För mig är det enskilt viktigaste att den här regeringen sitter kvar, men jag har också några enskilda sakfrågor som gärna jobbar med som integrationen, sjukvården, tillväxten och givetvis försvars- och säkerhetspolitik som jag alltid intresserat mig för.
- Att fullföja Tidöavtalet
- Integrationen
- Sjukvården måste inte alltid vara i kris
- Tillväxten i ekonomin måste öka
- Fortsatt stöd till Ukraina och upprustning av svenska försvaret
Att fullfölja Tidöavtalet
2022 var ett avgörande val i Sverige i och med att folket tydligt gav de borgerliga partierna chansen att styra riket. Landet präglades av oordnad migrationspolitik, skenande elpriser och växande gängkriminalitet.
Därtill var den politiska ledningen handlingsförlamad på grund av att S inte kunde bygga en fungerande regering. När Magdalena Andersson tillträdde som statsminister började allt med att hon inte fick igenom sin budget i riksdagen och att Miljöpartiet lämnade regeringen.
När valet kom ville väljarna ha förändring och det som sedan hände var att Moderaterna under Ulf Kristerssons ledning lyckades sy ihop Tidöavtalet. Har regeringen fungerat? Har den levererat?
Jag skulle säga att regeringen har fungerat över förväntan. I teorin borde det redan ha utbrutit regeringskris med tanke på hur olika L och SD är som partier, men Tidöpartierna har gått fram med tre statsbudgetar som alla har gått igenom i riksdagen utan problem.
Reformtempot har varit högt. Det finns nya lagar eller lagförslag på alla viktiga områden: migrationen, energin och gängkriminaliteten.
Vad som saknas är emellertid de konkreta effekterna av politiken. Varför? Mitt svar på den frågan är att man helt enkelt inte kan få politiska förslag att verka inom en enda mandatperiod.
Regeringen har exempelvis haft ett högt tempo för att få spaden i jorden när det gäller nya kärnkraftverk. Men börjar vi bygga den här mandatperioden kommer det ändå att ta tio år innan de nya kärnkraftverken är färdiga.
Inför valet 2026 ser jag det därför som vår mest prioriterade fråga att arbeta för att Tidöavtalet fullföljs.
Faller den nuvarande regeringskonstallationen faller också hela det paket av förändringar som har sjösatts. Socialdemokraterna och Miljöpartiet kommer att vara kärnan i en vänsterregering, och vi vet vad deras politik innebär: Det var S och MP som avvecklade kärnkraften, S och MP ledde landet in i flyktingkrisen och ville aldrig styra upp migrationspolitiken, S och MP ville aldrig ge polisen de verktyg man behöver för att bekämpa de kriminella gängen. S och MP kunde aldrig bygga en stabil regeringskoalition utan det var ständiga regeringskriser.
Hur nästa Tidöregering ska vara sammansatt är i dagsläget en öppen fråga, eftersom vi kan räkna med att Sverigdemokraterna vill ta plats i regeringen och inte bara vara ett stödparti. Detta får bli en förhandling efter valet när vi ser partiernas inbördes olika styrka.
Att samarbetet måste fortsätta på ett eller annat sätt är dock helt avgörande för om Sverige ska fortsätta i samma utveckling som nu.
Integrationen
Tidöregeringen har städat upp i migrationspolitiken. Men när nu detta är på väg att ordna upp sig måste vi även ägna tid åt att tala om integrationen av de invandrare som redan bor i Sverige, men som på olika sätt inte har blivit en del av samhället.
Det går alldeles utmärkt att invandra till Sverige och bli en del av det svenska samhället för den som vill. Det finns utbildning och arbete. Sverige är fyllt med framgångsrika berättelser om invandrare som har hittat ett nytt och bättre liv i Sverige.
Men detta gäller inte för alla, för vi har också fickor i samhället som präglas av arbetslöshet, bidragsbereodende och asociala beteenden som hederförtryck, islamistisk extremism och familjebaserad kriminalitet. Vi har också fått skrämmande bevis på hur vissa invandrare inte respekterar svenska värderingar när vi har fått se öppen antisemitism på våra gator.
Dessa fickor i samhället måste vi bli av med! Detta är inte att säga att invandring i sig är ett problem. Ännu mindre att majoriteten av alla som kommit till Sverige är delaktiga i alla problem. Vad vi talar om är den mindre delen av alla som har invandrat, men problemen är svåra.
Hur ska detta göras? Grunden för den moderata integrationspolitiken måste vara att ge varje människa en möjlighet att själv integrera sig i det svenska samhället. Vi är ett parti som alltid har den enskilda människan i fokus. Därför ska vi alltid se till att det finns goda möjligheter till utbildning och arbete.
