Stefan Olsson

Frivärld samarbetar nära med Timbro. Jag har därför mycket god inblick i denna mytomspunna tankesmedja. Den gjorde sig känd på 80-talet för att bekriga allt vad socialism heter, och varit framgångsrik. Följaktligen är den också hatad av dem som inte vill se några moderniseringar av vårt land.

Osakligt, för att inte säga tramsigt, blir det dock när Timbro görs ansvarigt för politiska reformer, när det sägs att Timbro ”lovat” att en reform ska lyckas.

Ett exempel på detta finner man i Bo Malmbergs m.fl. kritik av friskolereformen. Jag känner Malmberg som en kompetent och påläst forskare. Jag tvivlar inte en sekund på att de data han presenterar om segregering i skolvärlden säger något väsentligt (om än inte definitivt). Men när han med kolleger påstår att det är Timbro som har genomfört friskolereformen blir det faktiskt lite larvigt:

För tio år sedan utlovade Timbro att det fria skolvalet skulle leda till snabba förbättringar i svenska skolresultat, men i stället har resultaten försämrats och klyftorna ökat.

Friskolereformen genomfördes på 90-talet under socialdemokratisk ledning. Nu har det visat sig att delar av reformen inte funkar. Är det då socialdemokraterna Malmberg m.fl är arga på? Nej, istället skyller man på det dolda högerspöket Timbro.

Timbro bestämmer ingenting i svensk politik. Det är våra förtroendevalda som ”lovar” att något ska funka. Timbro kommer med idéer, det är allt.

Kan Malmberg m.fl. ”lova” att segregeringen i skolorna försvinner om friskolorna stängs? Nej, inte alls, eller hur?

_________________

Pingat på intressant.se.

Nu har även jag hunnit se Uppdrag gransknings reportage om imamernas råd till utsatta kvinnor. Det är jobbigt men ett nyttigt reportage. Jobbigt att behöva konstatera att ledande muslimska församlingar bekräftar fördomarna om sig själva. Nyttigt eftersom vi inte kan ha den typen av värderingar i vårt land.

Islamhatarna har nu fått rejält med vatten på sin kvarn. Religionen är ond, kommer man att säga. Kvinnoförtrycket ingår som en central del av själva religionen. Islam är per definition en kvinnoförtryckande religion.

Men den som kan sin Bibel och den europeiska kristna historien vet att kvinnoförtryck finns i alla samhällen. Även Bibeln har använts för att ursäkta hustrumisshandel. Gamla testamentet legitimerar också månggifte.

Även idag lever kvinnoförtrycket kvar i kyrkan. Den romersk katolska kyrkan tillåter exempelvis inte skilsmässa, inte ens i de fall mannen misshandlar sin hustru.

Det kan också vara värt att påminna sig om att våldtäkt inom äktenskapet i Sverige i lagens mening inte ansågs vara våldtäkt förrän 1950-talet. Dessförinnan kunde alltså en man med våld tvinga till sig sex av sin hustru utan att bli dömd för det.

Men kvinnoförtryck av detta slag kan raderas ut. Det går att göra även inom islam. Ett första steg på vägen är att se till att imamerna i Sverige blir en del av vårt land, att de blir en del av folkhemmet. Då kommer vi nämligen att se och höra vad de gör.

______________________

Pingat på intressant.se.

Igår kväll la SvD ut min replik till Centerns Natoartikel, som publicerades i veckan. I repliken understryker jag vikten av att vi talar om Sveriges förhållande till Nato. Annars riskerar vi att komma med i Nato av automatik, eftersom vi inte har något val.

För oss som inte ryggar tillbaka för tanken på ett svenskt medlemskap i Nato förefaller medlemskapet som ett naturligt steg. Vi är redan integrerade, vi kan inte försvara vårt land utan Natos hjälp, de vi ska hjälpa eller få hjälp av är samma länder som vi alltid annars samarbetar med, som Danmark, Norge eller Tyskland.

Men för dem som motsätter sig ett Natomedlemskap är dessa frågor lika viktiga att diskutera. Annars dras vi in i Nato utan att vi har haft en debatt om det. Så bör inte svensk utrikespolitik bedrivas. Den bör skapas av medborgarna. Inte bara bli till av en slump.

Läs hela artikeln på SvD:s hemsida.

I min åldersmässiga och etniska grupp, svenska män i 40 års åldern, är arbetslöseheten mycket låg. För såna som mig behövs inga kraftiga åtgärder för att höja sysselsättningen. Sverige behöver inte ta  upp stora lån och göra enorma infrastruktursatsningar för att skapa jobb, för såna som mig. Vi hittar jobb ändå.

När Fredrik Reinfeldt påpekar detta faktum får han dock veta att han är ”otäck”. Stefan Löfvén tycker att det är fel att säga så eftersom det ”pekar ut vissa grupper”, dvs. att Reinfeldt säger att arbetslösheten främst är ett problem för unga och invandrare.

– Jag tycker att det är otäckt att en statsminister i Sverige pekar ut vissa grupper och särar ut dem i vi och dom, säger Löfven till TT.

Själv tycker jag tvärtom att det är Löfvén som är ”otäck” i det att han uppenbarligen inte kan säga det som alla rimligen vet, nämligen att arbetslösheten verkligen är högre bland unga och invandrare än resten av befolkningen, och i synnherhet i jämförelse med sådana som mig, etniskt svenska 40-åringar.

Enligt Löfvén ska man låtsas som att arbetslösheten är lika stor i alla grupper även om den inte är det, för att man inte ska ”peka ut” någon grupp som problematisk. Bättre att ljuga alltså. Kan det bli mer ”otäckt” än så? Att man ska ljuga om arbetslösheten?

Med Löfvéns sätt att resonera kan man inte heller sätta in åtgärder som riktar sig mot just unga och invandrare. För även då stigmatiserar man ju dem.

Det enda som inte blir stigmatiserande är att sätta in generella åtgärder för alla grupper på bred front, alltså även för personer som mig, etniska svenskar i 40-års åldern. Helsnurrigt.

_______________________

Pingat på intressant.se.

