Pride fritt från det offentliga

Oskarshamns kommun har ändrat i sin policy för hur kommunens flaggstänger ska användas. De ska bara användas för att visa kommunens vapen och svenska flaggan. Skälet är härtill är att kommunen ska behandla alla lika, inte favorisera någon särskild organisation. Rimligt, eller hur?

Ja, det kan man tycka. Problemet är bara att om man ska vara opartisk på detta sätt måste man säga nej när det kommer krav på att Prideflaggan ska hissas den dagen kommunens lokala Prideförening ska ha sina aktiviteter.

Ni förstår vad som då händer. Det blir debatt. Ska kommunen inte stå upp för sexuella minoriteters rättigheter!

Det är av detta skäl som Oskarshamn nu hamnat i det nationella nyhetsflödet. Den nya kommunledningen har antagit en opartisk flaggpolicy. Eftersom Sverigedemokraterna är största parti i kommunen och en del av styret ligger det nära till hands att hävda att detta skulle vara orsakat av just detta parti.

Eftersom många kommuner brottas med den här frågan kan det vara värt att stanna upp för en stunds reflektion. Varför flaggas det ofta med regnbågsflaggan? Vad står den för? Vad är Pride?

Bakgrunden är att det för 20–30 år sedan alltjämt var svårt att komma ut som homosexuell. Det behövdes en samhällelig omvändelse. Här gjorde Stockholm Pride en stor insats med Pridefestivalen och Pridetåget.
 För att bryta isen tog även företrädare för olika yrkesgrupper plats i tåget, som till exempel poliser, för att visa att det också i deras miljö var OK att vara HBTQ.

Det har därför funnits skäl att flagga med regnbågsflaggan lite varstans i samhället. Flaggan i sig är det ingen som äger utan är en symbol som är fri att använda för vem som helst. Designern själv ville att den skulle vara allas egendom.

Nu är dock året 2026 och vi lever inte i samma samhälle längre. Därför finns det goda skäl för kommunerna vara mer noggranna med sin flaggpolicy.

För det första är isen redan bruten. Det är sant att det finns fickor av intolerans kvar i samhället, men i de allra flesta sammanhang kan människor idag vara öppna med sin sexuella läggning. Det stora skiftet från allmän intolerans till allmän tolerans är genomfört.

För det andra är Pride inte en rörelse utan flera. Pride i Oskarshamn är inte samma som i Stockholm. Pride Wermland är på samma sätt en egen förening.

Eftersom vi har ett föreningsfrihet i samhället kontrollerar inte kommunerna Prideföreningarna, och därför inte deras budskap. De flesta Pridföreningar är förvisso okontroversiella, men sant är också att exempelvis Stockholm Pride brukar hamna i konflikt med Sverigedemokraterna och andra politiker de inte gillar.

Det är inte heller alltid HBTQ-rörelsen är enig internt. Det är inte alla HBTQ-personer som tycker att den lokala Prideföreningen är deras givna representant. I New York – en stad som är känd för sin tolerans för sexuella minoriteter – finns två konkurrerande Pridetåg. Vilket av dem är det ”rätta”?

Men mitt tredje och viktigaste skäl är att jag som borgerlig politiker har mycket större respekt för föreningar som står helt fria från den offentliga makten än de som vill bli en del av den. För mig är samhället en sak och staten en annan.

Samhället är de fria individerna som gör vad de själva vill. De lever som de vill, älskar vem de vill, organiserar sina egna föreningar efter egna behov och intressen.

Staten och kommunerna är istället den organisation som vi har skapat för att ta hand om gemensamma ändamål som är tvingande för alla. All offentlig verksamhet innehåller ett mått av tvång.

Om Priderörelsen blir en del av den offentliga tvångsapparaten förlorar den sin fria ställning. Den måste då också inordna sig under demokratins regelverk, vilket inte alls är så bra som det låter. För i en demokrati är det majoriteten som styr, och den majoriteten kan mycket väl vara en annan än de som företrädarna för Priderörelsen själva har röstat på.

I flera kommuner sitter Sverigedemokraterna i majoritet, och om Priderörelsen ska vara en del av den kommunala verksamheten kan det få den absurda konsekvensen att ansvaret för att genomföra den årliga Pridefestivalen hamnar hos SD:s kommunalråd, som får bestämma hur och var festivalen ska genomföras, och som får stå på scenen och invigningstala.

Nej, jag tror att Oskarshamns kommun gör rätt. Det har funnit skäl att med offentliga manifestationer visa alla sexuella minoriteter stöd så att de inte ska behöva vara rädda. Men Sverige har gjort en lång resa bort från intoleransen. Det är nu bättre att göra en tydlig åtskillnad mellan den offentliga makten och det fria samhället.