Taggad: sd

SD:s opinionssiffror ökar i takt med antalet asylsökande

Fortfarande tycks det finnas de som inte vill tro att anledningen till att SD växer i opinionen har med asylmottagningen att göra. Istället fortsätter de att tro att det har skett ett värderingsskifte i befolkningen där bruna krafter brutit fram, hjälpta härtill av borgerliga ledarsidor som inte har kunnat hålla emot.

Lika bra då att visa ytterligare ett diagram som visar hur SD har ökat i opinionen i takt med att asylströmmarna har ökat. Jag har i ett tidigare inlägg visat samma sak med hjälp av årsvisa data, och visat att den siffra som bäst korrelerar med SD:s stegring i opinionen är antalet asylsökande och inte beviljade uppehållstillstånd. Det är mängden beviljade uppehållstillstånd som är den riktiga invandringen, eftersom alla asylsökande ju inte får stanna. Men det är framför allt mängden asylsökande (ej antalet flyktingar) som bäst korrelerar med SD:s ökade opinionssiffror.

asylsiffrorochsd

Genom Thomas Gür fick jag tillgång till siffror som visar ökningen av asylsökande 2009–2015 för varje månad räknat per 12 månadersperiod. På så vis kan man se den totala volymökningen bättre än när man tittar på varje år för sig. Månadssiffrorna i diagrammet visar alltså den årliga tillströmningen av asylsökande för varje månad. Från april 2011 till april 2012, och så vidare. Till dessa siffror har jag sedan lagt SD:s opinionssiffror i Sifo.*

SD:s siffror följer inte ökningen jämt utan som synes går det upp och ned men på det hela taget följs kurvorna åt. Värt att notera är också att SD ibland gör stora häv i opinionen. Ett sådant hittar man under 2010 och ett annat 2012 och ytterligare ett 2014. Mycket talar för att vi har haft ett sådant häv nu under sommaren 2015 också. Se detta inlägg som diskuterar detta fenomen.

Hur som helst är min enkla poäng att ökningen av SD i opinionen inte har någonting att göra med att svenska folket håller på att brunfärgas, utan på att det finns ett missnöje med hur asylmottagningen sköts. Svenska folket har inga problem med invandring, men däremot har man problem med ett politiskt etablissemang som under lång tid har slagit dövörat till när klagomål på asylhanteringen kommit fram. Att vara kritisk till hur det går till när Migrationsverket hyr övergivna hotell och vandrarhem i skogarna i Bergslagen är inte detsamma som att ogilla människor från andra länder.

_________________
Pingat på intressant.se.

Mer om antalet asylsökande och SD:s opinionssiffror

I mitt förra blogginlägg visade jag med diagram hur SD:s uppsving i opinionen samvarierar med ökningen av antalet asylsökanden. Jag fortsätter på samma tema och har gjort ett par diagram som skulle kunna tolkas som att effekten av ökningar av asylsökanden slår igenom ganska snabbt. Kanske är detta bara ett hjärnspöke, men jag tycker att det ser ut som att kurvorna följer varandra nära. Men det jag egentligen ville veta var när under förra mandatperioden alliansen tappade greppet om flyktingpolitiken, så låt oss börja historien där.

UPPDATERING, 3 januari, 2015:

När jag publicerade denna text hade jag ännu inte matat in siffrorna i ett statistikprogram. Det har jag gjort nu och därför lägger jag in några nya bilder och lägger till några siffror. Huvudslutsatserna har inte förändrats.

Som opinionsanalytikerna redan har påpekat var det inte Fredrik Reinfeldts tal om ”öppna era hjärtan” som punkterade Moderaternas stöd i väljaropinionen. Det hände tidigare. När valrörelsen började låg redan SD på en mycket hög nivå. M tappade väljare till SD långt tidigare. När?

Eftersom det är invandringspolitiken det handlar om misstänkte jag att det kunde vara alliansens migrationspolitiska överenskommelse med Miljöpartiet som var skurken. Den ingicks i mars 2011. Syftet var att utestänga SD från allt inflytande i migrationsfrågor.

Ett känt problem med breda koalitioner över blockgränserna, såsom man brukar ha i Österrike eller Finland, är att oppositionen försvinner. Och om den försvinner gynnar detta populistiska ytterkantspartier som blir den nya oppositionen. (Det är en av anledningarna till att M+S just nu inte vill bilda regering tillsammans.)