Därtill behöver vi i samhället även vara mycket bestämt när det gäller vad alla som bor i Sverige måste leva upp till. Hedersförtryck är och ska vara förbjudet och vara grund för att man nekas medborgarskap och riskerar att utvisas. Extrema islamistiska rörelser ska absolut inte få del av svenska skattepengar på det sätt som har skett tidigare. Sverige bör också överväga att lagstifta mot utländsk finansiering av moskéer. Den öppna antisemitismen som förekommit måste också bekämpas. Det har förekommit hets- mot folkgrupp i flera demonstrationer som tidigare aldrig skulle ha varit tillåtet.
Men utöver detta bör Sverige också mer än nu se till att de invandrare som verkligen vill bli en del av vårt samhälle ges en möjlighet till det. Här räcker det inte med att bara ha ett jobb att gå till utan det måste finnas en möjlighet att göra en resa in i svenskheten, att bli svensk.
Förutom att få en möjlighet att lära sig språket måste en invandrare också ges en möjlighet att lära sig svensk historia och svensk kultur. På samma sätt som med SFI bör det finnas introduktionsutbildningar i svensk historia och svensk kultur, som gör att alla får chansen att läsa Astrid Lindgren och Selma Lagerlöf.
Vi bör också tydligt markera att målet för invandring är att man blir medborgare och att medborgarskap inte bara är en fråga om byråkrati. Den som blir medborgare ska behöva inställa sig personligen, genomgå ett språk- och kunskapstest, avlägga en led (lojalitetsförklaring) och förklara sig vara tillhörig sitt nya folk. Andra länder har denna typ av procedurer och vi bör lära av dem.
Sjukvården måste inte alltid vara i kris
Det känns som att svensk sjukvård konstant är i kris med långa köer, överbelastad personal och kroniska underskott. Detta är både sant och inte sant.
Kvalitetsmässigt är svensk sjukvård i världsklass och den är i jämförelse med andra länder inte heller underfinansierad. Vi har inte färre läkare och sjuksköterskor heller, även om man kan tro det när man läser tidningsrubrikerna. Samtidigt stämmer det att människor får vänta alldeles för länge för att få den vård de har rätt till och att de som jobbar i sjukvården ofta inte känner att de räcker till. Och det stämmer att verksamheterna går med underskott nästan jämt.
Därtill är det många patienter som tycker att sjukvården är krånglig att ha att göra med. Man kan till exempel ringa till sin vårdcentral bara för att mötas av en telefonsvarare som säger att man får ringa igen nästa dag!
Behöver det vara så här? Nej, självklart inte! Däremot måste vi om vi vill ha en bättre sjukvård i Sverige ta sjukvårdspolitiken på allvar och våga genomföra reformer.
På kort sikt är det enklast och snabbaste vi kan göra, och som kan påbörjas redan nästa mandatperiod, att göra om lagstiftningen omkring primärvården så att vi som patienter väljer läkare istället för vårdcentral.
Det finns enighet inom inom sjukvården att den bästa vården får man om man har en och samma läkare. Ju fler sjukdomar man har, desto större behov har man att alltid kunna rådgöra med samma läkare. Idén om husläkaren eller familjeläkaren var aldrig fel, och den bör därför nu återkomma i stor skala igen.
Idag fungerar vårdvalssytemet så att man måste välja vårdcentral, inte läkare. Men det är som sagt just läkare i sig som är det man måste kunna välja om det är så att man på riktigt vill ha god kvalitet.
Man leds ibland att tro att det är de stora universitetssjukhusen som är kärnan i sjukvården, men faktum är att de flesta patienter aldrig behöver mer än sin husläkare. Och de patienter som är sjukast av alla, som har flera diagnoser samtidigt, är också främst beroende av sin husläkare.
På längre sikt tror jag dock att Sverige bör byta system för hur vi finansierar sjukvården och gå över till ett försäkringssystem i likhet med Nederländerna och Tyskland. Länder där medborgarna har en obligatorisk sjukförsäkring har samma kvalitet som vi, och ungefär samma kostnader, men kortare köer. Försäkringsbolag är också bättre upphandlare av sjukvård än vad politiker är. I dessa länder sitter erfarna läkare på både köp- och säljsidan, vilket gör att vilken vård som ska beställas och till vilket pris blir en helt igenom professionaliserad fråga. Så är det inte i Sverige där det alltid är bråk mellan politiker och läkare.
