Kängorna som kom fram

Den 21 november i år skrev jag en krönika i Norrköpings Tidningar om bristen på vinterkängor i Försvarsmakten. Den blev mycket läst. Redan samma dag var därför myndigheten tvungen att kommentera ärendet på sin blogg.

Försvarslogistikchefen skrev:

De soldater från södra Sverige som vintertid genomför tillfällig utbildning, övning eller insats i norra Sverige (Norden) kommer att under den tid som verksamheten pågår (inklusive förberedelser och efterarbeten) tillfälligt att utrustas med vinterkängor.

I min krönika hade jag skrivit att Försvarsmakten hade beslutat att soldater tillhörande sydligare regementen inte skulle få några vinterkängor alls. Hade jag fattat fel? Jag bad därför om underlaget till beslutet om kängor.

I det kan man läsa:

För att täcka soldatens behov av kängor m/90 kommer därför endast ett par tilldelas och vinterkängor kommer att prioriteras till förbanden i Norrland.

kangor

Det är inte helt lätt för den som likt jag är oinsatt i försvarsmaktens fikonspråk att förstå vad som står, men jag får nog ändå intrycket att min farhåga var befogad. Det kan ha varit Försvarsmaktens avsikt att skicka ut soldater på övning i Boden och Trondheim mitt i vintern med sommarkängor.

Vi får tacka Försvarsmakten för att den kom på bättre tankar.

Här finns hela dokumentet.

26 000 svenska soldater under Natobefäl

I början av augusti skrev tre socialdemokrater en debattartikel om att Sverige inte bör gå med i Nato. Alliansfriheten har tjänat Sverige väl menar man och blickar tillbaka på det som många inom socialdemokratin tänker sig var en guldålder. Den historien har vi hört förr. Det intressanta är istället det lilla men inte oviktiga faktafelet.

Debattörerna skriver:

Den svenska militära allians­friheten har varit en framgångsrik linje sedan ­flera hundra år. ­Genom en skicklig utrikes­politik har vårt land fredats mot olika hot och mäktiga grannar. På så sätt besparades vi två för­ödande världskrig och det neutrala och självständiga Sverige blev en fristad ­undan nazismen för tiotusentals förföljda judar och motståndsmän i våra grannländer. Dessutom bidrog Sverige med nästan 100 000 soldater i blå baskrar för FN i några av världens konflikthärdar. Samtidigt formade Sverige en progressiv biståndspolitik, kritiserade stormakter och förtryckare över hela världen. Alliansfriheten gav Sverige handlingsfrihet att agera i FN med olika nedrustnings- och medling­sinitiativ och göra vår röst hörd. En röst för världens förtryckta – var de än må vara. Från Nelson Mandela i Sydafrika till Olof Palmes berömda för­dömande av bombningarna över Hanoi.

Det är så här Veronica Palm, Pierre Schori och Maj-Britt Theorin tror att svensk utrikespolitik har sett ut fram tills nu. Det är en helt felaktigt bild av historien eftersom den glömmer att Sverige sedan 1994 ingår i Partnerskap för fred tillsammans med Nato, vilket är ett projekt som framför allt socialdemokratiska regeringar har stått bakom.

Det intressanta faktafelet är siffran 100 000. Eftersom författarna mentalt lever på 1980-talet tror de att de främsta internationella insatserna som Sverige har gjort har varit i FN:s regi. Så var det en gång i tiden: Kongo, Cypern, Bosnien.

Men efter FN:s fiasko i Bosnien och Rwanda var det få länder som ville ställa soldater under FN-befäl. Istället uppdrog FN åt Nato att ta hand om olika insatser: Kosovo, Afghanistan och Libyen.

Siffran 100 000 är så många svenska soldater som har tjänstjort utomlands, men inte under FN-befäl, och därför inte med blå basker på huvudet.

Hur många svenska soldater har då tjänstgjort under Natobefäl? Den siffran gick inte att få fram någonstans så jag skrev till Försvarsmaktens presstjänst. Rätt svar är 26 000 befattningar. Och då talar vi alltså om svenskar som tjänstgjort under Natobefäl i insatser med FN-mandat. Sverige har aldrig deltagit in några krigsoperationer som inte haft FN:s godkännande.

En befattning är inte det samma som en soldat. Många soldater har tjänstgjort flera gånger  utomlands och således stått under Natobefäl mer än en gång. En normal vända för en utlandsvistelse är ungefär ett halvår. Det finns soldater som har gjort tre-fyra vändor i Afghanistan.

Siffran imponerar ändå. Tusentals svenska soldater har alltså redan tjänstgjort under Natobefäl.

Enligt den nostalgiska 1980-talsvisionen är samröre med Nato något som förstör trovärdigheten i den svenska alliansfriheten. Den gamla teorin var att Sverige och svenska FN-soldater åtnjöt respekt på grund av alliansfriheten. Enligt den teorin skulle Sveriges anseende alltså varit dött nu, eftersom vi med tusentals soldater under Natobefäl knappast kan sägas stå oberoende av alliansen.

