Avskräckning först

Någonting är seriöst fel med diskussionen om hur hemvändande jihadister ska behandlas. Med rätta är upprördheten stor när det framgår av Stockholms stads strategi att man tänker hjälpa dem med bostäder och jobb. Jag är inte expert på detta ämne, men jag övertygas inte av det som sägs vara expertkunskap.

Jag har tagit del av materialet på hemsidan för Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism (Mona Sahlin). Här finns vägledning för hur man ska arbeta med antiradikalisering. Huvudtanken i allt är god och förmodligen riktig. Med sociala insatser kan man fånga upp dem som är i riskzonen och hindra dem från att bli extremister. Och det är här vägledning till studier, arbete och hjälp med bostad kommer in i bilden. Förebilden för denna metod är Århusmodellen. Århus kommun har arbetat med antiradikalisering sedan 2007.

Men det finns i alla fall tre uppenbara problem som jag inte tror att ens Århus har löst.

Det första är att Århusmodellen och det material som nationella samordnaren tillhandahåller på sin hemsida är inriktat på förebyggande arbete och inte rehabilitering av hemvändande jihadister. Jag vet väldigt lite om hur man rehabiliterar brottslingar i allmänhet och metoderna för detta kan kanske vara desamma som man använder för att förebygga brottslighet. Och då kanske jobb och bostad är den rätta medicinen, men…

Ett andra problem är att Århusmodellen saknar en koppling till en politik byggd på “allmänprevention”, det vill säga avskräckning från att begå brott. Vid vanlig brottsbekämpning är allmänpreventionen helt avgörande för att skapa ordning i samhället. Det är allmänpreventionen som håller borta anarkin i samhället och det görs genom att samhället avskräcker sina medborgare från att begå brott vilket man gör genom att hota med straff.

Tillsammans skapar allmänprevention och sociala insatser ett system med piska och morot, men Århusmodellen bygger bara på morötter. Danmark har inte heller någon lagstiftning mot jihadistresor.

Och vad händer om man bara har ett system som erbjuder morötter? Avskräckningen uteblir. Det blir ett system som mer eller mindre belönar brottslingar. Tänk efter, hur ser kalkylen ut för en jihadist? Vad får han ut av att åka till Syrien jämfört med vad han får betala? Plus: han får göra jihad (kriga med IS). Minus: ingenting, eftersom svenska staten inte kommer att straffa honom utan istället kommer att hjälpa honom med psykoterapi, jobb och bostad.

Det är huvudlöst att ha en strategi som bara bygger på morötter. Jag vet att Stockholms stad inte ansvarar för lagstiftningen, men regering och riksdag gör det och de borde ha lagstiftat för länge sedan.

Det sägs att Århusmodellen fungerar, men är det verkligen sant? Washington Post har skrivit om Århus och intervjuat en av hemvändarna. Han berättar att han visserligen är “ofarlig” för sin omgivning, men också känd och hyllad hemmavid bland dem som ser honom som en hjälte.

thepost

Det finns också ett tredje problem med Århusmodellen (och därmed med Mona Sahlin-linjen) och det är den bristande förståelsen för motiven bakom jihadisternas vilja att åka till Syrien. Perspektivet i nationella samordnarens texter är kriminologens. På frågan om varför någon blir jihadist ges en mängd förklaringar där alla har det gemensamt att de är saker som jihadisten själv inte är ansvarig för: “ekonomisk orättvisa, arbetslöshet, utanförskap, bostadsbrist, miljöförstöring, korruption, ökad mångfald, diskriminering, maktmissbruk, segregation, invandring, polisvåld, väpnade konflikter runt om i världen” eller “kontakt med eller del av gäng/subkultur/nätverk on- och offline som tycker att våld är legitimt som medel mot upplevda hot eller orättvis behandling”.

