När bestämde vi att alla hus ska se ut så här?

I arkitekturdebatten undrar jag och många med mig varför det ska vara så svårt att bygga hus som ser ut som de gjorde förr? Med fina utsmyckade fasader. När bestämde vi i Sverige att alla gamla stilar, dvs. alla stilar som fanns före 1930, inte ska byggas?

En av de viktigaste aktörerna på byggnadsmarknaden är staten. Staten investerar enorma volymer i nya fastigheter. Antingen genom att bygga själv eller genom privata fastighetsägare. Detta gör att staten spelar en mycket stor roll för våra städer ser ut. Varför beställer då staten alltid modernistiska byggnader? Varför aldrig klassisk arkitektur?

Staten har ingen policy för hur nya byggnader ska se ut. Ändå finns det ändå en policy. Men vem bestämde den?

För att visa hur det ser ut publicerar jag här en serie bilder på de fastighetsprojekt som Domstolsverket genomför just nu eller har genomfört nyligen. Sveriges domstolsväsende har stöpts om organisatoriskt de senaste åren och nya krav på säkerhet har tillkommit. Det har gjort att Domstolsverket har investerat mycket i nya lokaler, ofta nya stora byggnadskomplex.

Husen som visas nedan ägs/byggs inte av staten utan huvudsakligen av privata byggbolag som sedan hyr ut till staten. Men de är beställda av staten.

Norrköping.
Norrköping.
Malmö.
Lund.
Örebro.
Sickla.
Sollentuna.
Hudiksvall.
Jönköping.
Malmö.
Jönköping.

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att jag inte kan förstå varför byggnadskomplex dessa inte ska underställas allmänheten som smakdomare.

Visst, det finns en demokratisk beslutprocess bakom varje enskild byggnad. Alla byggnadsprojekt måste nämligen passera kommunfullmäktige i alla berörda kommuner.

Men så vitt jag känner till finns ingen politisk diskussion i någon kommun (utom möjligen Upplands Väsby) om byggnader i den här stilen (som kallas modernism och som uppstod på 1920-talet) är fina eller inte.

Nu är frågor om fint och fult till stor del en smaksak, så det är svårt att med rationella argument påstå att den ena stilen är bättre än den andra. Det finns arkitekter och de är bra på att rita hus, men är de experter på smak? Konstnärer, och arkitekter är konstnärer, har mer kunskap om vad som har estetiskt värde. Detta ifrågasätter inte jag. Däremot ifrågasätter jag vem som ska bestämma vilken smak som ska gälla. Det är ju ändå rimligt att de som ska leva med ett konstverk får bestämma hur det ska se ut.

Utomlands lever den klassiska arkitekturen vidare. Där har arkitekterna inte dömt ut alla stilar utom modernismen som omöjliga. Man låter olika stilar leva parallellt. Nya hus kan vara inspirerade eller närmast kopior av hus som byggdes på 1800-talet. Alla är överens om att det finns olika stilar och att det inte är möjligt att säga att en stil är överlägsen en annan, ungefär som att det inte går att säga att jazz är överlägsen klassisk musik, eller tvärtom.

I Sverige är dock alla aktörer med makt och inflytande över arkitekturen övertygade om att modernismen är den enda stilen som är OK. Det är därför som statens alla byggnadsprojekt landar i att ska se ut på ungefär samma sätt, samma stil.

För att ingen ska tro att alla bilderna ovan är olika stilar så publicerar jag till sist en bild på en domstolsbyggnad i klassisk stil – Stockholms rådhus. Byggdes 1915.

Arkitekturpriser och obegripligt fula innertak

Idag var jag för första gången på insidan av Malmö högskola, eller rättare sagt byggnaden Orkanen som hyser Lärarhögskolan. Huset vann Malmös stadsbyggnadspris 2006. Innertaken är något av det fulaste jag har sett. Det är obegripligt hur modernistiska hus beröms för sin interiör när innertaken rent ut sagt är förjävliga. Det är som om innertak inte alls räknas.

IMG_3652

I klassisk arkitektur är det självklart att innertaket ska vara vackert. Så är det inte med modernistisk arkitektur (ej att förväxla med modern arkitektur). Så här ser det ut:

IMG_3651

IMG_3648

IMG_3647

Det är inga innertak alls, kan man säga. Ingen ansträngning överhuvudtaget har lagts på att innertaken ska se bra ut. Bilderna är bara några exempel. Den fula verkligheten är svårt att fånga på bild. Ventilationstrummor och vattenledningar slår en i ansiktet när man kommer in i byggnaden.

Hur kan man få pris för detta? Så här lyder motveringen aveseende interiören:

IMG_3653

Jag är inte arkitekt och därför antagligen per definition diskvalificerad när det gäller att förstå vad som sägs i texten, men för den som inte är blind går det inte att ignorera de abnormt fula innertaken i byggnaden. Hur kan experterna inte se detta? Är innertak inte alls något som ska kommenteras? I klassiska byggnader lyfter man alltid blicken mot taket och häpnar över fanstatiska valv eller takmålningar. Men i modernistiska byggnader vill man helst ha en skärmmössa på sig för att slippa se vad man har ovanför sig. Problemet är bara att om man tittar nedåt måste man stirra in i en linoleummatta istället för ett vackert stengolv eller parkett.