__________________

Pingat på intressant.se.

40 miljarder blev 10,2. Frågor och svar om försvarsmiljarderna.

Den försvarsreform som riksdagen beställde 2009 kostar 4 miljarder extra per år i 10 år att genomföra. Totalt 40 miljarder. Idag har regeringen och delar av oppositionen meddelat att den vill lägga 10,2 miljarder. Hur kan detta vara möjligt? Frågor och svar.

CAoU_CbUwAAc9hP
I februari 2013 meddelade ÖB att 2009 års försvarsreform skulle kosta 40 miljarder extra.

 

Stämmer det att notan för hela försvarsreformen är 40 miljarder? Ja, enligt ÖB är det så. Han meddelade detta i februari 2013, vilket man kan läsa i den här artikeln i SvD.

Varför säger journalisterna att ÖB vill ha 20 miljarder? För att alliansregeringen i juni förra året bad ÖB komma in med en ny beräkning (Läs dokumentet.) på vad det skulle kosta att fixa iordning “basplattan”, det allra mest nödvändiga: personlig utrustning till soldater, reservdelar till fordon, pengar till övningar. ÖB nämnde att detta kostade 16-20 miljarder under 5 år. (Läs dokumentet.)

Vad gäller? 5 eller 10 år? Den proposition regeringen förbereder och vars innehåll man nu gjort upp om med oppositionen är på 5 år. ÖB har dock tidigare meddelat att försvarsreformen kommer att ta 10 år att genomföra. På 5 år hinner man inte genomföra hela reformen.

Vad får man för 40 miljarder? Försvarsreformen från 2009 kommer att ge Sverige ett litet försvar. Litet men modernt. Det kallas också för “enveckasförsvaret” eftersom det inte kommer att vara starkare än att det kan försvara Sverige vid ett angrepp i mer än en vecka på ett ställe (Stockholm).

Varför vill ÖB har mer pengar än politikerna? Det är fel av journalister och politiker att säga att “ÖB vill ha pengar”. Det ÖB gör är att leverera beslutsunderlag som regeringen beställer. Det är inte ÖB som har fattat beslut om att 2009 års försvarreform ska genomföras utan det är riksdagen. ÖB har endast svarat på frågan om vad allt kostar, och det har han gjort på uppdrag av regeringen. Överbefälhavaren är en byråkrat som gör det regeringen säger att han ska göra.

Men varför är försvaret så litet? För att Sverige under snart 25 år har avvecklat hela sin försvarsmakt. När Sovjetunionen föll 1991 var det många som inte tyckte att vi behövde något försvar. Då trodde de flesta att Ryssland skulle bli en demokrati. Nu vet vi att Ryssland blev en diktatur istället som dessutom är i krig med ett mindre grannland, Ukraina.

Hur blir det med den höjda arbetsgivaravgiften? Siffran 10,2 miljarder är en bruttosiffra. Om man drar av höjd arbetsgivaravgift, som regeringen också vill ha, höjda hyror och de pengar som regeringen bara flyttar mellan två olika poster i försvarsbudgeten, blir nettot 7,2 miljarder. 7,2 miljarder är vad försvarsmakten reellt sett kommer att få.

Allt det här låter mycket konstigt. Ja, det är mycket konstigt. Det konstiga är inte att politiker och väljare inte vill lägga pengar på försvaret. Det konstiga är att riksdagen har fattat beslut om en försvarsreform som man inte vill betala för.

Mer läsning om försvarsmiljarderna:

Fortfarande långt kvar till enveckasförsvaret

Allt man behöver komma ihåg är siffran 40

Glädjekalkyler från spenderande regering

Tala milt men ta med en stor påk

______________________

Pingat på intressant.se.

 

40 procent säger ja till Natomedlemskap i ny Sifo

SvD rapporterar att Natovännerna blir allt fler. Nu skiljer det bara 2 procentenheter mellan ja och nej. De positiva är 40 procent och de negativa 42. Det rör på sig.

I somras gjorde Frivärld en mätning med hjälp av Demoskop. Det var den första efter att Ryssland hade erövrat Krim. Den mätningen visade 56 procent nej och 37 procent ja. 37 procent var den dittills högsta uppmätta ja-siffran. Min tolkning var att andelen obestämda minskade, men att nejsidan tjänade mest på det. Argumentet skulle i så fall ha varit att svenska folket i tider av oro sökte sig tillbaka till något gammalt och välkänt.

Men nu visar Sifo helt nya siffror. Av allt att döma har nejsidan störtdykt, från 51 procent i Sifos mätning i mars till 42 procent nu. Det är en stor och snabb förändring.

Vad förklarar? Det framgår inte av Sifos undersökning hur folk tänker så vi får gissa. Min gissning är att det är en kombination av tre saker: Rysslands aggressiva politik, det ökade intresset för försvarsfrågor i Sverige och ubåtsjakten som bekräftade det som försvarsdebatten handlat om, nämligen att försvaret är alldeles för litet för att möta ett aggressivt Ryssland.