Helt osannolikt möttes man imorse av nyheten att Liberala ungdomsförbundet i Uppsala portats från stadens lokala Pride-evenemang. Det hade man ju inte räknat med.

Men tydligen är inte Pride-rörelsen, om man nu kan kalla det en rörelse, en enhetlig organisation. Uppsala Pride verkar drivas av en samling udda socialister, utan någon som helst koppling till stora Pride i Stockholm. Folkpartiet meddelade också idag att man tänker genomföra en egen Pride-demonstration.

Det är bra att LUF gör oss uppmärksamma på detta problem. Antagligen visste man att man skulle bli portat. Uppsala Pride är uttalat socialistiskt, vilket ju inte funkar med folkpartiets grunläggande värderingar.

Uppsala Prides världsfrånvända manifest kan läsas här: http://uppsalapride.wordpress.com/vision/:

Poliser, militärer, migrationsverk och rättsväsenden reglerar människors liv på ojämlika grunder. Samma ojämlika strukturer genomsyrar även sjukvård, skola och arbetsliv. Detta leder till att hbtq-personer, kvinnor, icke-vita, arbetarklass och personer med funktionsnedsättning bland annat har lägre lön och sämre hälsa än andra människor. På Uppsala Pride är därför inte militärmakten, vapenproducenter, migrationsverk eller polis välkomna i syfte att representera sin organisation.

Jag visste faktiskt inte att vem som helst kunde skapat ett Pride bara sådär. Bra då att Folkpartiet skapar en egen variant. Det är ju trist om namnet Pride i Uppsala kapas av några som har helt andra ambitioner med projektet än att arbeta för lika rättigheter.

Missa för allt i världen inte Niklas Orrenius reportage om antisemitismen i Malmö. Ämnet är mycket angeläget. Reportaget är den hittills bästa beskrivningen av problemet som jag har läst. 

Det finns rasism av olika former och man kan fråga sig varför det är angeläget att bevaka antisemitismen mer noggrannt än annan rasism. Det finns andra grupper som också råkar ut för hatbrott, t.ex. romer.

Att antisemitismen måste specialbevakas utsluter inte att man slår ner lika hårt på annan rasism också. Men ett särskilt skäl att angripa antisemitismen med full kraft är Europas dåliga historia. Under århundraden har det ofta varit förenat med dödshot att leva som jude i Europa. Det är också här i Europa skräckhistorierna om judar som äter spädbarn har sitt ursprung. Det är mycket illa om denna mörka historia nu får ny näring via den nya antisemitismen i Mellanöstern.

Den 15 maj har vi på Frivärld ett seminarium om den tilltagande intoleransen mot icke-muslimer i Egypten, som en följd av den arabiska våren. Tilltagande antisemitism är något som mycket väl kan bli utfallet av demokratiseringsvågen. Det är inte bra. Därför vill vi från Frivärlds sida höja en varningsflagga.

_________________

Pingat på intressant.se.

Förminskning heter en osnygg men ganska vanlig form av ”härskarteknik”, alltså ett retoriskt grepp ägnat att undergräva någons auktoritet. Igår fick jag läsa ett av de värsta exemplen på länge, av ingen mindre än Ulrika Knutson, kulturjournalisten från Uppsala.

I sin krönika i tidskriften Fokus menar hon att Svenska Dagbladets politiske chefredaktör PJ Anders Linder borde ta och läxa upp den lilla flicksnärtan Paula Neuding som brukar skriva krönikor på SvD:s ledarsida. Det är i alla fall så jag tolkar Knutsons krönika.

Vad det handlar om är att Neuding har skrivit en debattartikel i Jerusalem Post om antisemitismen i Malmö, och påstått att denna vuxit till sig som en effekt av ökad invandring från länder i Mellanöstern. För detta har Neuding kritiserats i alla tänkbara fora, men ingen har skrivit så nedlåtande som Ulrika Knutson:

Jag kan inte låta bli att undra om hon hade skrivit samma sak i magasinet Neo, eller i sin spalt i Svenska Dagbladet? Om svaret på den frågan är nej – varför inte? Det skulle vara intressant att höra PJ Anders Linders synpunkter på texten i Jerusalem Post. Eller tycker inte Linder att det spelar någon roll att den ena handen inte vet vad den andra skriver? Någon reaktion från Svenska Dagbladet har inte avhörts.

Neuding har arbetat som ledarskribent på SvD och är nu återkommande krönikör där. Men hon är inte anställd av SvD. Den kritiserade texten är inte heller publicerad av SvD. Så vad är det den politiske chefredaktören på SvD ska göra?

Däremot är Paulina Neuding ung och kvinna, och sådant brukar vara svårt att smälta för många. Det är bara så jag kan få ihop Ulrika Knutsons tanke om att chefredaktören på SvD ska ingripa mot Neuding. PJ Anders Linder är man, medelålders och Neudings förra chef. Patriarken Linder är således ansvarig för lilljäntan Paula och hennes hyss. Endast så får man ihop Knutsons logik.

Jag är inte feminist, men jag är inte dummare än att jag kan se när könstänkandet slår igenom. I det här fallet är det en annan kvinna som står för det patriarkala inslaget, men mönstret är uppenbart.

Vem är då Paula Neuding på riktigt? Jo, hon råkar vara chefredaktör för en helt egen tidskrift: Neo. Och därtill rumsgranne med oss på Frivärld.

________________

Pingat på intressant.se.

Förre försvarsministern har precis frågats ut av Konstitutionsutskottet med anledning av att han misstänks ha stoppat en ”obehaglig” pensionerad generalmajor att föreläsa vid en övning i Försvarsmakten.

Vad handlar det om? Generalmajor Karlis Neretnieks har gjort en analys av de militära konsekvenserna av den svenska ”solidaritetsförklaringen”, där Sverige säger att vi är beredda att ge våra grannländer militär hjälp om en militär kris uppstod. Neretnieks analys handlar om hur detta rent praktiskt ska gå till. Resultatet är nedslående. Ingen vet hur solidaritetsförklaringen rent praktiskt ska funka.

