Jag är inte den som brukar säga vad var det jag sa…

Hur kan påståenden om en bild, som ingen har sett, få en seriös nyhetsredaktion som Dagens Eko att förvandlas till en ryktesspridande kvällstidning? Nu har den famösa bilden publicerats. Den är uppenbart fejkad.

Att Aftonbladet och Expressen i ett års tid skrikit sig hesa om bilden som ingen hade sett är inte att förvånas över. Kvällstidningarna är en uppsamlingsplats för Sveriges sämsta journalister.

Det märkliga är hur seriösa journalister har velat hänga med i ryktesspridningen. Jag tänker framför allt på Dagens Eko med de tillhörande magasinsprogrammen P1 Morgon och Studio Ett. Hur många reportage och studiosamtal har inte P1 sänt som bara har handlat om spekulationer om denna bild?

Mille Markovic, vars trovärdighet ingen journalist har velat ifrågasätta, har nu släppt bilden till Expressen. Och?

Jag är inte den som brukar säga vad var det jag sa…

Ska inte kungen kunna granskas? är en fråga som ställts under det gångna året. Mitt svar är jo, om det finns någon som vet hur man gör. Tydligen finns inte det.

Jag är enormt missnöjd med drevjournalistiken i vårt land. Jag förstår Aftonbladets behov av att skandalisera allt och alla. Det är tidningens usla affärsidé. Men jag förstår inte varför de seriösa redaktionerna: DN, SvD, SVT, Dagens Eko, TV4, aldrig konfronterar Aftonbladet och Expressen med deras ryktesspridning.

Kvällstidningar som annonspelare för kriminella

Den numera mycket omtalade Anders Lettström har idag ett intressant debattinlägg till försvar för sig själv i DN. Han försvarar egentligen inte sina handlingar – vilka han medgett var korkade. Det intressanta är istället angreppet på kvällstidningarna:

Ivern att komma åt kungen har enligt min mening lett till att en del medier hamnat i en skadlig symbios med kriminella och okritiskt gjort sig till tolk för dem. De som är utsatta för skvallret utmålas som skurkar och kriminella lyfts fram som sanningsvittnen. Det blev till artiklar och nyhetsinslag om bilder som uppgavs föreställa kungen i komprometterande situationer och där reportrar sade att de inte ens visste om bilderna var äkta.

Anklagelsen är befogad. Jag har läst böckerna “Svensk maffia” (del 1 och 2) av Lasse Wierup och Matti Larsson. I böckerna beskriver författarna hur ledare för kriminella gäng utnyttjar kvällspressen för att göra reklam för sig själva.

Maffialedare, eller rättare sagt, gängledare (någon riktig maffia har vi inte Sverige) är i behov av att sprida ryktet om sig själva som tuffa och framgångsrika. Det är med sitt rykte de gör affärer. De är varumärkesbyggare. Ju mer uppmärksamhet de får i Aftonbladet och Expressen, desto mer reklam får de för sina varumärken.

Det är alltså långt ifrån någon slump att de kriminella som Aftonbladet samarbetat med under den senaste tiden är så villiga att berätta sin version. Det är bra för deras affärer. Att Aftonbladet självt inte förstår att tidningen spelar rollen av den nyttiga idioten visar återigen att ledningen för den består av Sveriges kanske sämsta journalister.