Bra för euron, men kanske inte för Sverige

Sakta verkar det gå upp för Tyskland och Frankrike att man inte kan reda ut den europeiska skuldkrisen med mindre än att skulddrabbade länder helt enkelt skärper sig. Dagens uttalande från Merkel och Sarkozy är det första från denna duo som verkligen erkänner att huvudproblemet är slösaktiga politiker.

Redan under sommaren försökte Merkel och Sarkozy övertyga världen om att de hade grepp om skuldkrisen. Men då hette lösningen transaktionsskatt, euroobligationer och annat trams. Då tyckte man fortfarande att problemet var nervösa finansmarknader.

Det viktigaste i Merkels och Sarkozys förslag är att medlemsstater som inte sköter sina ekonomier ska kunna utsättas för sanktioner. Undantag för sanktioner ska bara kunna ges om 85 procent av Europeiska rådet (?) röstar för.

Det som jag inte begriper är dock varför de föreslår att alla EU-länder ska omfattas av denna regel och inte bara euroländerna. Jag kan förstå om ökad makt till EU är det enda sättet att rädda euron, när det är så uppenbart att många europeiska ledare inte klarar av att genomdriva sparbeting på egen hand. Men varför ska länder som Sverige, som medvetet valt att stå utanför euron av rädsla för ökad EU-makt, också tvingas in i systemet?

Jag hoppas att Sverige säger nej till en fördragsförändring, alltså en förändring i EU:s grundlag. Det kan räcka med att euroländerna skriver ett kontrakt med varandra. Ökad makt för Bryssel kan vara lösningen just nu för euron, men det är just nu. Vem vet vilka problem vi ska lösa om 10 år? Här finns all anledning att agera konservativt. Just Sverige tjänar inte mycket på att ge upp mer makt till EU. Vi är inte Italien.