Analysen publicerades först av Krigsvetenskapsakademin, men en sammanfattning finns också publicerad av oss på Frivärld: Svensk militär solidaritet kring Östersjön: Tre scenarier.

Det var nog aldrig så att Sten Tolgfors själv gav ordern om att Neretnieks föreläsning skulle stoppas. Däremot var hans statssekreterare inblandad. Den informationen har jag från en väl insatt källa.

Men varför ville inte Försvarsdepartementet att föreläsningen skulle hållas? Återigen handlar det om Sveriges villrådiga hållning i säkerhetspolitiken. Regeringen vill att solidaritetsförklaringen ska vara trovärdig i andra länders ögon. När en ansedd f.d. generalmajor och militäranalytiker påstår att den bara är en papperskonstruktion, blir det naturligtvis besvärligt.

Läs gärna rapporten själva och bilda er egen uppfattning om trovärdigheten i svensk säkerhetspolitik. Är det här vår stöttepelare för vårt lands säkerhet? Är det så här vi vill ha det?

________________________

Pingat på intressant.se.

USA blir kvar i Afghanistan efter 2014. Igår presenterade Barack Obama den överenskommelse som slutits mellan USA och Afghanistan. Kärnan i överenskommelsen är att USA ska fortsätta att jaga al-Qaida och träna de afghanska styrkorna, men inte ha några baser i landet:

Within this framework, we’ll work with the Afghans to determine what support they need to accomplish two narrow security missions beyond 2014 — counter-terrorism and continued training. But we will not build permanent bases in this country, nor will we be patrolling its cities and mountains. That will be the job of the Afghan people.

Obamas tal kan läsas i sin helhet på Vita husets hemsida.

Det blir alltså inget fullständigt uttåg från amerikansk sida, så till vida att varenda amerikansk soldat lämnar landet. Militära rådgivare blir kvar. Därtill fortsätter antiterrorismkampanjerna, dvs. drönarattackerna.

Vad detta betyder för Sverige är oklart just nu, eftersom vi i vanlig ordning måste koordinera oss med Nato. Troligtvis kommer vi att få frågan om vi kan tänka oss att hjälpa till med den fortsatta utbildningen av den afghanska armén.

Säger vi ja till det betyder det att Sverige kommer att ha soldater kvar i Afghanistan. Mycket få visserligen, men vi kommer att vara kvar. Om detta bör nu våra politiker berätta så att allmänheten får klart för sig vad ett tillbakadragande från Afghanistan faktiskt innebär.

________________________
Pingat på intressant.se.

Valborgsfirandet i Uppsala är en tradition som går långt tillbaka. Ursprunget är att studenterna firar vårens ankomst. Den svarta vintermössan byttes mot den vita studentmössan.

Idag när mössor inte längre används tillvardags tas den vita mössan symboliskt på kl. 15 utanför universitetsbiblioteket. Det är en mycket fin tradition som jag alltid är glad att få vara med om.

Dessvärre har också Valborgsfirandet en baksida. Firandet drar till sig mycket folk som tror att själva idén med allt är att spruta mosserande vin på varandra eller skita ned Ekonomikumparken.

Så här såg det ut idag. Är det så här vi vill att vår stad ska se ut på Valborg? Är detta representativt för vår stads historia?

Anledningen till min fråga är att nedskitandet av Ekonomikumparken och den höga musiken från de studentnationer som upplåter sina gårdar för chapangesprutlekar tränger ut allt annat trevligt. Det finns mycket som är fint med Sista april i vår stad. Men det förstörs av superier, bullrande (dålig) musik och nedskräpning. Jag tycker helt enkelt inte att de som vill hålla på med detta ska ha rätt att utnyttja alla offentliga platser i stan. Var och en får göra som den vill, men inte i mitt vardagsrum, och jag ser stans parker som en del av mitt vardagsrum.

______________________
Pingat på intressant.se.

Jag är konservativ. Jag är stolt över det. Jag känner ingen ångest över Aftonbladets kampanj att göra mig och andra konservativa ansvariga för Anders Behring Breiviks massmord.

Om det hade varit så att Breivik hade varit en stor ideolog och ledare för ett land, som exempelvis Lenin var, och på så vis hade lett en konservativ rörelse som slog ihjäl folk på löpande band eller satte dem i koncentrationsläger, ja, då skulle jag känna ångest. Då skulle jag fråga mig varför jag var konservativ.

Breiviks ideologiska ledarskap är dock noll och intet. Han var ju tills dess han satte sina planer i verket helt okänd. Breivik har inga anhängare. Han har inga kopplingar till någon känd politisk rörelse över huvudtaget. Han påstår sig vara medlem i en ny korsriddarorden. Vi vet inte ens om denna orden finns eller om den bara är ett påhitt.

Följaktligen tar jag inte åt mig av Aftonbladets anklagelser, och anser inte att jag eller någon annan konservativ person i vårt land har något att förklara. Det finns inget att be om ursäkt över.

När det kom fram att Breivik hade kallat sig kristen hade New York Times som huvudrubrik att en kristen terrorist hade slagit till. Det försöket att göra kristenheten ansvarigt för massmordet fungerade aldrig. När det kom fram att Breivik inte ens gick i kyrkan på söndagarna föll anklagelserna platt. Det finns ingen som idag tror att Breivik verkligen var kristen i någon som helst seriös bemärkelse.

Så är det också med hans påhittade konservatism. Vad kan jag och andra hjälpa att en knäppgök kallar sig själv konservativ? Jag kan inte göra något åt det. Ordet konservativ är inte varumärkesskyddat. Men någon koppling till någon etablerad konservativ rörelse finns inte hos Breivik.

Jag sover gott om natten trots att en galning försökt snylta på min ideologis goda rykte. Breivik är ingen Lenin eller Hitler. Han har inte grundat någon ideologi, han har inte lyfts fram av stora massor, han har inte beundrats av kulturskribenter, på det sätt som massmördarna Stalin, Mao och Pol-Pot, beundrades. Han är bara en knäppskalle, en sådan som låtit ”självradikalisera sig”, som den kriminologiska termen heter.

_______________________
Pingat på intressant.se.

Idag gör jag min första dag på Frivärld. Samtidigt lanserar vi vår nya hemsida: www.frivarld.se.

