Rösta inte tillbaka dem som misslyckades förra gången

Vill du som läser denna text ha tillbaka Morgan Johansson, Peter Hultqvist, Anders Ygeman och andra ledande socialdemokrater i regeringen? Antagligen inte, eftersom de som läser ledarsidans texter oftast är de som sympatiserar med ledarsidans politiska inriktning. Men sanningen är att det finns andra i vår krets som röstade på högern i valet 2022 och som nu funderar på att rösta tillbaka den gamla regeringen igen.

Kanske är det därför nu, i slutet av semestern, ett bra tillfälle att reflektera över förra valet. Vad var poängen med att rösta på högern 2022?

Som jag minns det var 2022 något av ett krisval. Det fanns en kraftig irritation hos väljarna när det gällde gängkriminaliteten, den oordnade migrationen och de skenande elpriserna. Sverige behövde ett nytt ledarskap! Majoriteten av väljarna röstade därför på något av de partier som kom att kallas Tidöpartierna, efter den överenskommelse som slöts på Tidö slott ett par veckor efter valet. Att Tidöpartierna har levererat i enlighet med sina vallöften råder det ingen tvekan om.

Jag får därför intrycket att vissa tänker sig att jobbet nu är gjort. Det tycks mig som att de tänker att Sverige var som en trädgård där ingen hade klippt gräset och där det hade börjat växa upp sly överallt. Men nu är det röjt. Inget mer behövs.

Jag kan förstå den känslan, men problemet är att om den här regeringen byts ut kommer det inte en ny, fräsch uppsättning socialdemokrater in på banan, utan samma gäng som satt vid makten under krisåren. Peter Hultqvist är alltjämt Socialdemokraternas försvarspolitiske talesperson. Hultqvist var den som år efter år blockerade alla planer på att Sverige skulle gå med i Nato. Han var den socialdemokrat som sist av alla insåg att Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina förändrade allt när det gäller svensk säkerhet.

Morgan Johansson var justitieminister och migrationsminister under krisåren. Inte heller han är avvecklad, utan är i dag Socialdemokraternas kandidat till att bli utrikesminister.

Anders Ygeman, i sin tur, var inrikesminister med ansvar för polisen under samma tid som gängkriminaliteten växte fram. Nu är han Socialdemokraternas kandidat till att bli utbildningsminister.

Ställ detta mot det lag som Tidöpartierna har i regeringen nu. Som justitieminister har vi Gunnar Strömmer, som till skillnad från sin företrädare verkligen kan bevisa att han gjort något åt gängkriminaliteten. Skjutningar och mord i gängmiljö har minskat dramatiskt.

Migrationsminister Johan Forssell kunde nyligen redovisa siffror som visar att antalet asylsökande är nere på samma nivå som på 1980-talet. Sverige tar nu emot människor med behov av skydd i stället för att ha vidöppna gränser för allehanda lycksökare.

Och sedan har vi Pål Jonson, landets försvarsminister, som nästan har fått idolstatus. Pål är så respekterad för sitt kunnande att det till och med finns vänsterdebattörer som frågar sig om man inte kan ha kvar honom som försvarsminister även om vänstern vinner valet.

Åren 2014–2022, med okontrollerad migration och snabbt växande gängkriminalitet, var verkligen inte bra. Det kändes som att allt gled regeringen ur händerna. Nu känns det i stället tvärtom. Det kom in ett antal ministrar i regeringen som faktiskt gjorde något.

Så vad var poängen med att rösta på något av högerpartierna i förra valet? Väljare har säkert olika svar på den frågan, men ett skäl var ju faktiskt att avsätta dem som inte kunde sköta sitt jobb. Rimligt inför höstens val är därför att förhindra att de kommer tillbaka.