De subjektiva faktorerna beskrivs likadant: “Exempel på händelser som skapar någon form av kris eller trauma på det individuella planet: En ekonomisk kris, som att bli av med jobbet eller uppleva det omöjligt att ta sig ur en socialt svår situation. En politisk kris, som att uppleva sig marginaliserad, utsatt för diskriminering eller korruption. En personlig kris, som att uppleva en familjetragedi eller att bli utsatt för brott.”

samordnaren

Nationella samordnaren menar på så vis att det inte är idéerna i sig som är drivkraften bakom jihadismen, alltså inte det som individen själv med sitt förstånd har kontroll över. Istället är det någon omständighet han inte kan påverka som har gjort att han har blivit jihadist.

Detta skulle jag säga är ett mycket kontroversiellt påstående och som jag inte alls uppfattar stämma med forskningen omkring jihadism. Fenomenet med att radikala muslimska män åker till konfliktzoner för att göra jihad är inte nytt utan har funnits i decennier. Det som har hänt med Syrien är att problemet har vuxit till en helt ny nivå.

Det är idéerna om att jihadism är något gott som främst förklarar varför så många som 300 personer har åkt från Sverige för att strida med Islamiska staten. Jihadismen är en ideologi som många uppfattar som tilltalande, och den finns över hela världen och inte bara i svenska miljonprogramsområden.

Det kan vara svårt att förstå hur någon frivilligt vill åka ned till Syrien för att slåss för en organisation som är lika vidrig som de tyska nazisterna. Men tänk då att de tyska nazisterna inte bara var en liten sekt utan ett stort nationellt parti som lyckades övertyga ett folk att de skulle starta ett världskrig och dessutom utrota alla judar. Det tragiska är att fullt rationella människor, utbildade och som kommer från goda hemförhållanden, kan välja att tro på vansinniga idéer.

Så vad ska vi göra? Det som behövs är en kraftfull politik för avskräckning som gör att de som nu umgås med planer på att vilja åka till Syrien och slåss på Islamiska statens sida tvingas välja sida, att de förstår att om de väljer kriget så väljer de bort demokratiska Sverige. Det sociala priset för att åka till Syrien idag är ingenting. Det måste höjas tusenfallt. Först därefter kan man börja prata om vilka sociala insatser som kan vara lämpliga.

___________________________
Pingat på intressant.se.

Det finns anledning till oro – Sverige stoppar inte jihadister

Sverige är ett av de länder i Europa som i förhållande till sin befolkningsmängd har flest jihadister i Syrien. Det är sällan jag säger att jag är oroad eftersom Sverige är ett välordnat land som brukar kunna sortera ut sina problem. Men det gör jag nu. Läget är allvarligt och kräver handling.

Det vi vet är att Säpo säger att det finns 130 bekräftade fall, men siffran kan vara 300. Säpo har också sagt att det åtminstone finns 80 personer som är tillbaka och som har möjlighet och förmåga att utföra terrorattentat i Sverige.

Amerikanska uppgifter säger att IS har haft omkring 20 000 utländska jihadister i tjänst sedan 2011, vilket är den största siffran någonsin när det gäller tillresta jihadister. Omkring 3 000 har kommit från väst.

Därför finns det verkligen anledning till oro när man läser hur långsamt Sverige reagerar. Här är en lista med exempel. Den bygger på färska nyheter.

Migrationsverket ger tillfälligt uppehållstillstånd för terrormisstänkta. Verket säger att den inte kan göra annat med gällande lagstiftning.

Buzzfeed rapporterar om att jihadistgrupper i Syrien smugglar jihadister till Europa som ett sätt att skydda dem. De är säkra där.

Gränspolisen är i bråk med Migrationsverket eftersom verket låter personer som är förhindrade att resa in till Sverige på grund av Schengenavtalet ändå göra det som asylsökande.

Åklagarmyndigheten berättar att den har fått in anmälningar om folkrättsbrott men saknar resurser för att utreda dem.

Uppdrag granskning berättar om jihadister som kommer hem till Sverige och vilar upp sig. En brittisk expert säger att det är “breath taking” att Sverige inte har någon lagstiftning på plats ännu, och kallar Sverige en garrisonstad för jihadister.