Det som började som en försöksverksamhet går i och med detta över till att bli en etablerad verksamhet. Första steget är därmed taget för att skapa en ny plattform för utrikespolitisk debatt i Sverige. Behövs en sådan plattform? Debatteras inte redan utrikespolitikska frågor i Sverige? Tyvärr är det väl så att de utrikespolitiska frågorna har kommit i skymundan. De stora stridsfrågorna i svensk politik handlar nästan alltid om jobb, skatter och bidrag. När kampen om väljarna hårdnar smalnas debatten också av. Vad som då händer med utrikespolitiken visas tydligt av Saudiaffären…

Läs mer på www.frivärld.se.

Återigen ser det ut som att världssamfundet är på väg att misslyckas med att stoppa en svältkatastrof. Varningar har utfärdats. Biståndsmyndigheter har reagerat. Men ändå. Svältkatastrofen i Västafrika rycker närmre.

Jag vet alldeles för lite om frågan för att kunna säga vad som bör göras. Det jag retar mig på är att det som nu händer i Sahel-området i Västafrika verkar vara en repris på vad som hände i Somalia förra året.

Uppenbarligen räcker det inte med att FN och andra internationella organisationer varnar och att biståndsmyndigheter reagerar. (Sverige skjuter till 225 miljoner kr.) FN:s jordbruksorgan FAO menar att det saknas så mycket som 79 % av nödvändiga resurser för att stoppa svälten.

Nej, det här duger inte. Vi måste komma på ett sätt att säkerställa att världsamfundet verkligen får ihop de resurser som krävs. Kanske är detta något för Frivärld att lyfta upp. Vi får se. Min första dag på nya jobbet är imorgon.

_______________________________
Pingat på intressant.se.

I fredags var det sista dagen för mig på FOI. Jag har varit där i sex år och arbetat med krisberedskap och säkerhetspolitik. Nu går jag vidare till tankesmedjan Frivärld. Tiden på FOI kröntes med en debattartikel i DN om situationen i Afghanistan.

Hos allmänheten finns det en förväntan om att insatsen i Afghanistan ska ha kommit till sitt slut 2014. Men det kommer också en tid därefter. Det är hög tid att nu diskutera på vilket sätt Sverige ska stödja Afghanistan i en kommande fredsprocess. Två gånger tidigare har västländerna lämnat Afghanistan utan hjälp. Resultat blev vid båda tillfällena fortsatt inbördeskrig. Det misstaget bör inte upprepas.

Artikeln kan läsas i sin helhet här.

Jag vet att Natoländerna nu diskuterar inbördes hur ett ordnat tillbakadragande kan ske just för att det inte ska ske en panikartad rusning mot dörren. Ändå är det uppenbart att ISAF-länderna är mer villiga att dra sig ur Afghanistan än att hitta på en fungerande lösning på hur det ska göras.

Nu senast har Australien meddelat att man tidigarelägger sitt tillbakadragande. Sverige har gjort likadant. USA också. Hur kommer det sig att man annonserar sina tillbakadraganden långt före det att man har tänkt ut vad som ska komma efter 2014, om det just inte är en ”rusning mot utgången”?

Just nu i april 2012, när ISAF minskar i storlek och det är mindre än två år innan hela ISAF ska vara avvecklat, finns fortfarande ingen gemensam politik för tiden efter 2014. Den finns bara inte.

Mycket oroande är också att finansieringen av afghanska armén fortfarande inte heller är löst. Afghanistan kan inte betala för sin egen armé. Det är vi i väst som måste göra det.

Men eftersom pengarna inte verkar komma har Afghanistan börjat tala om att man ska minska ner på arméns storlek. Förut talade man om 300 000 till 350 000 poliser och soldater. Nu talar man om kanske 230 000.

2010, i samband med Kabulkonferensen när ISAF-länderna tillsammans med Afghanistan bestämde att 2014 skulle vara slutåret för den internationella insatsen, ansågs siffran 300 000 vara helt avgörande. Det skulle inte gå att stabilisera landet med en mindre styrka. Nu har verkar det tydligen räcka med 230 000, och förklaringen är pengar.

Västländerna verkar inte vilja betala och så sänker man ambitionsnivån och hoppas att det ska gå bra ändå. Det känns otäckt bekant på något vis. Plånboken får bestämma hur allvarligt säkerhetshotet är. Så brukar svensk försvarspolitik bedrivas. Ska vi ”hjälpa” Afghanistan på samma vis. Snälla, gör inte så.

En ny fin färsk FOI-rapport diskuterar Afghanistans framtid. Undertecknad är huvudförfattare. Rapporten hittar man här.

__________________________
Pingat på intressant.se.

Stefan Löfvén är i tidningen Dagens Samhälle mycket tydlig med att han inte har något emot vinstrdrivande företag i välfärden. Samtidigt vet vi att många ledande sossar har precis motsatt uppfattning. Lena Sommestad, kvinnoförbundets ordförande, är precis lika tydlig som Löfvén.

Löfvéns och Sommestads diametralt motsatta ståndpunkter är värda att läsa. Här är länkarna:

Löfvén i Dagens Samhälle.

Sommestad i Aftonbladet.

Så här har det sett i flera år. Håkan Juholt drog åt vänster ifrågan. Han skulle just kämpa mot vinstresset i välfärden. Men han blev inte långlivad och nu har pendeln svängt åt andra hållet.

Jag har full förståelse för det socialdemokratiska dilemmat. Ideologin säger att marknadsekonomi bara är bra om den kan kontrolleras och styras. Men vilket är det bästa sättet att styra den privata sektorn på välfärdsområdet? Är det givet att förbud mot vinster är det effektivaste medlet?

Hur som helst är det inte seriöst att driva två linjer samtidigt. Är S för eller mot vinstdrivande företag i välfärden? Det går inte att veta.

_______________________
Pingat på intressant.se.

Långfredag. Dagen då Jesus gick med på att låta sig avrättas för att friköpa världen från ondskan Hur kan man förstå en sådan handling? Det är inte lätt. Kanske ska vi se det som det kända fallet med Maximilian Kolbe och Franciszek Gajowniczek.