Den migrationspolitiska överenskommelsen gjordes visserligen bara mellan alliansen och MP, men Socialdemokraternas flyktingpolitik skiljer sig inte mycket från MP:s och samma sak gäller Vänsterpartiet. Resultatet blev att SD blev det enda oppositionspartiet i migrationspolitiken. Det är ingen slump att SD myntade begreppet ”sjuklövern” om övriga partier för att visa att det bara fanns ett parti att rösta på för den som var kritisk mot den förda politiken.

Något förenklat kan man säga att ett slags samlingsregering infördes i en fråga – migrationspolitiken – SD:s favoritfråga – med följden att just det man vill undvika med samlingsregeringar ändå hände. Det populistiska ytterkantspartiet fick spela rollen som det enda oppositionspartiet.

Min fråga var således om man kunde se detta avspeglas i SD:s opinionssifror. Jag har därför tittat på Sifos opinionsmätningar 2011–2013 eftersom det är där någonstans det hände. Där någonstans började alliansen tappa väljare till SD.

Av allt att döma tycks det finnas en brytpunkt vid juni 2012. På 9 månader går SD från att ligga på 4,7 procent till att ligga på 10,0. Det är en mycket stor förändring på kort tid. Från decembermätningen 2012 och framåt ligger sedan SD på en högre nivå. Det är som om SD svingade sig upp på ett högre plan och nu har stannat där. Partiet har därefter aldrig varit nere på sitt valresultat igen.

Så varför hände detta just andra halvan av 2012? Jag saknar fortfarande en bra förklaring till det men det var när jag tittade på diagrammen som jag tyckte det såg ut som att opinionen följer antalet asylsökande.

Det är nu jag börjar bli orolig för mig själv för tesen låter osannolik. Opinionsskiftningar kommer sällan så direkt inpå. Är det bara som jag inbillar mig? Kanske det, men låt oss anta att tesen stämmer, hur ska siffrorna tolkas?

Som framgår av bilden ökar asylmottagningen i vågor. Först juni–december 2011, därefter april–oktober 2012 och därefter juni–oktober 2013. Mönstret är att de asylsökande ökar under andra halvåret.

Och med lite god vilja kan man säga att ett liknande mönster finns i SD:s opinionssiffror. Hösten 2011 är det lite skakigt i opinionen men partiet har en toppnotering i december (Inte högre än vad partiet har i mars det året, men en topp är det i alla fall). Därefter kommer en ny toppnotering i december 2012. Ytterligare en topp finns i augusti 2013. Det finns också en mindre topp i maj 2012 i båda kurvorna.

Man kan alltså argumentera för att kurvorna följer varandra. Man måste ägna sig åt lite tolkning, men det är tillåtet på ett explorativt stadium. Intressantast att se är matchningen under andra halvåret 2012. Samtidigt som SD fördubblar sin styrka i opinionen sker en motsvarande stor ökning av antalet asylsökanden från 2 447 till 5 512. En tillfällighet?

Därefter sker en motsvarande avtrappning. Antalet asylsökanden går ned från oktober 2012 till februari 2013. SD:s opinionssiffror dalar på samma sätt från december 2012 till maj 2013.

Det som händer senare under andra halvåret 2013 är att Migrationsverket beslutar att alla asylsökanden från Syrien ska beviljas permanent uppehållstillstånd. Det är förklaringen till de mycket höga siffrorna för september och oktober. Egentligen borde SD:s opinionssiffror då nått ett nytt all time high om min teori stämmer, men det kanske inte fanns fler väljare att lägga beslag på? Eller så blev kanske tillströmningen av asylsökande så stor att opinionen inte hann reagera?

Uppdatering, 3 januari 2015:

Med 2012 års siffror inlagda i statistikprogrammet visar det sig att sambandet knappast är en slump. Pearsons R=0,644 och signifikans på 0,024.

Det här var vad som hände under mitten på förra mandatperioden. Hände något liknande 2006–2010? Ja, även om bilden är annorlunda finns det en fas under denna mandatperiod där SD gör en kraftig upphämtning från 2,6 procent i mars till 5,8 i november 2009 samtidigt som antalet asylsökande ökar. Efter detta uppsving ligger SD på en högre genomsnittlig nivå (dvs. samma sak som hände under 2012).

Det tycks alltså som att det finns ett mönster där det ser ut som att antalet asylsökande återspeglas i ökat stöd i opinionen för SD. Jag håller med om att tolkningen är spekulativ och måste testas mer noggrannt. Det här får ses som en delrapport från en mer omfattande studie som jag hoppas att någon gör.