Sammantaget får man intrycket att det är riskfritt för jihadister att gömma sig i Sverige. Migrationsverket är överbelastat och kan inte kontrollera om asylsökande är misstänkta för brott eller inte. Den som säger att han söker asyl skrivs in oavsett om han talar sanning eller inte. (Utredningstiderna är förnärvarande mycket långa.)

Därtill har det även rapporterats att hemvändande jihadister får praktikjobb av sin kommun i hopp om att de inte ska gå tillbaka till kriget.

Nu senast kan vi också läsa att “Sverige har varit ‘behjälpligt med att plocka hem’ ett antal individer från Syrien, säger inrikesminister Anders Ygeman till TT“. Det är högst oklart vad detta innebär mer konkret, men det verkar som att Sverige hjälpt jihadister att komma hem igen.

(Uppdatering 28/2). Missa inte heller Sakine Madons lägesbeskrivning av hur det ser ut i vissa bostadsområden i Sverige där kristna inte har tordats ha kristet julpynt synligt och där kurder inte kunnat ha Peshmerga-tröjor.

Varför denna brist på ledarskap? Jag har svårt att förstå det. I veckan påbörjade Norge en rättegång mot tre jihadister. Den första i sitt slag. Norge har redan skaffat sig en lagstiftning. I veckan stoppade fransk polis sex jihadister på flygplatsen genom att ta ifrån dem deras pass.

Ansvaret för att stoppa radikaliseringen ligger hos kultuministern, som om det här vore en kulturfråga, medan ansvaret för polisens arbete med att stoppa jihadisterna ligger hos inrikesministern. Två departement och två ministrar ska samsas om samma fråga.

Det här duger inte. Verkligen inte. Regeringen måste visa ett mycket kraftigare ledarskap i frågan. Handling behövs omedelbart. Och var är oppositionen? Varför är det endast KDU:s ordförande Sara Skyttedal som varit ute och krävt något? Det ingick inte i decemberöverenskommelsen att man skulle lägga sig platt i alla frågor.

Islamiska staten är mer än bara en terrororganisation. Den är en helvetesmaskin. Dess ideologi är lika sjuk som nazismen och dess anhängare lika galna. Just nu bidrar inte Sverige till att stoppa detta vansinne.

____________________

Pingat på intressant.se.

“Den där bloggaren” svarar Kaplan

Hade jag vetat att Mehmet Kaplan (MP), vår nyutnämnde bostadsminister, skulle likna jihadister som reser från Sverige till Syrien vid frivilliga i finska vinterkriget, hade jag självklart satt mig längst fram vid ABF:s seminarium i Almedalen med en mikrofon. Då hade vi haft en inspelning. Nu kom det som en överraskning. Det enda jag kunde göra var att anteckna vad han sa.

Idag i P1-morgon fick Kaplan frågan vad han egentligen kan ha menat med att prata om Finlandsfrivilliga. I intervjun omnämns jag som “den där bloggaren”. Kaplan påstår också att jag är den ende som missuppfattat vad han “egentligen” skulle ha menat, och att han var tydlig i sitt budskap.

Ämnet om jihadism och Finlandsfrivilliga kommer vid 5.27 minuter i intervjun:

Ämnet för seminariet i Almedalen var islamofobi. Dåvarande integrationsministern Erik Ullenhag var där och menade att det bland muslimer i Sverige finns människor som har rest som jihadister till Syrien och att detta är ett problem.

Mehmet Kaplan och Rashid Musa (från Sveriges unga muslimer) svarade att de visserligen var mycket bekymrade över detta, men de “förklarade” också för publiken att dessa män egentligen inte var några extremister. Det var unga män som åkte dit men väl där var det inte osannolikt att de upptäckte att kriget i Syrien inte var något för dem och vände hem igen. “De är inga självmordsbombare”, sa exempelvis Musa.

Det var i det sammanhanget, när Kaplan och Musa, skulle förklara vad det är för människor som åker som jihadister till Syrien som Kaplan nämnde frivilliga från Sverige som deltog i finska vinterkriget.

