Taggad: irak

Folkrätten är ett svepskäl för regeringen för att slippa sätta in Gripen

Också jag är mycket kritisk till regeringens ytterst magra besked om att bara ge Frankrike stöd med flygtransporter och lite annat krafs i Mali till en summa av 40 miljoner, i kriget mot Islamiska staten. Frankrike hade föreslagit att Sverige skulle ställa upp med Gripenflyg för spaning, vilket alliansen också tyckte att vi skulle ställa upp med. Men regeringen sa alltså nej.

Jag misstänker att huvudförklaringen till varför inte vi vill ställa upp för Frankrike i någon seriös mening är Miljöpartiet samt ansträngda statsfinanser. Insatsen är så liten att den inte behöver riksdagens godkännande. 40 miljoner är småsmulor. Försvarsbudgeten som helhet ligger på över 40 miljarder. Därmed kommer Finansdepartementet inte att klaga och det blir lättare för Åsa Romson att förklara för sin riksdagsgrupp att Sverige drar i krig på Frankrikes sida. Det blir ju bara ett litet krig – för svensk del.

Bloggrannarna Karlis N och Cornucopia? har redan skrivit väl om hur denna pyttelilla insats punkterar Sveriges trovärdighet som ett land som har lovat att vara solidariskt med andra EU-länder om de hamnar i krig.

Istället vill jag kommentera påståendet att vi inte kan skicka Gripenflyg av folkrättsliga skäl. Regeringen har visserligen erkänt att det finns en otydlig gråzon här, och att det alltså skulle vara möjligt att bistå Frankrike, men tycks vilja vara på den säkra sidan.

Jag uppfattar detta som ett svepskäl. Sverige har nämligen redan trupp i Irak som stöder de kurdiska förband som kämpar mot IS. Vad de svenska förbanden de facto gör är sekretessbelagt, men man kan anta att det handlar om specialstyrkor som hjälper peshmerga att slåss. Slåss på riktigt alltså. Tänk markförband som med vapenmakt röjer undan jihadister.

Denna insats är har folkrättsligt stöd i det att de svenska trupperna är där på inbjudan av Iraks regering. I regeringens proposition från den 5 november i år kan man läsa:

Den folkrättsliga grunden för den militära utbildningsinsatsen utgörs av Iraks inbjudan till det internationella samfundet att bistå med stöd för att bekämpa Isil samt de bilaterala överenskommelser som Irak ingår med deltagande stater om bland annat styrkornas uppgifter.

Rätten att använda våld grundas på Iraks samtycke och på eventuella restriktioner som antingen ställts av Irak eller följer av folkrätten, inklusive de mänskliga rättigheterna och den internationella humanitära rätten.

Islamiska staten agerar både i Syrien och Irak och Sverige har inget motsvarande avtal med Syrien. Men i och med att IS använder syriskt territorium för att angripa Irak finns inga folkrättsliga hinder för att svenska förband agerar inne i Syrien, om det är till stöd för Irak.

Jag har inte hittat någon ordentlig redogörelse från regeringens sida om varför den menar att det är folkrättsligt tveksamt att ställa upp med spaningsflygplan. Det låter högst osannolikt att Iraks regering skulle säga nej om Sverige lovade att bistå de kurdiska förbanden med flyginsatser.

___________________

Pingat på intressant.se.

Ett eller flera Kurdistan?

Ett folkslag vars öde jag alltid intresserat mig för är kurderna. När gränserna efter första världskriget skulle dras ignorerades denna grupp totalt, med följden att den bor i flera olika stater. Samtidigt finns det en stark kurdisk nationalism. Jag hittade en bra karta på nätet som illustrerar problemet.

Attachment-1

Den fråga som många idag ställer sig är om det skulle vara möjligt att upprätta ett självständigt Kurdistan i norra Irak. Frågan är verkligen värd att diskutera. Mellanöstern har ett akut behov av stabila demokratier. Här ligger kurdiska delen av Irak bra till. Här respekteras grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Det finns ett politiskt system som tillåter konkurrens mellan olika partier. Det finns inslag av islamistisk extremism, men de står inte högt i kurs med tanke på kriget mot IS.

För svensk del skulle också ett självständigt Kurdistan vara en bra sak med tanke på de starka personliga banden som finns mellan våra två länder. Som bekant bor det många kurder i Sverige och Sverige har ett mycket gott anseende i Kurdistan. På samma sätt som många svenskar lärde sig vad demokrati var genom migration till USA är det många kurder som nu lär sig hur demokrati fungerar genom sina band till Sverige.