Jag tolkar det alltså som att svenska folket är på väg att vakna upp. Hela Europa har levt med ett önsketänkande när det gäller Ryssland. Det var inte bara Sverige som rustade ned. Även länder som Lettland och Litauen gjorde det. Få trodde att Vladimir Putin skulle börja försöka erövra territorium. Nu ser det dock ut som att de flesta har förstått Putins sanna karaktär. Då är det dags att se om huset och om man vet hur litet det svenska försvaret är framstår Natoalternativet som den mest rimliga lösningen. Alternativet skulle ju vara en återgång till kalla krigsförsvaret som vi alldeles nyligen avskaffade.

______________

Pingat på intressant.se.

Nu krävs en skarp diplomatisk protest och militär upprustning

Sent på lördagkvällen publicerade SvD en nyhet om att FRA redan på torsdagen snappat upp rysk militär radiotrafik mellan Kanholmsfjärden mitt i Stockholms skärgård och Kaliningrad. Därmed får det anses som säkert att ryska stridskrafter har kränkt svenskt territorialvatten på ett mycket grovt sätt.

Det är Mikael Holmström på SvD som fått ta del av uppgifterna, Sveriges mest respekterade försvarspolitiska journalist. Han skapar ofta rubriker och har såvitt jag vet aldrig haft fel och brukar inte blåsa upp nyheter i onödan. Det finns alltså ingen anledning att tvivla på att det som rapporteras är sant.

Tidigare incidenter, t.ex. den “ryska påsken”, när ryska flygplan på långfredagen förra året övade en attack mot Sverige, har legat inom ramen för vad ett annat land får göra. Så länge man håller sig inom internationellt luftrum eller internationellt vatten får ett land göra nästan vad som helst. Men här handlar det om att en rysk ubåt är inne i den svenska skärgården, alltså en bra bit in på svenskt territorium.

Kanholmsfjärden.

Sannolikt kommer Ryssland att förneka all kännedom om detta. Ubåtar är mycket svåra att hitta och det kan bli så att den enda bevisning försvarsmakten sitter med är den inspelade radiotrafiken. I det läget är det troligt att Ryssland påstår att svenska försvarsmakten hittat på allt. Följ gärna Russia Today för att se vad propagandisterna säger.

En kränkning som är så allvarlig som denna måste följas av att Sverige protesterar på hårdast möjliga vis. Den ryska ambassadören bör kallas till svenska UD omedelbart och avkrävas en förklaring. Sveriges ambassadör i Moskva bör kallas hem för konsultationer. Därefter bör statsministern göra ett skarpt uttalande och överlämna en protestnot till Ryssland på samma sätt som Olof Palme gjorde 1983. Sverige bör också ta upp händelsen i EU och begära att EU-länderna ställer sig bakom ett uttalande där Ryssland kritiseras.

Men den diplomatiska delen blir meningslös om den inte också backas upp med att regeringen annonserar att den vill rusta upp försvaret. Särskilt gäller detta försvarets förmåga att bedriva ubåtsjakt. Sverige har idag inte ens en bråkdel av de resurser vi hade på 1980-talet. Först om fyra år beräknas det att vi har helikoptrar på plats som kan användas för detta. Det säger sig självt att ett land med så låg försvarsförmåga inte blir respekterat.

Är allt detta nödvändigt? Någon risk för ett verkligt krig föreligger ju ändå inte. Och blir inte Ryssland provocerat om vi rustar upp? Väntar då inte ännu fler kränkningar?

Försvarsmaktens viktgaste uppgift är inte att föra krig. Den som tror det förstår inte hur internationell politik fungerar. Försvarsmaktens viktigaste uppgift är att vara en vaktstyrka. När en vaktstyrka fungerar som bäst händer ingenting. En vaktstyrka håller skurkar på avstånd genom att vara respektingivande. Det är samma logik som polisen arbetar efter. Polisen bär vapen men inte för att verkligen skjuta, utan för att brottslingar ska vara rädda för dem.

Att Ryssland skulle bli provocerat av att Sverige rustar upp är också en missuppfattning. Den ryska regimen spelar ett fult spel mot oss med provokationer där meningen är att vi ska bli rädda och nervösa. Om vi ens köper ett enda Gripenflygplan till kommer den att säga “Ni rustar mot oss! Ni vill ha krig!”. Men det är ett spel som man inte ska bry sig om. Ryssland självt skulle ställa till med en långt större scen än vad vi sannolikt kommer att göra nu om det var Sverige som ertappades med en ubåt på ryskt territorialvatten.

Sverige bör agera med kraft därför att Ryssland sedan kriget i Ukraina började agerar aggressivt på alla fronter och inte bara mot oss. Det är kränkningar av territorium och aggressiva militära övningar. Det är angrepp med propaganda och handelsblockader. Slutligen är det också Ryssland som är ansvarigt för kriget i Ukraina och som tack vare sin överlägsna krigsmakt stulit territorium på ett sätt som inte har förekommit sedan slutet på andra världskriget.  Allt detta är oacceptabelt beteende och vi måste protestera.
_________________

Pingat på intressant.se.