Kategoriarkiv: Smedjan

En kämpe för den fria världen

En kämpe för den fria världen

”We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness. That to secure these rights, Governments are instituted among Men, deriving their just powers from the consent of the governed, That whenever any Form of Government becomes destructive of these ends, it is the Right of the People to alter or to abolish it…”

Den amerikanska självständighetsförklaringen sammanfattar bättre än något annat den amerikanske senatorn John McCains livsgärning.

I helgen kom budet, först att McCain avbrutit sin behandling mot den hjärncancer han drabbats av, och mycket kort därefter att han avlidit. Han blev 81 år och tjänade sitt land som senator ända till sin död.

McCain är en av få amerikanska senatorer som folk i andra länder känner till. Vem var han? Varför blev han så berömd? Varför säger man att han är en hjälte?

I sitt hemland kallas han för en ”maverick” i det att han visade sig ha en talang för det politiska spelet i Washington D.C. Men för omvärlden är det hans engagemang för demokratiska och frihetliga värderingar som gjort honom älskad och respekterad.

Hans bakgrund är känd för de flesta. Sonen till en känd amiral tog värvning som pilot i Vietnamkriget. Blev nedskjuten och tagen som krigsfånge. Eftersom han var son till en amiral ville den nordvietnamesiska regimen utnyttja honom i propagandasyfte. I fem år hölls han i fångenskap och fick genomlida tortyr. När han kom hem till USA valde han att som krigshjälte gå in vid politiken. Han valdes till representanthuset 1982 och till senaten 1986.

Mot slutet av sin karriär såg han en möjlighet att bli president och kandiderade i primärvalet mot George W Bush 2000 men misslyckades. Han återkom 2008, vann republikanska partiets nominering, men föll i valet mot Barack Obama.

Trots motgångarna i försöken att bli president blev McCain ju längre tiden gick en institution i sig själv. För McCain var det utrikes- och säkerhetspolitiken som var det centrala. Han var ordförande i senatens försvarsutskott. Med detta uppdrag reste han världen runt som ett slags alternativ amerikansk president.

Hans agenda var att alltid stå på deras sida som kämpade för frihet och demokrati. Således var det givet för honom att åka till Kiev under Majdandemonstrationerna för att stödja aktivisterna. Han hade inget mandat från sin regering, men gjorde det ändå. Ett annat typiskt exempel är hur han tidigt i kriget i Syrien krävde att USA hjälpte rebellsidan med vapen. Som han själv uttryckte det: ”Det skulle åtminstone vara en fair fight”.

Han var en interventionistisk politiker. En av dem som menade att USA skulle använda sin makt för att främja frihet och demokrati världen över.

När han nu gått bort lämnar han ett stort tomrum efter sig. Den amerikanska utrikespolitiken har alltid pendlat mellan dem som menar att USA ska spela en aktiv roll i alla demokratiseringsprocesser världen över och ska ingripa i konflikter för att skydda mänskliga rättigheter och dem som menar att USA inte ska lägga sig i andra folks krig långt bort i världen. McCain var ledaren för den första gruppen.

Föga överraskande blev därför heller aldrig McCain och Donald Trump vänner. Trots det delade partimedlemskapet kunde inte deras utrikespolitiska agendor vara mer olika. Där McCain såg det som USA:s viktigaste uppgift att vara ledaren för den fria världen är Trump idag istället ledare för…ja, det är oklart vad. Ledare för USA förvisso, men ingen samlande gestalt för resten av världens demokratier.

Att till varje pris värna USA och Västerlandets frihetliga samhällen var McCains stora utrikespolitiska uppgift. Det var så han blev känd och respekterad, och det är så vi kommer att minnas honom.

Rörig storsäljare om människans villkor

Rörig storsäljare om människans villkor

Jordan B Peterson har på kort tid blivit en världskändis. Han är professor i psykologi vid University of Toronto och hans bok 12 rules for life: an antidote to chaos säljer. Sin ryktbarhet har han tack vare Youtube. Han har haft för vana att spela in sina föreläsningar och lägga ut dem på nätet, men vid ett tillfälle spelade han in en längre film där han förklarade att han inte tänkte acceptera en ny lag om den antogs. Förslaget handlade om vad man ska räkna som hate speech (ungefär ”hets mot folkgrupp”). Ska det vara olagigt att vägra att kalla en kvinna för ”han” om det är så att hon vill det? Kränker man henne då?

Efter detta har Peterson kommit att ses av en miljonpublik. Att många därför är nyfikna på hans bok är inte att förvånas över. Peterson briljerar i sina filmklipp där han tar sig an radikala vänsterdebattörer. Är han lika skicklig i skrift?

På den frågan skulle jag säga både ja och nej. Peterson har ett budskap, det har han verkligen, men boken är rörig. Han är en klinisk psykolog och professor, som har skrivit en självhjälpsbok baserad på många års erfarenhet av att han har behandlat patienter, men samtidigt skriver han om frågor som är djupt filosofiska och delvis politiska.

Detta gör att boken blandar stort och smått. Praktiska tips blandas med filosofiska betraktelser. Ibland svävar han ut, ibland inte. Ibland är han noga med att citera vetenskaplig forskning. Ibland går han bara på i ullstrumporna. Den valda formen, en bok med 12 råd, gör inte heller saken bättre tyvärr. De intressanta filosofiska utläggningarna styckas upp och helheten blir svårt att greppa.

Trots den röriga framställningen finns där ändå ett genomgående tema. Det kan beskrivas som ett nytt sätt att se på den klassiska problematiken med genetik kontra socialt arv.