Ämnet för seminariet var som sagt islamofobi och jag uppfattade det som att Kaplan förde in liknelsen med Finlandsfrivilliga för att ge problemet rätt proportion.

I Sverige betraktas allmänt Finlandsfrivilliga som modiga hjältar som kämpade för Finlands sak. Detta vet Kaplan. Det är därför som jag menar att han bagatelliserat problemet med jihadister. Det finns ingen i Sverige som har något negativt att säga om de Finlandsfrivilliga. Genom att jämföra jihadisterna med dessa förminskar han problemet.

I intervjun i P1-morgon säger Kaplan att han vill “problematisera” frågan. Ordvalet – problematisera – är typiskt för den som vill relativisera ett moraliskt problem. Vi har hört det förut och vi går inte på det.

Tips till den journalist som vill göra sin egen granskning av vad som hände: Intervjua Erik Ullenhag. Han var också där och hörde vad som sades.

Länkar till mina tidigare inlägg i frågan:

Miljöpartiet liknar jihadister vid frivilliga under finska vinterkriget

Kaplan medger att han jämfört jihadister med frivilliga i finska vinterkriget

Mindre intressant men ändå värt att känna till är att det finns en journalist därute som jobbar intensivt på att försöka baktala mig för att jag skrivit om detta, Linus Hugo på Göteborgs-Posten. Han har skickat ut ett mejl till en massa kolleger där han varnar för “spindoktorn”. Jag citerar:

Hej flera skribenter,
Innan ni fortsätter sprida uppgifterna om Mehmet Kaplans Almedalen-uttalande vidare kan det var bra att veta detta:
Den enda person som hört Kaplans omtalade vinterkrigsuttalande i Almedalen, Stefan Olsson på tankesmedjan Frivärld, har inte kunnat leverera ett enda citat eller inspelning på vad Kaplan ska ha sagt. Han vet helt enkelt inte vad Kaplan egentligen sade.
Stefan har även i Hufvudstadsbladet, redan 3/7, medgett att Kaplan INTE gör jämförelsen mellan Syrien och Vinterkriget.

Stefan Olssons kommentar Ur HBL 3/7:

Fick du uppfattningen att han jämförde
Syrien med vinterkriget?
– Nej det var inte så att han i sitt anförande
sade att nu ska jag jämföra
de här två situationerna och jag anser
att de till fullo är varandra lika, så
sade han inte. Men varför ta upp denna
fråga? Jag förstår inte var jämförelsepunkten
ligger.

I samma tidning, finska Hufvudstadbladet (den enda tidning som uppfattade det som en nyhet under Almedalen), avfärdar också Kaplan Stefans Olssons tidigare påståenden:

Jämförde du situationen i Syrien
med vinterkriget?
– Nej, jag gjorde inte det och jag gör
inte det. Man ska inte jämföra dem.
Men det uppfattades som en jämförelse
och det är att beklaga om det
är någon blev upprörd.

I somras blev jag blev väldigt förbryllad över hur en diskussion kunde gå igång i sociala medier kring ett uttalande som INGEN kunde citera.
Det sprids fortfarande som en sanning av högerextremister, vilket inte är särskilt förvånande.
Men jag blir förvånad över att seriösa skribenter fortsätter sprida en persons, spindoktor Stefan Olssons, oerhört grunda påståenden, oavsett vad man tycker om Kaplan i övrigt.

Som jag skriver inledningsvis. Om jag ens hade kunnat ana att Mehmet Kaplan skulle likna jihadister vid Finlandsfrivilliga hade jag självklart spelat in allt. Men hur skulle jag kunna veta det? Som framgår av vad Kaplan själv säger idag i radio och som han bekräftat för Hufvudstadsbladet har dock den här liknelsen gjorts. Det vi träter om är hur det ska tolkas. Inte om fakta. Och det är det inte lätt för Linus Hugo att säga någonting om för han har ju inga källor alls för sina teser, och var inte heller på seminariet själv.

