Reformerna måste få verka, fyra år räcker inte

Behöver Sverige en ny regering eller ska den som sitter nu få fortsätta fyra år till?

Efter hundratals samtal med väljare de senaste veckorna menar jag att detta är kärnfrågan i valrörelsen. Partierna vräker ur sig utspel av olika slag. Trots denna kakafoni går det ändå att urskilja att just denna fråga är viktigare än alla andra.

Nu är jag själv höggradigt inblandad i den moderata valkampanjen, men jag tänker mig ändå att jag kan ge ett förslag på hur man kan tänka när man utvärderar en regering.

Jag tänker mig att det är tre saker man ska granska: 1) om regeringen har uppfyllt sina vallöften, 2) om den har presterat något tydligt resultat under sin tid vid makten, samt 3) om den har relevanta förslag på vad som bör göras härnäst eller är slutkörd.

Att bara hålla sina löften är inte tillräckligt för förslagen man gick till val på kan ju ha varit verkningslösa. Men det räcker inte heller med att man har varit produktiv. Det tillkommer ständigt nya problem och har man inte svar på hur de ska hanteras bör man ändå inte sitta kvar vid makten.

Hur har det då gått för Tidöregeringen? När det gäller de två första punkterna skulle jag säga att det är med råge godkänt.

Tidöregeringen består som ni vet av de tre regeringspartierna plus Sverigedemokraterna. SD har inga ministerposter, men har haft lika stort inflytande som de andra partiern inom ramen för Tidöavtalet.

Tillsammans gjorde partierna under våren en fullständig sammanställning av allt man gjort inom ramen för avtalet. Det blev som en katalog. Det har inte saknats förmåga att leva upp till alla vallöften.

När det gäller resultaten är det ännu mer imponerande. Jag tror alla har sett siffrorna på hur skjutningar och mord har gått ned kraftigt i landet. Vi talar om en minskning på 80 procent! Det är häpnadsväckande.

Men att hålla löften och prestera väl är som sagt inte tillräckligt utan man måste också kunna förklara vad Sverige behöver ta tag i härnäst.

Det är den fasen vi går in i nu i valrörelsen. Och det är här som jag gör bedömingen att valet till sist handlar om bara en enda fråga, om Tidöpartierna ska få sitt kvar eller inte.

För som jag ser det är det mest centrala under den kommande mandatperioden att se till att alla de reformer som nyss har sjösatts får tid att verka. Inte minst tror jag att det är viktigt på kriminalpoltikens område. Vi införde dubbla straff för gängkriminella så sent som i våras. Det vore ju märkligt om det som kom ut av riksdagsvalet är att den lagen ska tas bort igen.

Det är verkligen en risk för att det händer. Socialdemokraterna har förvisso försökt lägga sig så nära regeringen som möjligt, och har ibland till och med röstat på regeringens förslag, men så är det inte för Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag kallar ibland dessa partiet för tvärtompartierna eftersom de motsatt sig varje förändring inom migrationspolitiken och kriminalpolitiken. De vill alltid gå i rakt motsatt riktning.

Socialdemokraterna var en gång i tiden ett parti mäktigt nog att köra över sina små samarbetspartier, men är inte det längre. S är ett parti som alla andra nuförtiden som måste förhandla för att få igenom sin politik, och S måste förhandla med just dessa två. Med S, V och MP vid makten kommer Sverige att riva upp alla Tidöregeringens reformer.

Det är därför som jag inte kan dra någon annan slutsats än att valet till sist kommer att handla om ja eller nej till att ge Tidöpartierna fortsatt förtroende.