Integration
Utan tvekan är integrationen Sveriges viktigaste fråga att ta tag i de kommande åren. Vårt land riskerar att delas itu. Vi är på väg att få en ny etnisk underklass i Sverige. Så vill inte jag att vårt land ska utvecklas utan vi måste vara ett land som håller ihop oavsett var man född.
Det första vi måste göra är därför att slå tillbaka mot de kriminella gängen som skjuter ihjäl varandra. Staten måste återta sitt våldsmonopol och slå sönder alla andra former av parallella maktstrukturer i samhället. Att det råder lag och ordning är A och O i ett civiliserat samhälle. Därför måste brottsbekämpningen ha högsta prioritet.
Moderaternas program för en intensifierad kamp mot gängbrottsligheten finns här: ”Kriminaliteten börjar bli systemhotande” (Aftonbladet 26/5 2022).
Integration är ingen enkel process. Det kommer att ta många år innan alla som nyligen flyttat till Sverige har funnit sig en plats i samhället. Jag tror därför att Sverige måste ha en begränsad invandring under en längre tid. Vi kan inte ta emot stora volymer av flyktingar på samma sätt som förr. Ta gärna del av Moderaternas integrationspolitiska program som finns här: ”100 förslag för en ny integrationspolitik”.
För oss moderater är det också centralt att alla som kan ska arbeta och försörja sig själva. Det har varit en moderat princip så länge partiet har funnits. Därför har vi sagt att vi ska förhindra att folk lever på bidrag. Det är inte bara för att det är kostsamt för skattebetalarna utan för att man inte blir en del av det svenska samhället om man inte arbetar. Läs mer här: ”Bidragstak”. Egenförsörjning är vägen in i samhället för alla oavsett bakgrund.
Sjukvård
Med 15 år som region/landstingspolitiker har jag sett mycket av hur svensk sjukvård fungerar och inte fungerar. Typiskt för den svenska sjukvården är att den håller mycket hög kvalitet. Sverige ligger långt fram när det gäller att ge de bästa behandlingarna och vi bidrar med forskning och utveckling till nytta för hela världen.
Samtidigt är sjukvården satt under mycket hård press. Vi har stängda vårdplatser, överbeläggningar och brist på anställda. Många som arbetar i vården vittnar om orimliga arbetsförhållanden. Vi har också långa väntetider.
Min slutsats av detta är att svensk sjukvård behöver genomgå ett omfattande moderniseringsprogram. Det är inget fel på dem som jobbar i vården. Tvärtom är de kunniga och engagerade, men de tvingas arbeta i ett system som inte är mottagligt för förändringar.
Många tror att vi bara genom att satsa extra resurser kan fixa allt. De säger att vården är ”underfinansierad”. Men sanningen är att Sverige lägger lika mycket pengar på sjukvården som andra länder i Europa. Jag har inget emot att vi satsar ännu mer pengar på sjukvården, men i dagsläget vet jag att pengarna endast skulle gå till att finansiera dem som har minst intresse att förändra något.
Moderaterna i Region Uppsala går till val på att ge medarbetarna ett större förtroende när det gäller att skapa ett aktivt förändringsarbete. Jag tror att detta även måste vara modellen för hela landet. Läs mer här: ”Medarbetarnas kompetenser måste användas på rätt sätt”.
På sikt vill jag även att Sverige börjar fundera på om vi ska övergå till att organisera sjukvården på samma sätt som i Nederländerna där finansieringen sker via en obligatorisk sjukvårdsförsäkring. Länder som har försäkringsfinansierad vård har lika bra kvalitet och samma kostnader men kortare väntetider. Försäkringssystem är en annan modell för finansiering och kan kombineras med mer privata inslag men måste inte göra det. Det är inte en höger- eller vänsterfråga.
Kärnkraft
Jag var inte alltid övertygad om att kärnkraften hörde framtiden till på grund av problemen med slutförvaringen av utbränt kärnbränsle och följderna vid kärnkraftsolyckor. Men världen befinner sig i ett läge där inga självklara val finns och vi kan inte längre förlita oss på fossila bränslen.
Olja och kol var bra för de första 200 åren av industrialisering men det säger sig självt att vi inte kan utveckla hela världen på samma sätt om vi inte vill fylla atmosfären med ännu mer koldioxid. Vi behöver andra energikällor.