_____________________________________
Pingat på intressant.se.

Kaplan medger att han jämfört jihadister med frivilliga i finska vinterkriget

Nu i veckan blev Svenska Dagbladet anmält till JK för tryckfrihetsbrott och ledarskribenten Ivar Arpi blev polisanmäl. Anledningen var att Arpi kommenterat att ordföranden för Sveriges Unga Muslimer, Rashid Musa, vid ett seminarium i Visby under Almedalsveckan hade slätat över problemet med att unga män åkte från Sverige för att delta i inbördeskriget i Syrien.

Ursprunget till det timade var att jag var på seminariet ifråga där jag till min stora häpnad fick höra hur Mehmet Kaplan, Miljöpartiets gruppledare i Riksdagen, liknade jihadisterna från Sverige med frivilliga som deltog på Finlands sida i finska vinterkriget.

Samma dag skrev jag därför på min blogg om detta därför att jag tyckte att båda dessa herrars uttalanden var anmärkningsvärda. Deras inställning till jihadistproblemet borde uppmärksammas av andra medier och diskuteras. Inte minst Mehmet Kaplan, som är en ledande figur i MP, borde förklara sig.

Miljöpartiet försöker förklara det inträffade på Twitter.

Inte helt oväntat var det ingen vanlig reporter som fann ämnet intressant. Den samlade journalistiska bedömningen var att det var mer intressant att tala om en annan miljöpartist istället som hade visat brösten i TV.

Eftersom både Mehmet Kaplan och Rashid Musa i efterhand har försökt smita undan sina egna uttalanden vill jag gärna understryka att någon dementi aldrig gått ut från någon av dem. Mehmet Kaplan bekräftade tvärtom för Hufvudstadsbladet (4/7) att han jämfört jihadisterna med Finlandsfriviliga:

Mehmet Kaplan säger till HBL att avsikten aldrig var att jämföra frivilliga i Syrien med frivilliga i Vinterkriget. Han säger att uttalandet om Finland kom efter ett längre resonemang, där han förklarade hur alla muslimer misstänkliggörs av att några åker ner till Syrien.
Det var i det sammanhanget som Kaplan nämnde Vinterkriget.
– Det borde inte ha sagts i samma sammanhang. Jag sa så här. För länge sedan under finska vinterkriget åkte människor från Sverige till Finland och krigade där, och där var det inga misstänkliggörande. Det var fel att säga på det sättet. Det blev missriktat.
Jämförde du situationen i Syrien med Vinterkriget?
– Nej, jag gjorde inte det och jag gör inte det. Man ska inte jämföra dem. Men det uppfattades som en jämförelse och det är att beklaga om någon blev upprörd.
Mehmet Kaplan menar ändå att Stefan Olsson har missförstått det han sade.
– Om den här mannen har kunnat missförstå det så har också många andra kunna missförstå det. Det var fel att nämna det på det sättet. Jämförelsen var inte bra, den ledde tankarna fel, säger Kaplan.

Samma reporter på HBL intervjuade också mig:

Till HBL säger Olsson att han nog uppfattade att Mehmet Kaplan medgav att det är ett problem att svenskar åker till Syrien. Men:
– Han försökte också släta över det och så hänvisade han till att det i Sverige 1939-1940 fanns människor som åkte och kämpade på Finlands sida i finska Vinterkriget.
Fick du uppfattningen att han jämförde Syrien med Vinterkriget?
– Nej det var inte så att han i sitt anförande sade att nu ska jag jämföra de här två situationerna och jag anser att de till fullo är varandra lika, så sade han inte. Men varför ta upp denna fråga? Jag förstår inte var jämförelsepunkten ligger.

Hade jag vetat vilka grodor som skulle hoppa ur munnen på Kaplan och Musa vid det här seminariet hade jag satt mig med en mikrofon längst fram och spelat in allt. Men jag fick nöja mig med att göra en anteckning. Det jag skrev i min ursprungliga bloggpost var att Kaplan liknade jihadister vid Finlandsfrivilliga, och som framgår av citatet ovan erkänner han att jämförelsen gjordes: ”Jämförelsen var inte bra”, skriver han.