När människor hamnar i svårigheter ställer de sig naturligen frågan varför. Men den som varken har insikt om sig själv eller om samhället kommer inte att finna något svar. I stället griper hon efter vilket halmstrå som helst. Ett sådant halmstrå är ”samhället”. Hon tror att det är det orättvisa samhället som har försatt henne i en miserabel situation. Därför drar hon slutsatsen att samhället måste förändras.

Men tänk om det är något hos henne själv som är orsaken? Tänk om det är så att hon är född med vissa genetiskt nedärvda egenskaper och att de är dessa som har försatt henne i den aktuella situationen?

Frågeställningen, om det är samhället som formar oss eller biologin, är givetvis inte ny. Nytt är emellertid Petersons sätt att förklara hur människor har hanterat detta i historien och hur vi går fel när vi underkänner historiska förvärvade erfarenheter.

Peterson tar sin utgångspunkt i evolutionsbilogin. Människan är skapad av sin kamp för överlevnad. Hon har lärt sig att leva i flock med andra. Hon är ett intelligent djur med förmåga att reflektera över sig själv och sina handlingar, men inte fullt ut. Hon är alltjämt till stor del styrd av sina biologiska drifter.

Under historiens gång har människor ändå lärt sig att det är klokt att leva i civiliserade samhällen trots att den biologiska naturen är densamma. Så hur kan man kontrollera sitt djuriska jag?

Här menar Peterson att människosläktet i det förflutna skapade föreställningar och myter som just förklarade vilka vi är och hur vi ska leva för att inte bli våra egna fiender. Bibeln är den samling av myter som Peterson oftast återkommer till. Här finns urgamla sagor som enligt honom kommit att överleva därför att de är exempel på situationer som människor ofta hamnar i. Historien om Kain som mördar sin bror Abel är en saga som finns där eftersom människor är avundsjuka och begår illdåd på samma sätt än i dag.

Än mer utbroderad är Petersons utläggning om offermyten, det vill säga tanken att det ligger ett stort moraliskt värde i att offra något. Bibeln innehåller två stora offerberättelser. Den första är Abrahams offer av sin son Isak (som hindras av Gud i sista minuten) och den andra är Kristus död på korset.

Vad är en offerhandling? Det är människans insikt att inte följa sina biologiskt nedprogrammerade djuriska instinkter. Djur gör vad deras biologin säger att de ska göra. Människor har samma egenskaper, och vi vill följa dem. Men det som ger värde, antingen för oss själva som individer eller för den grupp vi ingår i, är att vara offervilliga. Att offra är att tänka strategiskt. Att trots hunger inte baka bröd på utsädet är en investering som ger en framtida utdelning, men det kräver karaktär i nuet. Människor har vetat detta i tusentals år och därför berättat sedelärande sagor för varandra om dem som har gjort stora offer.

Mycket av detta är intellektuellt sett outforskad terräng, menar Peterson, för vi har lärt oss att vi ska agera på ett visst sätt först. Därefter har vi börjar reflektera över varför vi gör som vi gör. Bit för bit har vi börjat nysta upp våra lärdomar från de 200 000 år som homo sapiens har funnits. Men på det hela taget sker de flesta av våra handlingar alltjämt oreflekterat.

Ett samtida problem som vi står inför är därför kyrkans fall i västerlandet. Religionen är ju den stora sedelärande sagoberättaren.

Peterson återkommer ofta till Nietzsche, Dostojevskij och Solzjenitsyn. Det som hände under 1800-talet i västerlandet var att religionen trängdes tillbaka. Vetenskap ersatte äldre trosföreställningar om hur världen var skapad. Gud dog. Dostojevskij utformade i sina romaner alternativet. Den främsta av dem är Brott och straff där huvudpersonen beslutar sig att för att tillämpa den nya tidens idéer och därför av rena nyttoskäl slår ihjäl en girig pantlånerska. Peterson menar att Nietzsche och Dostojevskij förutspådde vad som skulle komma senare, de totalitära rörelserna som trädde in i Guds ställe. Solzjenitsyn kom sedan att beskriva det verkliga resultatet i sina böcker om Gulag-arkipelagen.

1900-talets dyrköpta erfarenheter är ett resultat av att västerlandet någonstans längs med vägen övergav äldre lärdomar om hur den mänskliga naturen kan disciplineras. Marx fick ersätta Bibeln och så gick det som det gick.

Marxismen har senare kommit att ersättas av diverse postmoderna teorier inom genusvetenskap och närbesläktade områden som vithetsstudier eller queerteori. Den grundläggande förklaringsmodellen är densamma. Den misär som vi människor skapar är ett resultat av olika ”strukturer” i samhället, maktförhållanden som skapats för att förtrycka varandra. För Peterson är detta endast en förlängning på de vansinnesteorier som skapade 1900-talets folkmord.

I en rörig framställning är det hur människans evolutionsbiologiska arv kan tyglas med hjälp av antika sagor som är bokens stora behållning. Sammantaget kan därför boken beskrivas som att den presenterar en form av dygdetisk filosofi. Den poängterar starkt att människans biologiskt programmerade egenskaper inte kan tvättas bort utan endast hanteras, vilket kan göras genom respektera och lyssna till sedelärande historier. På så vis kanske budskapet kan sägas vara konservativt, men i så fall en ganska ovanlig form av konservatism eftersom den börjar med evolutionen, livets ursprung för miljoner år sedan.