Maximilian är idag ett helgon i katolska kyrkan.

Båda var fångar i Auschwitz. Som straff för en rymning ville nazisterna spärra in ett antal män för att de skulle svälta ihjäl. Familjefadern Gajowniczek var en av dem som skulle dödas. Kolbe erbjöd sig då att ta hans plats. Gajowniczek överlevde på så vis koncentrationslägret.

Kolbe, som var präst, gjorde just vad Jesus gjorde om än mindre skala. Han gav sitt liv för en annan. Kan man förstå storheten i det har man tagit första steget till att förstå resten också. ”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner” (Joh 15:13).

Jag tycker att en familj som består av fyra personer ska ha fyra röster i riksdagsvalet. En familj med två personer ska ha två röster. Det tycker jag är rättvist. Men konstigt nog är jag ännu ganska ensam om denna åsikt.

Idag skriver mina åsiktsfränder, en grupp barnläkare, på DN Debatt om varför barn ska ha rösträtt:

På politikens marknadsplats är i realiteten väljarnas röster viktigare än ideologierna. I praktiken måste alltså de röstberättigades behov ställas i främsta rummet. Om barn fick en politisk röst via ombud, alltså genom sina föräldrar eller vårdnadshavare, skulle man få två miljoner nya röster att kämpa om. Barn behöver få en politisk röst och möjlighet att därmed hävda sina behov. Särskilt nödvändigt är det i europeiska länder med en förändrad, snart omvänd befolkningspyramid, där de röststarka äldre med alla sina behov blir viktigare än barnen.

På den tiden kvinnor inte hade rösträtt tävlade politikerna inte om deras gunst. Kvinnors intressen beaktades därför inte. Att det skulle vara annorlunda med barn som också saknar rösträtt är inte troligt.

Hur ska då barn ges lika inflytande som vuxna? Jo, genom att tillåtas rösta. Nu har inte barn tillräckliga kunskaper för att kunna göra informerade val. Men tänk att det finns många vuxna som inte heller har det. När jag forskade i saken uppskattade jag att omkring 25-30 % av väljarkåren har extremt dåliga kunskaper om politik. Men de får rösta ändå.

Man kan också tänka sig att föräldrarna hjälper sina barn att rösta. Föräldrarna kan agera ombud. Att rösta genom ombud är mycket vanligt i alla andra sammanhang än just riksdagsval. Faktum är att hela det representativa systemet som vår demokrati är uppbyggd omkring vilar på en tanke om att rösträtten ska kunna delegeras. Vi röstar ju fram riksdagsmän som röstar fram lagar åt oss. Vi röstar inte fram några lagar själva. Vi låter ombuden rösta åt oss.

På så vis kan vi skapa ett system som gör att en familj på fyra, mamma+pappa+två barn, får fyra röster, medan en familj utan barn, man+kvinna, får två röster. Idag är det inte så. Idag får en familj på fyra personer bara två röster.

Här kan man läsa mer om diskussionen om rösträtt för barn i Tyskland: http://de.wikipedia.org/wiki/Kinderwahlrecht.

Det finns en växande diskussion om rösträtt för barn. Jag råder den som vill göra sig löjlig över frågan att läsa lite om ämnet först.

____________________________
Pingat på intressant.se.

Jag har fått ett nytt jobb. I april tillträder jag tjänsten som chef för tankesmedjan Frivärld. Det ska bli mycket spännande.

Frivärld är en nystartad tankesmedja som endast funnits på experimentstadiet under det knappa år som verksamheten har pågått. Den finansieras av Stiftelsen Fritt Näringsliv, vilket är samma stiftelse som står bakom tankesmedjan Timbro. Frivärld är dock en egen organisation.

Syftet med Frivärld är att få fart på den utrikespolitiska debatten, med idéer hämtade ur den borgerliga sfären. De utrikespolitiska frågorna har på något oklart vis kommit att sjunka i status, trots att världshändelserna påverkar vårt land mer än någonsin. Det är olyckligt om utrikespolitiken blir ett andra rangens politikområde.

Som chef för Frivärld får jag nu chansen att skapa en ny arena för utrikespolitisk debatt. Frivärld är en tankesmedja, och har således inget politiskt program i egentlig mening, men syftet är tydligt politiskt. Vi tror att idéer om fred, demokrati, mänskliga rättigheter, och inte minst ett fritt näringsliv och fri handel, är bra för såväl för vårt land som världen i stort. Jag ser fram emot att börja på mitt nya jobb.

Jag fortsätter naturligtvis att blogga här som vanligt. Enda skillnaden är att jag nu också kan skriva fritt om misslyckade vapenaffärer med Saudiarabien och andra frågor som har legat mitt jobb på FOI nära. Också det ser jag fram emot. Vapenexporten är just en sådan fråga som Sverige på något konstigt vis har glömt att diskutera, trots att försvarsindustrin är en av landets viktigare näringar. Bättre exempel än så finns inte för varför vi måste få upp de utrikespolitiska frågorna på dagordningen.

____________________
Pingat på intressant.se.

Nikolas Sarkozys uttalande om att det borde vara förbjudet att resa till Afghanistan för att utbilda sig i extrem islamism kan nog inte ses som något annat än ett illa genomtänkt hugskott i en valkampanj. Självradikalisering kan inte förbjudas, även om den naturligtvis måste bekämpas.

Självradikalisering är när en enskild person ”utbildar” sig själv till att bli extremist på egen hand. Vissa gör det genom att åka till Pakistan eller Afghanistan. Men det går att göra hemma vid datorn också.

Radikalisering i sig är inte farlig och kan inte heller betraktas som ett brott. Det som är farligt och som SÄPO faktiskt försöker stoppa är radikalisering som leder till ”våldsbejakande extremism”.

I ett fritt land kan vi inte ingripa mot människors rörelsefrihet. Det kan därför rimligen inte sägas vara ett brott att åka till Afghanistan för att utbilda sig i extremistisk islamism. Hur knäpp denna åsiktsinriktning än är.

