Försvars och säkerhetspolitiken

(Publicerat på Facebook 2021-09-20.)

Som jag nämnt tidigare har jag för avsikt att kandidera till riksdagen.

Ytterligare ett område där jag tror att jag skulle kunna bidra som riksdagsledamot för Moderaterna är försvars- och säkerhetspolitik.

Jag tror som sagt att det är integrationspolitiken som blir valets huvudfråga och välfärdsfrågorna kommer som vanligt också att vara betydelsefulla. Vad jag vill göra på dessa områden har jag presenterat i två tidigare inlägg, som kan läsas här:

https://www.facebook.com/Spesam/posts/10158594731412965

Och här:

https://www.facebook.com/Spesam/posts/10158606039827965

Men jag har alltid haft ett varmt intresse för försvars- och säkerhetspolitik. Min yrkesbakgrund är att jag har arbetat som säkerhetspolitisk analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, och varit chef för den utrikespolitiska tankesmedjan Frivärld.

Det var så jag kom att skriva boken ”Vilseledning” som handlar om hur rysk desinformation påverkar svensk nyhetsförmedling.

Jag ser tre frågor som bör vara i fokus i närtid:

Först och främst måste finansieringen av försvaret stämma med vad riksdagen har beslutat ska vara försvarsmaktens uppgift. Det låter kanske trivialt, men är faktiskt ett stort problem. Riksdagen har för vana att besluta om storstilade planer men inte de pengar som behövs.

Riksrevisionen har nyligen granskat åren 2016–2020 och konstaterat att inte heller den här gången har det funnits tillräckligt med pengar. Jag är inte överraskad. Det är bara en repris på alla andra underfinansierade försvarsbeslut.

Denna ständiga diskrepans mellan vad försvarsmakten förväntas leverera och vad riksdagen är villig att anslå i form av pengar måste få ett slut. Det uppstår en stor frustration hos de anställa inom försvarsmakten när de gång på gång måste inse att riksdagen beslutar om en sak, men gör en annan när det kommer till pengarna.

En andra fråga om måste lösas snarast är att se till att den krigsorganisation, dvs. de förband som riksdagen har sagt ska finnas, verkligen kommer tillstånd. Särskilt gäller detta armén.

Nu finns det många nya typer av hot mot Sverige, som exempelvis cyberattacker eller hybridoperationer (icke-konventionell krigsföring) och man kan fråga sig vad man då ska med en traditionell armé till.

Det handlar om att skapa ett grundläggande förtroende för svensk försvarsförmåga. Ett land utan en armé ses som svagt och osjälvständigt på den internationella arenan. Man inbjuder till att bli hunsad med. Konventionella styrkor är fortfarande det ett land behöver för att förklara för omvärlden att man inte låter sig sättas på.

Även här har Riksrevisionen konstaterat att politiken inte fungerat. Uppbyggnaden av armén släpar efter. Det saknas materiel och förbanden är inte samövade. Vi har helt enkelt inte en fungerande traditionell armé idag.

Slutligen har jag alltid varit övertygad om att Sverige bör söka medlemskap i Nato.

Det har jag förvisso alltid tyckt, men jag kan inte heller se att argumenten för medlemskap försvagats. Snarare tvärtom.

Många – även om högern – tänker sig att det räcker med att Sverige har en egen stark försvarsmakt. Men tyvärr kommer vi aldrig att få det. Den försvarsmakt som byggs upp nu kommer när den är fullt utbyggd fortfarande att vara liten, och bygger på att vi ska samverka med Nato.

Sverige har också samverkat med Nato i många år redan. Vi har till och med ett s.k. värdlandsavtal, som reder ut alla juridiska frågor om Natotrupp ska verka på svensk mark. Natostyrkor har många gånger övat i Sverige. Den enda militärmakt i vårt närområde som kan tänkas ställa till med problem är som bekant Ryssland, och i deras ögon ingår Sverige i praktiken i Nato redan.

Det här gör att poängen med neutraliteten/alliansfriheten – att Sverige ska vara fristående – är förlorad för länge sedan. Vi har inte förmåga att försvara oss utan hjälp och ingen tror att vi är alliansfria på riktigt.

