Ett eller flera Kurdistan?

Ett folkslag vars öde jag alltid intresserat mig för är kurderna. När gränserna efter första världskriget skulle dras ignorerades denna grupp totalt, med följden att den bor i flera olika stater. Samtidigt finns det en stark kurdisk nationalism. Jag hittade en bra karta på nätet som illustrerar problemet.

Attachment-1

Den fråga som många idag ställer sig är om det skulle vara möjligt att upprätta ett självständigt Kurdistan i norra Irak. Frågan är verkligen värd att diskutera. Mellanöstern har ett akut behov av stabila demokratier. Här ligger kurdiska delen av Irak bra till. Här respekteras grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Det finns ett politiskt system som tillåter konkurrens mellan olika partier. Det finns inslag av islamistisk extremism, men de står inte högt i kurs med tanke på kriget mot IS.

För svensk del skulle också ett självständigt Kurdistan vara en bra sak med tanke på de starka personliga banden som finns mellan våra två länder. Som bekant bor det många kurder i Sverige och Sverige har ett mycket gott anseende i Kurdistan. På samma sätt som många svenskar lärde sig vad demokrati var genom migration till USA är det många kurder som nu lär sig hur demokrati fungerar genom sina band till Sverige.

Det behöver knappast också påpekas att kurderna i Irak och norra Syrien för tillfället utgör frontlinjen mot Islamiska staten, och har visat sig vara betydligt mer organiserade och motiverade än den irakiska armén. Ska islamiska staten krossas, vilket är rimligt, kommer kurderna att behöva göra en stor del av jobbet.

Men kruxet är att Kurdistan som helhet är mycket större än den del som ligger i Irak. Det allra flesta kurder bor i Turkiet. Den turkiska nationalismen är mycket stark och skälet till att Turkiet fortfarande för krig mot kurdiska PKK. Sannolikheten att Turkiet släpper en tredjedel av sitt territorium till kurderna är obefintlig. Inte heller kan jag tänka mig att Iran släpper ifrån sig en kvadratmillimeter.

En fråga som man bör ställa sig är därför om man verkligen måste ha en enda nationalstat med alla kurder i? Den nationalistiska idén med ett folk och ett territorium är mycket svår att genomföra i Mellanöstern. Det har varit svårt att få detta att funka även i Europa.

En möjlig lösning skulle därför vara att acceptera flera Kurdistan. Det finns exempel på hur etniska grupper bor i olika stater. Det bästa exemplet är “tyskarna”. Egentligen är österrikare och schweizare också tyskar. Samma språk och kultur. Men schweizarna upprättade ett eget rike redan på medeltiden. Österrikarna bad om att få ingå i Tyskland efter första världskriget men tilläts inte det av segrarmakterna. Efter andra världskriget återskapade de allierade Österrike igen som egen stat. Historiskt sett är annars Österrike en del av Tysk-romerska riket. (Det österrikiska kejsardömet upprättades först 1804.)

Det finns mycket mer än så här att diskutera när det gäller ett eventuellt självständigt Kurdistan. Om kurderna lämnade staten Irak skulle detta vara dåligt för denna uselt fungerande statsbildning. Sunniterna skulle hamna i en än sämre ställning i förhållande till shiiterna. Den assyriska gruppen har också förklarat att de är tveksamma till ett självständigt Kurdistan. De vill inte bara byta från att den ena herren till den andra. De vill framför allt att deras rätt att existera respekteras, och det är inte säkert att kurderna är bättre på det än vad iraks araber har varit.

Därtill har också kurderna en ordentlig hemläxa att göra. De kurdiska partierna KDP och PUK som konkurrerar med varandra i irakiska Kurdistan kan väl sägas respektera demokratins spelregler, men sedan finns PKK, en militant marxisitisk organisation som inte är intresserat av demokrati. PKK finns huvudsakligen i Turkiet.

___________________

Pingat på intressant.se.

 

Det är också strategiskt rätt att ingripa i Syrien

I tisdags skrev jag i Frivärld Magasin att det moraliskt sett inte råder något tvivel om att det är rätt att ingripa militärt i Syrien. Men det är också strategiskt rätt. Hela Mellanöstern kommer att tjäna på det.

Varför? Det finns flera skäl:

  1. Syrien är sedan länge Irans förlängda arm, som i sin tur hållit Libanon i ett järngrepp och understött Hizbollah. Den sammanhållande länken är shiismen. En ny regim i Syrien gör att Irans makt minskar i området, stryper Hizbollah och låter Libanon bestämma över sitt eget öde.
  2. Syrien äger och producerar kemiska vapen. USA:s president är den ende regeringschefen som uttryckligen sagt att om Syrien använder kemiska stridsmedel så har man trätt över linjen för vad som kan toleraras. Problemet är bara att vi just nu inte har en aning om Assadregimen kontrollerar de kemiska vapnen eller inte. I värsta fall kan de ha hamnat i händerna på al-Qaida, som tyvärr redan är på plats i området.
  3. Rivaliteten mellan Saudiarabien och Iran gör att dessa två länder tävlar om inflytande i området. Man kan därför anta att båda länderna just nu köper sig inflytande hos rebellerna respektive regimen. Syrien kan bli en arena för ett “krig genom ombud”.
  4. Israel är nervöst. Hittills har Israel hållit en lågprofil när grannfolken gjort uppror mot sina diktatorer. Hur det nu än var med dessa diktatorer har Israel haft hållbara fredsavtal/vapenstillestånd med dem. Just nu vet vi inte riktigt vad dessa avtal är värda. Men vi vet att Israel kommer att göra allt vad det kan för att försvara sig.
  5. Slutligen finns det anledning att oroa sig också för Irak och Turkiet. Båda dessa länder ser ut att klara sig själva, men Irak plågas fortfarande av sekteristiskt våld och shiiterna är starka och normalt sett har shiiter starka band med Iran. Har vi otur är den shiitiska axeln – Hizbollah, Syrien, Iran – på väg att utökas med Irak. För Turkiets del kan kriget i Syrien göra att den kurdiska gerillan vädrar morgonluft. Det går ju inte en dag utan att det rapporteras om strider i Turkiet.

Det finns alltså flera goda skäl till att få stopp på kriget i Syrien så snabbt som möjligt. En regional koalition bestående av arabländer med understöd av Nato skulle kunna tvinga fram en vapenvila. Det är verkligen inte orimligt att kräva att detta ska ske.

_________________

Pingat på intressant.se.

Varför går det inga charterresor till turkiska Cypern?

Cypern är som bekant en delad ö. Norra delen kontrolleras av Turkiet, som har försökt men inte lyckats skapa en egen stat av denna del. Norra Cypern lever därför i ett folkrättsligt limbo, med följden att ingen handlar med denna del av ön. 

Erika Aldenberg har för Frivärlds räkning skrivit en rapport om problemet. Republiken Cypern (=grekiska Cypern) tar över ordförandeskapet i EU 1 juli. I och med det borde frågan om norra Cypern också komma upp på dagordningen. En förklaring till varför inga charterresor går till dit är nämligen att all handel blockeras av den grekiska sidan.

Läget är komplicerat, men som Erika beskriver i sin rapport finns det inget förbud mot charterbolag att sälja resor till norra Cypern. Resebolagen vill dock inte ha bråk med grekcyprioterna och törs därför inte göra några resor dit.

I kläm kommer som vanligt de människor som bara vill leva sina vanliga liv. Det finns ingen fungerande ekonomi på norra delen av ön.

Läs rapporten på Frivärld hemsida: www.frivarld.se.