Ett eller flera Kurdistan?

Ett folkslag vars öde jag alltid intresserat mig för är kurderna. När gränserna efter första världskriget skulle dras ignorerades denna grupp totalt, med följden att den bor i flera olika stater. Samtidigt finns det en stark kurdisk nationalism. Jag hittade en bra karta på nätet som illustrerar problemet.

Attachment-1

Den fråga som många idag ställer sig är om det skulle vara möjligt att upprätta ett självständigt Kurdistan i norra Irak. Frågan är verkligen värd att diskutera. Mellanöstern har ett akut behov av stabila demokratier. Här ligger kurdiska delen av Irak bra till. Här respekteras grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Det finns ett politiskt system som tillåter konkurrens mellan olika partier. Det finns inslag av islamistisk extremism, men de står inte högt i kurs med tanke på kriget mot IS.

För svensk del skulle också ett självständigt Kurdistan vara en bra sak med tanke på de starka personliga banden som finns mellan våra två länder. Som bekant bor det många kurder i Sverige och Sverige har ett mycket gott anseende i Kurdistan. På samma sätt som många svenskar lärde sig vad demokrati var genom migration till USA är det många kurder som nu lär sig hur demokrati fungerar genom sina band till Sverige.

Det behöver knappast också påpekas att kurderna i Irak och norra Syrien för tillfället utgör frontlinjen mot Islamiska staten, och har visat sig vara betydligt mer organiserade och motiverade än den irakiska armén. Ska islamiska staten krossas, vilket är rimligt, kommer kurderna att behöva göra en stor del av jobbet.

Men kruxet är att Kurdistan som helhet är mycket större än den del som ligger i Irak. Det allra flesta kurder bor i Turkiet. Den turkiska nationalismen är mycket stark och skälet till att Turkiet fortfarande för krig mot kurdiska PKK. Sannolikheten att Turkiet släpper en tredjedel av sitt territorium till kurderna är obefintlig. Inte heller kan jag tänka mig att Iran släpper ifrån sig en kvadratmillimeter.

En fråga som man bör ställa sig är därför om man verkligen måste ha en enda nationalstat med alla kurder i? Den nationalistiska idén med ett folk och ett territorium är mycket svår att genomföra i Mellanöstern. Det har varit svårt att få detta att funka även i Europa.

En möjlig lösning skulle därför vara att acceptera flera Kurdistan. Det finns exempel på hur etniska grupper bor i olika stater. Det bästa exemplet är “tyskarna”. Egentligen är österrikare och schweizare också tyskar. Samma språk och kultur. Men schweizarna upprättade ett eget rike redan på medeltiden. Österrikarna bad om att få ingå i Tyskland efter första världskriget men tilläts inte det av segrarmakterna. Efter andra världskriget återskapade de allierade Österrike igen som egen stat. Historiskt sett är annars Österrike en del av Tysk-romerska riket. (Det österrikiska kejsardömet upprättades först 1804.)

Det finns mycket mer än så här att diskutera när det gäller ett eventuellt självständigt Kurdistan. Om kurderna lämnade staten Irak skulle detta vara dåligt för denna uselt fungerande statsbildning. Sunniterna skulle hamna i en än sämre ställning i förhållande till shiiterna. Den assyriska gruppen har också förklarat att de är tveksamma till ett självständigt Kurdistan. De vill inte bara byta från att den ena herren till den andra. De vill framför allt att deras rätt att existera respekteras, och det är inte säkert att kurderna är bättre på det än vad iraks araber har varit.

Därtill har också kurderna en ordentlig hemläxa att göra. De kurdiska partierna KDP och PUK som konkurrerar med varandra i irakiska Kurdistan kan väl sägas respektera demokratins spelregler, men sedan finns PKK, en militant marxisitisk organisation som inte är intresserat av demokrati. PKK finns huvudsakligen i Turkiet.

___________________

Pingat på intressant.se.

 

Ett brutet avtal med Saudiarabien gynnar Iran

Utrikespolitiska avväganden är i vissa fall betydligt svårare än inrikespolitiska. Man kan behöva göra överenskommelser med diktaturer, inte för att man ursäktar dem, utan för att något värre kan uppstå om en överenskommelse inte finns. Jag ser det inte som en förlust att vi slipper Saudiavtalet, men i princip skulle jag kunna tänka mig att bevara det också.

Ska en demokrati som Sverige sälja vapen till en diktatur som Saudiarabien? Den spontana tanken är nej. Men hur ska man göra om en annan diktatur tjänar på ett sådant ställningstagande? I Mellanöstern är det tyvärr så. Det som är dåligt för Saudiarabien är bra för Iran. De två länderna är fiender. Genom att bryta avtalet med Saudiarabien gynnar vi Iran. Detta är mycket problematiskt eftersom Iran är en värre diktatur än Saudiarabien.

Iran är ett land som avrättar fler människor än Saudiarabien. Iran är det land som avrättar flest människor per invånare i världen. Det råder ingen yttrandefrihet, ingen religionsfrihet, ingen demokrati. Kvinnor förtrycks på samma sätt som i Saudiarabien. Iran stöder terrorister som Hamas och Hizbollah. Iran stöder Assadregimens krig. Iran kontrollerar den shiitiska milisen i Irak. Iran utvecklar kärnvapen och vill utplåna Israel.

Gör då inte Saudiarabien samma sak? Det är alldeles sant att Saudiarabien är ett mycket dåligt land. Men det är ändå så att Iran är sämre. Saudiarabien stöder inga terrorister. Landet håller fred med Israel och utvecklar inte kärnvapen. Saudiarabien är också ett av de länder som är absolut nödvändigt att ha med i den koalition som ska bekämpa Islamiska staten i Syrien och Irak.

Saudiarabien är en diktatur. Landet avrättar människor. Det finns ingen respekt för mänskliga rättigheter. Kvinnor förtrycks. Landet har också försett världen med den extrema tolkningen av islam som kallas wahabismen som är grunden för mycket av den islamistiska extremismen. Många enskilda saudier skänker också pengar till Islamiska staten, vilket är ett stort problem som saudiska staten inte har kunnat komma tillrätta med. Många jihadister kommer även från Saudiarabien.

Det här rör sig alltså om två mycket otrevliga länder. Ska Sverige alls ha någonting att göra med dem överhuvudtaget?

Jag har inte formulerat en tydlig ståndpunkt i denna frågan, men det jag vänder mig mot är att det skulle vara moraliskt felaktigt att sälja vapen till Saudiarabien, eftersom ett avbrutet avtal är något som gynnar Iran. Det går inte att bara se till hur Sverige ska hantera ett land i taget. Här finns en maktbalans mellan två diktaturer. Och nu när regeringen väljer att säga upp avtalet kommer detta att gynna Iran, en värre diktatur än Saudiarabien. Var ligger moralen i det?

Det bästa vore givetvis att vi slapp ha med dessa regimer att göra över huvud taget. Men demokratier i Mellanöstern är en bristvara. I Syrien och Irak har dessutom en galen terrororganisation etablerat sig och utropat en ny stat, Islamiska staten, en helvetesmaskin. Ett samarbete med Saudiarabien är nödvändigt för att kunna slå ned denna rörelse. Det går inte att bara säga usch och fy till Saudiarabien och tror att man har löst problemet. Hur mycket man än må ogilla regimen i detta land är ändå Iran och Islamiska staten värre.

___________________
Pingat på intressant.se.