Stefan Olsson

Tillbaka till textarkivet

26 oktober 2026

Debatt om etnisk nationalism för inget gott med sig

NT 2026-20-26

En livlig diskussion inom Sverigedemokraterna har brutit ut som handlar om svenskheten. Vem är svensk? Vad är svenska folket?

Anledningen till debatten är att partiledningen alltmer har kommit att lämna det som var Sverigedemokraternas ursprung – etnonationalismen, som i sin mest strikta form säger att svensk är den som har svenska föräldrar, och att svenska folket endast består av svenskar med svenska föräldrar.

Sverigedemokraterna står inte för denna snäva tolkning utan är öppna med att det finns en väg in i svenskheten för alla som vill. Det finns en dörr in och en dörr ut, och man kan välja. Detta har fått delar av SD:s sympatisörer att rygga tillbaka. Vad menar man? Kan en person född i Somalia förvandla sig till svensk hur som helst? Det kan inte vara rimligt!

Sverigedemokraterna bildades som ett parti vars uppgift det var att värna ”det svenska”, där invandringen var det stora hotet. Det var det som var ursprungstanken.

Jag är som konservativ moderat också angelägen om att svenska folket kan bevara sin unika ställning. Svenska folket är för mig inte heller bara en ”föreställd gemenskap” som brukar sägas ibland, utan en realitet. Däremot har jag alltid tyckt att diskussionen om vem som är svensk är ett stickspår. Frågan har inget bra svar. Mer än en gång har Sverigedemokraterna behövt förklara för väljarna, och för sig själva, vem som är svensk. Är samer svenskar? Är judar svenskar? Därefter följer teoretiska utläggningar om vad vi menar med begrepp som etnicitet och nationalitet. Med etnicitet brukar man mena folkgrupp och bestäms genetiskt. Men nationalitet brukar man mena de människor som ryms inom en och samma nation, vilket kan vara olika folkgrupper.

Längre än så brukar man dock inte komma. För det finns så många svårhanterade fall. Ta kungafamiljen som exempel. Drottningen är etniskt tysk. Kronprinsessan är därför etniskt tysk till hälften. Prinsessan Estelle är etniskt tysk till en fjärdedel. Detta är faktum, men vad spelar det för roll? Är de inte svenskar, eller?

Man undrar också vad det är för konkret politik Sverigedemokraterna tänker sig ska komma ut av detta? Diskussionen landar aldrig i några reella politiska förslag.

Jag själv tänker på ett annat sätt när det gäller att värna den svenska identiteten. Jag är intresserad av de konkreta förslag om hur svenska folket tar vara på sin historia, vårdar språket, bevarar och förmedlar det svenska kulturarvet till kommande generationer, sätter upp statyer över berömda svenska personligheter och ser till att staten finansierar de stora museerna och teatrarna i huvudstaden. Invandrare bör få en gedigen introduktionsutbildning i vad Sverige är för ett land, där de inte bara får lära sig svenska språket utan också får lära sig vem Gustav Vasa var och varför hans frihetskamp mot danskarna var avgörande för vårt land.

Vi bör givetvis också se till att Sverige alltid är representerat i alla stora internationella idrottsevenemang, för inget svetsar ju samman ett folk mer än när det går bra för våra atleter utomlands. Gyökeres är ett ungerskt namn, men ingen kallar väl honom för ungrare när han gör mål för Sverige?

Sist men verkligen inte minst har vi den svenska monarkin, som en given samlande nationell institution. Bara genom att bevara och vårda den kommer det unikt svenska att kunna bevaras lång fram i historien. En sådan reell och konkret politik värnar den svenska identiteten långt bättre än Sverigedemokraternas filosofiska debatt om vem som är svensk ”egentligen”.

Spesam – Stefan Olssons logga