Reepalu gör en Juholt

Jag kan förstå vad det är Ilmar Reepalu reagerar på, men varför göra det så krångligt för sig? Varför babbla på utan att fundera på vad man säger?

Reepalus ord om att Sverigedemokraterna skulle ha “infiltrerat” judiska församlingen i Malmö har inte helt överraskande skapat rubriker. Att han sagt så rådet det inget tvivel om. Det finns ingen anledning att tro att tidskriften Neo, i vilken uttalandet har gjorts, skulle ha missuppfattat saken. Men kan han verkligen också mena det?

I Studio Ett förklarade han sig med att han tyckte det var konstigt att Sverigedemokraten Kent Ekroth dök upp på det möte som judiska församlingen anordnade dit Reepalu var inbjuden. Ekroth tog stor plats vid mötet. Varför var det så? undrade Reepalu.

Jag kan förstå reaktionen. Det måste ha varit överraskande att behöva debattera mot SD istället för att ha en normal diskussion med människorna i judiska församlingen.

Saken är dock att man nog får räkna med den sortens överraskningar om man är kommunalråd i en stad som Malmö. Jag antar att judiska församlingen, lika lite som en församling i Svenska kyrkan, kan säga nej till vem som får vara med på församlingens öppna möten. Det går inte att veta vem eller vilka som ska dyka upp på ett offentligt möte, och det går inte att porta någon hur som helst även om man skulle vilja.

Judiska församlingen har självfallet inte “infiltrerats” eller låtit sig manipuleras till att bli en plattform för SD-debattörer. Påstår man det så antyder man ju att Malmös judar skulle stå i maskopi med SD. Med tanke på alla antisemitiska historier om judiska konspirationer som finns överallt är man mer än lovligt klumpig om man babblar på om “infiltration” utan att tänka på vad man säger. Håkan Juholt fick avgå på grund av sitt babbel. Det är märkligt att Reepalu ännu inte har gått samma öde till mötes.

_________________________
Pingat på intressant.se.

Källa eller mytoman?

Ska man tro på Aftonbladets källor om vad som försiggår i Socialdemokraternas verkställande utskott? Jag måste ärligt erkänna att jag inte vet.

Aftonbladet är en tidning som tycker att kriminella, som har det som sin yrkesspecialitet att ljuga, duger som källor. Nu påstår man sig ha bra insyn i vad som försiggår inom sossarnas VU:

Aftonbladet kan i dag avslöja att falangstriderna i den absoluta partitoppen gör att ledamöterna har mycket svårt att enas om en tillfällig lösning. Blockeringarna i VU kan komma att tvinga fram en tidskrävande extrakongress.
– Det är väldigt, väldigt låst i VU. Ska de kunna enas till på fredag så måste de hitta en ny kandidat utanför den vanliga kretsen, säger en tung S-källa.

Med tanke på att det är samma journalister som bevakar S-krisen som låg bakom drevet mot kungen, och samma redaktion, samma redaktörer, finns det ingen anledning att tro på någonting.

Tydligt är i alla fall att Aftonbladets så kallade tunga S-källa inte sitter i VU, utan utanför. Men så länge vi inte får veta vem hon eller han är, vilken falang hon eller han tillhör och vilket syfte hon eller han har med att slänga åt Aftonbladet några köttbitar, går det inte att värdera sanningshalten.

Så blir det med en redaktion som inte vårdar sin trovärdighet. En journalist kan inte avslöja identiteten på sina källor i såna här lägen utan måste förlita sig på sin tidnings förtroendekapital. En tidning som vårdar detta ser därför till att aldrig publicera artiklar på grundval av dåliga källor.

För något år sedan hade jag nog litat på att Aftonbladet verkligen hade en riktigt tung S-källa. Men efter drevet mot kungen då Aftonbladet granskade allt utom det som var själva storyn – påståendet om en kompromotterande bild – är trovärdigheten körd. Tung S-källa eller mytoman? Ingen vet.

________________________
Pingat på intressant.se.

Det är svårt att leda ett parti som består av Quislingar

Håkan Juholt avgick inte, utan han höggs ned av sina egna. Vad säger det om högsta ledningen för Socialdemokraterna? Är det denna typ av politiker som vi vill ska leda Sverige?

Juholt är en klumpeduns. Det är ingen tvekan om den saken. Han är en god retoriker, men också en slarver. Han tänker inte igenom vad han säger, utan låter munnen gå. Det gör inget om man är vanlig menig riksdagsledamot. Det gör inget heller om man är partiledare, och det sker någon enstaka gång. Men gör man det varannan vecka blir det en belastning.

Klumpighet och slarv är dock sådant som kan botas. Med en bra talskrivare och en bra pressekreterare hade de ogenomtänkta uttalandena så småningom försvunnit.

Vad som däremot inte går att bli av med i första taget är illojala partivänner. Ledande socialdemokrater som Thomas Östros och Sven-Erik Österberg har vägrat att uttala sitt förtroende för Juholt. Ett antal giftpilar har avfyrats.

Historien med a-kassan och budgetmotionen är också det en liten grej egentligen. Alla som har varit med och förberett politiska förslag vet att de första versionerna inte tål dagsljus. Men någon på S-kansliet i riksdagen (eller i riksdagsgruppen) sände interna papper till tidningarna för att skada Juholt. A-kassan är en känslig fråga och det visste naturligtvis den person som såg sin chans att låta sin partiordförande steka i pressen. Den som gjorde detta är ett svin.

Högsta ledningen för detta parti, verkställande utskottet (klicka här för att se vilka de är), har nu avsatt Juholt. Det är svagt. Man ger efter för kvällstidningar, illojala partimedlemmar, rivalitet och splittring.

Detta gäng gör anspråk på att få leda landet. De vill regera. De vill göra sig själva till ministrar. Förtjänar de att leda vårt land? Nej, verkligen inte. Sverige är ett för fint land för att det ska ledas av människor som för sin egna maktambitioners skull hugger sin egen partiordförande i ryggen, bara därför att tillfället gavs.

Juholt var ingen bra partiledare. Men han gavs heller aldrig chansen att bli det. Det är svårt att leda ett parti som består av Quislingar.

________________________
Pingat på intressant.se.