Taggad: media

Mediernas förtroendekris

Nej, nu vill jag ha tillbaka den riktiga journalistiken, tack! Går det att ordna? Det känns som att flyktingdebatten kapats av två läger. På ena sidan finns kampanjande journalister med Dagens Nyheter i spetsen. På andra sidan finns SD-familjens ”alternativa kanaler”, där gnäll och konspirationsteorier flödar. Båda sidor bekämpar varandra. Ingen letar efter vägen framåt.

På fredagskvällen fick jag syn på en mycket egendomlig tweet från SVT.

IMG_4110

På lördagsmorgonen frågade jag därför vännerna på Facebook om det var någon som kunde förklara vad det handlade om. Jan Sjunnesson, medarbetare på nätmagasinet Avpixlat, postade då detta klipp på min sida.

puckadfbkommentar

Man tar sig för pannan. Hur kan vi ha hamnat i en situation där någon för mig okänd person lägger ut en konspiratorisk kommentar på Facebook om att SVT skulle ta direkta order från regeringen och SVT:s informationsavdelning känner sig nödgad att svara?

Nu har jag ingen bekräftelse på att det är just detta inlägg som har föranlett SVT:s märkliga tweet, men jag har fått intrycket att finns människor som tror att Facebookinlägget verkligen är sant.

Det här är oroväckande, för det är inte bra för vårt samhälle om förtroendet för den vanliga journalistiken gör att människor börjar tro på konspirationer i brist på riktiga nyheter.

Jag har i en krönika i NT beskrivit den politiska situationen som att vi befinner oss i en politisk förtroendekris. Ledarna för de gamla partierna har inte i tillräcklig utsträckning lyssnat på vad deras väljare säger till dem. Men vi har också en förtroendekris mellan de etablerade medierna och i alla fall en icke obetydlig del av allmänheten.

Om inte denna förtroendekris repareras kommer flykten från etablerade medier till SD-familjens ”alternativa medier” att förvärras. Normalt sett bör man ju lyssna mer till SVT:s nyhetsförmedling än Avpixlats, eller hur? Men vad händer om SVT inte levererar kvalitet? Vart tar tittarna vägen?

Givetvis kommer SVT eller någon annan etablerad kanal aldrig att konkurreras ut av en alternativ kanal på nätet. SD-medierna håller generellt sett en låg kvalitet och ägnar sig i stort sett bara åt att klaga på invandringspolitiken. Det är inga alternativa nyhetsförmedlare på riktigt.

Också jag tillhör dem som är missnöjd med SVT:s och andra ledande Stockholmsmediers journalistik, i synnerhet under de senaste veckorna när flyktingkrisen varit aktuell. Redaktionerna har låtit sig svepas med i den flyktingvänliga kampanjen. Det humanitära patoset är fullt förståeligt, men kan inte ersätta traditionell journalistik. Särskilt kritisk är jag mot DN som mer än något annat medium drivit kampanj istället för att förmedla nyheter.

Vad jag nu önskar mig är den gamla hederliga journalistiken tillbaka. Jag vill ha nyheter och granskande reportage som är allsidiga, och precis som alltid annars ifrågasätter hur makthavarna sköter landet. Jag väntar fortfarande på den stora granskningen av Migrationsverket. Jag har genom vänner som arbetar på denna myndighet fått höra hur dåligt asylärenden kan skötas, hur människor lyckas ljuga sig in i landet. En bra journalist skulle tycka att det ämnet var mycket intressant, men det verkar som att ingen törs.

Ett annat ämne som också måste granskas mer ingående är det som nu sker på europeisk nivå. Flyktingströmmen har inte avtagit. Danmark har fattat beslut om att försämra villkoren för asylsökande för att göra sitt land mindre attraktivt. Även Tyskland funderar på hur det ska bli mindre attraktivt att söka sig dit. Vad betyder detta för Sverige? Gör detta att Sverige framstår som ännu mer attraktivt?

Båda dessa frågor är sådana som vi alla måste lära oss mer om som medborgare. Men för att det ska fungera så måste vi har journalister som rapporterar allsidigt.

Jag är helt säker på att de av mina vänner som är journalister och som läser detta reagerar med att ”Vad då? Vi är ju allsidiga!” eller ”Vi gör mätningar och folk har förtroende för vad vi rapporterar, särskilt public service”. Jo, kära vänner, jag tror er i uppriktighet, att ni gör ert bästa, besjälade av att försöka förse mig med så bra kvalitet i nyhetsrapporteringen som möjligt. Men det är något som inte funkar. Folk har börjat tro på konspirationsteorier. Vad beror det på? Beror det på att ”folk” är korkade eller att det är något i ert vanliga arbetssätt som inte fungerar?

___________________________

Pingat på intressant.se.

Problemet är att frågan i sig är osaklig

Mats Svegfors, före detta VD för Sveriges Radio, skriver i DN att han tycker det var rätt att ställa frågan om judarna har ett ansvar för den framväxande antisemitismen i Sverige. Det skulle vara för att den är ”vanlig”. Men nej, så enkelt är det inte.

Problemet är att frågan är osaklig till sitt innehåll och en sådan fråga kan inte ställas hur som helst. Bland vetenskapsjournalister finns en diskussion om hur man ska göra med pseudovetenskap. Ska dessa frågor alls beröras? Låt säga att någon menar att ”chemtrails” finns – idén att det som är kondensstrimmor efter jetflygplan egentligen skulle vara besprutning av kemikalier för att påverka klimatet – ska han ges tid i radio för sina teorier?