Uppdatering, 3 januari 2015:

Under perioden 2006–2010 går det inte att se ett samband mellan antal asylsökande och ökning för SD i opinionen. 

Däremot går det att se att det finns ett samband 2009–2010, vilket stämmer med diagrammet ovan där man ser att kurvorna följs åt under dessa år.

Avslutningsvis lägger jag också in ett diagram som visar hela tidsserien september 2006–december 2014. Notera de två topparna i antal asylsökande i september 2010 och september 2014. Om min tes stämmer är det inte förvånande att SD har gjort bra valrörelser.

Och om tesen stämmer, Migrationsverkets prognos för de kommande åren slår in och ingen förnyelse av migrationspolitiken sker, ja, då är det är det bara att lagom till mitten av 2016 gratulera SD till att man har nått 20 procentsnivån…

Jag tar gärna emot tips på hur undersökningen kan utvecklas. Kvantitativ metod är inte min specialitet och jag vill gärna hitta nya sätt att testa denna teori.

Uppdatering, 3 januari, 2015:

Om man gör regressionsanalys på hela tidsserien från 2006–2014 så framträder ett tydligt samband, Pearsons R=0,715 och signifikansen är 0,001. Man ser också hur punkterna samlar sig på ett visst sätt. Lutningen på kurvan är 0,001, vilket betyder att 1 ytterligare asylsökande medför en ökning av SD:s opinionssiffror med 0,001 procentenheter per månad. 

Några metodologiska kommentarer:

Sifo gör inga mätningar i juli. Den siffra som redovisas här är genomsnittet av månaden före och månaden efter. Det är lite fusk. Egentligen borde stapeln för juli vara tom. Men det blir lättare att se mönstret om man lägger till en uppskattad siffra för juli. Opinionen skiftar inte så snabbt att resultatet påverkas. Genomsnittet är den bästa gissningen man kan göra.

Inför valen 2010 och 2014 gjorde Sifo mätningar varje vecka i augusti och september. Månadssiffran som jag har använt är genomsnittet av de veckovisa mätningarna.

Asylstatistiken är hämtad från Migrationsverket förutom för 2006–2007 där jag har använt mig av Eurostat eftersom Migrationsverkets månadssiffror inte är tillgängliga på verkets hemsida för dessa år. Ibland skiljer sig Migrationsverkets och Eurostats siffror åt, men det är som regel bara marginellt.

___________________

Pingat på intressant.se.

Vilka röstade ”egentligen” på SD?

Allt sedan valet har jag lyssnat till och läst olika förklaringar till vilka som ”egentligen” har röstat på SD. Det är som om en ny folkgrupp har uppenbarat sig hos oss. Eller har det landat en grupp utomjordingar? 

Vi vet från vallokalsundersökningen att en stor del av SD:s nya väljare kommer från de borgerliga partierna och vi vet att Moderaterna har tappat stort. Men vi vet från tidigare undersökningar också att många SD-väljare kommer från Socialdemokraterna. En person som enkelt reder ut detta är Markus Uvell i Dagens Samhälle. Exempelvis påminner Uvell om att en stor del av LO-kollektivet hyser konservativa värderingar i frågor om familj, jämställdhet m.m. Det finns också bekräftat sen tidigare att många LO-medlemmar har samma uppfattning som SD i invandringsfrågor. Steget från LO till SD är inte så stort som man kan tro.

Foto: News Øresund – Johan Wessman

Det nya är dock att SD också går framåt i grupper där man inte kan hänvisa till att väljarna  tillhör en lågutbildad besviken arbetarklass. Jag fick förra veckan muntligen ta del av resultaten av Demoskops analyser och man menar att SD vann så mycket som 5-6 procent även bland SACO-medlemmar.

När SD fortfarande låg på omkring 5 procent tänkte också jag som så att det var en liten grupp extremt sura och invandringsfientliga män som röstade på partiet. (Det är ju sällan man ser en glad SD:are.) Och så var det nog. Men nu har partiet 12,9 procent. De nya väljarna är helt andra människor.

Om jag får önska något av mitt parti, Moderaterna, men även alla andra som nu vill vinna tillbaks väljarna som gick till SD, så är det att sluta tala om dem som mindre vetande. Precis som i andra partier finns här människor som låter sina politiska åsikter styras av sin socioekonomiska ställning, sin låga utbildning, som inte kan tänka helt klart och låter sig luras av enkla budskap. Men en stor del av SD:s väljargrupp är högt utbildad, vältalig, påläst och med mycket genomtänka idéer om hur de vill att samhället ska utvecklas.