Det behöver knappast också påpekas att kurderna i Irak och norra Syrien för tillfället utgör frontlinjen mot Islamiska staten, och har visat sig vara betydligt mer organiserade och motiverade än den irakiska armén. Ska islamiska staten krossas, vilket är rimligt, kommer kurderna att behöva göra en stor del av jobbet.

Men kruxet är att Kurdistan som helhet är mycket större än den del som ligger i Irak. Det allra flesta kurder bor i Turkiet. Den turkiska nationalismen är mycket stark och skälet till att Turkiet fortfarande för krig mot kurdiska PKK. Sannolikheten att Turkiet släpper en tredjedel av sitt territorium till kurderna är obefintlig. Inte heller kan jag tänka mig att Iran släpper ifrån sig en kvadratmillimeter.

En fråga som man bör ställa sig är därför om man verkligen måste ha en enda nationalstat med alla kurder i? Den nationalistiska idén med ett folk och ett territorium är mycket svår att genomföra i Mellanöstern. Det har varit svårt att få detta att funka även i Europa.

En möjlig lösning skulle därför vara att acceptera flera Kurdistan. Det finns exempel på hur etniska grupper bor i olika stater. Det bästa exemplet är ”tyskarna”. Egentligen är österrikare och schweizare också tyskar. Samma språk och kultur. Men schweizarna upprättade ett eget rike redan på medeltiden. Österrikarna bad om att få ingå i Tyskland efter första världskriget men tilläts inte det av segrarmakterna. Efter andra världskriget återskapade de allierade Österrike igen som egen stat. Historiskt sett är annars Österrike en del av Tysk-romerska riket. (Det österrikiska kejsardömet upprättades först 1804.)

Det finns mycket mer än så här att diskutera när det gäller ett eventuellt självständigt Kurdistan. Om kurderna lämnade staten Irak skulle detta vara dåligt för denna uselt fungerande statsbildning. Sunniterna skulle hamna i en än sämre ställning i förhållande till shiiterna. Den assyriska gruppen har också förklarat att de är tveksamma till ett självständigt Kurdistan. De vill inte bara byta från att den ena herren till den andra. De vill framför allt att deras rätt att existera respekteras, och det är inte säkert att kurderna är bättre på det än vad iraks araber har varit.

Därtill har också kurderna en ordentlig hemläxa att göra. De kurdiska partierna KDP och PUK som konkurrerar med varandra i irakiska Kurdistan kan väl sägas respektera demokratins spelregler, men sedan finns PKK, en militant marxisitisk organisation som inte är intresserat av demokrati. PKK finns huvudsakligen i Turkiet.

___________________

Pingat på intressant.se.

 

Det finns anledning till oro – Sverige stoppar inte jihadister

Sverige är ett av de länder i Europa som i förhållande till sin befolkningsmängd har flest jihadister i Syrien. Det är sällan jag säger att jag är oroad eftersom Sverige är ett välordnat land som brukar kunna sortera ut sina problem. Men det gör jag nu. Läget är allvarligt och kräver handling.

Det vi vet är att Säpo säger att det finns 130 bekräftade fall, men siffran kan vara 300. Säpo har också sagt att det åtminstone finns 80 personer som är tillbaka och som har möjlighet och förmåga att utföra terrorattentat i Sverige.

Amerikanska uppgifter säger att IS har haft omkring 20 000 utländska jihadister i tjänst sedan 2011, vilket är den största siffran någonsin när det gäller tillresta jihadister. Omkring 3 000 har kommit från väst.

Därför finns det verkligen anledning till oro när man läser hur långsamt Sverige reagerar. Här är en lista med exempel. Den bygger på färska nyheter.

Migrationsverket ger tillfälligt uppehållstillstånd för terrormisstänkta. Verket säger att den inte kan göra annat med gällande lagstiftning.

Buzzfeed rapporterar om att jihadistgrupper i Syrien smugglar jihadister till Europa som ett sätt att skydda dem. De är säkra där.

Gränspolisen är i bråk med Migrationsverket eftersom verket låter personer som är förhindrade att resa in till Sverige på grund av Schengenavtalet ändå göra det som asylsökande.

Åklagarmyndigheten berättar att den har fått in anmälningar om folkrättsbrott men saknar resurser för att utreda dem.

Uppdrag granskning berättar om jihadister som kommer hem till Sverige och vilar upp sig. En brittisk expert säger att det är ”breath taking” att Sverige inte har någon lagstiftning på plats ännu, och kallar Sverige en garrisonstad för jihadister.

Sammantaget får man intrycket att det är riskfritt för jihadister att gömma sig i Sverige. Migrationsverket är överbelastat och kan inte kontrollera om asylsökande är misstänkta för brott eller inte. Den som säger att han söker asyl skrivs in oavsett om han talar sanning eller inte. (Utredningstiderna är förnärvarande mycket långa.)