Rätt finansiering, en fungerande armé och Natomedlemskap. Får vi detta på plats är grunden lagd för ett bra försvar.

Medlemmar i Moderaterna i Uppsala län är mycket välkomna att höra av sig med frågor!

Min CV finns att läsa på: www.stefanolsson.nu.

Vad får vi för pengarna?

(Publicerat på Facebook 2021-09-13.)

En av de frågor som jag vill ta med mig till riksdagen om mitt parti väljer att nominera mig är: Vad får vi för pengarna egentligen?

Jag började min bana som region-/landstingspolitiker 2006. 15 år senare tycker jag mig kunna förstå något om välfärdspolitik. Jag har varit vittne till ständiga underskott, personal som säger upp sig i vredesmod, investeringar som blir dubbelt så dyra som det var tänkt och kraschade upphandlingar.

Samtidigt håller svensk sjukvård ändå en mycket hög nivå kvalitetsmässigt. Man får den bästa tänkbara vården i Sverige, men den produceras på ett klumpigt och ineffektivt sätt.

Skärmklippet nedan är från en statlig utredning från 2016. Den säger som det verkligen är.

Det mesta av arbetet med att modernisera sjukvården måste göras av regionerna själva. Men det finns också ett par nationella frågor som måste lösas om vi vill få ut mer för våra skattepengar.

En första fråga är långsiktig och handlar om att jag tror att vi behöver byta från dagens system, där där regionerna både beställer och utför sjukvård, till ett system där finansieringen sker genom en obligatorisk sjukvårdsförsäkring.

I länder som Tyskland, Nederländerna eller Schweiz måste alla teckna en sjukvårdsförsäkring där staten står för finansieringen. Systemet är likvärdigt med det svenska när det gäller kostnader och kvalitet, men köerna är kortare.

En sådan förändring måste ske långsamt och med bred parlamentarisk förankring. Det är inte heller en höger-vänster-fråga, utan rör sig bara om ett annat sätt att organisera vården. Ett första steg är att utreda hur ett sådant system skulle kunna se ut. Det är värt att kolla för andra länder har lyckats bättre än vi.

En andra fråga som måste få en nationell lösning är att skapa ett system så att den som vill kan få sin husläkare på nätet. Den nya digitala vården är modern och effektiv, men företagen som erbjuder denna tjänst är verksamma nationellt samtidigt som regelverken är lokala. Nuvarande regler förutsätter att man går till en vårdcentral i samma län som man bor i.

Lösningen är att vi hittar ett nationellt system som gör att den som vill kan få vara skriven på en digital vårdcentral som verkar i hela landet.

Digitala vårdcentraler ersätter inte de fysiska, utan är ett komplement. Men man måste få kunna välja om man själv vill vara patient hos ett digitalt bolag eller inte. Den valmöjligheten finns inte idag.

En tredje fråga som också kräver en lagändring är hur vi ska göra med läkarvård för den stora grupp patienter som behöver kommunal omsorg och primärvård samtidigt. Idag är ansvaret delat mellan kommun och region. Kommunen ansvar för omsorgen och regionen för sjukvården.

Pandemin visade att denna uppdelning skapade problem. Kommuner och regioner klarar inte alltid av att samarbeta så väl som behövs.

Eftersom patienterna är viktigare än organisationerna är det rimligt att ändra lagen så att kommunerna antingen får rätt/skyldighet att anställa läkare i den kommunala omsorgen eller att regionerna tar över ansvaret för omsorgsdelen också. Patientgruppen det handlar om behöver både omsorg och vård samtidigt. Det finns ingen anledning att dela upp ansvaret på två organisationer.

Slutligen har jag en fråga som är mycket mer betydelsefull än vad man kan tro, och det är att vi behöver en lag som begränsar statens rätt att använda sig av s.k. riktade statsbidrag.

Det är ingen fråga som intresserar den breda allmänheten, men alla kommun- och regionpolitiker vet mycket väl vad det handlar om.

Riktade statsbidrag är när staten anslår pengar till regionerna och kommunerna för något särskilt ändamål, exempelvis för ”förstärkt ambulansvård”.

