Lundsberg och Skolinspektionen

Att Skolinspektionen stänger en skola på ett halvår är radikalt. Rättssäkerheten i beslutet imponerar inte. Men därmed inte sagt att Lundsberg skulle vara oskyldigt.

Tre frågor tycker jag är viktiga att ta ställning till när det gäller Lundsbergs internatskola och Skolinspektionen.

Det ena är att är jag övertygad om att Lundsberg inte har gjort det som Skolinspektionen har förklarat att man måste göra – dvs. utrota pennalismen. Det är omtalat att nollningsriterna försvaras av eleverna själva. I styrelsen för skolan sitter före detta elever. På skolan är man stolt över sin tradition med ”kamratuppfostran”, men det är uppenbart att det ledarskap som äldre elever ska visa blandas samman med ren pennalism. Skolledningen har inte kunnat eller velat ändra på detta.

Det andra är Skolinspektionens oresonlighet. Flera ledarskribenter har rätteligen påpekat att det inte bara är internatskolor som har problem med äldre elever som plågar yngre. Det finns många skolor i vårt land som inte heller klarar av att komma till rätta med allvarliga fall av mobbning och pennalism. Varför stängs inte de?

Hans Bergström har skrivit om Skolinspektionens orimliga granskningar på Newsmill och själv har jag ett mycket lågt förtroende för hur denna myndighet slår ned på skolor som vill ha sina terminsavslutningar i kyrkorna.

Detta för över mig till den tredje frågan som är värd att beakta. Ska verkligen en myndighet kunna stänga en skola på ett halvår utan att frågan prövas av en annan instans? Normalt sett ska alla myndighetsbeslut som drabbar enskilda kunna överklagas innan de vinner laga kraft. Uppenbarligen är det inte så när det gäller stängning av skolor.

Jag tror att riksdagen här har gjort ett misstag. Så mycket makt ska inte läggas i händerna på en myndighet. Det måste finnas en kontrollinstans.

Därmed inte sagt att Skolinspektionen inte har rätt i sak, för det kan man mycket väl ha. Jag är extremt misstänksam till idén om ”kamratuppfostran” som Lundsberg gjort sig känd för. Skolan lär ut artighet, att man ska visa äldre och lärare respekt, uppföra sig ordentligt osv. Allt sådant är bra.

Men vem är det som ska lära ut detta? Ska läraren vara en annan elev eller en vuxen? På Lundsberg tror man att eleverna ska kunna klara av detta själva.

Det finns säkert många som tror att kamratuppfostran är ”konservativt” eftersom det förekommer på en konservativ internatskola. Så är det inte. Den konservativa ståndpunkten är att det är föräldrarna som ska vara barnens uppfostrare. Inte andra ungdomar.

Det finns politiska idéer om att barn uppfostras bäst utanför familjen. Redan Platon var inne på det för dem som skulle bli ”statens väktare”. Efter honom har många andra ideologer hävdat att föräldrarna korrumperar barnens sinnen.

Internatskolornas pennalism visar dock på motsatsen. Det är när föräldrar inte är närvarande i barnens liv som de utvecklar sina sämsta sidor. Den pennalism som nu avtäckts på Lundsberg hade lika gärna kunnat avtäckas på någon av de barnuppfostringsanstalter vi hade haft i Sverige om socialismen hade förverkligats fullt ut.

_________________

Pingat på intressant.se.

Tänk om vi inte fick säga ordet julgran

I Sverige debatterar vi just nu kristna inslag i Luciafirande och julfirande i skolorna. Skolverket och skolinspektionen har i sin extrema tolkning av skollagen kommit fram till att religiösa inslag ska vara otillåtna. Därmed görs i praktiken alla lussetåg förbjudna.

Varifrån kommer denna extrema hållning? En gissning skulle kunna vara USA där samma debatt utspelar sig varje år. I delstaten Rhode Island har man satt upp en julgran i guvernörens residens. Men guvernören kan inte förmå sig att kalla den för en julgran – Christmas tree – utan kallar den istället för en helggran – Holiday tree – för att göra det hela mer ”neutralt” mellan olika religioner. Guvernören kan alltså inte kalla en julgran för en julgran av politiska skäl. Är det så skolmyndigheterna vill ha det också i vårt land?