___________________

Pingat på intressant.se.

Kejsarens nya kläder, del 2

Nobelstiftelsen säger sig ha lyssnat på kritiken mot det nya Nobel Center på Blaiseholmen i Stockholm. Förslaget ska nu arbetas om. Att det ska skrinläggas för alltid finns inte på kartan. H. C. Andersens saga “Kejsarens nya kläder” är en av de bästa politiska skrifter jag känner till. Jag har därför tagit mig friheten att skriva del 2. Vad hände efter att kejsaren hade blivit utskrattad av folket?

11264903_10153037725499296_6662582644241582008_n

Jo, det var så att när folket hade förstått att kejsaren var naken och skrattat ut honom blev han generad och mycket arg. När han kom hem till slottet kallade han till sig de två vävarna och sa:

– Folket skrattade åt mig! Ni sa att kläderna ni hade sytt åt mig var mycket fina. Ni sa att bara de som är odudliga i sina ämbeten eller mer än lovligt dumma inte skulle kunna se kläderna. Menar ni att alla människor är dumma!

Vävarna svarade:

– Ers Majestät, vi försäkrar att klädedräkten som Ers Majestät fått verkligen är av yppersta klass! Det är mycket olyckligt att stadens folk inte har kunnat se den ståtliga prakt som Ers Majestät uppvisar. Men Ers Majestät måste förstå att enkla människor har enkla vanor och ser på världen på ett enkelt sätt.

– Hur menar ni nu? frågade kejsaren.

– Jo, Ers Majestät måste betänka att folk inte har den kunskap som Ers Majestät besitter i dessa frågor. Det är ju inte för intet som Ers Majestät är kejsare och inte de.

– Ja, det har ni ju rätt i, svarade kejsaren. Men om nu mina kläder inte syns för mer än ett fåtal, hur ska jag då kunna visa upp dem för folket?

Bedragarna viskade till varandra. Sedan sa de:

– Ers Majestät har givetvis rätt! En klädedräkt som blir osynlig för folket på grund av deras okunnighet tjänar inte Ers Majestät till fullo. Om det därför behagar Ers Majestät är det vårt förslag att vi syr om dräkten något så att den blir lite…ja, vad ska vi säga…enklare. Men inte fullt så enkel att dess prakt försvinner!

– Mycket klokt! svarade kejsaren. Mycket klokt! Så gör vi. När jag nu lagt så mycket pengar på min dräkt vore det oförsvarligt att bara hänga av mig den och aldrig använda den mer. Varje skattekrona som inte används effektivt är en stöld från folket!

Vävarna nämnde att ändringen tyvärr också skulle kosta en slant. Inte alls mycket, men att göra ändringar är kostar också, och det var ju så att beställningen hade utförts helt enligt vad man hade kommit överens om. Kejsaren nickade instämmande och skickade med dem en ny kista med guld utöver den betalning som de redan hade fått.

Nästa dag kom bedragarna tillbaks. Med sig hade de en tygbit som de band om midjan på kejsaren samtidigt som de återigen låtsades hänga på honom de osynliga kläderna.

– Sådär! utropade de. Nu Ers Majestät kommer ingen att ropa att Ers Majestät är naken! Inte ens de allra mest förstockade!

Kungen tittade på tygbiten. Ett höftskynke? Var det vad han skulle ha på sig? Men han vågade inte säga något för det var ju bara den som inte passade för sitt ämbete eller var mycket dum som inte kunde se kläderna.

Bedragarna som såg oron i kejsarens blick sa:

– Vi förstår Ers Majestäts oro, men vi är enkla skräddare och det enda vi kan göra är att förse Ers Majestät med den allra finaste av klädedräkter. Kanske har vi missbedömt folkets förmåga att förstå hur enastående dräkten är? I så fall, Ers Majestät, är vi givetvis villiga att betala tillbaka allt guld vi fått för vårt arbete!

Kejsaren tittade oroligt på en av sina ministrar, som förstod att han behövde säga något:

– Ers Majestät, om Ers Majestät tillåter… Vad folk i allmänhet tycker och tänker bör en vis man inte fästa avseende vid. Ers Majestät vet hur folk i allmänhet klär sig och vad skulle meningen vara med att kejsaren klädde sig så som dem? Är det folkets uppgift att säga hur rikets mest skickliga vävare ska sy kläder? Är de vävare själva?

Kejsaren kände sig genast lättad. Hans äldsta och mest betrodda minister kunde tydligen se tyget och var inte orolig. Vilken tur att han hade så kompetenta rådgivare, tänkte han. Då finns det i alla fall någon som duger i sitt ämbete och dum det är den gamle ministern verkligen inte!