Sol och vind kommer att vara viktiga energikällor i framtiden och jag är på intet sätt mot att vi utvecklar detta, men jag tror inte att det räcker.
Utöver problematiken med koldioxidutsläpp har beroendet av fossila bränslen också haft ödesdigra säkerhetspolitiska konsekvenser. Europa importerar stora mängder naturgas från Ryssland (och fram till i år även olja). Intäkter från gas och olja är vad som finansierar den ryska krigsmakten.
Det har också länge funnits en stor osäkerhet i Europa om hur hårda sanktioner vi kan ha gentemot Ryssland på grund av gasimporten. En av anledningarna till att Putinregimen tordes invadera Ukraina är för att man trodde att Tyskland och andra gasimporterande länder inte skulle våga slå tillbaka med sanktioner.
Kärnkraft framstår därför sammantaget som ett långt bättre alternativ än fortsatt beroende av fossila bränslen. Vi vet inte när och hur vi ska kunna försörja oss med bara sol och vind och andra förnybara energikällor. Tills dess är kärnkraft det bästa alternativet som står till buds. Utvecklingen av ny kärnkraftsteknologi står inte heller still. Vi kommer att kunna återanvända det som idag är utbränt kärnbränsle och säkrare metoder för att hantera radioaktivt material kommer att utvecklas.
Försvars- och säkerhetspolitik
Försvars- och säkerhetspolitik har länge varit en av mina hjärtefrågor. När jag bestämde mig för att kandidera till riksdagen var detta fortfarande ett eftersatt område. Det fanns inte stöd för svenskt Natomedlemskap hos allmänheten och riksdagen ville inte anslå de medel som krävs för att bygga upp försvarsmakten.
Med Rysslands andra invasion av Ukraina i år förändrades detta. Svenska folket har nu äntligen vaknat upp ur den sagovärld som vi levt i. Alliansfrihet och neutralitet har egentligen aldrig varit en bra politik för vare sig Sverige eller Finland utan något som påtvingats oss av historiska skäl. Nu har vi dock svart på vitt att Putinregimen är betydligt farligare än vad alla trodde och att Nato bara ställer upp för andra Natoländer.
Sverige och Finland är nu påväg in i alliansen och jag hoppas att vi tillsammans med övriga länder i Nordeuropa och omkring Östersjön ska bli ett starkt försvarsblock inom Nato som gör att vi kan vara säkra på att fred ska råda i vårt närområde under mycket lång tid. Min förhoppning är att Sverige deltar i Natosamarbetet fullt ut, helhjärtat, och inte ställer till det genom att kräva särskilda undantag.
Sverige bör gå från att vara det land som har varit minst villigt att bidra till den gemensamma säkerheten till att bli försvarsalliansens nordeuropeiska draglok.
Forskning och utbildning
Med bakgrund som statsvetenskaplig forskare är det självklart att forskning och högre utbildning ligger mig varmt om hjärtat. Jag har också under min tid som regionpolitiker kunnat se vilken otrolig tillväxtkraft som finns inom det område som kallas för life science, dvs. forskning och företagande som har sin grund i medicin, biologi och kemi.
Politikens roll kan aldrig vara att försöka styra forskningen på något vis för det är omöjligt att veta vad framgångsrik forskning blir. Forskning och utbildning frodas bäst när den får fria händer.
Generellt sett bör forsknings- och utbildningspolitiken styras mot att anslagen till universiteten och högskolorna blir generella och att anställda lärare har tillgång till forskningsmedel i sina grundanställningar. Det är bra att forskare konkurrerar om forskningsanslag men ska inte vara den enda källan till finansiering.
Staten bör också avhålla sig från att inrätta särskilda forskningsinstitut av politiska skäl som exempelvis nya Alva Myrdals centrum för kärnvapennedrustning vid Uppsala universitet. Det kom till som ett tröstpris för Margot Wallström när hon som tidigare utrikesminister inte kunde övertyga resten av regeringen att Sverige skulle ratificera konventionen om kärnvapenförbud. Det är inte ett seriöst sätt att bedriva forskningspolitik. (Gärna kärnvapenforskning och Uppsala universitet bör få behålla anslaget, men bestämma självt om framtiden.)