Det låter bra när staten anslår särskilda medel, men de driver upp kostnaderna samtidigt som nödvändiga lokala reformer uteblir. För det som händer är inte att verksamheterna reformerar sig utan man tar pengarna och bygger ut istället. När bidragen upphör sitter regionen eller kommunen med en ännu större ineffektiv verksamhet.

Självklart har jag efter mina 15 år i landstings-/regionpolitiken ännu fler saker som staten måste göra för att vi ska få mer välfärd för pengarna. Punkterna ovan är bara toppen på isberget.

Det här är inlägg nr 2 av 3 där jag presenterar mina hjärtefrågor som jag vill ta med mig till riksdagen. Håll utkik efter nästa.

På min hemsida: www.stefanolsson.nu kan man läsa min CV.

Integration: Kommande valfråga

(Text från Facebook 2021-09-06.)

Vänner!

Som många redan vet har jag för avsikt att kandidera till riksdagen för Moderaterna, och inom kort startar partiets interna provval här i Uppsala län.

Det är därför dags att berätta vad jag kan och vill göra som riksdagsledamot.

I våras, när jag gick ut och berättade att jag skulle kandidera, nämnde jag att integrationen kommer att bli valets stora fråga, och det är också den fråga som jag tycker är mest angelägen.

En vän till mig som invandrat uttryckte det så här: ”Sverige är ett smörgåsbord av möjligheter. Frågan är hur hungrig du är.” Integration är möjlig för alla, men man måste anstränga sig själv. Jag håller med om det. Det är så jag alltid har upplevt vårt land och det är så jag vill att det ska vara.

Men det är inte riktigt så just nu för det utanförskap som vuxit fram är omfattande. De sociala problem som uppstått är svåra, men samtidigt inte heller olösliga. Som jag ser det är det tre områden som måste prioriteras:

  • Lag och ordning.
  • Arbete för alla.
  • Vägar in i Sverige.

Först och främst måste vi ha trygghet och ordning. Vi har inte det i alla bostadsområden idag. Här lever istället folk med kriminella gäng och klaner. Religiös extremism och hederskultur som förtrycker kvinnor är vanligt.

Staten måste hävda sin auktoritet på ett mer kraftfullt sätt än idag. Gängkriminaliteten måste tryckas tillbaka. Metoder för hur detta ska göras finns, men Sverige måste ta mod till sig och använda dem, som till exempel avlyssning i förebyggande syfte, kronvittnen, dubbla straff för gängbrottslighet (som man har i Danmark). Det finns mer att göra.

Därtill måste det finnas en möjlighet för alla att få arbete. Vägen in i samhället är alltid att ha ett jobb så att man kan ta ansvar för sin egen försörjning, men arbetslösheten i utanförskapsområdena är skyhög.

Jobb finns att få i Sverige, men det finns inte så mycket ”enkla jobb” kvar i samhället. Som minst gymnasieexamen krävs för nästan alla jobb idag.

Det staten kan göra är att erbjuda utbildning, framför allt i svenska språket. (SFI ska hålla hög kvalitet och det ska vara krav på godkända resultat för att medborgarskap m.m.) Därutöver måste skatter och arbetsgivaravgifter hållas nere, och det förslag om bidragstak, som M har lagt måste genomföras. Idag kan vissa familjer få lika mycket i bidrag som de skulle få i lön om båda föräldrarna arbetade. Drivkrafterna att hitta en försörjning åt sig själv är inte stora nog.

Utöver detta finns även en kulturell aspekt av integrationen, som jag tycker att mitt parti har missat att prata om. Det måste också finnas en väg in i ”det svenska”. Många invandrare har vittnat om att svenskarna är en svår grupp att förstå sig på.

Jag tror inte på assimilering med tvång, men däremot att alla som vill bör erbjudas en möjlighet att lära sig svensk kultur för att lära sig förstå sitt nya folk. (Läs gärna Mustafa Panshiris nya bok ”7 råd till Mustafa” så förstår ni vad jag menar.)