Kaplan gjorde inte en jämförelse mellan de två krigen i sig och sa att de var lika på något sätt. Det har jag inte heller påstått. Jämförelsen gjordes mellan de svenskar som åkte till Finland och de som idag åker till Syrien.

Sen kan man diskutera vad Kaplan kan ha tänkt när han gjorde denna jämförelse. Här menar jag att han försöker släta över problemet med jihadisterna. Han nämnde att jihadistrekryteringen var ett problem, men att jämförelsen med frivilliga i finska vinterkriget gjordes för att att tona ned allvaret kan det inte råda något tvivel om.

Ett tips till den journalist som gräva vidare i historien är att intervjua andra som var med vid seminariet, till exempel integrationsminister Erik Ullenhag.

Efter den 15 september i år kan vi ha en rödgrön regering. Mehmet Kaplan blir kanske minister i den regeringen. Han är MP:s gruppledare i riksdagen nu.

______________________________
Pingat på intressant.se.

Miljöpartiet liknar jihadister vid frivilliga under finska vinterkriget

Idag på förmiddagen i Visby besökte jag ett seminarium arrangerat av ABF och Fight Racism Now som handlade om islamofobi. Seminariet var en familjär tillställning där alla tyckte ungefär likadant, ända tills frågan om jihadister som åker från Sverige till Syrien kom upp.

En av talarna var Mehmet Kaplan från Miljöpartiet. En annan var integrationsminister Erik Ullenhag. Ullenhag hade inte möjlighet att delta i seminariet förrän efter ungefär halva tiden hade gått. Till en början höll han en mycket låg profil. Men sen sa han att det kunde vara på sin plats att kasta ut en brandfackla.

Islamofobi är ett äkta problem i samhället, förklarade han, men så är också hedersrelaterat våld och jihadister som åker från Järvafältet i Stockholm för att delta i inbördeskriget i Syrien.

Miljöpartiets gruppledare i riksdagen Mehmet Kaplan tog då till orda och förklarade att detta inte var något att vara orolig över. Det var inte konstigare än att det fanns svenskar som deltog som frivilliga i finska vinterkriget.

Rashid Musa från Ibn Rushd Studieförbund instämde och förklarade att de som åker till Syrien inte alls är några galna självmordsbombare. Det åker dit för att de är engagerade och vill hjälpa till. Sen kanske kommer hem när de märker att detta inte var deras krig.

För detta försvarstal för jihadisterna fick Musa applåder av delar av seminariepubliken.

Att någon enstaka person försvarar jihadisterna som åker från Järvafältet ner till Syrien är inte att förvånas över. Det finns alltid någon som slätar över och ursäktar extremism. Att miljöpartiets gruppledare i riksdagen gör det är dock minst sagt anmärkningsvärt.

1939 attackerades den lilla demokratiska staten Finland av den stora diktaturen Sovjetunionen. Sverige som nation engagerade sig starkt för Finlands sak. Vi skeppade över försvarsmateriel och tillät friviliga att delta i den finländska krigsmakten.

Det är mer än milsvid skillnad mellan de svenskar som deltog i försvaret av Finland och de som idag åker till Syrien för att kämpa tillsammans med de islamistiska extremisterna. Islamisterna är inte vilka som helst, utan har namn som al-Nusra, ISIS och al-Qaida. De friviliga i Finland kämpade för demokrati och frihet. Jihadisterna kämpar för det rakt motsatta.

Uttalandet från Kaplans sida är enligt min mening på en sådan nivå att Miljöpartiet bör avkrävas en förklaring. Kaplan är inte vilken miljöpartist som helst. Han är gruppledare. Han talar inte som “privatperson” utan som företrädare för sitt parti. Är det här partiets uppfattning?

____________________

Pingat på intressant.se.