Det kan praktiskt sett inte heller vara möjligt att förbjuda ”radikalisering” av det enkla skälet att om man inte får åka till Afghanistan eller Pakistan så åker man väl bara till Luton i England istället, eller så radikaliserar man sig på nätet.

Den extrema islamismen måste naturligtvis bekämpas, precis som alla andra totalitära idéer, men det behövs intelligentare metoder än att ropa på förbud.

__________________________
Pingat på intressant.se.

Jag kan förstå vad det är Ilmar Reepalu reagerar på, men varför göra det så krångligt för sig? Varför babbla på utan att fundera på vad man säger?

Reepalus ord om att Sverigedemokraterna skulle ha ”infiltrerat” judiska församlingen i Malmö har inte helt överraskande skapat rubriker. Att han sagt så rådet det inget tvivel om. Det finns ingen anledning att tro att tidskriften Neo, i vilken uttalandet har gjorts, skulle ha missuppfattat saken. Men kan han verkligen också mena det?

I Studio Ett förklarade han sig med att han tyckte det var konstigt att Sverigedemokraten Kent Ekroth dök upp på det möte som judiska församlingen anordnade dit Reepalu var inbjuden. Ekroth tog stor plats vid mötet. Varför var det så? undrade Reepalu.

Jag kan förstå reaktionen. Det måste ha varit överraskande att behöva debattera mot SD istället för att ha en normal diskussion med människorna i judiska församlingen.

Saken är dock att man nog får räkna med den sortens överraskningar om man är kommunalråd i en stad som Malmö. Jag antar att judiska församlingen, lika lite som en församling i Svenska kyrkan, kan säga nej till vem som får vara med på församlingens öppna möten. Det går inte att veta vem eller vilka som ska dyka upp på ett offentligt möte, och det går inte att porta någon hur som helst även om man skulle vilja.

Judiska församlingen har självfallet inte ”infiltrerats” eller låtit sig manipuleras till att bli en plattform för SD-debattörer. Påstår man det så antyder man ju att Malmös judar skulle stå i maskopi med SD. Med tanke på alla antisemitiska historier om judiska konspirationer som finns överallt är man mer än lovligt klumpig om man babblar på om ”infiltration” utan att tänka på vad man säger. Håkan Juholt fick avgå på grund av sitt babbel. Det är märkligt att Reepalu ännu inte har gått samma öde till mötes.

_________________________
Pingat på intressant.se.

Aftonbladet skriver att de har gjort en unik enkät, där man har undersökt om moderatpolitiker vill ha med Miljöpartiet i regeringen. Den är verkligen unik. Unikt dålig.

I samband med M:s Sverigemöte i Örebro delade Aftonbladet ut en enkät till 150 personer. Av dem svarade 48 att de kan tänka sig ha MP i regeringen. 47 svarade att de inte kunde tänka sig det.

Vilken blir rubriken? ”M vill ha MP”. Sen fortsätter artikeln med att konstatera att det finns många moderater som tycker att Kristdemokraterna är onödiga, en tredjedel av de tillfrågade. Enligt Aftonbladet vill alltså M ersätta KD med MP.

Nu var det dock så att mer än hälften av de som svarade i enkäten faktiskt sa att de inte ville dumpa KD, 51 personer mot 50.

48-47, betyder i Aftonbladets värld ”M vill ha MP”.

51-50, borde därför betyda ”M vill ha KD”.

Men så kan inte en tidning som Aftonbladet säga för det skulle ju betyda att det inte finns någon splittring i alliansen, och det är ingen spännande läsning. Alltså skriver man att det finns en splittring i alla fall, och skiter i sina egna siffror.

___________________________
Pingat på intressant.se.

Skandinavien har ingen huvudstad. Därför har jag alltid tyckt att Stockholms stads slogan ”The Capital of Scandinavia” är löjlig. Äntligen är det någon av våra grannar som protesterar. I detta fall företrädare från Norge.

DN rapporterar Stockholms stad ägnat två års strategiarbete åt valet av denna slogan.

Där ser man. Två års arbete för att komma på en slogan som förolämpar våra grannfolk, bekräftar samtliga existerande fördomar om enfaldigt överlägsna svenskar, 08:or i synnerhet, och som är precis så osaklig som den behöver vara för att därtill bekräfta att fördomarna är sanna. Stockholm –The Capital of Wasting Taxpayers’ Money on Silly Slogans.

______________________
Pingat på intressant.se.

Inte ens jag anser att en kristen diskrimineras om hon är sjuksköterska och arbetsgivaren kräver av henne att hon måste ta av sig sitt kors om halsen.

Dagen rapporterar om två kvinnor som driver ett mål mot brittiska staten i Europadomstolen där de hävdar att de blivit diskriminerade eftersom arbetsgivaren krävt av dem att de ska ta av sig sina halskors. En är flygvärdinna och en är sjuksköterska.

Med tanke på den politiska ateismens intolerans mot religion kan man ledas att tro att alla fall som dessa är verkligen handlar om diskriminering. Men det måste ju inte vara så. Även i Sverige är sjuksköterskor förbjudna att bära smycken i tjänsten. Skälet är hygienen. Dålig hygien kan ta livet av en patient. Vi ska vara glada över att våra sjukhus är rigida på den här punkten.

Men den politiska ateismen sover naturligtvis inte i Storbritannien. Här är en intressant artikel om Bideford där man fortfarande börjar varje kommunfullmäktige med bön. Inte bra, säger ateisterna, som nu tagit saken till domstol, eftersom de inte kan uthärda att majoriteten i fullmäktige har en annan uppfattning.

___________________________
Pingat på intressant.se

Konstig värld man lever i. Gruppvåldtäkt ger fem års fängelse. Handel med noshörningshorn ger åtta års fängelse. Klippt från Expressens hemsida.

Nu har också jag sett kampanjfilmen Kony 2012, som fått extremt stor uppmärksamhet på nätet. Jag gillar initiativet. Den är värd att lägga 30 minuter av sitt liv på.

Filmen uppmärksammar krigsförbrytarem Joseph Kony, ledaren för the Lords Resitance Army från Uganda. Kony är ansvarig för en mängd övergrepp mot civilbefolkningen, och filmen uppmärksammar kidnappning av barn och hur LRA utnyttjar dem som barnsoldater.