– Mina herrar! utbrast kejsaren. Jag är mycket nöjd med resultatet. Jag förstår att ni egentligen inte hade velat göra denna lilla ändrig eftersom ni som konstnärer inte vill ändra i en i övrigt perfekt kreation. Men som ni förstår kräver det politiska handlaget en och annan mindre kompromiss. Jag är mycket tacksam för er samarbetsvilja. På söndag är det mässa i domkyrkan. Då ska vi på nytt visa upp konstverket med den lilla ändringen. Jag är övertygad om att folk kommer att vara överväldigade!

Så var det bestämt att kejsaren återigen skulle gå i en procession med sina nya, nu något justerade, kläder och denna gång i självaste domkyrkan.

Det blev söndag och tiden närmade sig för kejsarens entré i stadens ståtliga katedral…

(Fortsättning följer. Kanske.)

__________________
Pingat på intressant.se.

Svenska folkets drömhus är inte en röd container

Enligt en nyhet idag från Hemnet skulle den mest efterfrågade bostaden i Sverige vara en röd container. Det har jag svårt för att tro, men jag har inte svårt för att tro att det finns arkitekter som tror så.

UPPDATERING 9/5: Efter att inlägget publicerades har Hemnets presschef Stefan Tell yttrat sig på Twitter. Se konversation längst ned. Som framgår av svaren på mina frågor har Hemnet ingen aning om funkisvillor är populära eller inte, trots att det var just detta som var nyheten.

Enligt Hemnet som anlitat den framstående arkitektfirman Tham & Videgård skulle den mest efterfrågade villan se ut så här:

IMG_0242

I mina ögon ser det ut som en röd container:

container

I Göteborgs-Posten kan man läsa att “En arkitektbyrå slog ihop de två populäraste stilarna funkis och faluröd gammaldags villa till en enda stil.” Men det är fel. Vad arkitekterna har gjort är att de har ritat ett falurött funkishus.

En faluröd gammaldags villa ser ut så här:

944972ddcee3490428378607e193baf9

Hur har då Hemnet och arkitektfirman kommit på att en röd container är vad folket helst av allt skulle vilja ha? Det kan man läsa om på kampanjsajten hemnethemmet.se.

Undersökningen bygger klickstatistik, januari–oktober 2014, och under en viss tid har man dessutom studerat bilder för att se vad det är för hus som folk kollar på. På kampanjsidan kan man ladda ned “alla data”. Det är en sida som ser ut så här (ja, det är “alla data”):

IMG_0244

Jag vet inte hur man kommer fram till att vad folk egentligen skulle vilja bo i är en röd container av detta men jag är ju inte heller arkitekt.

På Hemnets hemsida finns annars annan intressant statistik att ta del av. Exempelvis vilka annonser som fick flest klick under 2014:

hemnet1

“Paprikahuset” och “Alienhuset” är två annonser där säljaren istället för att stajla sina hem inför fotograferingen spexat till det med paprikor respektive inredning från en science fiction-film. I övrigt verkar det vara lyxvåningar och lyxvillor som är mest klickat. Ingen röd container.

Hemnet har också en lista över mest använda sökord. Inte heller där finns något om röda containrar.

11026582_10152869094577965_2589303191460174076_n

Av detta drar i alla fall inte jag slutsatsen att svenska folkets drömhus skulle vara ett rött funkishus. Jag tror att man måste vara arkitekt för att få det till det.

Men jag är inte förvånad för som jag har skrivit om många gånger tidigare sitter den svenska arkitektkåren fast i 60-talet och är ointresserad av att lyssna på vad vanliga människor egentligen tycker.

UPPDATERING 9/5:

11203261_10152871249247965_754092045721621991_n

“Man kan säga att det är ett realistiskt drömhus, säger Staffan Tell, pressansvarig på Hemnet.” (SvD)

“Det är ett realistiskt drömhem som visar hus svenskarna vill bo just nu, säger Staffan Tell.” (Expressen)

_____________________________
Pingat på intressant.se.

Arkitektur med kärlek och omtanke

Jag har precis varit ett par dagar i Skåne och som vanligt har jag tittat mycket på arkitekturen. Jag för ju en kamp mot den nattståndna svenska 60-talsarkitekturen. Jag besökte Rosengård i Malmö och därefter Jakriborg i Hjärup. 

Jakriborg är mycket intressant eftersom det är ett bostadsområde som bryter mot etablerade konventioner inom dagens arkitektur. Jakriborg är byggt som en kopia av en medeltida Hansastad. Husen är alltså pastischer, vilket är något av de mest förbjudna som finns att rita.

Men vem skulle inte hellre vilja bo i en pastisch än i ett 60-talshus? Se själva.

Jakriborg består bara av hyresrätter, vilket är en bristvara i dessa tider.

Angående begreppet pastisch. Det är ett skällsord inom arkitektkåren. Kopior på gamla hus är pastischer och per definition dåliga. Kopior på 60-talshus går däremot bra och kallas inte för pastischer trots att de är just vad de är.

___________________________
Pingat på intressant.se.