Lagrådet är inte experter på kriminalitet

Lagrådet – expertorganet som granskar utkast till lagförslag innan de går vidare till riksdagen – är experter på juridik. De är inte experter på kriminalitet. De vet inte mer om hur brottslighet uppkommer, hur den förebyggs, hur den bekämpas eller hur dömda brottslingar kan rehabiliteras än vad gemene man gör. De är experter på lagarna, och bara det.

Ändå refereras det ofta till Lagrådet som om det vore ett expertorgan för kriminalitet i allmänhet. Regering och riksdag genomför just nu en av de största reformerna av straffrätten på flera decennier. Det är ett omfattande paket med straffskärpningar. Jag kan inte räkna upp alla förslag, men de mest kända är den nyss antagna lagen om dubbla straff för brott som begås i gängkriminella sammanhang och kommande förslag om minskad ”mängdrabatt” för upprepad brottslighet samt sänkt straffbarhetsålder från 15 till 14 år.

Lagrådet har varit kritiskt mot de flesta av dessa förslag och skrivit i sina utlåtanden att det saknas stöd för att hårdare straff leder till minskad brottslighet. Därefter har oppositionspartierna och olika journalister hänvisat till Lagrådet och hävdat att regeringen bedriver en politik i strid mot expertisens råd.

Det finns inget tvivel om att Lagrådet består av experter, men vilken sorts experter är de? Lagrådet består av erfarna jurister, justitieråd eller före detta justitieråd, det vill säga domare i Högsta domstolen. De är experter på juridik.

Juridik är läran om hur lagarna är uppbyggda och samverkar. Juridiska experter vet vad som händer på civilrättens område om man justerar en lagparagraf på straffrättens område. Lagarna är sammansatta i ett system och juristernas expertkunskap är att ha koll på hur detta system fungerar.

Men juridik är inte en vetenskap som studerar brottslighet. Det är andra vetenskaper som gör det. Den främsta av dessa är kriminologin, men det finns även andra vetenskaper som bidrar till kunskap om varför människor begår brott och hur brottslighet kan bekämpas. Exempelvis är det känt att många brottslingar har neuropsykiatriska diagnoser. Experter på det är psykologer och psykiatriker. Moralfilosofer och idéhistoriker är bra på att förklara vad som faktiskt är ett brott och hur allvarligt det är, vilket avgör straffvärdet för ett visst brott. Vad som är brottsligt förändras ibland över tid och vi har även förändrat vår syn på vad som är ett rättvist straff. Vi dömer inte längre människor till döden och utmäter inte spöstraff.

Min egen expertis är statskunskap och även vi statsvetare har en viss kompetens när det gäller hur brottslighet ska stävjas. En flerhundraårig diskussion inom den politiska filosofin har varit hur hård staten måste vara för att skapa ordning i samhället. Hur hårda straff behövs för att staten ska vara säker på att medborgarna inte tar lagen i egna händer? Min egen bild av den politiska historien är att detta kan variera. Utbryter anarki måste staten ta till betydligt hårdare medel för att upprätthålla sin legitimitet. Men i ett lugnt och fredligt land kan staten vara mildare.

Om de flesta av dessa frågor vet Lagrådets ledamöter varken mer eller mindre än någon annan. De är inte experter inom alla dessa akademiska discipliner samtidigt.

Lagrådets roll är i stället att vara juridisk rådgivare åt regeringen. Organet instiftades 1909. Dessförinnan hade Högsta domstolen haft motsvarande roll. Syftet med Lagrådet var då, och är även nu, att säkerställa att regeringens lagförslag fungerar rent tekniskt tillsammans med grundlagen och övriga lagar. Det är en uppgift för experter och Lagrådet är verkligen ett expertorgan, men för juridik, inte för allt det andra som kriminalitet också handlar om.