Svenska språket är självklart nyckeln här, men även kunskap om svensk historia och svensk litteratur. Idag erbjuds inte invandrare kurser i detta. Jag upptäckte till min stora förundran att min kurdiske pizzaleverantör som bott i landet i flera decennier inte visste vem Evert Taube var. Jag förstod då vidden av hur dåligt skött svensk integrationspolitik har varit.

Mycket mer att säga finns så klart. Jag har exempelvis inte nämnt att en förutsättning för att allt ska fungera är att vi håller fast vid en stram migrationspolitik och inte heller har jag sagt något om skolan, som ju är helt avgörande för allas uppväxt. När jag sitter och skriver denna text har regering precis lagt ett förslag om att sänka antagningskraven till gymnasiet. Jag finner knappt ord för att beskriva hur fel det är.

Ni som är medlemmar i M i Uppsala län får gärna höra av er med frågor om hur jag ser på olika förslag. Jag har inget emot att dela mig mer av mina tankar.

Nästa längre inlägg där jag presenterar idéer som jag vill ta med mig till riksdagen kommer att handla om ”Vad får vi för pengarna?”. Vi betalar höga skatter, men vi får inte den välfärd vi har tänkt oss. Håll utkik.

www.stefanolsson.nu finns min CV för den som vill veta vad jag har för meriter: yrkesmässiga och politiska. Och som jag nämnt tidigare har jag inte för avsikt att kandidera på topposition på regionlistan i nästa val.

Curriculum Vitae – Stefan Olsson

Här är min CV som jag publicerar med anledning av att jag kandiderar till riksdagen 2022. Moderaterna i Uppsala län genomför provval och nomineringsstämma under hösten 2021.

Född: 1968
Bosatt: Uppsala

Politiska uppdrag

  • Regionråd för Moderaterna i Region Uppsala, 2016–
  • Regionstyrelsens ordförande, Region Uppsala 2018–2019
  • Gruppledare för Moderaterna i Region Uppsala 2017–2019
  • Ledamot av regionfullmäktige, 2010–
  • Ersättare i regionfullmäktige, 2006–2010
  • Ledamot i namngivningsnämnden, Uppsala kommun, 2006–2010
  • Ledamot av utbildningsberedningen, Sveriges kommuner och regioner, 2019–

Därtill har jag haft många andra uppdrag i Region Uppsala såsom: ledamot av regionstyrelsen, 2:e vice ordförande i fastighets- och servicenämnden, ledamot i sjukhusstyrelsen, ledamot i produktionsstyrelsen, ledamot i beredningen för demokrati, jämställdhet och integration.

Med regionrådsuppdraget kommer även uppdrag som ledamot i olika kommunalförbund och andra samverkansorgan.

Partiuppdrag

  • Adjungerad ledamot i Länsförbundsstyrelsen, 2017–
  • Ledamot i Moderaternas nationella idéprogramkommitté, 2018–2020
  • Styrelseledamot, Fyrismoderaterna, 2004–2017

Anställningar

  • Frilanskribent, 2015–
  • Chef för tankesmedjan Frivärld, 2012–2014
  • Säkerhetspolitisk analytiker, Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, 2006–2012
  • Forskare och lärare i statskunskap, Uppsala universitet, 2000–2006
  • Forskare, Institutet för Framtidsstudier, 2000–2002
  • Doktorand i statskunskap, Uppsala universitet, 1994–2000

Utbildning

  • Filosofie doktor i statskunskap, Uppsala universitet, 2000
  • Filosofie magister, Uppsala universitet, 1994, statskunskap och nationalekonomi
  • Filosofie kandidat, Uppsala universitet, 1992, statskunskap och nationalekonomi

Publikationer

Mina böcker och vetenskapliga publikationer finns på denna länk:

http://libris.kb.se/hitlist?q=WFRF%3a(Olsson+Stefan+1968+)&r=%3bpers%3a(Olsson+Stefan+1968)&d=libris&m=10&p=1&s=r

Frilanstexter

Jag samlar mina frilanstexter på denna länk:

https://stefanolsson.nu/spesam

Min blogg

Jag har bloggat mycket. Numera skriver jag oftast på Facebook eller krönikor i Nya Wermlands-Tidningen och Norrköpings Tidningar, men bloggen finns kvar:

https://stefanolsson.nu