. Undantag för sanktioner ska bara kunna ges om 85 procent av Europeiska rådet (?) röstar för.

Det som jag inte begriper är dock varför de föreslår att alla EU-länder ska omfattas av denna regel och inte bara euroländerna. Jag kan förstå om ökad makt till EU är det enda sättet att rädda euron, när det är så uppenbart att många europeiska ledare inte klarar av att genomdriva sparbeting på egen hand. Men varför ska länder som Sverige, som medvetet valt att stå utanför euron av rädsla för ökad EU-makt, också tvingas in i systemet?

Jag hoppas att Sverige säger nej till en fördragsförändring, alltså en förändring i EU:s grundlag. Det kan räcka med att euroländerna skriver ett kontrakt med varandra. Ökad makt för Bryssel kan vara lösningen just nu för euron, men det är just nu. Vem vet vilka problem vi ska lösa om 10 år? Här finns all anledning att agera konservativt. Just Sverige tjänar inte mycket på att ge upp mer makt till EU. Vi är inte Italien.