Eller ta exemplet med elallergi. Den medicinska expertisen menar att denna sjukdom inte finns. Ändå finns det människor som hävdar att de verkligen blir sjuka av el. Är det rätt att behandla dessa två ståndpunkter lika?

Frågan om judarna har ansvar för den framväxande antisemitismen i Europa är av samma karaktär. Den bygger på en fördom, en urgammal myt som funnits i århundraden. Det ligger lika mycket sanning i den som idén om chemtrails och elallergi. Den frågan kan inte ställas hur som helst.

Däremot är det viktigt att fördomsfulla frågor behandlas om det är så att de är vanligt förekommande. Och så är det i det här fallet. Men då formulerar man sig inte på det sätt som Helena Groll gjorde, utan man markerar tydligt att frågan är annorlunda. Exempelvis säger man: ”I Europa har vi ett arv av antisemitism. Det gör att mytbildningar om judar florerar. En sådan mytbildning är att det skulle vara judarna själva som har ansvaret för antisemitismen. Har du stött på denna myt någon gång?”

På så vis kan även en osaklig frågeställning föras upp till diskussion. Skillnaden blir att man diskuterar frågan i sig och om den har fog för sig istället för att utgå ifrån att frågans premisser är rimliga.

Det är värt att lyssna på hur Helena Groll formulerar sig. Hon markerar inte att frågan är osaklig till sitt innehåll. Det är därför som det blir fel.

Addendum:

Mats Svegfors har två sakfel i sin artikel som också kan vara värda att peka på. Svegfors skriver:

Jag tycker att det är hårresande att göra ”judar” eller ”judarna” enskilt och kollektivt ansvariga för den politik som staten Israel driver eller för de åsikter som ett antal konfrontatoriska judiska aktivister har. Så långt håller jag verkligen med DN:s chefredaktör Peter Wolodarski. Men det hindrar inte att tankefiguren finns och är alltför vanlig. Det är då inte orimligt att ta fram och demontera den. Orimligt är dock att börja dödskallemärka vissa frågor.

Som framgår av inspelningen kopplar inte Groll samman Israel med frågan om antisemitism, utan hon frågar om judar. Israel nämns inte.

Svegfors skriver också att Sveriges Radio har avlägsnat klippet från sitt arkiv. Inte heller det stämmer. Arkivet finns på Kungliga Biblioteket. Där är sändningen i sin helhet sparad. Den redigerade biten finns inte på SR:s hemsida, men det är alltså inte hemsidan som är arkivet.

________________________
Pingat på intressant.se.

Vänsterjournalisterna på SVT och SR

Det har sagts förr, men måste uppenbarligen sägs flera gånger eftersom det inte fastnar annars: Sveriges journalister är vänstervridna. Nu har Kenneth Asp skrivit en hel bok om saken, och mitt intryck av honom är att han ofta försöker vara överslätande när det gäller den här statistiken. Men vissa saker går helt enkelt inte att förtiga.

Så här ser siffrorna ut. Bilden är från Kenneth Asps artikel i DN. Studera. Begrunda.

De tror det inte själva, men journalisterna står långt till vänster om sina läsare.

Av Asps artikel att döma är 40-talister, kulturjournalister och anställda på SVT och Sveriges Radio värst.

No shit, säger jag. Den dag SVT eller SR producerar något som jag med mina värderingar alls kan relatera till tror jag faktiskt att jag redan är död. Jag har under i alla fall de senaste 30 åren alltid känt mig alienerad inför SVT:s och SR:s mer djuplodande reportage eller studiosamtal.

_______________

Pingat på intressant.se.

Källa eller mytoman?

Ska man tro på Aftonbladets källor om vad som försiggår i Socialdemokraternas verkställande utskott? Jag måste ärligt erkänna att jag inte vet.

Aftonbladet är en tidning som tycker att kriminella, som har det som sin yrkesspecialitet att ljuga, duger som källor. Nu påstår man sig ha bra insyn i vad som försiggår inom sossarnas VU:

Aftonbladet kan i dag avslöja att falangstriderna i den absoluta partitoppen gör att ledamöterna har mycket svårt att enas om en tillfällig lösning. Blockeringarna i VU kan komma att tvinga fram en tidskrävande extrakongress.
– Det är väldigt, väldigt låst i VU. Ska de kunna enas till på fredag så måste de hitta en ny kandidat utanför den vanliga kretsen, säger en tung S-källa.

Med tanke på att det är samma journalister som bevakar S-krisen som låg bakom drevet mot kungen, och samma redaktion, samma redaktörer, finns det ingen anledning att tro på någonting.

Tydligt är i alla fall att Aftonbladets så kallade tunga S-källa inte sitter i VU, utan utanför. Men så länge vi inte får veta vem hon eller han är, vilken falang hon eller han tillhör och vilket syfte hon eller han har med att slänga åt Aftonbladet några köttbitar, går det inte att värdera sanningshalten.

Så blir det med en redaktion som inte vårdar sin trovärdighet. En journalist kan inte avslöja identiteten på sina källor i såna här lägen utan måste förlita sig på sin tidnings förtroendekapital. En tidning som vårdar detta ser därför till att aldrig publicera artiklar på grundval av dåliga källor.

För något år sedan hade jag nog litat på att Aftonbladet verkligen hade en riktigt tung S-källa. Men efter drevet mot kungen då Aftonbladet granskade allt utom det som var själva storyn – påståendet om en kompromotterande bild – är trovärdigheten körd. Tung S-källa eller mytoman? Ingen vet.

________________________
Pingat på intressant.se.