Denna del av SD:s väljare är omöjlig att vinna tillbaka med kampanjer av den typen som Expressen körde med i valrörelsen där man grävde fram så mycket skit om SD-kandidaterna man kunde hitta. Den påläste SD-väljaren vet allt detta redan. Hon röstar på SD trots detta. Det är inte fråga om att hon inte kan tänka klart utan om att hon väljer att ha överseende med partiets brister. När hon väl har fattat sitt beslut hjälper det föga att Expressen kommer dragande med ännu ett skandalreportage.

Precis som i alla andra partier finns det väljare i SD som kan vinnas tillbaka genom att man fixar till arbetslösheten på vissa orter så att folk blir lite gladare. Men en stor del av partiets väljare kommer bara att kunna vinnas tillbaka om man diskuterar med dem som vanliga rationella människor. Denna slutsats låter banal när man väl kommer fram till den, att man ska tala med väljarna och inte utgå ifrån att de är mentalt efterblivna, men tyvärr är det fortfarande många förståsigpåare som går omkring och letar efter en metod som ska lösa problemet. För ”egentligen” kan de väl inte har röstat på SD om de hade varit vid sina sinnens fulla bruk?

_________________

Pingat på intressant.se.

Sverigedemokraternas bruna retorik: Källor

I lördagens Norrköpings Tidningar skriver jag i en krönika att Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson använder sig av en retorik som är hämtad från 1930-talets bruna idéströmningar. I en krönika får man inte plats med källhänvisningar. Men det kan jag lägga ut här på bloggen.

Det som föranledde min krönika var att Åkesson hävdar att det finns ”ohelig allians mellan liberaler och marxister”. Jag menar att uttryckssättet är taget direkt ur det bruna 1930-talet, närmare bestämt från Sveriges Nationella Ungdomsförbund, SNU, som fram till 1934 var högerns ungdomsförbund (alltså föregångaren till MUF, för att göra en lång historia kort). I krönikan skriver jag:

En av de skrifter som SNU publicerade hette ”Ett nationellt samlingsmanifest” och var ett angrepp på det ”liberalmarxistiska” systemet. I skriften kan man läsa: ”De marxistiska organisationerna ha emellertid lika litet som de liberala borgarna kunnat höja sig till folksolidaritetens nivå”, ”Pampiga liberala företagare och välfödda marxistiska förtroendemän, ledande liberala och marxistiska politiker avslöjas som svindlare”. Likheterna mellan nu och då är slående.

Eftersom skriften ifråga är tämligen okänd har jag gjort en pdf som kan laddas ned här: Ett nationellt samlingsmanifest.

Jimmie Åkessons uttalande om ”liberaler och marxister” finns i Dagens Samhälle, nr 7, 2013.

Att Sveriges Nationella Ungdomsförbund under 1933 lät sig inspireras av nazismen är väl belagt i historisk och statsvetenskaplig forskning. Dels i min doktorsavhandling, Den svenska högerns anpassning till demokratin, kapitel 6, dels i boken Sveriges Nationella Ungdomsförbund och högern 1928–1934 av Eric Wärenstam.

Den tyska nationalsocialismens förhållande till socialism och marxism finns utrett av Herbert Tingsten i boken Den nationella diktaturen: Nazismens och fascismens idéer. Här kan man läsa om hur nazisterna kallade sig själva för socialister och de andra socialisterna för marxister.

I min krönika skriver jag att det här alls inte är något bevis för att Sverigedemokraterna skulle vara nazister, eller ens halvnazister. Utan det jag undrar är varför Jimmie Åkesson idag använder sig av en retorik från 1930-talet som då var uppenbart inspirerad av nazistiska idéer. Likheterna mellan Åkesson anno 2013 och SNU anno 1933 är slående. Det tarvar en förklaring.

_______________

Pingat på intressant.se.

SD kommer inte att förändras

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i Svenska Dagbladet:

Vi ser ett problem i att vi allt för ofta framstår som ett parti av ”unga arga män”. Vi måste bli bättre på att lyfta fram våra åsikter även ur ett mjukare perspektiv.

Hur då? Det är det här som är partiet:

En röst på SD kommer alltid att bli en röst på ”Sverige åt svenskarna, sha la la la la”, oavsett vilken vältalig svärmorsdröm som skickas fram inför TV-kamerorna.