Filmens syfte är att göra reklam för kampanjen Kony 2012, som går ut på att göra honom känd för den amerikanska allmänheten. Han är en av världens mest eftersökta krigsbrottslingar, men okänd för de flesta i Väst. Att han bara är känd i Afrika, och inte i de rika resursstarka länderna, gör att han har lyckats undgå rättvisan i decennier.

Jag själv visste inte mycket om Joseph Kony och LRA förrän jag fick en föredragning om ämnet på mitt jobb. En duktig praktikant hos oss hade specialiserat sig på just detta problem.

LRA har härjat i djunglerna i och omkring norra Uganda i omkring 20 år. Gerillan är jagad men extremt svår att få stopp på. Den gömmer sig i djungeln och lever på att plundra civilbefolkningen.

Det är bra att problemet med LRA blir känt för en bredare allmänhet. Därför gillar jag kampanjfilmen. Tyvärr gör den dock lite väl lätt för sig när den beskriver vad som ska göras för att fånga in Joseph Kony. Det räcker inte med att man skickar militära rådgivare från USA till Uganda. Just nu tros exempelvis inte Kony ens vara i Uganda utan i Sydsudan, eller kanske Kongo.

Det kommer att krävas mycket mer hjälp än att bara stödja ugandiska armén. Personligen tror jag (vilket jag baserar på läsning av litteratur om gerillabekämpning) att det enda som funkar är specialförband som kan agera lika fritt och effektivt som gerillan, som kan vara ute veckor i streck i djungeln.

________________________________
Pingat på intressant.se.

Sverigedemokratisk Ungdom har ansökt om medel hos Migrationsverket för att driva kampanj om att invandrare bör lämna Sverige. Verket ger bidrag till organisationer som vill arbeta med ”återvandring”.

Ibland får man höra från Sverigedemokratiskt håll att partiet faktiskt intresserar sig för andra frågor än invandring. Jag har aldrig uppfattat det så. SDU:s mediagrej, att ansöka om pengar för att ”hjälpa” invandrare att flytta från Sverige, ger mig ingen anledning att ändra på den uppfattningen.

SDU har lagt ut ansökan på sin hemsida. Här skriver man att man inte tycker att människor som kan anpassa sig till den svenska kulturen bör lämna landet.

Tidigare på denna blogg har jag diskuterat huruvida Sverigedemokraterna tror att olika kulturer kan smälta samman eller inte. Jag har hävdat att Sverigedemokrater har en relativistisk moralsyn och att man använder detta relativistiska tankesätt för att rättfärdiga sina föreställningar om svensk och utländsk kultur som två enheter som inte låter sig förenas. Svenskar och invandrare är som olja och vatten.

SDU:s kampanj bekräftar att man verkligen tänker så. Enda sättet att få ett fint och harmoniskt samhälle är om de med ”fel” kultur åker någon annanstans.

”Fel” kultur har utlänningar som är arbetslösa och inte betalar skatt. Svenskar som inte heller arbetar eller betalar skatt har ”rätt” kultur. Arbetslösa invandrare skapar oro i samhället. Arbetslösa svenskar skapar inte oro.

Så där håller det på. Alltid kokar det ned till samma sak. Invandrarna måste bort. Det är SD:s enda politiska ståndpunkt.

________________________
Pingat på intressant.se.

Den kristna kyrkan får ofta ta emot kritik för att den är moralkonservativ. Tack, Jesus, för det! För vem ska ge moralisk vägledning? Experter i etik?

Om ”experterna” får råda kan det sluta med att vi tillåter spädbarnsmord. Av en slump hittade jag en artikel om det i The Telegraph. Två experter i etik har precis publicerat en artikel i Journal of Medical Ethics där de argumenterar för att barn ska kunna ”aborteras” efter födseln.

Varför skulle då spädbarn kunna slås ihjäl? Jo, de är enligt experterna inte människor. Mänskligt värde får man först om man själv kan förstå att man är värd något. ”Merely being human is not in itself a reason for ascribing someone a right to life”, kan man läsa i experternas artikel.

Barn som kan bli en börda för samhället eller för föräldrarna ska således kunna slås ihjäl. (Jo, de säger verkligen så.) Även om de är helt friska.

Barn som föds med handikapp, t.ex. Downs syndrom, ska också kunna slås ihjäl direkt.

Omsatt i praktisk politik skulle det alltså bli fullt lagligt att döda små bäbisar. Så ser ”etikexperternas” råd ut till oss vanliga människor.

Kyrkan kommer sjävfallet att sätta sig på tvären den dag ”experterna” kommer. Tack Jesus för kyrkans moralkonservatism.

_____________________
Pingat på intressant.se.

Jag skulle kunna säga att Seglora smedja är en socialistisk kamporganisation, som leds av kända socialdemokratiska debattörer. Jag skulle kunna anklaga dem för att vara vänster. Jag skulle kunna skriva att de använder sitt anseende för att inte vilja debattera något i sak, utan för att vilja misstänkliggöra sina meningsmotståndare så att deras läsare ska tro att dessa är halvnazister, känna avsmak för dem och inte vilja lyssna på dem.

Men jag tänker inte skriva så. Ty jag är en mycket ädel och god debattör som aldrig någonsin använder dylika debattknep.

Skämt åsido. Vad är det jag precis har skrivit? Läs och en gång till och fundera.

Debattknepet att säga något genom att man påstår att man inte säger det är gammalt. Jag tror till och med att retoriken har ett begrepp för det.

Det är i alla fall så Seglora smedja nu försöker bättra på sitt anseende. Så här skriver Mattias Irving:

Flera konservativa debattörer, bland andra Christer Hugo själv, har fått stort utrymme i kristenhetens tidningar: Dagen, Kyrkans Tidning, ja även i Världen Idag, för att misstänkliggöra att vi under söndagen som gick fick en halv stiftskollekt i Stockholm. Vi är ju ”vänster” – en ”kampanjorganisation”, som Stefan Olsson uttrycker det i ett av sina många Smedjan-kritiska inlägg på sin blogg.

