Stora och långsamma förändringar i väljarkåren

Veckan har av förklarliga skäl dominerats av rösträkningen och regeringsbildningen, men vad kan man utläsa av valresultatet när det gäller de långa linjerna? Har det svenska politiska landskapet förändrats?

Om detta kommer valforskarna småningom att göra ingående studier, men redan nu finns det några intressanta observationer att reflektera över.

En sådan är balansen mellan de tre stora partierna. Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna tappar medan Moderaterna går framåt. Är detta en tillfällighet eller finns det ett samband? Det kan vara så att det pågår en bakomliggande förskjutning av väljarkåren högerut, i Moderaternas riktning.

Det finns sedan tidigare en diskussion om vad som rör sig i gruppen manliga LO-anslutna arbetare. Tidigare har dessa varit givna socialdemokratiska väljare, men det är känt att en del av dessa hyser konservativa värderingar.

Att dessa konservativa arbetare ändå har röstat på Socialdemokraterna har förklarats med familjetraditioner och det fackliga inflytandet. Men låt säga att du är en ung man som vill bryta dig loss från familjen, har grundläggande konservativa värderingar, inte imponeras av modern socialdemokrati såsom den formas borta i Stockholm, och tycker att S gått helt fel med migrationspolitiken. Är då inte Sverigedemokraterna ett rimligt alternativ?

Jo, så har det varit för denna grupp, men låt oss tänka att dessa nu inte heller känner sig hemma i SD? Låt säga att steget över till SD inte bara var ett sätt att få en stramare migrationspolitik utan också var ett sätt att lämna fadershuset. Vart går man då som en ung man när man har kunnat reflektera ytterligare ett varv?

Det kan vara så att man då lägger sin röst på Moderaterna istället eftersom detta parti är det traditionella högerpartiet med en stark betoning på ekonomisk politik. Är man i grunden konservativ vill man ofta att folk ska leva på sin lön och inte på bidrag. Denna värdering förknippar man mer med Moderaterna än med Sverigedemokraterna. Måhända är det det som har hänt, att de konservativa arbetarna vandrat vidare till Moderaterna?

En annan observation värd att kommentera är Socialdemokraternas fortsatta nedgång. Är detta tillfälligt eller kommer trenden nedåt att fortsätta? Jag förstår om Socialdemokraterna är oroliga, men man bör nog ändå komma ihåg att S i jämförelse med andra socialdemokratiska partier i Europa alltjämt är ett starkt parti. När jag var ung hade partiet alltid ett väljarstöd på omkring 45 procent. Det kan därför vara så att vandringen ned till dagens 28 procent hela tiden varit ofrånkomlig, och att partiet nu landat på ett europeiskt genomsnitt.

I så fall bör inga sossar deppa över valresultatet. Socialdemokraternas 1900-talshistoria är imponerande. Partiet ägde Sverige under hela folkhemstiden och fram till åtminstone Ingvar Carlssons regeringstid. Inget annat socialdemokratiskt parti har en liknande historia. En politisk guldålder kanske inte kan vara för evigt?

En sista observation som jag tycker är värd att lyfta fram är att vi nu vet att Ulf Kristersson och Moderaterna fick rätt om vad som skulle hända med Sverigedemokraterna om de togs in i värmen.

När det stod klart att Sverigedemokraterna hade etablerat sig som ett stort parti i Sverige visste inte M hur man skulle förhålla sig till det. Att ha röda linjer mot ett parti som samlar en femtedel av befolkningen gick inte längre.

Moderaterna ändrade därför sitt förhållningssätt till SD och tänkte att det var värt att testa om det gick att låta partiet ha inflytande.

Detta gjorde att den samlade vänstern i flera år har hävdat att Moderaterna kommer att gå under genom att bli uppätna av Sverigedemokraterna. Gång på gång har det sagts att det är SD som styr egentligen. Gång på gång har det sagts att Sverige är som Weimarrepublikens Tyskland. Ulf Kristersson har liknats vid den tyske politikern von Papen som var den som banade väg för Hitler att bli premiärminister, vilket Hitler senare utnyttjade för att omvandla Tyskland till en diktatur.

Segraren i denna debatt är utan tvekan Moderaterna. Valresultatet visar att Moderaterna inte blev uppätna utan tvärtom har ökat medan Sverigedemokraterna har minskat.

Den slutliga förklaringen till varför SD har gått ned i valet trots att man har haft inflytande i politiken har vi inte funnit ännu, men det är inte ovanligt att partier med makt får problem med populariteten. Är det detta triviala öde som nu drabbar SD? Det kanske numera är så att väljarna inte längre tycker att partiet är exotiskt och utmanande utan bara är ett vanligt grått parti bland många andra?

I så fall är riksdagsvalet 2026 inte alls särskilt spännande egentligen. Det gick bra för vissa partier, sämre för andra, regeringsmakten skiftade med minsta möjliga marginal, något som hänt flera gånger tidigare i Sverige. Intet nytt under solen.