Därtill har det även rapporterats att hemvändande jihadister får praktikjobb av sin kommun i hopp om att de inte ska gå tillbaka till kriget.

Nu senast kan vi också läsa att ”Sverige har varit ‘behjälpligt med att plocka hem’ ett antal individer från Syrien, säger inrikesminister Anders Ygeman till TT”. Det är högst oklart vad detta innebär mer konkret, men det verkar som att Sverige hjälpt jihadister att komma hem igen.

(Uppdatering 28/2). Missa inte heller Sakine Madons lägesbeskrivning av hur det ser ut i vissa bostadsområden i Sverige där kristna inte har tordats ha kristet julpynt synligt och där kurder inte kunnat ha Peshmerga-tröjor.

Varför denna brist på ledarskap? Jag har svårt att förstå det. I veckan påbörjade Norge en rättegång mot tre jihadister. Den första i sitt slag. Norge har redan skaffat sig en lagstiftning. I veckan stoppade fransk polis sex jihadister på flygplatsen genom att ta ifrån dem deras pass.

Ansvaret för att stoppa radikaliseringen ligger hos kultuministern, som om det här vore en kulturfråga, medan ansvaret för polisens arbete med att stoppa jihadisterna ligger hos inrikesministern. Två departement och två ministrar ska samsas om samma fråga.

Det här duger inte. Verkligen inte. Regeringen måste visa ett mycket kraftigare ledarskap i frågan. Handling behövs omedelbart. Och var är oppositionen? Varför är det endast KDU:s ordförande Sara Skyttedal som varit ute och krävt något? Det ingick inte i decemberöverenskommelsen att man skulle lägga sig platt i alla frågor.

Islamiska staten är mer än bara en terrororganisation. Den är en helvetesmaskin. Dess ideologi är lika sjuk som nazismen och dess anhängare lika galna. Just nu bidrar inte Sverige till att stoppa detta vansinne.

____________________

Pingat på intressant.se.

Det är också strategiskt rätt att ingripa i Syrien

I tisdags skrev jag i Frivärld Magasin att det moraliskt sett inte råder något tvivel om att det är rätt att ingripa militärt i Syrien. Men det är också strategiskt rätt. Hela Mellanöstern kommer att tjäna på det.

Varför? Det finns flera skäl:

  1. Syrien är sedan länge Irans förlängda arm, som i sin tur hållit Libanon i ett järngrepp och understött Hizbollah. Den sammanhållande länken är shiismen. En ny regim i Syrien gör att Irans makt minskar i området, stryper Hizbollah och låter Libanon bestämma över sitt eget öde.
  2. Syrien äger och producerar kemiska vapen. USA:s president är den ende regeringschefen som uttryckligen sagt att om Syrien använder kemiska stridsmedel så har man trätt över linjen för vad som kan toleraras. Problemet är bara att vi just nu inte har en aning om Assadregimen kontrollerar de kemiska vapnen eller inte. I värsta fall kan de ha hamnat i händerna på al-Qaida, som tyvärr redan är på plats i området.
  3. Rivaliteten mellan Saudiarabien och Iran gör att dessa två länder tävlar om inflytande i området. Man kan därför anta att båda länderna just nu köper sig inflytande hos rebellerna respektive regimen. Syrien kan bli en arena för ett ”krig genom ombud”.
  4. Israel är nervöst. Hittills har Israel hållit en lågprofil när grannfolken gjort uppror mot sina diktatorer. Hur det nu än var med dessa diktatorer har Israel haft hållbara fredsavtal/vapenstillestånd med dem. Just nu vet vi inte riktigt vad dessa avtal är värda. Men vi vet att Israel kommer att göra allt vad det kan för att försvara sig.
  5. Slutligen finns det anledning att oroa sig också för Irak och Turkiet. Båda dessa länder ser ut att klara sig själva, men Irak plågas fortfarande av sekteristiskt våld och shiiterna är starka och normalt sett har shiiter starka band med Iran. Har vi otur är den shiitiska axeln – Hizbollah, Syrien, Iran – på väg att utökas med Irak. För Turkiets del kan kriget i Syrien göra att den kurdiska gerillan vädrar morgonluft. Det går ju inte en dag utan att det rapporteras om strider i Turkiet.

Det finns alltså flera goda skäl till att få stopp på kriget i Syrien så snabbt som möjligt. En regional koalition bestående av arabländer med understöd av Nato skulle kunna tvinga fram en vapenvila. Det är verkligen inte orimligt att kräva att detta ska ske.

_________________

Pingat på intressant.se.