Vi hade kunnat göra en poäng av att samtliga dessa röster kommer från konservativt eller borgerligt håll. Det är de till höger som kallar oss vänster. Precis så förenklad, så barnslig är denna debatt. De kallar oss vänster. Det är ett mantra. Partibeteckning har givits större dignitet än försvaret av demokratin och människovärdet. Just därför kan vi inte göra en poäng av att dessa människor är höger. Vad är det för nivå att föra debatt på?

”Hade kunnat göra en poäng”? Nej, kära Seglora, ni gör en poäng av att jag är höger.

För övrigt ”misstänkliggör” jag inte det faktum att Seglora smedja fick en halv stiftskollekt i Stockholm i söndags. Jag insinuerar inte att det skulle ha hänt. Det var ju så.

Jag ”antyder” dessutom inte att det skulle vara fel. Jag är öppen med att jag tycker att det är fel – tvärfel!

Inte heller försöker jag ”insinuera” att Helle Klein och Mattias Irving skulle vara socialdemokrater. Jag påstår att det är så. Öppet och i klartext. Och jag vet att jag kan bevisa detta. Jag måste inte hänvisa till ett ”sammanhang”, som bara jag själv kan se.

Något som jag däremot inte anklagar Seglora smedja för är att de skulle vara halvnazister.

_____________________
Pingat på intressant.se.

I det kristna väst är det många som är rädda för islamistisk terrorism. Sådan finns, det är ingen tvekan om den saken, men de flesta offren för islamistisk terrorism är muslimer.

Eftersom jag följer utvecklingen i Pakistan i mitt jobb får jag nästan dagligen läsa den här typen av nyheter:

The attackers flagged down four buses, climbed on board asking passengers whether they were Shiite or Sunni Muslim, then dragged out the Shiites and shot them dead in cold blood, police said.

Idag mördades 18 (osäker siffra, vissa säger 16) shiiter i norra Pakistan av en sunnimuslimsk extremrörelse. Förfärligt, men en tragisk del av vardagen i vissa delar av detta land.

Jag har tidigare skrivit att den extrema islamismen är den ideologi som utgör det största hotet mot människors frihet. De europeiska totalitära ideologierna lever kvar i länder som Kina och Kuba, men är inte lika aggressiva som förr. De extrema islamisterna påminner som de europeiska totalitära politikerna när de var som värst – en total avsaknad av samvete.
____________________
Pingat på intressant.se.

Helle Klein petas som krönikör i Kyrkans tidning. Kanske inte helt oväntat. Men det intressanta är inte petningen utan vad hon skriver på Seglora smedjas hemsida (Ahlberg är Kyrkans tidnings chefredaktör):

Anders Ahlberg beskriver Seglora smedja som en ”offensiv aktör med kyrklig finansiering”. Med tanke på Kyrkans tidnings och Berlings Press AB:s väldiga resurser med Svenska kyrkan som huvudägare blir det direkt patetiskt att jämföra med Seglora smedja som får 150.000 kr i organisationsbidrag av Stockholms stift och inget stöd alls till vår nättidning.

Seglora smedja får INGET STÖD ALLS för sitt bloggande!

Har ni hört något så förfärligt? Helle Klein är tvungen att sitta och blogga på sin fritid. Jag är chockad.

__________________________
Pingat på intressant.se.

Seglora smedja har upptäckt mitt blogginlägg, där jag uppmanar alla som ska gå i mässan någonstans i Stockholms stift på söndag, att hoppa över kollekten denna gång. Jag tycker inte att kyrkan ska sponsra politiska kampanjorganisationer.

Tack vare denna åsikt har jag av Seglora smedja utnämnts till ”aggressiv högerdebattör”, vid sidan av Ola Mårtensson på Västerviks-Tidningen:

Västerviks-tidningens politiska redaktör, Ola Mårtensson, skrev på ledarplats om ”vänstersmederna” och försökte nagla fast Smedjans granskning partipolitiskt, något som flera debattörer på högerkanten gjort. Dessa aggressiva högerdebattörer uppmanar också folk att vägra ge kollekt till Seglora smedja nu på söndag då halva Stockholms stiftskollekt tillfaller Smedjan.

(Jag omnämns inte men jag länkas till.)

Visst, jag är höger, det erkänner jag, vilket jag inte heller är särskilt ledsen över. Men aggressiv?

Varför är man aggressiv om man inte vill att ens kyrka ska sponsra en socialdemokratisk tankesmedja vars debatteknik går ut på att hävda att meningsmotståndarna berett marken för massmördaren Anders Behring Breivik?

Seglora smedja menar att det finns ett ”sammanhang”. Och att det är detta ”sammanhang” som visar att det finns en koppling mellan dem som vill diskutera etiska dilemman omkring abort, regeringens sjukförsäkring eller kritisera Ship to Gaza och högerextremism.

Jag håller inte med om att det finns ett sådant ”sammanhang”. Man öppnar inte dörren för högerextremism bara för att man vill diskutera abortfrågor, Ship to Gaza eller regeringens sjukförsäkringsreform.

Att anklaga andra för att bereda marken för högerextremism, och i förlängningen massmord som det som Breivik genomförde, är en ganska allvarlig anklagelse. Det är som att kalla någon för nazist. Om man gör det bör man kunna belägga detta med uttalanden som faktiskt visar vederbörande hyser extrema åsikter.

Seglora kan inte visa upp några sådana uttalanden. Istället påstår man att abort, regeringens sjukförsäkringsreform och Ship to Gaza, utgör ett ”sammanhang”. Det duger inte. Det är att försöka anklaga någon för att vara nazist genom indicier, men det vet alla som har sett en amerikansk rättegångsfilm att ”circumstantial evidence” är en dålig form av bevisföring.

Seglora är en fri opinionsbildande organisation i ett fritt land. De får anklaga vem de vill för att vara nazist. Men jag tycker som sagt inte att min kyrka ska understödja den typen av aktiviteter med pengar. Och jag tycker inte att det är en ”aggressiv” åsikt.
___________________________
Pingat på intressant.se.