En sådan reform skulle ta mycket lång tid att genomföra eftersom många i Sverige inte ens vet att det finns andra sätt att organisera sjukvården på. Men jag tror ändå att vi måste börja diskutera detta för i längden har vi inte råd att inte lära oss av de länder som är bäst, som Nederländerna och Tyskland.
Tillväxten i ekonomin måste öka
Något som oroat mig en tid är att den svenska och europeiska ekonomin inte växer i den takt man hade kunnat hoppas. Detta är mycket bekymmersamt eftersom vi kommer att behöva genomföra en stor och dyr upprustning av försvaret, vi vill kunna fortsätta att ge ekonomiskt stöd till Ukraina, samt inte vill avveckla vår välfärdsstat. Men nya pengar i samhällsekonomin kan bara komma genom tillväxt.
Ett land som har haft en betydligt högre tillväxt under en längre tid är USA. Många frågar sig vad det beror på, där man exempelvis nämner att det gemensamma språket i hela landet ger amerikanska företag en möjlighet att expandera snabbt. Men vad är det som gör att det alltid är amerikanska företag som går först när det gäller ny datorteknik? När AI nu bryter igenom är det återigen amerikanska företag som är ledande, inte europeiska.
Sverige och EU behöver därför genomföra alla dessa förslag som finns om avregleringar, skattelättnader, ökad rörlighet på tjänstemarknaden i EU med mera. Mycket av detta måste göras på europeisk nivå, men Sverige måste vara drivande.
Sverige måste också ha ett skattesystem som premierar utbildning, arbete och riskfyllda investeringar i företag. Vi har fortfarande inte ett sådant samhälle. När du tar ett högre betalt chefsjobb åker du på marginalskatt.
Under nästa mandatperiod bör Moderaterna verka för att statliga inkomstskatten avvecklas helt, men även dolda skatter som allmänna löneavgiften. Bolagsskatten och 3:12-reglerna ska vara så utformade att företagare kan göra vinst och sedan återinvestera i nya verksamheter i Sverige.
Fortsatt stöd till Ukraina och upprustning av svenska försvaret
Utrikespolitiskt och försvarspolitiskt är det ingen tvekan om vad som behöver göras: Ukraina måste överleva som självständig nation och Sverige måste tillsammans med sina allierade rusta upp kraftigt för att pressa tillbaka den ryska aggressionen.
Orsaken till kriget i Ukraina är den aggressiva ryska imperialismen. Ryssland har valt att gå krigets väg och detta gör att också Sverige under lång tid framöver riskerar att hamna i krig med detta land.
Vi är idag medlemmar i Nato, vilket gör att vi har ett mycket bättre skydd för vår säkerhet än tidigare, men både vårt land och övriga Natoländer har investerat för lite i sina försvar. Vi har istället förlitat oss på USA. Våra relationer med USA är goda, men det är inte rimligt att USA ska ansvara för försvaret av Europa. Vi måste kunna göra det själva.
Här bör Sverige gå i täten genom att självt bygga upp ett kraftfullt försvar. Vi ska göra detta tillsammans med våra allierade, främst inom den nordeuropeiska familjen. Vi är samspelade sedan tidigare och vi är eniga i vår syn på det ryska hotet. Målsättningen bör dels vara att Norden och Östersjöområdet görs helt ogenomträngligt för anfallande ryska styrkor, dels att Ryssland också förstår att en attack mot oss leder till att den ryska regimen själv är hotad. Vi bör ha en gemensam militär förmåga som är så stark att i händelse av öppet krig bör vi kunna föra kriget inne på rysk mark.
Därmed måste det också för svensk del vara prioriterat att fortsätta att stödja Ukraina. En rysk seger i Ukraina kommer att göra att Rysslands aptit för nya krig ökar. Händer detta får vi ett Europa präglat av återkommande krig under lång tid framöver.
Sverige är då också hotat. Någon fullskalig invasion av Sverige behöver vi nog inte frukta men krigshandlingar i Östersjöområdet kan mycket väl hända, och Sverige är medlem i Nato. En attack mot något av de baltiska länderna eller Finland kommer att vara en attack mot Sverige.
Försvarspolitiken måste därför ha stor betydelse under nästa mandatperiod. Flera beslut om upprustning har tagits, men ännu mer behöver göras. Framför allt är det viktigt att vi tar hjälp av Ukraina för att lära oss allt om det nya sättet att föra krig med drönare. Drönarna är en ny vapentyp och vi har i dagsläget inte alls samma kunskaper som ukrainarna har. Försvarsmakten måste lära sig detta så snabbt den kan och investeringar i drönartekonologi måste göras.